Carl-Axel Andersson och hans företag Cale tillverkade parkeringsautomater redan på 1950-talet. Och efter Stockholm var Gävle först i landet med nymodigheten.
I mitten av 1950-talet började det kosta pengar att ställa ifrån sig bilen i centrala Gävle. Åtminstone om man gjorde det på Rådhustorget eller vid Norra Rådmansgatan där galvaniserade parkeringsmätare stod i stram givakt i långa rader. Lägsta avgiften var 25 öre och då tog det en halvtimme innan en röd plåtskiva helt fyllde upp det lilla fönstret i automatens huvudknopp.
Den nya ordningen trädde i kraft torsdagen den 3 november 1955 klockan åtta på morgonen. Några minuter senare parkerade Lasse Nygren från Furuviksparken sin kromglänsande Ford Crown Victoria utanför stadshuset. Han steg ur, grävde i byxfickan och fiskade upp ett mynt som han stoppade i apparaten. Sedan vred han om det lilla handtaget och gick därifrån.
Det här var ingen stor händelse i unge herr Nygrens liv. Men det var det för Carl-Axel Andersson som stod en bit bort och spejade. Det var nämligen han som konstruerat mätaren och levererat de första arton exemplaren till Gävle stad.
Carl-Axel var född i Bomhus 1918. Han pappa var stabbläggare på sågen och själv arbetade han där som märkpojke när han var liten. Efter folkskolan gick han några år på en yrkesskola, och trots att det var den enda utbildning han fick kom han med tiden att skapa mekaniska apparater som var ett under av precision.
Nu var det inte Carl-Axel som uppfann parkeringsautomaten, det skedde i Oklahoma 1935. Och Gävle var inte riktigt först i Sverige med nymodigheten, för i Stockholm hade man satt upp åtta mätare på Mäster Samuelsgatan redan 1952. Men med en stor portion uppfinningsrikedom och en sällsynt blick för affärer byggde Carl-Axel Andersson upp ett företag som kom att bli helt dominerande i sin bransch och som än i dag exporterar sina måttligt omtyckta produkter över stora delar av världen.
Dominerade marknaden
Carl-Axel flyttade tidigt till Stockholm där han 1950 startade verkstads företaget Cale. Han började fundera på det här med parkeringsautomater och 1955 tog han patent på en konstruktion, som inte var helt olik sina amerikanska förebilder. Sedan de första exemplaren satts upp i Gävle dröjde det inte länge förrän parkeringsmätare från Cale började dyka upp lite varstans i Sverige och även i norska och tyska städer.
Våren 1961 flyttade Carl-Axel hem till Gävle och tog halva fabriken med sig. Första tiden höll man till i bryggeriets gamla lokaler vid Gustavsbro, men där blev man trångbodd redan efter ett halvår. Vid fabriken i Gävle tillverkades alla delarna till apparaterna som sedan plockades ihop i Stockholm. Man hade omkring trettio anställda på vardera stället.
Några år senare flyttade Cale Industri AB in i Ångväveriets gamla lokaler på Söder och nu dominerade man marknaden totalt. Av de 10.700 parkeringsautomater som sattes upp i Sverige 1969 stod det Cale på 10.200 samtidigt som exporten hela tiden ökade.
Från början var mätarna helt mekaniska, men de fylldes med fler och fler elektroniska komponenter. Nu började man också gå ifrån tanken att det måste stå en automat vid varje parkeringsruta. Den första biljettmaskinen kom 1970 och var konstruerad av Carl-Axel Anderssons svärson Bela Farkas, som senare blev teknisk chef för företaget. Tjugo år senar utgjorde biljettautomaterna 90 procent av bolagets produktion. 1982 flyttade fabriken till Marielund och fyra år senare sålde Carl-Axel Anders son sitt livsverk.
Ulf Ivar Nilsson
Källa: Gävle på 1900-talet (1950-1999) av Ulf Ivar Nilsson sid. 57 och 58.
Boken kan beställas hos ulfivar@skrivrit.se
———-
Public. 24/5 2015 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledragt.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
