Gävle klamrar sig fast vid gamla symboler
Public i GD 13/5 2015
Jonas Fredö är skribent på Faceboo gruppen Yimby Gävle, “ett partipolitiskt obundet nätverk som är öppet för alla stadsvänner”.
23 maj arrangerar Yimby en stadsvandring i Gävle.
När man tittar på en karta över Gävle, tror man sig se en riktigt stor stad. Fina raka alléer, paradgator, stadsdelsparker som ligger i tydliga miljöer med stora fina livskraftiga kvarter runt om. När man går över i flygfoto-läge ser man något annat. Här har man ofta lagt ett lamellhus mitt på ett kvarter, med en gräsmatta runt om. Ena sidan av kvarteret utgörs av en stor parkeringsyta och första tanken måste vara: Vilken krigsmakt slog sönder den här staden och vad hände sen?
Givetvis var det inte så. Staden har aldrig varit speciellt stor och det som låg inom rutnätet var ofta gammal trähusbebyggelse som inte klarade av tidens tand.
Men det fanns i det där rutnätet en vision om en större stad. Tre palats blev det, många fler än jämförbara städer. Flera andra ståtliga hus och kvarter byggdes. Stan växte och man gjorde som det heter på den tiden, en “generalplan” och folk vågade sig på att investera ur de förutsättningar som då var givna. Tomternas indelning fanns utritade i kvarteren och husens variation blev stor.
1950 bodde det ca 47 000 Gävlebor i det som idag kan betraktas som Norr, Söder, Öster och Brynäs. Allt gjordes här då, kommersen fanns här, arbeten, liv och rörelse. En stad för allt och alla.
Men samtidigt en stad som kunde få växa tryggt i sitt rutnätmönster. Hus skulle allt eftersom någon köpte en tomt, bygga ett nytt större bredvid ett annat äldre hus i trä. Stan hade fått växa organiskt i lugn och ro.
Vad hände?
Så gott som alla vet att modernismens ingenjörer ville något annat. Man hade hittat ett nytt stadsbyggnadsideal. Bilen skulle in, motorleder skulle byggas rakt genom städerna, ytterst lite skulle bevaras … Ljus, luft, ordning och reda skulle det vara, men framförallt bilen skulle få sin plats och för att skydda barnen ifrån den farliga maskinen så trafikseparerade man allt. Här ska du gå, här cykla, arbetet här, här handlar du och här rekreerar du dig.
På några årtionden lyckades man få ner rutnätstadens befolkning till dagens 27.000 Gävlebor i dessa fyra tidigare nämnda stadsdelar. Detta måste ha tagit knäcken på stan och det sociala liv som ändå fanns här.
Nästa stöt var Valbo köpcentrum. Nu skulle Gävle tjäna storkovan på om- kringliggande kommuner och expansionstankarna finns fortfarande. Hemlingbyområdet växer och mer handel ute i plåtlådor är under planering. Idag bor de flesta Gävlebor i trafikseparerade bostadsområden, staden har växt sig över sina breddar och den är gles. Faktiskt bland de glesaste i Sverige. Flera områden håller inte för en egen kvarterskiosk ens.
Frågorna som blir stora är parkeringsplatser, potthål och framkomlighet. Inte då konstigt att man klamrar sig fast vid symboler som ett äppelträd, en trävilla, ett höghus i en annorlunda kontext. Att kunna beklaga sig är allas rätt, numer mot allt. Politiker följer rädda för att förlora röster efter. Istället för att leda, blir man ledd av enkelt upprop. Länsstyrelsen lägger skyddsvärden över som blir svåra att tolka och kan i denna process göra det helt omöjligt att utveckla staden.
Den där staden som ligger i rutnätet, som var tänkt att för en lång tid framöver vara just till för att utvecklas sakta men säkert.
Staden blir som Strömvallen. Då en av Sveriges mest moderna arenor. Tidens tand gjorde den gammal, men även till ett så kallat riksintresse. Vad ska vi ha den till nu?
Det kostar med! Lunds universitet har nyligen kommit fram till att bilens framkomlighet och beroende kostar upp runt 50 kr/milen. Liknande studier i USA och Finland har kommit fram till att utglesningen av städer kostar skattebetalarna flerdubbelt mer än att bo i den tätare innerstaden.
Ändå så står det delar av den kvar, populärare än någonsin. Kvadratpriset vittnar om dess fördelar.
Så varför bygger vi inte mer av den? Vad ska vi ha den till? Varför lockas ungdomar bort till storstäderna, för att i största utsträckning aldrig återkomma?
Nog borde vi prata om detta! Rutnätet ligger där. Ska vi ära den staden med den bebyggelse som den var tänkt för? Att till exempel kunna ta en promenad uppför Brynäsgatan som börjar så fint och se en stolt fin gata fullt med flanerande fikande människor, som möts i ett ända stort socialt rum med liv och rörelse och många fler nya grannar.
JONAS FREDÖ
– Medlem i Gävles båda Facebookgrupper ”Du vet att du är från Gävle om…” samt ”Vi som tycker Gävle var finare förr…”
———
PUBLIC. 2015-05-13 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
