Ska Gävle bygga fast sig i ett gasberoende?

Gasexplosion

Ledare/Klimatskadlig naturgas

Publicerat i GD 28 jan 2015.

Har någon hört talas om någon “Folkkampanjen mot kolkraft”? Eller “Folkkampanjen mot fossilgas”?

Klimatvänlig kärnkraft går det bra att kampanja mot. Inställningen till fossilkraft är däremot kluven hos den så kallade miljörörelsen.

Den tyska energiomställningen hyllas reservationslöst. Men bara dess solsida.

Baksidan talar man tyst om. I den tyska energiplanen utgör kol och naturgas själva förutsättningen för att den goda utbyggnaden av sol- och vindkraft ska fungera.

Naturgas – som har ett vackert namn men är ett fossilt bränsle som i sin oförbrända form utgörs av den kraftigt klimatskadliga gasen metan – har i tysk energipolitik samma funktion som vattenkraften har i Sverige – reglerkraft som kopplas av och på när solen inte lyser och det är vindstilla.

Det mest klimatskadliga energislaget kol utgör den tyska baskraften, alltså den elkraftproduktion som alltid måste finnas som garant för industrin. I Sverige utgörs baskraften av kärnkraft, som vid drift nästan inte släpper ut växthusgaser alls, och i ett livscykelperspektiv lika lite som vindkraft.

Tyskland har kärnkraftverk, men det är dessa som läggs ner, inte kolkraften – som i stället byggs ut (!), liksom naturgasen. Ur klimatsynpunkt borde det givetvis varit tvärtom. Det är märkligt att miljörörelsen är så likgiltig inför en energipolitik som inte använder ett lands fulla potential att minska klimatpåverkan.

Ett tungt vägande skäl för Tysklands fossilkramande är att landet har stora inhemska resurser av brun- och stenkol – och en infrastruktur för gas.

Gävle och Gästrikland är nu högaktuellt område för att få en sådan infrastruktur. En stor terminal för flytande naturgas planeras att byggas i Gävle hamn. Därifrån ska gasen transporteras till de stora industrierna i Sandviken och Hofors, antingen på väg, räls – eller via pipeline.

Om naturgasen kan bidra till att ersätta mer klimatskadliga bränslen som till exempel olja, så är det förstås bra (eller åtminstone mindre dåligt).

Men problemen är stora. Miljörörelsens kärlek till fossilgas bottnar i en förhoppning om att en storskalig gasinfrastruktur senare kan användas för biogas, som utvinns av avfall och annat som annars mest gått till spillo men som är samma metangas som naturgas och ger samma koldioxidutsläpp, så biogasens fördelar ska inte överdrivas (vilket miljörörelsen gör).

Risken är betydligt större att en gasinfrastruktur i stället bygger fast Sverige – och Gästrikland – i ett fortsatt naturgasberoende.

En potent leverantör av denna naturgas, med tillgång på billig gas som räcker långt in i framtiden, är Ryssland. Logistiskt sett ligger också Ryssland “bra” till för Gävle. Att göra sig handelsberoende av Ryssland är ju inte direkt en god idé.

Tillkommer gör risken för en gasolycka, där den växthuspotenta metangasen läcker ut och sedan antänds och exploderar – över Gävle. Olycksrisker med andra energislag än kärnkraft tycks dock bekymra miljörörelsen föga.

Om naturgasens relativa fördelar visavi ännu mer klimatskadliga energislag ska komma till sin rätt, måste det säkerställas att naturgasen bara blir en parentes som sedan ersätts av biogas.