Publicerat i Gefle Dagblad, måndag 30 april 2001
Josef Herou. Skomakarsonen som blev en av landets mest anlitade operasångare. Den fattiga skomakarsonen blev en av landets mest anlitade operasångare och Europas operascener slogs om hans engagemang.
■ Skomakarsonen Josef Herou växte upp under fattiga förhållanden i 1880-talets Gävle. Vid åtta års ålder kom han till Rettigs barnhem, ett hem där ett tjugotal pojkar bodde vid den tiden. Det enda han ägde var en begåvad sångröst och ingen kunde väl tro att den skulle bli nyckeln till framgång. Under värnplikten 1905 upptäcktes Herous sångbegåvning och fyra år senare debuterade han som operasångare vid Kungliga teatern i Stockholm.
Vallonättlingen Carl Josef Herou var född i Gävle i oktober 1884 och son till skomakaren Karl Gustaf Herou och hans hustru Lovisa, född Blom. Familjen levde under fattiga förhållanden och när fadern lämnade familjen 1892, hamnade den då åttaårige Josef på Rettigs barnhem. Där fick han också fortsätta sina skolstudier vid barnhemmets egen folk- och småskola. Josef drömde om att bli sjömaskinist, men efter avslutad skolgång fick han först plats hos Wahlmans snickeriverkstad och på hösten 1900 började han som smedlärling i Älvkarleby.
Under skoltiden hade ingen fast någon större uppmärksamhet vid Herous röst, men när han 1905 exercerade vid Hälsinge regementes gamla mötesplats i Mohed, upptäcktes hans sångbegåvning.
I början av mötet skulle en sångkör bildas och de beväringsmän som ansåg sig ha röst, fick anmäla sig hos den musikaliske löjtnanten Sandberg. Aspiranterna blev givetvis många, då övningarna skulle ske på “kronans” tid.
En av aspiranterna var beväringsmannen Herou och hans röst väckte fullkomlig häpnad när han sjöng psalmer vid korum eller “Halta Lottas krog” under fältmarscherna. Ingen kunde tro att han var smidesarbetare och aldrig fått någon undervisning i sång. En sådan begåvning fick inte förfaras.
En kväll kom löjtnant Sandberg med förslaget att hela officerskåren skulle göra en insamling till förmån för den unge sångaren, så att han kunde åka till Stockholm och utveckla sin begåvning.
Insamlingen gav en duktig slant i plånboken och på hösten 1905 styrde Herou kosan mot huvudstaden. Där fick han provsjunga vid Musikaliska akademien och av trettiosju sångbegåvade ungdomar, var det endast två som klarade sig genom prövningens skärseld. En av dem var smidesarbetaren Josef Herou från Gävle. Han antogs till soloklassen där han åren 1905-09 studerade sång för professor Oscar Lejdström.
Den sceniska framställningen stod teaterledaren Nils Personne för. Under tiden fick Herou tillfälle att sjunga för operachefen Axel Burén som blev högst förvånad när han fick vetskap om den korta utbildningstiden. Sin sista retusch för operascenen fick han i operaskolan 1907-10.
Tjugofem år gammal, den 22 april 1909, debuterade Josef Herou som operasångare på Kungliga teaterns (Operans) scen i Stockholm. Han framträdde då som Escamillo i “Carmen” och salongen var fylld av en förväntansfull publik. Kvällen till ära fanns kung Gustaf V och hertigparet av Västergötland bland publiken.
Den unge sångarens varma och kraftiga stämma, en mörk och märgfylld baryton, gjorde god effekt. Debutanten hälsades redan efter Toreadorsången med en skallande applåd, och fick i sista akten ta emot blommor och lagerkrans från Hälsinge regementes officerare. Dagen efter kunde man i dagspressen läsa idel positiva recensioner i samband med debuten.
Aftonbladet skrev bland annat: “Det är otvifvelaktigt ett förstklassigt material, en mörk, voluminös, klangskön stämma med praktfulla höjdtoner, och den besitter mycken uttryckskraft. Då den unge sångaren förefaller äga musikalisk intelligens och hans arbetsförmåga lär vara stor, kommer det sannolikt icke att dröja länge förrän han kan börja en operabana, som tyckes ha de vackraste vokala förutsättningar”.
När han i sin tredje debut gestaltade Amonasro i “Aida” i september samma år, strödde recensenterna rosor över Gävlesonen. Stockholms Dagblad skrev: “Äfven denna gång ådagalade han en utan all fråga synnerligen lofvande röstbegåfning och däijämte hos debutanten sällsynt säkerhet i föredrag och spel”.
Sedan debuten 1909 var han knuten till operan och blev anförtrodd det ena stora barytonpartiet efter det andra. Han gestaltade bland andra Greve Luna i “Trubaduren” Tonio i “Pajazzo” och Scarpia i “Tosca”. Med sin voluminösa stämma lyckades han bäst i tecknandet av osympatiska karaktärer som Donner i “Rhenguldet” och Beckmesser i “Mästersångarna i Nürnberg”.
I komiska partier och hjälteroller lyckades han inte lika bra. Herou hade gott minne och lätt att lära in sina roller. Detta gjorde att han många gånger vid sjukdomsfall kunde rycka in och rädda föreställningar, som annars måste ställas in. Vid ett tillfälle, när den tyske operasångaen Michael Bohnen gästspelade i Stockholm 1922, fick Herou på fyra veckor läsa in hela Beckmessers parti i Mästersångarna, något som måste betecknas som ett verkligt kraftprov.
I september 1913 gifte han sig med bildhuggardottern Aina Flink i Stockholm och året efter fullföljde han sina sångstudier for Enrico Quadri i Milano. Därefter gästspelade han med framgång på åtskilliga kontinentala operascener, bland annat vid Kungliga operan ¡”Berlin.
Under sin operatid blev Herou en inbiten stockholmare och bosatte sig i huvudstaden. Men han glömde aldrig sin forna hemstad. Flera gånger under sin storhetstid återvände han till Gävle, där han hade släkt och vänner, för att hålla bejublade konserter.
Vid konserterna i Sjömanskyrkan, Grand Hotel och på Gävle teater stod folk i kö för att komma åt biljetter. Ingen ville missa en konsert med den berömda gävlebon.
Efter tjugofem år i rampljuset och ett hundratal roller på operascenen, drog sig Josef Herou tillbaka och pensionerade sig 1935.
Han var då drygt femtio år och ville lämna plats för yngre förmågor. Men visst hade han både rösten och spänsten kvar och på mångas begäran kom han flera gånger tillbaka och gästspelade på Operan. Från slutet av 1930-talet arbetade han i huvudsak som sångpedagog men han reste också landet runt som konsertsångare och medverkade flitigt vid de populära radiokonserterna.
Josef Herou drömde om att bli sjömaskinist, men av ren slump ändrades den fattiga skomakarsonens levnadsbana. Tack vare en begåvad sångröst och en musikalisk löjtnant blev han i stället en av Sveriges mest anlitade operasångare. Han avled i Stockholm i mars 1960, 76 år gammal.
JAN G LJUNGSTRÖM
——————
Publicerat av Lisse-Lotte Danielson för Gävledraget 2014-08-11.
