Diamantbröllop i förtid - för säkerhets skull - av Ulf Kriström

Publicerat i Gefle Dagblad 6 maj 2012.

Foto: Leif Jäderberg

Vill ni veta hur man får ett äktenskap att vara i 60 år så fråga inte Bomben Carlbaum och Carina Portnow, för de är inte där än.

Men om två år kan de fira diamantbröllop. I 58 år har de varit gifta.

– Lika bra att fira nu, säger Bomben. Vem vet om vi hänger med i två år till?

Det skulle dock inte förvåna det allra minsta. Det är två pigga pensionärer som sitter i skinngruppen i villan i Hemlingby och berättar om kärlekshistorien som började på tidigt 50-tal och aldrig verkar vilja ta slut.

Fast från början var kärleken ganska ensidig. Bomben skulle vara konferencier på en Luciatillställning som Gävle GIK ordnade i Hantverkarsalen i Folkets Hus, men hur det nu var så kom det ett återbud från kvällens huvudattraktion och det gällde att snabbt hitta en ersättare.

De visste att den lovande unga operasångerskan Carina Portnow skulle framträda på Gävle Teater samma kväll. Tänk om man skulle kunna få henne att komma till Folkets Hus också.

Hon tillfrågades och accepterade – under förutsättning att hon och hennes lilla hundvalp hämtades med bil på teatern och även fick skjuts till stationen. Och det kunde Bomben Carlbaum ordna eftersom han hade skaffat sig en folkvagn.

När hon klivit på tåget stod han länge på perrongen och såg Stockholmståget försvinna bortom Södra station.

När det framåt påsk var aktuellt med en ny GGIK-tillställning framhöll Bomben det nödvändiga i att åter engagera Carina och att hon absolut måste hämtas med bil i Stockholm och skjutsas hem igen.

– Om jag så ska göra det själv! sa han.

Vilket han naturligtvis såg till att få göra.

Senare samma år fick Carina problem med rösten och hamnade av någon anledning på Gävle sjukhus. Där fanns en skicklig specialist vid namn Wallén, och kanske hade Bomben övertygat henne om att han var den skickligaste.

-Doktor Wallén berättade för mig att jag inte fick sjunga på åtminstone en månad, och när jag bedrövad kom ut i sjukhusets reception och såg Bertil sitta där och vänta… ja, då insåg jag att han hade andra avsikter än att bara vara en god värd.

Och det sa väl där och då klick på något sätt, för Bomben lyckades övertyga Carina om att det inte fanns någon bättre plats att tillbringa konvalescensen än i hans tvårumslägenhet på Drottninggatan 6.

Nu var bollen i rullning. Det blev bröllop, Carina flyttade till Gävle och började så småningom arbeta som talpedagog och sånglärare.

Men en kväll 1961 när Bertil kom hem från jobbet såg han att Carina inte var glad. Han frågade vad som var på tok och fick till svar att hon saknade sången och scenen.

– Inget värre? Det ordnar jag!

Varpå Bomben satte sig och ringde runt till en massa bekanta inom Gävles musikliv och showbusiness: Gösta Nilsson, Nils Nordkvist, Lars Sigvard, Erik Wesslund och några till. William Lind också, fast han bodde inte här utan i Stockholm.

Bubblan fixade det mesta

Det var inte så vanligt att folk hade bil i början av 50-talet, men Bomben Carlbaum var en av dem. Han hade en folkvagn, det vill säga en Volkswagen av den ursprungliga bulliga modellen.

Den bilen användes till både det ena och det andra. Bomben var inte bara direktör i familjeföretaget NT Glas, han var ishockeyspelare i GGIK också. Och när isen lagt sig på Igeltjärn uppe i Sätra så att träning kunde bedrivas där fick han köra fram med folkvagnen och låta den stå och gå under träningspasset så att grabbarna hade belysning när de åkte omkring.

Och även när han hade föresatt sig att erövra den vackra och välsj ungande Carina Portnow hade folkvagnen en framträdande roll.

Frågan han ställde var: Kan vi sätta upp en operett eller musical här i stan?

Svaret var ja, varpå arbetet med att producera operetten Lilla helgonet satte igång under ledning av Carina och med Bomben och Lars Sigvard vid sidan om i förarsätet.

– Vi upptäckte att allting kostade en jädrans massa pengar, berättar Bomben. När julen och premiären närmade sig var vi närmast utblottade, men när föreställningarna kom igång fick vi ju in pengar och kunde se till att alla som varit med fick betalt.

Det blev nämligen succé. “Lilla helgonet” gick för 22 utsålda hus, och efter att ha pustat ut lite satte de igång igen med att planera för nästa föreställning, “Cirkusprinsessan“.

Så rullade det på, år efter år. Nya succéer med klassiska operetter, fler och fler föreställningar. Och när de var klara i Gävle flyttades alltihop över till Uppsala och fortsatte ett tag till.

Efter några år hörde dessutom Riksteatern av sig och undrade om inte Gefle Lyriska Teater kunde tänka sig att turnera ut i landet med sina numera rikskända föreställningar.

Och jodå, det gick bra det med.

-Jobbigt förstås, säger Carina. Men vi hade fantastiskt roligt.
Totalt blev det omkring 1000 föreställningar med 13 olika operetter från 1963 till 1975. Det hela tog slut när revisorn påpekade att de också måste betala pensionsavgift för alla som fick betalt, då gick det inte ihop längre.

Gefle Lyriska tvingades slå igen, och det var förstås trist. Bomben och Carina fick gå ner till heltid, som det brukar heta, och numera lever de på minnena. Det finns gott om sånt på väggarna därhemma, och det händer ofta att de hejdas ute på stan av folk som minns och vill tacka.

-Då blir man glad, säger Carina.

Till slut: Vad är hemligheten bakom ett så långt äktenskap?

Bomben svarar:

-Förståelse, ärlighet, uppriktighet, prestigelöshet. Vi fick ett gott råd av en god vän, Bengt Norén, när vi gifte oss: Somna aldrig osams. Och det har vi hållit fast vid.