Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.
En liten gård med gamla anor
Som ägare till den nuvarande fastigheten Västra Islandsgatan 13 upptar 1758 års tomtbok borgaren och fiskaren Johan Widenström och i marginalen finns följande intressanta anteckning:
“Uti köpebrevet utav 5 maj 1615 berättas, att en tomt för 17 daler är försåld till Jon Jacobsson, men säljaren är intet nämnd. Längden 41 3/4 alnar, bredden 22 alnar. Fastebrevet av den 29 aprilis 1616 visar, att Nils Andersson sålt en bar tomt till Jon Jacobsson för 17 daler, varande längden och bredden lika utsatt som i förenämnda brev. Lärande, alltså det senare vara fastebrev på det förra”.
Denna randanteckning ger besked om att Nils Andersson var namnet på tomtens första kända ägare samt att Jon Jacobsson eventuellt kan antecknas som dess första bebyggare. Däremot ges ingen klarhet om de personer som innehaft fastigheten mellan 1615 och 1758.
Att ingen senare åtkomsthandling åberopats i tomtboken ger emellertid visst fog för antagandet, att fastigheten under de 143 åren mellan nyssnämnda tidpunkter gått i arv och att de senare ägarna därför funnit det onödigt att skaffa sig nya fastebrev, då de övertog egendomen. Denna teori stödes också av uppgifterna i de bevarade mantalslängderna.
På denna plats eller i dess närmaste grannskap nämnes i 1667 års mantalslängd en viss “hustru Barbro, Peder Hämblings“, och 25 år senare (1692) finner man bland kvarteret “Källans” invånare Lars Persson Hämbling och Nils Larsson Hämbling. Det kan anses så gott som klart, att Peder Hämbling och hans hustru Barbro var föräldrar till Lars Persson Hämbling, som ägde den sedermera försvunna tomten nr 81 i kvarteret Islandskällan, vars historia behandlats i en tidigare artikel. Sannolikt — om också inte fullt bevisbart — är väl också, att Nils Larsson Hämbling, som ägde den närliggande fastigheten nr 79 (Västra Islandsgatan 13) var en yngre son till Lars Persson Hämbling.
Nils Larsson Hämbling (d. 1724) blev borgare i Gävle 1687» I sitt äktenskap med Anna Gottschalk hade han en dotter vid namn Catharina (d. 1721), vilken 1720 blev maka till den från Söderhamn till Gävle inflyttade skräddaren Nils Jette (d.1733). Det vill synas, som om Hämbling i samband med dotterns giftermål skulle ha överlämnat fastigheten i de nygiftas vård, ty i 1722 års mantalslängd nämnes Jette som gårdens husbonde.
Skräddare Jettes äktenskap blev ganska kortvarigt. Redan efter halvtannat år avled hustrun i oktober 1721 efter att i januari samma år ha givit livet åt en dotter, som ävenledes kristnades till Catharina (t 1721, d. 1804). Ett par år senare gifte skäddaren Jette om sig med en änka, Malena Pryssing (Bysing ?), men om han även i fortsättningen bodde kvar i gården vid Västra Islandsgatan, är ovisst.
Endast 19 år gammal blev emellertid dottern Catharina maka åt fiskaren Johan Widenstöm (d. 1766), en från Nätra socken till Gävle inflyttad ågngermanlänning, och med hustrun följde också gården på Gamla Söder. Detta äktenskap blev rikt välsignat med barn och som väntat drogs sönernas intresse redan tidigt till havet.
Sonen Nils (f. 1743) inskrevs på stadens sjömanshus 1762 och seglade sedan, omväxlande som matros, kock, bästeman och styrman, till i början av 1770-talet, då han gick i brittisk kofferditjänst och därmed försvann från hemstaden.
Brodern Olof (f. 1747) var tydligen av samma oroliga karaktär. Efter att ha gått med gävlefartyg som jungman och matros 1768—1774 mönstrade han sistnämnda år på ett stockholmsfartyg och avfördes ur hemstadens sjömansrullor 1776.
Fadern, Johan Widenström, hade då redan avlidit — han drunknade under en fiskefärd —- och ansvaret för familjens försörjning hade lagts på yngste sonen, Eric Widenström (f. 1748, d. 1815), som också med tiden kom att bli fastighetens ägare. Detta torde ha skett omkring 1778, då han fick burskap som fiskare i staden och äktade Brita Stina Omnberg (f. 1755, d. 1815). Äktenskapet blev dock barnlöst, och med honom försvann släktnamnet Widenström i Gävle.
Vid gaturegleringarna på 1790- talet kring nuvarande kvarteret Islandskällan fick Widenström av sin mark avstå 88 kvadratalnar till “Nya gatan ifrån Slottstorget” (dvs Västra Islandsgatan, som då rätades) samt 154 kvadratalnar till “ny tvärgata” (dvs nuvarande Rettiggatan). Kvar av tomten var då endast 438 kvadratalnar, och i tomtboken finns antecknat: “Går således med tiden alldeles ut”.
Riktigt i uppfyllelse gick dock icke denna spådom. På auktionen efter Widenströms frånfälle inropades fastigheten visserligen av närmaste grannen, garvare Anders Lang, (Se tidigare artikel!) och under åren 1815—1839 blev sålunda dess historia gemensam med granngårdens. Men i och med att kofferdikaptenen Johan Åsander sålde “garvaregården” och behöll endast Västra Islandsgatan 13, så kom den sistnämnda att åter gå sina egna öden tillmötes.
Kofferdikapten Åsander (f. 1794) var bondpojke från Åsäng i Nordingrå (Ångermanland) och själv hemmansägare, då han av okänd anledning vid 20 års ålder övergav sin hemtrakt och förhyrde sig med en gävleskuta som jungman. Den ångermanländske bondpojken hade tydligen gott förstånd och omdöme, och redan 1817 fick han lära styrmanskonsten av kofferdikaptenen Falk, för att sedan bli “examinerad och gillad av kaptenerna Anders Norman och Anders Lerberg“, 1822—1825 seglade han sedan som konstapel, men lämnade sistnämnda år sjömansyrket och avfördes ur rullorna.
Sjön lockade dock tydligen alltjämt hans håg, och efter ett års frånvaro packade han åter sjömanskistan, nu som styrman, och i denna egenskap befor han sedan världens sju hav till 1835, då han fick burskap i Gävle och av grosshandlare Berggren kallades att som befälhavare ta hand om skonerten “Thilda” (47 3/4 läster)
Som kofferdikapten seglade han sedan gävlefartyg så länge han levde. 1838 lämnade han “Thilda” för att överta kommandot på den nära dubbelt så stora skonerten “Amalia” {80 läster), 1839—46 förde han skeppet “Helena” (151 1/2 läster), 1847—1848 skonerten “Orion” (50 läster), 1849 briggen “Pehr” (159 läster), 1850—1854 briggen “Marie” (132 läster) samt övertog slutligen sistnämnda år det stora skeppet “Carolina” (189 läster). Åsander avled 1855 i Gävle.
När kofferdikapten Åsanders sterbhus omsider (1878) utlämnade egendomen till försäljning på offentlig auktion, inropades den av konsul John Rettig, vilken emellertid knappt en månad senare transporterade sitt köp på sjökapten A.J. Sågström (f. 1835), son till en tobaksarbetare vid den Rettigska fabriken i Gävle. Köpesumman var 5.500 kr.
Sjökapten Sågström hade redan som 14-åring gått till sjöss och seglat för om masten till 1856, då han blev styrman. Tretton år senare blev han sjökapten och gick sedan som befälhavare under tre decennier. Tre av gävleflottans stoltaste skapelser seglade under denna långa tid under hans kommando, nämligen skeppet »Hindoo» (350,69 reg.-ton) 1869—1877, barkskeppet »Levant» (333,86 reg.- ton) 1878- -1879 och barkskeppet »Chili» (712,7 reg.-ton) 1879— 1897.
Kapten Sågström avled våren 1902 i Stockholm, och två månader tidigare hade också barkskeppet »Chili», då tillhörande rederi firman P. J. Haegerstrand i Gävle,., mött sitt öde. Den 5 februari 1902 anlände nämligen ett telegram till redaren, att skeppet strandat utanför Great Yarmouth i England.
Efter att sedermera ha tillhört flera olika ägare, köptes fastigheten 1958 av Gävle stad för 33.000 kr, varefter den renoverades för att bli bostad för Bl.a. den välkände träskulptören Johnny Mattsson. Vid inflyttning i sin nya bostad upptäckte denne till sin överraskning, att en garderob i gården var tapetserad med fullskrivna blad ur någon handling, och vid närmare undersökning av skriften upptäcktes, att bladen härrörde från en gammal skeppsdagbok. Fartygsnamnet »Helena» och årtalet 1841, vilka kunde läsas på ett av bladen, gav vid handen, att det var kofferdikapten Johan Åsanders skeppsjournal, som på detta sätt kommit att bevaras till eftervärlden.
Erik Wickberg
—————————-
juli 31, 2013
Gå till Startsida. Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be