En gammal Amazon - av Tina Westerlund

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta för att återgå till denna sida.

I år är det 20 år sedan Lars Wanfors – bättre känd under sitt artistnamn Svenne Rubin – knåpade ihop sin största hitlåt ”En gammal Amazon”. Det är ett tillfälle som måste firas meddelar lokalpressen med ett riktigt rackarns party i Vansbro, Svennes hembygd.

Men 20 år? Inte alls.

På Södra Fiskargatan hade man inte egen bil på 50-talet. Gårdarna var krattade, oförstörda av bildäck, där fanns klädstreck, en syrénberså och kanske en hallonhäck – inga parkerade bilar. Gatuparkering var okänt.

När det nån gång körde förbi en Opel fick vi arbryta brännbollen, grabbarna stirrade och pekade på detaljer, men snart hade vi återtagit positionerna och gatan var lekplats igen. En Do Soto hade sittplats där bakluckan skulle vara och passageraren måste ha lädermössa med öronlappar som knäpptes under hakan. Nåt sånt avbröt leken lite längre, vad var det för sorts bil?

Men en Volvo, nog visste varenda unge att hur en sån såg ut. Den var svart och hade rundad bak, som en modern sprintcykelhjälm ungefär med en bakruta som inte var större än ett par moderna glasögon. Framrutan var också delad, två 17-tummare med balk i mitten och körriktningsvisaren satt som en rosett på taket. Som en svart Teletubbie. Den hette PV och var en riktig Volvo.

Nu var det 1956, troligen på sommaren för som jag minns det var det varmt. Morbror var en skrikmager yngling i kostym och med brylkärm i håret som sålde Volvosar på Forslunds Motor, en dag kom han hem med en bilbroschyr i fyrfärg som han bredde ut på köksbordet. –Den nya Volvon, sa han, med stolthet i röster. Den heter Amazon, kommer i höst. Snygg, eller hur?

Än idag – för Amazonen är ju inte alls någon ungdom på 20 år utan en pensionerad skönhet med 57 år på nacken – minns jag tydligt vad jag tänkte. ”Fin kanske, men nån riktig Volvo är det inte.” Amazonen var fel: storlek (för stor), form (ingen sluttande bak), och färg (inte en enda i broschyren var svart). Det var en vanlig bil.

Kanske är det missvisande att tala om färg för ärligt talat kunde de ha besparat sig färgtrycket i broschyren: en beigare färgskala än på de tidiga Amazonerna får man leta länge efter. Polisen lackade sina fjällkor svart-vita, Svenne Rubins var vit, en nyans av urtvättad blekblå bebiskofta dyker också upp i minnet. För att inte tala om min första egna bil drygt tio år efter premiären: en underbart intetsägande kommunalfärgad Amazon. Den fanns också att få i betonggrått och lappskojsbeige.

Men en bättre bil kommer jag aldrig att få.

-Vi ska köra Amazonrock vid Vanån den 3 augusti. Det blir nåt för alla att se eller lyssna på, lovar Svenne Rubin,

Och vad ska man säga om det, annat än: fira på grabbar. Spotta på trasan och putsa tills kromen blänker, fluffa upp rattmuffarna, bre ut bilfiltarna, dra upp några öl och njut av doften av varm galon i baksätet. Bilar som Volvo Amazon görs inte idag.

————————————————–