Källa:   Från Gästrikland 1984, sid 108 – 116

 

 

Alla små numrerade noter förklaras ytterligare på slutet.

 

 

  Klickbar bild

 

En stads ursprungliga bebyggelse brukar ligga vid den äldsta kyrkan eller det äldsta torget i stadens centrala del, men så har hittills inte ansetts vara fallet i Gävle. Man har istället velat förlägga den äldsta bebyggelsen långt från stadens nuvarande kärna, borta vid Gus­tavsbron på Väster.

 

Ända fram till tidig medeltid låg det nuvarande Gävles centrum norr om ån till största delen under vatten en­ligt geologerna. Ännu år 1000 gick havet fram till nu­varande Borgarskolan, och Gavleåns mynning i havet låg då mellan Boulognerskogen och Strömvallen. I sö­der bildade området kring “Snusmajas” tomt vid Övre Bergsgatan en udde i havet och likaså den höjd, som “Gamla fängelset”, nu fångvårdsmuseum, ligger på nära slottet. ¹⁾

 

Hittillsvarande teorier om det äldsta Gävle

 

Innan geologerna sagt sitt trodde man som Gävlefors­karen Jonas Selggren att det äldsta Gävle låg norr om ån. ²⁾ Han lade fram sina rön 1893.

 

Sedan dröjde det ända till 1934 innan problemet om Gävles ursprungliga historia togs upp till behandling. Det var av Boo von Malmborg, som dock inte går in på frågan om var den gamla “urbyn” Gävle låg från bör­jan. ³⁾

 

År 1941 skrev sedan Hans Beskow och menade, att Gustavsbron, där Valbovägen (riksväg 80) går över Gavleån, är den äldsta bron över ån och sade, att bron före Gustav III:s besök i Gävle kallades “Gavlebron“. Beskow konstaterar, att det fanns två orter vid namn Gävle. En skulle ha varit en kult-, handels- och marknadsplats borta vid det gamla Vi, där också traktens fogde bodde. ⁴⁾ Platsen försvann under 1500-talet. Den var en gammal kungsgård och kallades under me­deltiden för Vibro. Senare då platsen upphört att vara en gård kallades den “Kungsängen” på lantmäterikar­torna. Kungsgårdens tomtplats var belägen strax sö­der om Kungsbäcken, några hundra meter från dess mynning i Gavleån på nuvarande regementsområdet.⁵⁾ Grannbyn i Valbo hette Vall.

 

Den andra orten med namnet Gävle skulle enligt Be­skow ha varit en fiskarhamn i åmynningen. Författa­ren bestämmer inte platsen närmare.

 

Som Boo von Malmborg konstaterar i sitt bemötande av Beskow finns det inga bevis för att Gävleområdets tyngdpunkt vid den förhistoriska tidens slut låg vid Vi borta i Valbo. Det är ju också enligt min mening en underlig tanke, att det skulle ha funnits två orter med namnet Gävle. En allvarlig invändning mot Beskows tes är också, att han inte nämner något om vad det var i terrängen vid Vi som skulle ha givit namn åt Gävle. Stadsnamnet har ju bildats av ordet gavel med syftning på berg eller halvö och några sådana terrängformatio­ner finns inte vid Vi. Att det uppstod en tidig bebyg­gelse nära Gavleåns utlopp har samband med att Gäv­lebukten går in här och ger goda hamnmöjligheter, ån gav laxfiske och några urgamla vägar strålar samman.

 

Det finns ett inland med malm och det fanns en tidig myrmalmsbaserad järnframställning vid Testeboån och i dess dalgång samt i Valbo.

 

År 1946 tar den berömde ortnamnsforskaren Jöran Sahlgren till orda i frågan.⁷⁾ Han tar fasta på Beskows tes, att Gustavsbron, tidigare Gavelbron, är den äld­sta bron över Gavleån och att namnet Gävle bildats till ordet gavel, som då skulle ha syftat på de höga strän­derna vid Gavelbron, där Gavleån skär igenom rull­stensåsen. Vid Gavelbron skulle då ha legat en by vid namn Gävle. Till detta vill jag tillägga, att i så fall har byn legat öster om ån, ty i forna tider gränsade Vall i Valbo till Gavleån.

 

Ursprungligen skulle Gävle enligt Sahlgren ha varit ett urgammalt namn på Gavleån, i fornsvenskt språk “Gävla” med g-ljud. Mot detta antagande talar, som Folke Hedblom påpekat, att något gammalt ånamn “Gävla” aldrig konstaterats i något sammanhang. Ån kallas i de äldsta skriftliga beläggen från 1400- och 1500-talen för Ån eller Storån.⁸⁾

 

Under 1700-talet kallades Gavleån även “Odensjö– el­ler Storsjö ström“. (Storsjön kallades Odensjön en gång och namnet hade sammanhang med dyrkan av guden Oden). ⁹⁾

 

 

Professor Folke Hedbloms redogörelse för namnet Gävle

 

Den hittills utförligaste utredningen av namnet Gävles historia och av var det äldsta Gävle låg finns i ortnamnsforskaren professor Folke Hedbloms bok Gästriklands äldre bebyggelsenamn. ¹⁰⁾

 

Hedblom konstaterar med rätta, att som stad fram­trädde Gävle först på 1400-talet, men som samhälle el­ler by har Gävle existerat långt tidigare. Han anser lik­som Sahlgren, att stadens äldsta bebyggelse måste sö­kas borta vid nuvarande Gustavsbron. Nära bron fanns det halvöar eller uddar, kallade “Gavlarna“, som gett upphov till benämningen Gavlebron, på fornsvenska “Gavlabro”, dvs bron vid Gavlarna.

 

Namnformen “Gavlabro” finns i skrift redan i ett brev från Gustav Vasa 1553. Norr om ån låg fram till 1860-talet Gävle prästboställes mark i nuvarande Stadsträd­gården och Boulognerskogen. Området kallades “Gävle ägor” eller “Gävle mark” och förklaras av Hedblom som “ägorna på eller vid Gavlarna”, dvs marken vid Gavlebron. Min anmärkning är, att detta låter konstigt, eftersom ägorna ligger så långt från Gavlebron. Det är dock möjligt, att ett större område från bron ner mot Boulognerskogen förr kallats Gav­larna. Man får alltså inte ta dessa benämningar till in­täkt för att det var “byn Gävles mark” som en del forskare antagit. Någon by som hette Gävle (med a) har aldrig funnits. Mer om detta nedan.

 

Norr om Gustavsbron finns det fortfarande en udde i ån, en “gavel”, och en i söder, näset vid Boulogner­skogen, som redan på 1500-talet kallades Kroknäs i det ovannämnda brevet.

 

På 400-talet var Gavleån upp till Tolvfors en bred älv eller en långsmal havsvik och utgjorde en “förträfflig, skyddad hamn” enligt Hedblom. Omkring 600 var åmynningen vid Strömvallen och då var det snarare en å än en havsvik eller en älv.

 

 

Är Gustavsbron den äldsta bron över Gavleån?

 

Hedblom skriver, att bronamnet Gavlebron säkert är “urgammalt” och att bron fanns redan under fornti­den. Nej, så alldeles självklart är inte detta.

 

En forntida väg gick från Dalälven till Gävle på “Hedesundaåsen”. En likaså uråldrig färdled gick norrut längs den s k “Gävleåsen” från Gävle över Hille och Hamrånge. Våra förfäder drog om möjligt vägarna på rullstensåsar. Det var primitiva vägar, som från början mer påminde om breda stigar.

 

För att förbinda de två vägarna måste man passera Gavleån. Frågan är nu var detta skedde. Om Gavel­bron är den äldsta bron över ån måste vägförbindelsen till den nordliga leden ha gått över åsen vid lasarettet och vid Blåsåsbacken. Lite längre söderut svallade havsvågorna ännu på 600-talet. Någon sådan väg finns det emellertid inga spår av.

 

På 1600-talskartorna ser man en väg från Sätra och landsvägen norrut. Denna går fram till Tolvfors med samma sträckning som gamla Bäckebrovägen. Den svänger över Gavleån väster om Tolvfors bruk och går sedan i sydvästlig riktning ner till Valbovägen (riks-80). Man kan inte säkert säga, att detta är en forntida väg, men inget talar emot att så är fallet. Den passage över ån, som nämns här, kan lika gärna som Gustavs­bron vara den äldsta. Dessutom måste det ha varit lät­tare att bygga en bro över ån vid Tolvfors än vid Gus­tavsbron, eftersom stränderna där inte är så höga och ån är smalare och har några öar, som det bör ha varit lättare att förbinda med broar eller spänger. (Den nu­varande bron vid Tolvfors är inte gammal).

 

Att redan före vikingatiden bygga en bro över den bre­da ån vid Gustavsbron och med de höga stränderna måste ha varit svårt med de resurser för brobygge som­ man hade då. I regel klarade man bara att lägga ut stockar och spänger över smala vattendrag, men un­der vikingatiden kunde man bygga träbroar upp till meters längd.¹¹⁾

 

Gustavsbron, f d Gavelbron, kan ha tillkommit under medeltiden i samband med att bebyggelsen började den nuvarande stadskärnan.

 

Slutligen måste jag dock konstatera, att det är omöjligt att säkert avgöra var den äldsta bron över Gavleån är. Ett är dock säkert: Gammelbron nedanför kyrkan är inte äldre än från medeltiden, eftersom området norr om ån låg under vatten under forntiden.

 

 

En gammal sägen om Gävle

 

Sahlgrens och Hedbloms antaganden att Gävles äldsta delar låg vid Gustavsbron beror alltså på det gamla namnet Gavelbron, som ju dock enligt vad vi sett inte behöver vara den äldsta bron över ån utan kan vara medeltida. Vidare åberopar de som ett viktigt vittnes­börd om Gävles äldsta belägenhet en skrivelse från stadens borgmästare och råd från år 1694, där det sägs vara . . . “gammal sannolik saga, at här strax wästan om staden legat en liten afgiärda by eller Torpp, Gaffle benämbt, hwars ägor blifwit stadenom, då den fun­derades (grundlades), underlagde, deraf staden skall fått sitt namn Gäfle, och en bro belägen 1/8 mil härifrå än i dag kallades Gaflebro …” ¹²⁾

 

Redan Johannes Ulvichius var 1617 inne på tanken, att Gavlebron gett namn åt Gävle. ¹³⁾

 

Detta verkar ju bestickande men det måste påpekas, att det ändock rör sig om en saga eller sägen. Liknande osäkra sagor och folkliga så kallade “förklaringssäg­ner” är knutna till åtskilliga orter som en följd av att man velat förklara namnets innebörd. S k “folketymologier” är vanliga. Tolvfors har t ex förklarats vara “tolvte forsen” men har ett helt annat ursprung: tolg (=ravin, lång, smal fördjupning, skåra). ¹⁴⁾

 

Man har haft bronamnet Gavlebro (Gavelbron) och därför antagit att det också funnits en by vid namn “Gävle”. Sedan har man slagits av likheten med Gävle och tyckt sig få en förklaring till namnet på sin hem­stad. Någon by med namnet “Gävle” har dock aldrig funnits som vi sett tidigare.

 

Det verkar osannolikt, att en muntlig tradition om ett torp eller en by vid Gustavsbron kunnat bevaras i bort­åt 1000 år, speciellt som det ju inte rör sig om en riktig sägen med personer och händelser. Om man studerar protokoll från en rättegång på Hille ting 1681 om be­sittningsrätten till vissa vretar på Nynäs, så finner man att ingen kommer säkert ihåg, när Nynäs först blev be­byggt eller var husen först låg och då hade ändå bara 130 år förflutit sedan Nynäs röjdes. ¹⁵⁾

 

Samma sak när patron Östling på Stigslund under 1700-talet har en tvist med Gävle stad om gränsen till Strömsbro. Ingen minns riktigt hur ägogränsen gick, var den och den ägan var osv. Då hade bara knappt 150 år gått sedan staden 1602 fick Testebo, dvs senare Strömsbro, do­nerat till sig och gränserna fastställdes. ¹⁶⁾

 

Jag tror inte att förklaringssägnen om “Gävle” vid Gustavsbron är äldre än 1500- eller 1600-talen. Under just 1600-talet hade man i Sverige ett stort intresse för historia och namn. Trödje var antikens Tröja enligt Olaus Rudbeck och det visar hur föga kritiska stor­maktstidens historiker och ortnamnsforskare var.

 

 

Namnformerna Gavle- och Gävle

 

Jag skall nu uppehålla mig lite vid namnet Gävles historia, eftersom den har betydelse för problemet var det äldsta Gävle låg.

 

Vissa forskare, bl a Ture Karlström, tror att den för­modade byn vid Gustavsbron hette “Gävle”.¹⁷⁾ De bå­da ortnamnsforskarna Hedblom och Sahlgren är dock med rätta ense om att något bynamn Gävle inte har existerat.

 

Varför inte ett namn “Gävle” med a? Svaret är att Gävle bara konstaterats i sammansättningar som Gav­lebron, Gavleån och i “Gävle mark” eller “Gävle ägor” och aldrig fristående. Gävle i dessa sammansätt­ningar kommer av gavla, som är fornspråkets genitiv pluralis av ordet gavel. Detta ord syftade som vi sett på gavlarna (uddarna) i Gavleån. Man får således inte lå­ta sig förledas att tro, att det funnits ett bynamn Gävle genom att extrahera detta ur de nämnda sammansätt­ningarna. Det gjorde som vi sett redan borgmästaren och stadens råd i sin skrivelse 1690. Den äldsta skrivformen av namnet är “gäffla” och den är från 1432.

 

Namnformen Gävle bildades på 500—700-talet. Språkhistorikerna vet nämligen, att vid den tiden ägde en fonetisk process rum i svenskan, som kallas i-om- ljud. Ett i som fanns i slutet av ordet påverkade en vo­kal i ordets främre del, så att dess uttal närmade sig i.

 

Genom detta förvandlades ett a till ä. Den omljudsverkande vokalen kan senare försvinna eller bli e. Vi har därför ordformer som duga — dygd eller gävling av gavel i gästrikedialekten, som betyder tillbyggnad på gavel till en lada eller loge för förvaring av t ex halm. Andra exempel är strand — stränder, rot — röt­ter.

 

I Gävles fall lades avledningsändelsen ia, som bl a be­tecknade inbyggare, till gavel och vi fick “Gävliar”, som reducerades till medeltidens “Gäfla” och senare Gävle. Inbyggarbenämningen “Gäflar”, de som bor vid gaveln eller gavlarna, kom senare att beteckna be­byggelsen vid gaveln eller gavlarna. Allt detta är en trovärdig förklaring till namnets språkliga uppkomst och Hedblom har flera paralleller från andra håll till en sådan namnbildning. Hur gammalt namnet är kan man inte säga med säkerhet men inget hindrar att det går tillbaka till vår tideräknings början.¹⁸⁾

 

Ända in i vår tid har lokala skribenter åberopat namn­formen “Gaffwle den rika”. Den återfinns i Västerås biskopskrönika från 1200-talet, men den har befunnits vara en förfalskning och “Gavle den rika” har därför ingen relevans i detta sammanhang, vilket bl a påpe­kats av Tom Söderberg, min gamle historielärare. ¹⁹⁾

 

I det engelska litterära verket Widsith från 700-talet nämns “Geflegum”, men det är inget som säger, att det syftat på vårt Gävle. Hur skulle man i så fall förkla­ra -gum?

 

Ända till ca 1600 eller lite senare uttalades namnet Gävle med g-ljud. G framför främre vokal blir j-ljud i svenskan först på 1500- och 1600-talen. Gefle med e och f beror på gammalstavning och är ingen uttalsbe­teckning. Det finns även 1600-talsstavningar “Gefvele”, “Gewell” etc, som inte heller har något med utta­let att göra. Det fanns inga fasta regler för stavningen på den tiden.

 

 

Invändningar mot Sahlgren-Hedbloms teori

 

Om en känd forskare yttrat sig om en fråga, får han se­dan ofta stå oemotsagd under lång tid i kraft av sin auktoritet och allmänna duglighet och citeras okritiskt utan invändningar och eftertanke. Det är just vad som skett i fråga om Gävles äldsta bebyggelse.

 

Hedblom skriver, att bebyggelsen i byn ute vid Gus­tavsbron “i takt med landhöjningen följt havsstranden österut”. Bebyggelsen har följt havsstranden österut, står det på ett annat ställe. ²⁰⁾ Så kan det knappast ha gått till!

 

För det första: Öster och sydost om Gustavsbron finns nu ingen bebyggelse. På 1600-talskartorna sträcker staden sig inte längre än till strax väster om kyrkan. Om Hedbloms antaganden är riktiga skulle det ju ha funnits bebyggelse vid Gustavsbron eller mellan bron och nuvarande Gävle fram till medeltidens början. (Som vi minns kunde området norr om Gavleån börja byggas i centrum först då.) Öster om bron ligger nu Gamla kyrkogården, Boulognerskogen och Stads­trädgården. Före 1800-talet var det ett skogs- och ängsområde med insprängda vretar, som till stor del upptogs av den s k “Löten” eller “Västerlöten” och Kroknäs hage. Ordet löt betydde betesmark, gräs­mark eller utjord i fornsvenskan och det säger också, att här inte fanns någon bebyggelse. ²¹⁾

 

För det andra: Det är också svårt att tänka sig att hela byn vid medeltidens början i ett slag flyttats till trakten av kyrkan utan att lämna ett enda spår efter sig. (Det är alternativet, om man inte tror på en gradvis förflytt­ning av byn och hamnen österut i takt med landhöj­ningen.)

 

För det tredje: Det finns inga som helst arkeologiska fynd, något som Ture Karlström som den ende forska­ren hittills påpekat. ²²⁾ Det finns inget gravfält, inga rester av husgrunder eller liknande som stöder teorin om bebyggelse vid Gustavsbron eller öster om den vid ån. Någon fosfatanalys som skulle kunna påvisa en gammal bebyggelse vid bron har inte gjorts.

 

För det fjärde: Varför skulle forntidens fiskare eller handelsmän segla upp mot strömmen till Gustavsbron och där anlägga en hamn? Det finns stränder som var

bättre lämpade för en hamn längre ner vid Boulognerskogen, f d Kroknäs, eller vid den dåvarande havsviken nedanför nuvarande slottet.

 

Under forntiden hade man behov av hamnar med långgrunda stränder och sådana fanns inte vid Gus­tavsbron. De låga stränderna med strandängar var nödvändiga för att man skulle kunna dra upp båtarna  på landningsplatserna. Skeppen, som f ö hade ett djupgående av bara ca 75 cm, drogs upp på en bädd av runda stockar (lunor) på strandängarna. Först omkring år 1200 fanns det skeppsbryggor i Sverige. 23)

 

För det femte: Allt tyder på att Gävle redan under äldre vikingatid haft livliga handelsförbindelser, t o m med utlandet, särskilt österut och stor sjöfart. 24)

Hur skulle då en hamn i en å vid Gustavsbron med de höga stränderna och vid ett genom landhöjningen allt grundare vatten och stridare ström kunna vara ändamålsenlig?

 

 

Det ursprungliga Gävle låg på Söder

 

Om man tänker sig att det antagna fiskeläget Gävle från Gavelbron flyttats ner till den då obebyggda trak­ten av kyrkan på 1200-talet, så måste bebyggelsen se­dan ha spritt sig mycket snabbt, ty redan under förra hälften av 1400-talet var det en stad. Det tycks mig na­turligare att det redan under forntiden fanns en by, som vid medeltidens början från södra åstranden spritt sig till den norra i takt med landhöjningen. Stadsbilden och gatunätets utseende i nuvarande Gamla Gävle motsäger för övrigt inte tanken att det fanns bebyggelse där under medeltiden.

 

Här följer nu min teori om var bebyggelsen i Gävle tog sin början: det var på Söder i närheten av slottet. Var­för? Jo, man vill gärna primärt utgå från att bebyggel­sen uppstod i en någorlunda central del av det nuvar­ande Gävle i närheten av det område, där slottet, kyr­kan och stadens äldsta torg kom att ligga. I närheten av slottet finns så hög terräng, att den ej var havsbot­ten under forntiden. Ännu omkring år 1000 och san­nolikt senare fanns en mindre vik i Gävlebuktens inre del, där Gammelbron är nu och nedanför kullen eller udden vid slottet. Även nedanför Gamla Gävle var ju en udde, som vi sett. I det öppna området söder om de nuvarande broarna över ån fanns det strandängar, som behövdes för den forntida skeppsfarten (se ovan). Den nyss nämnda viken kan ha varit en skyddad hamn under forntiden. Så sent som på 1600-talskartorna ser man att området där viken låg var sankt och att det mynnade två bäckar där.

 

Det hade varit lite märkligt, om det vid Gävlebuktens södra strand bara funnits två byar vid vatten. Sörby och Järvsta, som dessutom låg vid grunda vikar som snabbt blev ändå grundare genom landhöjningen men ingen by eller gård nära åns mynning, där det var bra laxfiske och goda hamnmöjligheter.

 

Till Gammelbron gick den urgamla vägen söderifrån, som passerade Järvsta och Sörby och det kan ha berott på att det fanns en tidig bebyggelse där. ²⁵⁾ Från plat­sen för nuvarande slottet gick under forntiden en väg västerut till Vall och Vi i Valbo, två platser av stor be­tydelse under heden tid. ²⁶⁾

 

 

Söderby: byn söder om Gävle?

 

  Klickbar bild

 

Ytterligare något som talar för att en gammal by eller ett fiskeläge kan ha legat i detta område vid nuvarande slottet är namnet Sörby av ursprungligt Söderby. Om det inte funnits en forntida bebyggelse norr om Sörby blir ju namnet obegripligt. Folke Hedblom har funde­rat över detta och säger att det kan ha funnits en äldre, försvunnen by på den kulle, där tidigare Praktiska re­alskolan, numera Polhemsskolans norra del, är belä­gen. ²⁷⁾ Det är inte omöjligt, eftersom det har gjorts fynd av svärd och spjutspetsar och en gång har funnits ett gravfält där. ²⁸⁾

Jag anser det dock troligare, att byn legat i närheten av slottet p g a bättre hamnmöjligheter och fiske (se ovan). Visserligen är det en bit ner till slottet från Sö­dertull, men det kan ha varit det ovannämnda gravfäl­tet som hört till byn Gävle. Det är också möjligt, att det funnits ett gravfält närmare den av mig antagna byn Gävle, men att detta försvunnit genom odling och senare stadsbebyggelse.

 

Vid Sörby fanns förut rester av ett gravfält, där det hit­tats två svärd och ett spjut från 900-talet och ett svärd från 700-talet. Det låg ca 200 meter väster om runste­nen, som står där Sörbys gårdstomt var. Gatan där fynden gjordes 1943 hette förut Södra Ringvägen, nu Flemminggatan. ²⁹⁾

 

 

Var Gävle “urbyn” och Sörby och Järvsta utflyttningar därifrån?

 

Den uppsaliensiske ortnamnsforskaren professor Lars Hellberg har gjort viktiga iakttagelser i fråga om järn­åldersbygdens struktur. Han antar, att det funnits en “elementar- eller primärbebyggelse”, som han skri­ver, med “urbyar”, som i många fall kan ha uppstått vid tiden kring Kristi födelse eller tidigare. Dessa urbyar har i åtskilliga fall försvunnit. Från dem skedde utflyttningar och det utvecklades en sekundär bebyg­gelse under 300—500-talen efter Kristi födelse, dvs gränsskedet mellan äldre och yngre järnålder. Namn på -sta och -by är karakteristiska för denna sekundär­bebyggelse på nyexploaterad mark. Hela denna nyod­ling hade nog samband med att man under järnåldern fick bättre jordbruksredskap och kunde odla lerjor­dar, som förut varit svåra att få bukt med. Bygdernas tyngdpunkter försköts ganska allmänt mot lägre nivå­er, t ex lerslätter. Hela skeendet hade sin grund i den ständigt fortgående landhöjningen.

 

Ortnamn på Sör- kan enligt Hellberg ange läget i för­hållande till den ofta försvunna primärbebyggelsen, “urbyn”. ³⁰⁾ I vårt fall skulle Sörby vara en utflyttning från urbyn Gävle vid inre Gävlebukten och likaså skulle Järvsta och Hemlingby möjligen kunna tänkas vara utflyttningar från Gävle.

 

Byn Gävle bör ha legat i Valbo socken liksom Sörby gjorde.

 

 

Slottets föregångare var en fogde- och kungsgård

 

Som vi sett var Vi eller Vibro i Valbo kungsgård men upphörde att vara det under medeltiden och då flytta­des fogde- och kungsgården till den plats, där slottet ligger nu. Det är väl troligt, att man förlade kungsgår­den just där, därför att det var en gammal bebyggelse och hamn i området.³¹⁾

 

 

Bebyggelsen i Gävle sprider sig i norr och öster

 

På 1200-talet hade området norr om ån stigit så myck­et över havsytan, att det började kunna bebyggas och då tillkom sannolikt Gammelbron. Grundförhållan­dena var väl inte de bästa men husen var väl små, lätta trähus, så sättningar behöver inte ha varit något pro­blem. Den första bebyggelsen norr om ån var sanno­likt vid Gammelbrons norra fäste, där ett torg uppstod och cirka 1400 en kyrka. Äldre än kyrkan kan ett ka­pell ha varit som låg på en kulle vid nuvarande Skatte­myndighetens hus. Redan under Gustav Vasas tid låg det öde.³²⁾

 

Att norra åstranden var bebyggd redan på 1200-talet omvittnar fynd av strandpålningar, vägar med kavlar etc, som påträffats. ³³⁾ Till hamnen vid Gammelbron men inte längre kunde de koggar nå, som då trafikera­de Östersjön och som efterträtt vikingatidens skeppstyp. Koggen hade ett djupgående på 2,5—3 meter.

Att bebyggelsen i huvudsak spred sig österut, särskilt norr om ån, berodde givetvis på att man strävade åt havet till och på att hamnen förlades allt längre åt öster p g a landhöjningen.

 

I väster sträckte sig bebyggelsen så sent som under för­ra hälften av 1600-talet inte längre än till trakten av kyrkan och i norr till cirka nuvarande Nygatan och i söder från slottet till Islandet längs ån i ett smalt bälte.

 

 

Vad var det som gav Gävle dess namn?

 

Vilken “gavel” skulle då ha gett namn åt byn Gävle vid

nuvarande slottet och Gammelbron? Det kan ha varit den udde i havet som Beskow nämner.³⁴⁾ Ordet gavel om uddar och berg var inte ovanligt i forna tider. Det folk som bodde vid eller på gaveln kallades som vi sett tidigare för “gävlar” och efter dem benämndes byn Gävle. Det har kanske inte funnits något naturnamn “Gavel” utan inbyggarnamnet uppstod ur appellativet gavel. Det är heller inte omöjligt, att berget vid Övre Bergsgatan kan ha varit namngivande.

 

Något som skulle fängsla fantasien och kasta nytt ljus över var det äldsta Gävle låg vore arkeologiska under­sökningar i närheten av slottet, kyrkan och Stortorget. Varför gjordes det inga sådana undersökningar, då man grävde grunderna till varuhusen kring torget, Folksams hus eller landstingshuset osv? Om man inte letar, så hittar man ju inget heller!

 

Det finns tyvärr inga bevis för var stadens ursprungliga bebyggelse tog sin början och det kommer kanske inte heller att finnas några sådana i framtiden, såvida det inte görs några arkeologiska upptäcker som kastar ljus över gåtan. Jag anser dock, att det finns mer som talar för att Gävles ursprung låg söder om ån än ute på Väs­ter vid Gustavsbron. Det behövs i varje fall en debatt om saken och man bör inte fastslå en enda teori som en slutgiltig sanning.

 

NOTER

1) Från Gästrikland 1941 s.17 och Folke Hedblom, Gästrik­lands äldre bebyggelsenamn (Från Gästrikland 1957-58) s. 164 ff.

2) “Det forna Gefle”.

3) Norrlandsposten, 3,6,7 november 1934.

4) Var låg det äldsta Gävle? Från Gästrikland 1941, s. 17-25.

5) Hedblom, a a, s. 82 ff.

6) Norrlandsposten 13 augusti 1942.

7) Stadsnamnet Gävle i Ur Gävle stads historia, s. 21.

8) Hedblom, a a, s. 174,207.

9) Meddelanden af Gestriklands fornminnesförening 1899 (Ur rektor J. Selggrens papper) med en beskrivning till “Charta öfver Gefle Stapelstad” upprättad av Lars C. Lin­denborg 1741 och 1747.

10)                s. 164-177.

11)                Adolf Schiick i Nordisk kultur XVII.

12)                Hedblom, a a, s. 175,207.

13)                Lovtal och lovsång till Gävle stad år 1617. Översatt från la­tinet och kommenterad av Alf Uddholm. Från Gästrikland 1981, s. 66.

14)                Hedblom, a a, s. 158.

15)                Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1900- 1901.

16)                S Söderberg, Förstaden vid Testeboån.

17)                Ture Karlström, Gävle stadsbild, s. 22.

18)                Hedblom, a a, s. 174.

19)                Ur Gävle stads historia, s. 125.

20)                Hedblom, a a, s. 173, 176.

21)                E. Hellquist, Svensk etymologisk ordbok.

22)                Karlström, a a, s. 24.

23)                Hans Hansson, Östersjöhandelns villkor (Den svenska historien, 2, s. 138).

24)                Tom Söderberg, Handel och samfärdsel. Ur Gävle stads historia s. 123 och Erik Bellander, Gästriklands järnålders­bebyggelse. Från Gästrikland 1944, s. 21 ff, 28-30.

25) Oskar Fyhrvall, Bidrag till Gefle stads historia och beskriv­ning, s. 15.

26)                Jan Sterner, Vall — en marknadsplats? Norrlandsposten 84-01-29. Knut Tinnberg, Vad flygkameran avslöjat. Den forntida bebyggelsen och de forntida vägarna väster om Gävle. Från Gästrikland 1939, s. 22 ff.

27)                a a, s. 50.

28)                Från Gästrikland 1938, s. 103.

29)                Hedblom, a a, s, 48. Ur Gävle stads historia, s. 8-9.

30)                Lars Hellberg, Kumlabygden III, s. 223-284 (Kumlabyg- dens ortnamn och äldre bebyggelse).

31)                Karlström, a a, s. 54.

32)     „ „s. 46-48.

33)                Hans Beskow, Var låg det äldsta Gävle? Från Gästrikland 1941, s. 23.

34)                Beskow, a a, s. 22 f.

 

 

—————————————————

juli 23, 2013

Gå till Startsidan     Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be