SLÄKTEN GARBERG tillhörde Gefles viktigaste släkter PÅ 1700-talet.

Anton Fredrik Garberg(1783-1836) var med om någonting mycket spännande under riksdagen 1792 i Gävle – hans livs första stora äventyr. Hans äldre farbror Jan Garberg (1748-1803), som var kramhandlare och bodde vid Drottninggatan, hade vid riksdagen den tvivelaktiga äran att ha den gamle räksmidaren general Pechlin inkvarterad hos sig. En dag kom den nioårige Anton Fredrik och hälsade på sin farbror. General Pechlin var utgången, men han hade placerat sina ordnar på sängen i sitt sovrum för att ha dem nära till hands, när de senare på dagen skulle användas.

Driven av barnslig nyfikenhet klev nioåringen in och försjönk i hänryckt beundran vid åsynen av all grannlåten men väcktes plötsligt ur sina drömmar av steg i det angränsande rummet. Det var generalen som kom hem och han hade flera personer med sig. Nu var goda råd dyra! Att komma ut ur sängkammaren osedd var omöjligt, och efter ett ögonblicks eftertanke försvann pojken under sängen, vars ända till golvet nedhängande täcke fullständigt dolde honom. Generalen och hans vänner kom in och slog sig ner och började i försiktiga viskningar – väggarna kunde ju ha ögon – orda om ett anslag mot Gustaf III:s liv.

Diskussionen blev långvarig, men om resultatet är ingenting bekant. Slutligen blev det emellertid dags att gå till något sammanträde, generalen satte på sig sina ordnar, och hela sällskapet avlägsnade sig utan en aning om att väggarna verkligen haft öron. Först långt efter det porten slagit igen, kröp Anton Fredrik fram under sängen. Gråtande och darrande i hela kroppen och nästan sjuk av rädsla rusade han hem men vågade först efter riksdagens slut berätta vad han hört.