Info om Tidning och publiceringsdatum saknas.
Åke Nyléns tidningsurklipp
Del 23 Ockelbos Hans Person mot biskop Agardh
Den 18 juni 1842 utfärdades en kunglig stadga om obligatorisk folkundervisning i Sverige. Varje församling ålades att inom en övergångsperiod av fem år upprätta en folkskola. Den tidigare undervisningen i hemmet skulle ersättas med undervisning i fasta skolor. Folkskolestadgan år 1842 har uppfattats som en typisk liberal reform, en bland många vid mitten av 1800-talet. Männen bakom beslutet ansågs besjälade av en uppriktig och ädel önskan att förbättra undervisningen och höja folkets kulturella nivå. I en uppsats, ”Samhället tar över folkundervisningen”, som ingick i “Forskning och Framstegs” temanummer om familjen år 1977, ifrågasatte lundahistorikern Bengt Sandin denna vedertagna uppfattning. Enligt honom var folkskolestadgan ett försök av den dåvarande överklassen i Sverige att behålla kontrollen över underklassen. Sandin ansåg att myndigheterna var oroade över den upplösning av det gamla bondesamhället som höll på att ske under första hälften av 1800-talet. Rörligheten i de lägre sociala skikten tilltog. En proletarisering av bondeklassen skedde. Många barn till bönder blev torpare och backstugusittare. Omvandlingen av lantbefolkningen ledde till uppluckring av den traditionella bondefamiljen. Hushåll och arbetsplats var inte längre samma sak. Många fattiga lämnade dessutom hemtrakten och gav sig ut på långa arbetsvandringar för att tjäna sitt uppehälle. Den sociala kontrollen hade enligt 1686 års kyrkolag utövats av kyrkan. Via de obligatoriska husförhören kunde prästerna mäta och rapportera menighetens kunskaper, tro och lojalitet. Det stillastående bondesamhällets upplösning i ett rörligt förindustriellt system gjorde kyrkans insatser otillräckliga. Följden blev allmän skolplikt. De kringströvande horderna måste anpassas till samhället. Sandins tes får ses som ett typiskt exempel på vad den nymarxistiska väckelsen åren efter 1968 kunde ställa till med inom forskningen på universiteten. Några direkta bevis för sin uppfattning kunde inte Sandin presentera. Det fick räcka med att hans teori stämde in i det marxistiska förklaringsschemat. Alla skildrare av folkskolans uppkomst i Sverige var dock inte påverkade av marxistisk historieuppfattning på 1970-talet. I en uppsats i “Från Gästrikland” 1970, “När folkskolan kom till Ockelbo”, beskrev Josef Bidner, folkskollärare och hembygdsforskare, hur beslutet om folkskolestadgan fattades. I motsats till Sandin kunde Bidner styrka sin framställning med stöd i samtida källor. Bidner refererade diskussionen i det riksdagsutskott som behandlade skolfrågan vid riksdagen 1840-41. Initiativet till obligatorisk folkskola hade tagits av kronprinsen, senare kung Oskar I, efter att denne åhört ett anförande i frågan om ärkebiskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin. Det visade sig att under utskottsdebatten pläderade kyrkans representant, biskop Agardh, för ett bibehållande av det gamla systemet med undervisning i hemmet — “mor vid spinnrocken som lärarinna och barnet på pallen bredvid med sin ABC-bok”. Skolan behövde enligt Agardh endast en gång i veckan förhöra de barn som undervisats av sina föräldrar. “Det var nära att biskopen genom sin vältalighet lyckats förmå utskottets flertal att ansluta sig till hans mening” skriver Bidner. “Men då begärdes ordet av Hans Persson från Ockelbo, som i ett anförande påvisade, hur föga biskop Agardhs idylliska teckning av undervisning i hemmet stämde överens med verkligheten.” Stick i stäv med Bengt Sandins tes var det alltså en hög makthavare, biskop Agardh, som ville behålla det gamla undervisningssystemet och en representant för folket, bonden Hans Persson, som talade för en obligatorisk skola. Även i plenardebatten i riksdagen i februari 1841 gjordes uttalanden som knappast tyder på att man var särskilt medveten om folkskolans möjligheter att social kontrollera massan. Flera talare ville nämligen att “fattigmans barn” och framför allt flickorna skulle uteslutas från den nya folkskolan med den motiveringen att de inte behövde någon undervisning. Även denna gång framträdde Ockelbobonden Hans Persson och agiterade emot. Året därpå verkställde så Kunglig Majestät riksdagens beslut om inrättande av obligatorisk; folkskolor. I Ockelbo fick församlingen år 1847 sin första fasta folkskola. Vid Rabolöt, strax söder om kyrkan, uppfördes det första skolhuset. Det stod kvar ända till 1969 efter en ombyggnad år 1911.
LENNART ÖDEEN
————————————————————————————- December 27, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
