Publicerat i Gefle Dagblad11/2 1985.
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Den nya staden växer hastigt fram
Det är nu trettio år sedan jag lämnade Gävle och staden och kommunen har vuxit och omdanats mycket sen dess. Förnyelsen har fortsatt över först stadsdelen Öster, norr om Lillån, samt norr om Nygatan och sedermera över hela Brynäs. Bomhus har fortsatt att växa i Kristinelund och Björsjö. De stora nya stadsdelarna Sätra i norr och Andersberg i söder är helt färdigbyggda. Dessa båda har tillkommit under 60- och 70-talen då urbaniseringen hade sin historiska höjdpunkt. De planerades som avgränsade, i stor utsträckning självförsörjande förorter kring egna centrum och med tanke på trafiksäkerhet. Båda är vad man kallar ”utifrånmatade”. Andersberg med den mest radikala lösning som kan åstadkommas för att skilja gång — cykel och biltrafik från varandra. De kunde således byggas färdiga under en kort tidsperiod. Enbart Sätra med 5.500 innevånare är något folkrikare än hela Gävle stad år 1800.
Villaområden har tillkommit i Sörby och Fridhem och industriområden söder om Brynäs, Sörby urfjäll och Näringen. På Näringen finns nu också en rangerbangård flyttad från inre hamnen samt industrier på soptipparna och utfylld vattenmark, där vi åkte skridskor. Fredriksskans har blivit stor oljehamn och sträcker sig ut till Kullsand. Verksamheten i inre hamnen har dött ut så att man nu funderar på att bygga bostäder och handelscentrum där.
Mycket av den närterräng, framförallt skogsmark som ju Gävle är inbäddat i, har alltså fått ge vika för bebyggelse. Men våra viktigaste utflyktsmål vid havet utmed Norrlandet och söderut mot Furuvik finns kvar, även om sommarstugornas antal ökat. Ett kärt närmål för dagens gävlebor har tillkommit i Hemlingby, där ett centrum för friluftsmotion byggts upp i ett bevarat skogsområde. Från anläggningen på en höjd intill en gammal vattenreservoar har man till och med utsikt. En golfbana finns vid Strömsbro. Övriga sportanläggningar är Strömbadet, som vi lyckades få byggt på Rettigska tomten vid ån intill Strömvallen som tidigare tänkts på Murénska istället för badhusets tomt, där polishuset nu ligger. Ett vackert friluftsbad har anlagts i Fjärran Höjder intill Olsbacka och före detta Bobergs keramik. Gavlerinken för ishockey inomhus ligger väster om Folkparken, som inte fanns på vår tid liksom travbanan där intill.
När statliga verk flyttades från Stockholm för cirka tio år sedan fick Gävle två, Lantmäteriverket och Statens verk för byggnadsforskning. Offentliga byggnader förutom dessa båda statliga har tillkommit i mängd och bidrar också till att staden har förändrat utseende. Jag tänker då inte på alla skolor och daghem samt köpcentrum i de nytillkomna stadsdelarna utan de som uppförts i den centrala del av staden, som vi kände till. De kommunala kontoren finns nu många i en tillbyggnad till stadshuset i kvarteret mot ån vid sidan av rådhuset. Landstinget har fått ett eget stort kontorshus intill länsstyrelsens tillbyggnad för lantmäteriet vid ån mitt emot slottet. Landstinget sträcker sig över två kvarter bland annat där Porterbryggeriet höll till. Länsstyrelsens största del finns i en byggnad intill fängelset mot Gammelbron söder om ån.
Skattemyndigheten har lagt beslag på gamla Ångbryggeriets kvarter, där dom sitter och roar sig på gävlebornas bekostnad. Av högre skolor byggdes först Praktiska realskolan där gamla Navigationsskolan låg på en kulle intill Kaserngatan på Söder. Tekniskt gymnasium byggdes intill Stadsträdgården. Nu har Praktiska Real sedan verkstadsskolan tillkommit på gamla spårvagnshallarnas stora tomt slagits ihop med denna och bildar ett utbrett skolcentrum, Polhemsskolan, för praktiskt gymnasium och yrkesutbildning. Söderskolan ingår i detta centrum. Liknande stort skolcentrum har bildats genom Nynässkolan, Borgarskolan och Västertullsskolan (före detta Tekniska gymnasiet) med tillbyggnader av först på Borgarskolans tomt, sedan en större utbyggnad i kvarteret mellan Borgarskolan och forna Tekniska gymnasiet, också för verkstadsutbildning.
Dövstumsskolan är nu lärarhögskola. Intill finns ett förskoleseminarium. Nytt bibliotek vid ån snett emot rådhuset. Skogsmuseet Silvanum vid dammbron är sevärt. Folkets hus vid Betllehemskyrkan byggdes efter vår tid. Även det senare har fått ny skepnad. Ja, museet mitt emot gamla Grand Hotel fanns väl inte heller 1934. Ett arkitektoniskt världsberömt krematorium på nya kyrkogården. Ett läkarhus vid Teatern. En ny postterminal öster om spåren, mitt emot den snabbt nedlagda Södra station, som ni kommer ihåg invigdes 1927, men visade sig vara felaktigt planerad genom brist på samarbete mellan ostkustbanan och Gävle Dala. Sen har sjukvården fått sitt genom enorma tillbyggnader på lasarettsområdet och åldringsvården med nytillskott på gamla hospitalets kvarter vid Kaserngatan på Söder (Södertull).
På vår tid behövde man besöka många affärer för att lördagshandla, en för mjölk, en för kött, en för specerier, en för fisk, en för delikatesser, en för frukt, en för blommor och så vidare. Nu har vi våra stora köpcentrum, drakarna Tempo och Domus, där allt finns på ett ställe. För dom räcker inte vanliga tomter till, ibland inte heller kvarter. Sålunda har Domus klivit in på Stortorget genom att lägga beslag på N. Skeppargatan och Tempo har fått bygga på N. Kansligatan. Det senare tycker jag var synd, därmed försvann en gatudel som var originell. Den fick nämligen här bli smalare, behålla sin bredd från före branden, på grund av att värdefulla stengrunder fanns kvar. Samma sak gällde också Kyrkogatan som enligt mönstret borde ha blivit lika bred som Drottninggatan = minimi- bredden på gator. I Valbo har två drakar enats till ett mycket stort köpcentrum.
Kontakten med havet och vattnet har också ändrats. Före vår tid fiskades lax och man tog dricksvattnet direkt ur ån. Ett av skeppsvarven låg på andra sidan Lillån mitt emot det läroverk som branden förstörde, där före detta Grand Hotel nu ligger. De flytande klapphusen i ån minns vi och badhuset i Stadsträdgården. Jag badade en gång ovanför Dammbron vid elverkets vattenfall i Boulognerskogen, men fick gå hem omedelbart och duscha av mig smörjan. Nu är ån tämligen ren igen, men Inre och Yttre fjärdarna har varit förorenade och fisket fått bedrivas längre och längre ut. Vi minns väl också fiskebåtarna som puttrade uppför ån till Fisktorget på lördagsmorgnarna och alla båtarna från Islandsbron ut mot Houcken, som lossade och lastade direkt från magasinen, och lukten av rostat kaffe. Nu är inre hamnen död i jämförelse med vår tid.
Den mest bidragande orsaken till förändringen i stadsmiljön är dock bilen. Visst fanns det väl bilar även 1934. Men fortfarande kunde man njuta av snöslädarnas hästbjällerklang vintertid. På slutet av 40-talet tillkom ett nytt yrke — trafikingenjör. Det blev en ny vetenskap att tygla bilens framfart, att bygga vägar och samhällen så att detta älskade fortskaffningsmedel inte skulle bli vår undergång. Kanske skulle man nämna krig, TV och flyget som också påverkat vårt sätt att leva. Ja, vad har vi inte fått vara med om.
Den stora förändringen av våra stadsbegrepp kom omkring 1970, då kommunsammanslagningarna skedde. Gävle är nu cirka nio mil långt och tre mil brett och omfattar de gamla Hamrånge, Hille, Valbo och Hedesunda kommuner med tätorterna Bergby, Hamrångefjärden, Norrsundet, Hille, Forsbacka, Valbo, Furuvik och Hede- sunda, vilka samtliga ökat då framförallt Valbo, som nu är svårt att känna igen. Kommunen är åtta gånger större till ytan än den gamla staden.
År 1800 var Gävle nummer fem med 5.400 innevånare. 1850 nummer sex i riket, 9.300. 1869 — 13.315, en ökning från 68 med 317. Vid årsräkningen efter branden 1870 blev det en minskning, men bara med 121 personer och året därpå ökade stan med 628. Så man hämtade sig raskt efter branden. 1900 var Gävle nummer fem — cirka 30.000 personer. 1920 halkade den ner till sjätte plats igen — 38.000. När vi tog studenten låg Gävle sjua — 40.000. 1965 strax före storkommunen hade Gävle halkat ner till tolfte plats — 60.000 och ligger nu på fjortonde plats med 87.600, varav 27,4 procent, cirka 24.000, bor i tätorterna utanför staden.
Så till sist lite grand om läroverket. Första skolundervisningen skedde i en Trivialskola från 1557 (alltså Gustav Vasas tid) intill kyrkan i en liten träbyggnad i timmer och med nävertak. 1671 ersattes den av ett tvåvånings timmerhus med spåntak och takryttare, ett gymnasium på samma tomt. 1816 flyttade Gymnasie- och Lärdomsskolan till ett trevånings stenhus vid ån (där Frimurarlogen nu ligger). Timmerhuset inköptes av en bonde i Hemlingby. Det kan fortfarande beses som privatbostad, nu med panel och utan takryttare. Stenhuset förstördes av 69 års brand. 1874 alltså fem år efter branden invigdes det nya Elementärläroverket, som skolan kallades mellan 1850-1879 på den så kallade Luthska trädgårdstomten. Det var en apotekares trädgård, den nordligaste i landet, som Linné kunde konstatera, då han inspekterade den på en av sina resor. Det var alltså den tomten vi vistades på. Mellan 1879 och 1966 var benämningen Högre Allmänna Läroverket. Därefter heter den nu Vasaskolan (enbart gymnasium). 1914 byggdes läroverket på och till, bland annat tillkom då aulan med Osslunds fondmålning. I det skick som vi upplevde den var den alltså bara cirka tio år gammal när vi började i realskolan.
Den här stadsbyggnadsöversikten i korta drag kanske kan vara nyttig som perspektiv en sådan här nostalgisk dag, då man gärna ville att allt vore som det var just 1934. Men det är bara att finna sig i vad som har skett och försöka hitta de positiva sidorna i den enorma stadsutveckling, som skett under de 50 åren. Mycket är bra, men nog kunde väl en hel del ha gjorts bättre.
PER OLOF LEFVERT
Se även Gefle stads utveckling!
——————————–
November 7 2012
Sammanställt och änkat av – lisse-lotte@danielson.be
Pingback: Gävles stadsbilds utveckling – av Per Olof Lefvert | Gävledraget