Alderholmen spekt. redan för 100 år sedan

Publicerat i GEFLE DAGBLAD 22 juni 1889

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

Ridhuset på Alderholmen syns på detta flygfoto från 1930-talet, taget av O Bladh och bevarat i Gävles centralarkiv. Liksom Hotel Baltic i förgrunden har ridhuset ena kortändan mot Drottninggatan. Till vänster om ridhuset, som har vita dörr- och fönsterinfattningar, går en mindre väg parallellt med Lillån.

Det är på Alderholmen det spektakulära och framtidsorienterade ska hända, enligt Gävles kommunpolitiker. Lustigt nog är det inte första gången. Det var likadant för ungefär 100 år sedan. Den gången, i september 1894, var det lantbruksmöte med utställning – det låter inte så märkvärdigt men var ett evenemang som kunde ha tävlat med Bo 88. Extratåg måste sättas in till Gävle för att transportera horderna av besökare. Det blev tryck på stan, inte minst på nöjessidan, och utvärdshuset Strömdalen brann ner. Tidningen Norrlandsposten och den 17-årige Gävlepojken Josef Alenius, senare vedhandlare, har beskrivit dessa Alderholmens storhetsdagar.

Det började med min vän Josef Ålenius, född 1877, död 1958. Jag har aldrig träffat honom men lever nära honom i dag, tack vare hans livfulla och detaljrika minnesanteckningar, nedskrivna på 1940-talet. Josef växte upp “österistan“, det vill säga på Öster i Gävle, nära Matteuskyrkan. Han hade läshuvud men kom efter i skolan sedan hårda snöbollar på skolgården skadat hans syn. Tolv år gammal gick han ut i arbetslivet. Som 17-åring fick han för första gången några dagars semester. Han hade sagt upp sig hos handlanden Axel Schollin på Södra Kungsgatan för att gå en termin i handelsskola. I skarven råkade det vara lantbruksutställning i stan.

Matteuskyrkan

Norrlandsposten sensommar/tidig höst 1894 ger tidsfärgen. Mureriarbetarna som bygger Operan i Stockholm strejkar för att få timpenningen höjd från 40 till 45 öre. Spisbrödsfabriken Alfa säljer sex limpor för en krona. Teaterdirektören Albert Ranfts sällskap väntas till Gävle teater, invigd 1878, med pjäsen “Ljungby horn“. Och teatern ska få elektriskt ljus. “De härför erforderliga apparaterna komma att införskrifvas från Leipzig.”

Hästpremieringarna i länet har just avslutats. Överst på hingstarnas prislista hamnade Fjalar (ägare: A Persson, Österbyggeby, Hedesunda), följd av Whitlau (ägare: L Markusson, Backa, Hedesunda). Det är dock något lurt med ordningsföljden på listan, för Fjalar/Persson tilldelades 70 kronor och Whitlau/Markusson 100 kronor. Er Persson i Verkebro, Valbo, och P Åkerman i Bäck, Hedesunda. står först på listan för fölston och får 50 kronor var. Stona är namnlösa.

Förste provinsialläkaren rapporterar om ett nytt fall av scharlakansfeber och två nya av difteri i Gävle under senare hälften av juli. Två invånare i “Gefle landsdistrikt” har också smittats av difteri. Överingenjör S A Andrée har gjort sin sjunde ballongfärd. Hushållningssällskapets kolareskola i Bjuråker har lediga platser, och “i ett väl inrättat tält” på handlanden Dahlstedts tomt kan gävleborna se “den fritt i luften sväfvande damen Magneta”.

Bland de tolv ungdomar som vid simuppvisning med promotion i Östra badhuset tilldelats pillövskransar hittar jag, i referatet i Norrlandsposten, Erik Waltner. Han var farmors farbror till min dotter Linnea.

Och stadsfullmäktige i Gävle är tveksam till stadsarkitekten E A Hedins räkning till hälsovårdsnämnden avseende ritningar till om- och nybyggnad vid Epidemisjukhuset. Hedin hade egen arkitektfirma (och även byggmaterial-), parallellt med stadsarkitekttjänsten. Kunde han anses ha gjort jobbet inom eller utom tjänsten.

Epidemisjukhuset

Ordföranden, konsul Rettig, klubbade remiss till drätselkammaren för utredning.

Så drar det ihop sig till lantbruksmöte, i regi av Gävleborgs läns hushållningssällskap. Den 17 september rapporterar Norrlandsposten att utställarnas antal närmar sig 800. “Anmälda äro 70 hästar, 198 nötkreatur, 5 flockar får, 18 svin och 7 flockar fjäderfän.” Tusentals besökare väntas under det egentliga lantbruksmötet 21-22 september (fredag-lördag) och dessutom under söndagseftermiddagen och måndagen. Sedan är det hela slut.

Utställningslokalerna på Stora Holmen (som vi i dag kallar Alderholmen) omfattade ridhuset på Drottninggatan 47-49, de anslutande stallen, Hellbergska magasinet på Drottninggatan 56 samt Gävle-Dala järnvägs målarverkstad plus en del tillfälligt uppförda utrymmen. Höga flaggstänger omramade utställningsområdet – det är inte så väldefinierat i texterna men sträckte sig ner till lokomotivstallarna, ungefär där Alderholmen smalnat i en “midja”. Lillån (Holmkanalen i dag) var områdets nordgräns.

Ridhuset pyntas, som lokal för trädgårdsutställningen, med “ett dekorativt midtparti med springbrunn och blommor”. Och byggnadens huvudentré görs till äreport med girlanger.

Så står det hela klart, med en “ljuf, balsamisk doft” över ridhusmanegen; det är annat än vardagens hästspillning, Härinne finner Norrlandspostens utsände “charmant ordnade” morötter, kålrötter, rovor, palsternackor och dylikt. Hyllor och bord dignar av denna läckra skörd från stadens och de stora brukens trädgårdsmästerier. På väggarna har flaggor och sköldar arrangerats. Någonstans i den balsamiska rotfruktsyran finns också grosshandlare J Em Delins utställning av foderämnen och Tekniska AB Floras monter.

I och kring stallet – var det nu låg – visades litet grövre don. “På ömse sidor om ingången till stallet och till läktaren därofvanför är fiskeriutställningen ordnad. Den består af ryssjor, nät, skotar och en mängd annan fiskredskap. I stallet finna vi föremål, hörande till jagt- och skogshushållning. Vidare äro här utställda alster från Burströms repslageri, O Larsson & kompanis snickerifabrik i Gefie, G Lindbergs snickerifabrik i Bollnäs och från Gammelstilla träoljefabrik i Torsåker.”

Maskiner och redskap för lantbruk, ladugård, mejeri och trädgårdsskötsel påträffades runt omkring ridhuset – oklart om inomhus eller utomhus. Stora skyltar visade till höräfsor, sädesrensare, ångtröskverk och hästvandringar från hela Sverige. F Wahlberg & Co i Gävle visade bland annat såningsmaskiner och fabrikör E Stenborg i Valbo ställde ut harvar. En Hj Carlstedt i Sandviken visade en hässja som uppenbarligen intresserat Norrlandspostens redaktör. Hässjan bestod “hufvudsakligen af en serie stolpar, på hvilka å båda sidorna äro fastsatta lutande armar. Det hela täcktes uppifrån med skärmar, som hindra regn att nedtränga.”

Nordväst om ridhuset surrade det av gävlebon C J Lennstrands tre bikupor med bisamhällen. Och i grosshandlare Hellbergs flaggprydda magasin, Drottninggatan 56, utställdes på tre “bottnar” (våningsplan) industri- och hemslöjdsföremål. Nederst fanns större industriföremål, möbler från snickarmästarna Modin och E Pettersson i Gävle, orglar – originellt på en lantbruksutställning – från Gefie Orgelfabrik och stora utställningar från L Westerberg, Alfa och Gefle Ångkvarn. Även L V Åkersons repslageri, garverifirman L A Matton, fotograf Carl Larsson och Ahlgrens tekniska fabrik var representerade här. Hemslöjden på andra våningsplanet roade inte referenten lika mycket. Han noterade i aIla fall att det uteslutande rörde sig om kvinnlig slöjd. Leverantörer var exempelvis “Gefle idiotskola och arbetshem“, högre flickskolan, borgarskolan, Rettigs barnhem, Gefle slöjdskola och ytterligare några lokala slöjdskolor. Vidare hade slöjdlärare Flint ställt ut modelleringsarbeten och ritningar från stadens tekniska aftonskola.

På tredje “botten” stod två långa bord fyllda av ytterligare slöjdalster, även från privata utställare. En hembygdsintresserad vinhandlare C J Nordström visade ritningar, tavlor och fotografier från Gävle i äldre tid. En artist Holmström visade “vackra alster”, vilka de nu var, och arkitekten Nils Nordén utställde ritningarna till en börsbyggnad i Gävle. (Hans förslag blev aldrig utfört.)

En konstslöjdsutställning från Stockholm samsades med handvävda helyllekamgarnstyger från O Forslund i Gävle. John Andersson i Tallåsen visade sin sinnrikt konstruerade mekaniska vävstol, och 18-årige Gävlepojken R Andersson visade en oljefärgstavla “bärande vittne om god talang”. Tilläggas bör att utställaren ej erhållit någon som helst undervisning i målning.”

Inträdeskort till lantbruksmötets middag på stadshuset klockan 15 på lördagseftermiddagen kostade 2:50 exklusive vin och kunde inhandlas i ridhuset och på stadshuset, enligt en annons. Landshövding Björkman (som börjat som jägmästare) hade dagen innan öppnat lantbruksmötet, det första i Gävle sedan 1882. Öppningstalet fylldes med statistiska jämförelser. Den uppodlade arealen hade ökat sedan dess, liksom antalet nötkreatur. Hästuppfödningen hade gått back, från 19 500 hästar 1882 till 7 800 1894. Uppsving i mejerihanteringen noterades, liksom hyggliga framsteg allmänt inom lantbruket. En del av förtjänsten för detta tillskrev talaren länets hushållningssällskap. Nyttja endast fullgott utsäde, manade han de församlade lantbrukarna.

Landshövding C.A.T. Björkman

Stora folkmassor lyssnade till hans tal, som hölls från ridhusets huvudingång, den med äreporten. “Nere på utställningsplatsen går det särdeles lifligt till.” Så abrupt avslutas referatet.

Tillbaka till den 17-årige Josef Ålenius, som inte var lika finkänslig i sina privata minnesanteckningar. Han tar vid där Norrlandsposten slutar. Folklivet intresserar honom mer än tröskverken.

Det så kallade Hellbergska magasinet var inte färdigbyggt, noterar han, “men dess stora källare och de nedersta bottnarna voro färdiga och där hölls utställningen, hvarjämte i Ridhusets manege utställning från olika trädgårdsodlare var anordnad.” I magasinets gatuplan “fanns till höger olika montrar med punsch från stadens punschfirmor. Tidigt på morgonen och dagen igenom bjöds besökande att fritt afsmaka de olika punschsorterna. I en annan monter hade Arboga margarinfabrik utställning af margarin, där bjöds på ny kokt kaffe m fl, hvarför här alltid fanns fullt med folk, om än ej så många direkt lärande af utställda varor.”

Josef gick omkring på utställningen några dagar och tittade. Sedan tröttnade han och fick i stället följa med lotskuttern på en seglats.

I Norrlandsposten den 24 september betecknas lantbruksmötet i Gävle som en stor triumf för länet. Tillresande besökare kom i överfulla extratåg “och på den öfverfyllda teatern såg man mest främlingar”. Ett par hundra personer deltog i middagen på stadshuset. Man telegraferade därifrån till Oskar II och fick en välgångsönskan i ett svarstelegram.

Natten till lördagen, då det säkert gick livligt till i Gävle, ödelades utvärdshuset Strömdalen av en häftig brand. Byggnaden var uppförd av resvirke. Kvar fanns inte mycket mer än källaren (med vinlager, tvättkläder och fotogen), kakelugnar och skorstenar. Detta trots att brandkårens nya ångspruta testades med gott resultat.