Dalapalatset med Ölkaféer och Sjömansliv

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 14 april 1984

Tillhör Åke Nyléns tidningsurklipp

DEN HÄR vackra portalen med den fina ornamenteringen i gjutjärn tillhör Dalapalatsets huvudentré. Det var Gefle Dala Enke och Pupillkassa som lät uppföra huset. Arkitekt var Gävlebon Nils Nordén. Han ritade även fastigheten Nygatan 3 som nu är så fint restaurerad.

Dalapalatset uppfördes under åren 1897—1899. Huvudingången till huset har endast ett rullande hjul i smidet. I ingången mot Södra Skeppsbron är hjulet försett med vingar. Det bevingade hjulet går igen på många ställen i Dalapalatset, bland annat i nu illa medfarna grafitmålningar ovanför en del butiksfönster. Hjulet med vingarna var Gefle Dala järnvägs “varumärke” och en symbol över huvud taget för järnvägsbyggandet förr i tiden.

Husets trappuppgångar, varav en uppgång är försedd med kryssvalv, är ursprungliga med vackra paneler och målningar på väggar och tak. Bostadsvåningarna är disponerade ungefär på samma sätt som de var i Gevalia- och Centralpalatset. I Dalapalatset har man vackra dörröverstycken, baklister och stuck. En och annan kakelugn har man sparat i nästan varje våning. En del lägenheter har en golvyta på 260 kvadratmeter eller mera. Till lägenheterna hörde två jungfrukammare. Åtta rum och kök förekommer bland annat. Högt i tak är det överallt. Halvtrappor med en vilbänk finns i varje trappavsats.

För att kunna hålla reda på vilken våning man befinner sig på har man satt upp skyltar “1 trapp upp, 2 trappor upp och så vidare”.

SÅ GOTT SOM hela bottenvåningen upptogs från början av butiker. Den mest kända var Londonerbazaren som saluförde porslinsvaror, tvål, tyger leksaker med mera. Det var 1920-talets varuhus. De tre första innehavarna av Londonerbazaren blev i dagens mynt miljonärer på rörelsen. Köptvång fanns det ej här — man kunde bara gå in och titta.

Fredrik Nilssons speceriaffär samt J Aug Anderssons skoaffär som drevs i två generationer var välkända på Brynäs. De finns ej längre kvar.

Däremot finns det en rak- och frisersalong i huset som startade 1903. Den drivs fortfarande. Inredningen i målad ek med de stora sköljfaten, de facettslipade speglarna och den vita marmorbänken är sig lik från gamla tider. Ivans Herrekipering intill frisersalongen har funnits i huset i 30 år. Herrekiperingen skyltar bland annat med främmande språk. “Welcome to Gävle” samt “Willkommen in Gävle”.

Innehavaren kanske ovetande, uppehåller en tradition från Gävle som sjöfartsstad.

De gamla trämagasinen som tidigare fanns där nu Dalapalatset står annonserade även på tyska, holländska och engelska. Magasinen låg då något närmare kajen. Man kunde lossa skutorna och köra varorna direkt från båten in i magasinen.

IVANS HERREKIPERING säljer fortfarande kläder till sjömän i vår stad bland annat genom besök på båtarna i hamnarna. Såväl frisersalongen som herrekiperingen har sina affärer på Skeppsbron.

Till sjömanslivet hörde förr i tiden en krog — en bierstube. På 1920-talet bedrev Gävle Kafé AB inte mindre än fem ölkaféer i staden. Ett av kaféerna låg i Dalapalatset i hörnet av Södra Skeppsbron och Södra Fiskargatan. Jag dristar mig in i det gamla ölkaféet som i dag används av en ingenjörsfirma som ritkontor. Fönster och dörrar är sig lika endast med den förändringen att några dörrspeglar ersatts med etsat glas med två så kallade enhörningar.

Då ölkaféet hade sina lokaler här var det sågspån på golvet, hyllfack och backar med öl och så en disk med korkuppdragare. Korkuppdragaren hade en hävstång och det gick på mindre än en sekund att korka upp en flaska.

PÅ ÖLKAFÉERNA fanns det robusta servitriser med pondus. En person kunde beställa fyra öl på en gång och servitrisen kom genast och satte flaskorna på gjutjärnsbordet med marmorskiva. Betalning fick hon omgående. Det var många bord i lokalen. Var det någon som blev för “stimmig”, åkte han ut. Utkastaren var rätt ofta en av servitriserna, som kunde konsten. Ena handen satt hon i byxbaken och den andra i nacken och så bar det ut. I regel gjorde de utkastade icke motstånd mot servitrisen. Gästen visste att om han bråkade fick han inte komma tillbaka igen. Säg mig — vad kan inte kvinnor göra — de fyller mig ofta med förundran.

Snett emot Dalapalatsets ölkafé låg en matservering som hette Standard. Även matserveringen hade problem ibland. Diskussion om utskänkning förekom ofta i dagspressen och stadsfullmäktige. Man införde mattvång. En smörgås till varje pilsner, men det hjälpte ej. Till sist drog man in ölkaféerna. Detta till trots att en polis Solon Karlsson till mångas häpnad i en intervju sagt att det var så lugnt på ölkaféerna i staden som i en söndagsskola.

Ja, än i dag finns det olika uppfattningar om ölkaféerna — de fyllde en viss funktion säger ett fåtal.

DALAPALATSET ser litet halvfärdigt ut vid ena gaveln mot öster. Meningen var att man skulle fortsätta bygget mer åt Brynäsgatan och Södra Fiskargatan. Stadsarkitekten Gunnar Wetterling ritade på sin tid en tillbyggnad helt i stil med det gamla bygget. Byggnaden skulle bl a innehålla ett apotek men det kom tyvärr aldrig till stånd.

För en tid köptes huset av ett större byggnadsföretag. Jag hoppas att detta företag skall kunna restaurera huset med Gevaliapalatset som förebild. De gamla illa medfarna grafitomålningarna bör bättras på och emblemen från Gävle Dala Järnväg bör få vara kvar i portarna.

FOLKE LÖFGREN