Publicerat i Gefle Dagblad ? 1985.
Ur Åke Nyléns tidningsurklipp
Karta över Sveriges utbredning på Gustav Vasas tid med sjövägarna till Hansans städer och Nederländerna. Kartan är hämtad ur Göte Göranssons bok “Gustav Vasa och hans folk”
Gustav Vasa var bra – för Gävle
I en uppsats i Från Gästrikland 1962 beskriver och analyserar Sven Lundkvist Gävles utrikeshandel vid 1500-talets mitt. Lundkvist var då docent; senare blev han professor och riksarkivarie.
En framställning om utrikeshandel innebär mängder av statistik. Det kan tyckas tråkigt, men så är det inte alls. Bakom siffrorna finns en intressant verklighet.
Man får veta ortens betydelse, dess invånares levnadsvillkor, vilka andra städer och länder man har kontakter med, vilka förändringar som sker och vad de beror på.
Ser vi nu på exportsammansättningen i Gävle år 1554 får vi följande siffror. Järnet omfattade 65 procent, skinn och hudar 23 procent, trävaror och tjära 10 procent och övrigt 2 procent.
Järnets dominans är som synes markant. I hela Sverige hade bara Stockholm större utförsel av järn än Gävle. Järnhanteringens stora betydelse för Gästrikland märks verkligen.
Gävles import omfattade betydligt fler varor än exporten. Importen bestod av salt, humle, kläde, sidentyger, vadmal, hudar och skinnvaror, vin och öl, lin och hampa, socker och kryddor m.m.
Förhållandet är intressant. Att importen är mer sammansatt än exporten brukar vara betecknande för ett litet industriland. Eftersom det är litet uppkommer behov av många importvaror. Industrialiseringen innebär specialisering och därmed ett fåtal förädlade exportvaror.
Gävle var ingalunda industrialiserat på 1550-talet, men strukturen i dess utrikeshandel tyder onekligen på att staden med omland var betydelsefull och att dess invånare åtnjöt en för tiden hög levnadsstandard. Andra fakta styrker detta konstaterande.
Saltets andel i importen sjönk från 50 procent år 1546 till 28 procent år 1559, textilvarornas däremot steg från 14 till 45 procent. Saltet var en nödvändighetsvara för alla. Kläder var visserligen ingen lyxprodukt men ändå “lyxigare” än salt på 1500-talet.
Det finns annat i handelstatistiken för Gävle som är intressant. Det gäller förändringar i exportens fördelning på olika städer och länder.
År 1547 gick 35 procent av Gävles export till baltiska hamnar, Riga och Reval, 4 procent till Västeuropa. Tolv år senare, 1559, var ordningen omkastad. Endast 2 procent till Balticum, hela 37 procent till Västeuropa.
Omkastningen berodde på Gustav Vasas handelspolitik. Kungen sökte på olika sätt motarbeta de baltiska städerna och göra Sverige till ett transitoland för handeln mellan Ryssland och Västeuropa. (transitoland = utan tullbehandling).
Många historiker hävdar att det var strävandena att kontrollera den ryska handeln med lin, hampa och timmer (för skeppsbyggen i Holland och England) som gjorde att Sverige på 1600-talet blev en stormakt.
I så fall skulle alltså Gustav Vasas omdirigering av handeln till Västeuropa vara första etappen på vägen mot stormaktsställningen. Och detta var något som Gävle drog nytta av.
Kungens intresse för den västliga handeln gjorde att Gävles utrikeshandel blomstrade. Stadens produkter, järn, skinn, hudar och trävaror var efterfrågade i Västeuropa. Den ökade utförseln till nya marknader medförde ett ekonomiskt uppsving för Gävle och Gästrikland.
Villigheten i Gävle att anpassa sig efter Gustav Vasas önskemål gjorde kungen benägen att gynna staden. 1531 tilläts endast sex skepp att fara utrikes, 1554 var antalet 20. Viktigt var också att kungen tillät ökad järnutförsel just över Gävle.
Gustav Vasa och gävleborgarna samarbetade fint. Resultatet blev en expansion av stadens utrikeshandel och därmed okat välstånd för dess invånare.
LENNART ÖDEEN
————————————————————————————-
juni 30, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be