Publicerad 29 augusti 2010 i Arbetarbladet av Ulrika Rudberg
Uppdaterat 27 oktober 2010
Saft & tandagnisslan
De isande krigsvintrarna följdes av långa, heta somrar. Under dessa blev badbussen vår lunga och vår väg till svalka. En av dem gick till en badplats som av någon anledning kallades Konsumbadet.
De fantastiska ”Badbussarna” gav oss stadsbarn möjligheten att komma bort från asfalt och dallrande, stillastående värme till svalkande havsbad. Dessa utflykter var för mig alltid lika hägrande – och dessutom gratis. Bussarna avgick från busstationen på andra sidan torget – återigen en av de många bonuseffekterna med att bo mitt i centrum.
Konsumbadet var en liten, långgrund sandstrand alldeles norr om staden och bussresan tog bara en kvart, tjugo minuter. Där var alltid svart av ungar. Det blev för oss stadsbarn en tillflyktsort, vårt alldeles egna Coney Island.
Jag minns de förtjusta illvrålen, det glada stojet och doften av hav och fuktig sand. Jag minns hur sanden gnisslade när vi satte i oss vår matsäck och hur saft och bulla trots detta aldrig smakade bättre.
I detta myller av stadsbarn fick jag min första kallsup och tog mina första simtag. Jag blev vän med ett nytt, spännande element. En ny dimension av den fantastiska yttervärlden hade öppnats. Och om du lyssnar noga kan du fortfarande höra stojet…
BERTIL ASPENBERG
Kommentar:
1940 köpte Konsum Alfa sommarhemmet Miramare på Norrlandet av privat ägare och kom därefter att kallas Konsumbadet. En tvåvånings träfastighet med tornrum fanns i vilken Konsum Alfa drev sommarbutik och kaféservering. Simskolan höll till på stranden och dit, till hållplats 24, gick bussar för badsugna Gävlebor.
——————————————————————–
april 29, 2012,
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be med Ulrika Rudbergs och Bertil Aspenbergs tillstånd