Publicerat i Gefle Dagblad Söndag 24 maj 1998
Text: Åsa Nilsson och Foto: Mats Åstrand
S Centralgatan 7
Buregården i Gävle 1998 Byregården är nu åter till salu år 2012.
Erik Alfred Hedin, Gävles stadsarkitekt 1877-1922, lät bygga sitt egenhändigt ritade bostadshus 1880 på del av den åkermark som på en karta från 1747 är markerad “Skiepper Erich Buhre“.
Tjänsten som stadsarkitekt kombinerade han med ett privat ritkontor inrättat i bostadshuset, och en firma för försäljning av byggnadsmaterial. Ofta ledde han också själva byggnadsarbetena.
Många av Gävles skolor, frikyrkor och andra byggnader ritades av honom, ett 50-tal finns ännu kvar. Med utsikt här från det egna bostadshuset kunde han se fem av sina verk; två bostadshus av trä vid Rektorsgatan-Södra Centralgatan, Stora och Lilla Islandsskolan samt som närmaste granne mot söder den stora Betlehemskyrkan med plats för 2 500 personer (numera riven).
Buregården är uppförd i fornnordisk stil, av trä och med mörkfärgad fasad. Fasadutsmyckningarnas drakslingor påminner om 1100-talets nordiska stavkyrkor. Byggnadens form leder tankarna till bostadshus i Alperna
————————–
Publicerat i Gefle Dagblad Tisdag 9 januari 2007
Wahlman snickrade, Herren byggde
- Villa från Wahlmans fabrik och Buhregårdens begynnelse
Monteringsfärdig villa i schweizerstil från Wahlmans fabrik, från en katalog med svensk och engelsk text. Och Buregården innan den byggdes till på den sida som är närmast kameran. Krusidullerna på taket är numera borta.
I Carl A Elfströms tekniska fabrik på Brynas, granne med gasklockorna, tillverkades stearinljus, hud- och tandkrämer, lutpulver och såplut för tvätt, liksom Reporia svaveltjärtvål. Den senare produkten kan låta litet avskräckande raspig men sålde nog bra, och fabrikör Elfström kunde 1926 köpa fastigheten Buregården vid Södra Centralgatan (tidigare Södra Kvartersgatan 7). Den hade uppförts 1880 av stadsarkitekten Erik Alfred Hedin (1852-1925) som både ritade och använde den – som bostad, ritkontor och byggmateriallager. Huset hade i mellantiden byggts om och till flera gånger.
I mittten av 1950-talet sålde Elfströms änka (Heldi/Heidi – båda uppgifterna finns) fastigheten till Stiftelsen för församlingshus på Söder, som tidigare haft lokaler i den gamla Navigationsskolan. Byggnaden var nu mogen att rivas för att lämna plats för Gävles praktiska realskola, dagens Polhemsskola. Buregården, länge kallad Elfströmska gården, blev Staffans församlingshem med utrymme för studiecirklar, samkväm med mera och fungerade så – även med kyrkoherdebostad och festlokal – tills den åter blev privatägd 2005.
Gävlekännaren Folke Löfgren brukade framhålla att det till stora delar var E A Hedin som formade Sekelskiftesgävle. Som stadsarkitekt i 45 år (det första som vikarie) med en enorm arbetskapacitet hade han goda möjligheter att påverka stadsmiljön. Hans intresse för forntiden manifesterades i Buregårdens nationalromantiska drakhuvuden och drakslingor och kombinerades obesvärat med de numera övermålade bibelspråk på fasaden som Folke berättat om, exempelvis: “Om Herren icke bygger huset så arbeta de fåfängt som bygga därpå.”
Det är intressant att jämföra Buregården, sådan den såg ut i äldre tid, med vad som producerades vid en samtida lokal snickerifabrik, Pehr Wahlmans. Som namnet antyder kom ägaren (1840- 1915) från Valbo – en driftig person som lär ha härstammat från en riksdagsman på 1700-talet som kallades Storslugen.
Gävle hade brunnit 1869. Nybyggnadsbehovet var stort. Nygatan profilerades som affärsgata med dyrbara tomter, och snickarmästare Wahlman köpte två av dem i kvarteret Klockstapeln i gatans västra del, mot Vågskrivargatan respektive Skomakargatan. Här byggde han bostadshus, butiker, verkstäder och uthus. Hans snickarverkstad hade, efter vanligt mönster, ingång från gården.
Wahlman började sin tillverkning 1876. Verkstaden vette mot Vågskrivargatan, och där snickrades också bland annat möbler. Redan efter två år behövdes större utrymme, och till företaget fogades “ett mindre sågverk med två ramar och dubbelt kantverk” på Brynäs, nära hamn och järnvägsspår. 1883 flyttades hela anläggningen dit, till en nyuppförd fabrik, och Wahlman byggde personalbostäder i närheten.
Det blev en omfattande export av byggnadsdetaljer och av de monteringsfärdiga hus, utförda i tiden populära schweizerstil, som i en del fall hamnade på Norrlandet. Wahlman drabbades dock hårt av en brand 1913. De sista åren av sitt liv bodde han på Västra Islandsgatan 15, på nuvarande länsmuseitomten.
Barbro Sollbe
————————————————————————————-
april 17, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
