Publicerat i Gefle Dagblad Måndag 17 Februari 2003.
Detta materiel kommer från Åke Nyléns privata Tidningsurklipp
Efter storbranden 1776 såg Gävles styresmän sin chans att ersätta det gamla krokiga gatunätet med en kvadratisk stadsplan. Den slingrande västra Kyrkogatan skulle rätas ut och till den ändan köpte man upp och frilade alla tomter mellan denna gata och ån. En lycklig slump fick en elev till Elias Martin att just då teckna och måla en akvarell av området. Tack vare honom har vi fått en unik vy av en rad hus vid den gamla gatan. Med hjälp av kartskissen nedan vill jag berätta om några av dem.
1) Med takhöjd näst efter kyrktaket ser vi först det skraltiga gymnasie- och trivialskolehuset. Skolorna skulle flytta till en ny lokal på nuvarande frimurarhusets tomt 1816, men byggnaden fanns kvar som gymnastikhus och auktionslokal till 1838, då den såldes på auktion till Hemlingby. Där den immerfort trotsat tidens tand.
2) I granngården residerade ännu år 1706 prosten Fontelius änka Katarina Bure, hon som kallades häxa och därför inte fick dela sin makes grav inne i storkyrkan. 1747 ägdes gården av stadssekreteraren Johan Nordelöf. På bilden ser vi i fasaden mot gatan en högre och en lägre byggnad. Perspektivet är svårbegripligt; det verkar som om tecknaren först stått uppe vid prästgården och sedan nere bortom Gammelbron. 1836 låg här Garbergs och Eckhoffs linne- och drällsfabrik, som 1852 ersattes av LA Mattons garveri.
Tomt 57 är Johan Nordenlöfs…
3) Skolmästargården är väl dokumenterad genom inventeringar och räkenskaper (jag hänvisar till min uppsats i Från Gästrikland 1970). I bilden har den på pricken det utseende som urkunderna låtit oss ana. Vi går alltså in genom den grönmålade dörren, finner till vänster om mittgången först en sal och sedan en sovkammare med kakelugn, till höger en mindre kammare och sedan bryggstuga med kök och vindstrappa. Vi möter i nostalgiskt minne doften av kokt kål och saltströmming, såpskurade trägolv, kamfer och kamomill, något helt annat än dagens hypersterila plastmiljö. Ute på gården finns lider, härbre, ko- och häststall. Stadsmiljön är ännu lantlig med höns och ankor i gränderna. Rektor och lärare bedrev faktiskt lantbruk till husbehov långt in på 1800-talet, på egna eller ämbetets vretar.
1785 dog Eric Stenfelt, den siste rektorn i huset, som sedan användes som folkskola till 1814, då byggnaden såldes. Tomten förblev dock stadsägd och arrenderades av olika privatpersoner fram till branden 1869. Mattons övertog 1873 hela kvarteret, där en snett löpande rännsten påminde om gamla gatan Numera parkerar man bilar i rektorernas kryddgård. O quae mutatio rerum!
4) På andra sidan Kaplansgränd bodde anno 1711 klockaren Olof Zachrisson Gevalin, borgarson och student från Vasaskolan. Vi vet icke, om det var han eller hans företrädare Johan Guldsmed som byggde akvarellens vackra hus med takfönster och gavel på långsidan.
Ur Sehlbergs anteckningar
Olof var i vart fall förmögen när han dog. Efter honom sägs organisten Gustaf Blom (gift med Margareta Schepper) ha ägt gård vid Kyrkogatan. “Klockargården” kan vi nu också känna igen på en akvarell av Elias Martin från omkring 1798, där dess förekomst tidigare brytt många hjärnor.
Ur Sehlbergs anteckningar
I TOMTBOKEN 1858 saknar “Klockargårdens” motsvarighet, tomterna n:ris 40 1/2 och 35, utskrivna ägarnamn och det är osäkert, hur de utnyttjades. I stället återfinns “Klockargården” på en profilteckning nere vid Strandgatan. Skuggning och perspektiv visar att huset står snett i förhållande till de andra husen vid gatan. Husfasaden skymtar också på Ferdinand Tollins kända teckning “Gavleån mot väster på 1830-talet“. Jag måste tolka det så att huset flyttas ner mot ån. Byggnaderna längs gamla Kyrkogatan låg illa till efter regleringen och fann lätt köpare, när de nva tomterna skulle bebyggas. Detta hus ägdes 1836 av organisten syssloman Olof Arborén och 1858 av vågmästaren J Bomgren (chef för Järnvägen, inte miljöpartist!) Efter branden 1869 återstod av huset bara två höga skorstensstockar.
KVARTEREN RUNT kyrkan och skolan, med präster, lärare och småhantverkare, hade anor från medeltiden (utgör ett unikt material för person- och gårdsforskning av den typ som Erik Wickberg presterade om Gamla Söder). Branden 1776 och gårdsrivningarna drev bort elever, föräldrar och lärare från deras hem. Skolan tvangs 1816 flytta från kyrkan till en ny byggnad, nära hamnen och varven. Här kom elevernas intressen snart att mer riktas mot den nya tidens teknik och industri. Här studerade blivande uppfinnaren Immanuel Nobel, skeppsbyggaren Lars Augustin Bång, industrigrundarna Per Murén och Göran Fredrik Göransson, Sandviken, universalgeniet Ferdinand Tollin, revolverkonstruktören komminister Jonas Offrell, järnvägsbyggaren landshövding Eric Josias Sparre, för att nämna några kända.
SKOLARBETE OCH elevintressen påverkas alltså av skolans miljö. Ett annat exempel på detta erbjuder anrika Norra Latin i Stockholm. När vandalerna med borgarrådet Garpe i spetsen demolerat Klarakvarteren, saknade läroverket elevunderlag och tvingades flytta till Täby, där det nu i stället har som uppgift att inskola immigranter. På 70- talet då skolpolitiken grasserade som värst, blev det på modet att bygga jätteskolor där rektor och vaktmästare åkte sparkcykel i korridorerna. Också här i Gävle talades det om att ersätta de tre gymnasieskolorna med en jätteanläggning ute på Valboslätten. Vi bör räkna den dåvarande skolstyrelsen tillgodo, att den inte föll i farstun för denna galenskap.
ALF UDDHOLM
———————————————————-
mars 17, 2012
Gå till Startsida Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.b