HÅKAN LEIJDING – känd Gävle-profil berättar:
“Snålheten bedrar visheten”
SKITBUTTARNA
Ovanstående ordspråk känner alla till.
Ibland är detta mer sant än andra gånger.
Jag ska inte tala om var den följande historia inträffade mer
än det var i Gästrikland.
Familjen drev en restaurang vid kusten. Den var gammal och där
fanns inga moderniteter så man körde med torrtoaletter.
Det fanns sex toaletter, tre för damer och tre för herrar. Under varje
sittplats stod en rund ståltunna – som naturligtvis till och från blev full..
Normalt ringde man då till kommunen som kom med en speciell
hämtningsbil. Man satt på lock på resp. tunna. Dessa lock hade en överliggande
bygel som kunde skruvas åt för att förhindra spill och lukt.
Restaurangägaren hade en son som en dag kom fram till att kommunen var
hutlös i sin debitering för att hämta dessa tunnor.
Det här måste åtgärdas. Kasta bort hundralappar på det här viset!
Ägarsonen och hans kompis kom – efter en 8-9 stora starka – fram till att detta
kunde man fixa själv.
Sagt och gjort, på med gummihandskar och fram med säckkärran och ner med
tunnorna till sonens öppna motorbåt.
– Vi kör ut på öppet vatten och tömmer skiten. Kostar ingenting.
Efter diverse krångel kom tunnorna i båten och ut till sjöss det bar.
– Kör bara sakta framåt så sprider det sej när jag tömmer, beordrade Sonen,
som skulle vara “tömmare” medan kompisen skötte ratten.
Eftersom motorn satt i bak på båten måste tömningen ske från ena båtsidan.
Tunna nummer ett var tyngre än sonen hade förväntat sej och dessutom
var det ganska svårt att skruva av locket när tunnan stod och vickade på
relingskanten. Så med ett stort plask försvann tunnan i djupet efter att först gjort
sonen både brunprickig och blöt. Svordomarna haglade och naturligtvis var det
tunnans fel.
Med tunna nummer två gick det bättre för nu hade tömmaren kommit på knepet –
ta av locket först – sen lufta upp tunnan till relingen.
Glad över att ha löst det hela tjoade han till kompisen,
– Titta får du se va’ enkelt.
Detta sa han samtidigt som han lyfte upp tunna nummer tre till relingen.
Kompisen, något påverkad av de många stora starka, vände sej om för att
titta – men klarade inte vändningen utan något stöd.
Så stödet blev ratten som han höll i och följden blev att båten gjorde en
90 graders gir. Något som den tömmande kompisen inte var beredd på.
Han ramlade baklänges i båten och fick tunnan med sej i fallet,
som tömde sej snyggt och prydligt – hälften i båten och hälften
över den liggande restaurangägarsonen.
Nu var sonen – helt brun, blöt och förbannad.
Med viss möda kom han dock på fötter och beordrade hemfärd.
– Men nu djä… kör jag . – Du är för fan full. – Titta hur jag ser ut
Det är inte alldeles säkert att kompisen uppfattade utskällningen han hade fullt sjå
att hålla sej, hålla för näsan och säga:
– Men, fy fan !!!
Det blev gasen i botten och full fart hem.
Att avståndsbedömningen inte var den bästa kan ju ha berott på “skitdålig sikt”.
Men i land kom man – med ett brak.
Istället för att slå på back när han kom mot den steniga stranden blev det full
fart framåt – och det kan bara gå på ett sätt när man försöker köra båt på torra land.
Halva botten gick ur båten.
Nu var det sonens tur att säga
– Men, fy fan !!
Kompisen som nu fyllnat till ordentligt slöddrade fram:
– Du,.. ska ru’ tömma dom andra tre i morrn .. – då vill ja’ fan inte va’ me’.
HÅKAN LEIJDING
——————0—————
Sidan är sammanställd av Lisse-Lotte Danielson.
