Söndag 19/10 2008 kl. 18:00. Bio 7:an för “smala filmer” visar på Filmstaden

 

Jag börjar med att citera Aftonbladets kommentarer:

”Drama/komedi av Garth Jennings med Bill Milner, Will Poulter m fl Brittiskt 80-tal. Wills familj är Plymouthbröder, vilket betyder att han inte får titta på tv, se film eller lyssna på musik. I stället drömmer han sig bort i egna världar. I skolan blir han skickad till rektorn, i väntrummet finns bråkige Lee.

Någon form av vänskap föds när den senare kastar en tennisboll på den förre. Hårt. När de sedan tillsammans ser ”First Blood”, första Rambo-filmen, exploderar deras egna filmfantasier – och deras framfart är en fin liten uppvisning av genuin skaparlust. ”Son of Rambow” är på det stora hela en välgjord, charmig och typiskt brittmysig sak om vänskap, fantasi och trasslet med att vara barn i händerna på olika former av dårar.

Men håll nere på godis- och läskintaget i samband med biobesöket – risken för sockeröverdos är överhängande.”

 

”Några” Publikkommentarer.

– Två killar möts vilket förhindrar att en blir en ”skitstövel” och en blir pingstpastor.

– En varm och härlig komedi i äkta brittisk andra. Se den och njut.

– Underbar film, rolig, varm. Jag tror de flesta kan känna igen sig. Vem har inte sprungit runt och lekt filmer. Deras action stunts är ju superhärliga, haha.

– Inte så rolig film, mer mysig. Satt faktiskt och smålog hela filmen. Faktiskt riktigt bra film.

– Var så sööt och gjorde mig riktigt varm om hjärtat nu när jag tänker tillbaka på den. Mycket kärlek, sådant gillar vi!

Egna kommentarer: Den som valde denna film gjorde ett mycket bra val. Vi var endast tre från Gävledraget samt ytterligare 2 personer i hela salongen. Det var verkligen synd för detta är en underbar film, troligen mer för vuxna än för barn. Jag minns inte när jag skrattade så mycket och det gjorde vi alla tre. Filmen med killarnas spel är så övertygande som barn i den åldern. En äkta feel-good-film vilket är ganska skönt efter alla allvarliga och hårda filmer som har varit på repertoaren denna säsong. Vi tyckte väldigt mycket om den alla tre och lämnade salongen med ett leende. Det gjorde nog de båda andra också eftersom ingen av oss lämnade salongen förrän sista textramsan och tonen lämnat filmduken. Se den om du vill må bra! /Lisse-Lotte Danielson