De osynliga

Fredag 16/10 2009 kl. 18:00

. Bio 7:an på Filmstaden i Gävle.

De osynliga. (Endast 60 kr, studerande 50 kr)

Se ovanstående trailer!

Filmen spelar på känslor. Att förlåta och försonas med någon som begått ett hemskt brott mot ens barn, går det?

Detta är en av de mest omtumlande filmer jag har sett vad gäller att skapa egna starka känslor. Det gjorde stundtals ont inombords att följa handlingen och leva sig in i den. Det är definitivt ingen feel-good film men ändå saknas inte partier som fick åtminstone mig att må bra och känna mig glad. Ex: ”Damen som grät när hon hörde organistens vackra musik”. Å andra sidan kände jag bitvis stark längtan av att filmen skulle ta slut eftersom mina upprivna känslor tröttade ut mig totalt. Vi var fyra i vårt sällskap och hela publiken bestod sorgligt nog av totalt fem personer. Filmen borde ha visats i en stor fullsatt salong.

Den är oerhört gripande och sätter igång egna reflektioner över vad som händer och sker i dagens samhälle och var vi är på väg. Två av oss diskuterade handlingen livligt på hemvägen och jag upptäckte att vi var helt ense om filmens betydelse även om vi bitvis hade tolkat handlingen litet olika. Ingenting är helt vitt eller svart, precis som det vardagliga livet.

Vi hade svårt att resa oss från stolarna innan musiken helt hade tystnat, alla gripna av vad vi upplevt. För egen del är det nog en av de starkaste filmer jag någonsin sett och jag kommer definitivt inte att glömma den. Handlingen kommer med all sannolikhet att bearbetas vidare i egna tankar, inte minst när man läser alla rubriker om våld i dagstidningarna.

Min hyllning till de som arbetar med bio 7:an och som har lyckats välja ut en sådan fullträff. Läser man kritiken i övrigt så var vi fyra definitivt inte ensamma om att tycka att den är oerhört skickligt gjord.

Jag har medvetet valt att inte beskriv a handlingen för det överlämnar jag till andra. Vi fyra som såg den var mycket engagerade och kände behov av att efteråt fundera själva på vår egen kammare.

Kolla vad ni själva tycker – Ni kommer inte att bli oberörda. Se filmen!

——————

Jag måste även hänvisa till en oerhört skicklig recension av TV4 Nyhetsmorgon som jag till fullo delar, det kan inte sägas bättre :

Jan och en kompis snor en barnvagn utanför ett kafé för att se om där finns några stålar men får istället lille Isak på halsen som gråter när han inte ser sin mamma. Medan polarna bråkar springer Isak ner mot älven, ramlar och slår huvudet i en sten och infallet slutar i djup tragedi. Flera år senare ska Jan, numera Thomas, mucka från fängelset då han fått ett vikariat som kantor i en kyrka i Oslo. Han är en fullfjädrad organist som trakterar sitt instrument med passion och känsla och är mycket populär bland personal och besökare. Under ett studiebesök av en högstadieklass ber Kyrkvaktmästaren Thomas att spela ett stycke och klassen står hänförd då han framför en sensationell version av Simon & Garfunkels Like a bridge over troubled water. Lärarinnan söker med blicken över läktaren för att få en glimt av kantorn och fryser till is då hon känner igen den unge mannen som tog livet av hennes lille Isak… Erik Poppe har skapat ett fullfjädrat mästerverk som vågar vara allvarlig i en tid då mycket är flams och trams i media. Han och manusförfattaren Harald Rosenlöw-Eeg ställer frågor om skuld och förlåtelse men kanske framförallt om hur ondskans mekanismer påverkar människan. Går det att försonas när man gjort någon illa och vad är Guds mening med att låta oskyldiga drabbas av ondska? Jan Thomas går igenom alla helvetes kval och kan aldrig glömma den där ödesdigra eftermiddagen vid älven. Isaks mamma Signe har aldrig blivit hel igen efter det att hon förlorade sin son och söker svaret på frågan varför? Bägge famlar i varsitt emotionellt mörker men träffas igen och deras möte griper tag och skakar om biobesökaren långt efter det att den sista eftertexten rullat klart. Danska Trine Dyrholm är som vanligt strålande i rollen som Signe men det är unge Pål Sverre Valheim Hagen som stjäl showen med sitt känsliga porträtt av den ångestridne Jan Thomas. Han är fullkomligt briljant och jag kan inte nog rekommendera er att se denna fantastiska film!
BETYG: 5 SOLAR

Lisse-Lotte Danielson för Gävledraget.

——————–