Släkten Unonii/Unonius, urhem vid Södra Kungsgatan

SLÄKTEN UNONII/UNONIUS URHEM VID SÖDRA KUNGSGATAN

Här finns utdrag från Sehlbergs bok om släkten Unonius. Boken är nu sliten så för att skona den i framtiden har jag fotat denna sida. Varning för att filen är stor – detta för att ni lättare skall se vad som står. Ni får bläddra mellan pilarna till höger och nedtill när ni har klickat på bilden..

Det är så lätt att läsa fel så för att inte vilseleda er föreslår jag att ni själva studerar texten. Hänvisad text.

I Alf Uddholms bok “Tokrektorn” anges på sidan 11 att

Sadelmakare Une Jahansson (Borgare Jahans son) (död 1699) var en ansedd borgare i sina bästa år. Hans far Jahan Unesson (Skräddare Unes son), som också varit borgare i Gävle, tycks ha dött tidigt.

Unes farfar rådman Une Olofsson Skräddare hade grundlagt släktens välmåga. Han ägde flera tomter, som han kommit över och bebyggt efter storbranden 1569. Han hade årligen betalat vretskatt 3 ½ lass hö I Sörby, 4 lass för Kungsängen, 1 lass i Hemlingby och ½ lass för Sandvret, inalles skattat till 20 öre, vilket visar att han var en av Gävles större jordägare. Som många andra drog han fördel av stadens växande välmåga och befolkningsökning under senare delen av 1500-talet.

Sehlbergs släkttavla. (Nyhet) Stor fil – bläddra med hissarna …

Släktträd hämtat från Uddholms bok Tokrektorn.

Mina kartor. Uddholms ritning.

I Uddholms bok beskrivs på sid 8 : att Uno Jahanssons (Jahans son Unes) tomt, numero 79 i 5:e kvarteret, låg där Långgatan eller Strömgatan krökte sig uppför åbrinken mot det trehörniga

Lilltorget där det bedrevs handel med hästar och nötkreatur. Torget korsades från väster till öster av Kyrkogatan. I denna bok handlar det om från mitten av 1600-talet– 1700-talet och

mina kartor omfattar mitten av 1700-talet. Dock finns det lilla trehörniga Lilltorget kvar. Om jag jfr läget på Uddholms skiss på sid 9 i hans bok tycks motsvarande läge motsvara tomt 36 på min karta ca 50 år senare.

Här är kvartersindelningen ändrad och på motsvarande plats ligger denna tomt i 2:a kvarteret.

———————————————-

Följande information är främst hämtat från Erik Wickbergs “Bland kåkar och gränder på Gamla Söderhämtat ” sidor 106-107. Kartorna kommer från Lantmäteriets Historiska kartor 1741 – 1747 samt 1796 års Grundritning.

Ungefär mitt i kvarteret Possen efter nuvarande Södra Strandgatan fanns en tomt, som sedermera fick numret 78 i 1:a kvarteret. Den tillhörde i början av 1600-talet med största sannolikhet borgaren Uno Olofsson, rådman i staden 1600-1631. Hans son Olaus (f.1602), som slog in på den lärda banan, kallade sig först Gavelius, vilket namn han dock senare bytte ut mot Unonius. Han var född i Gävle, blev student i Uppsala 1620 filosofie adjunkt därstädes 1637, professor i logik och metafysik 1640 samt kyrkoherde i Hagby församling 1652 och kontraktsprost två år senare. Vid provinsialmötet i Stockholm 1657 nämnes han bland delegaterna, och 1664 återfinnes han som riksdagsman. Han avled i Uppsala 1666.

Följande står om Sonen Olaus (f.1602) dotter Margareta

Hon var gift med Johannes Johannis (Hans Hansson) Achrelius (1631-1675)

som föddes 1631 och blev student i februari år 1648. Fadern var Johannes Skeptunensis och modern Helena Christoffersdotter. Innehade rektoratet från år 1669. I rektor Jonas Selggrens noteringar står bl.a. detta: “Achrelius dog haftigt och oförmodeligen 1675 samt lämnade icke blott skoleräkningarne utan även skolans saker i någon oreda efter sig.” Var gift år 1672 med Margareta Unonea, som efter makens död fick stanna kvar två nådeår på rektoratet med viss tjänstgöring. Barn obekanta.

1600 (?) – 1693 Släkterna Unonius och Weilandt samt Johan Röök, Christian Pabst, Mathias Wallbom (gården 78 på Gamla Söder).

Kartor 1741-1747. Tomt nr 77 (Handelsman Pabst)och 78. (Anges här att nr 78 tillhör Rådman Dufwa.)

Professor Unonius var gift två gånger, först med Catharina Larsdotter Gammal, sedan med Ingrid Jacobsdotter, och hade bl.a. döttrarna Brita och Karin, av vilka den förstnämnda Brita blev maka åt lanträntmästaren i Gävle Joachim Weijlandt. Vid Unonii död uppgick de två nyssnämnda döttrarnas arvsfordran till ”1400 och någon daler kopparmynt”, varför de 1679 tillerkändes faderns gård ”Sunnan ån” i Gävle, och tre år senare utlöste Weijlandt sin svägerska Karin ur fastigheten, på vilken han sedan 1685 fick fastebrev.

‘

John från Minnesota har 1) bifogat källdata till detta utdrag och själv har jag kompletterat med länkar

2) På Aforums sida har jag även kompletterat med utdrag ur Gävle stads dombok./Lisse-Lotte Danielson.

Det bar sig emellertid inte bättre, än att Weijlandt råkade i skuld till kronan, som efter hans död tog gården i mät och lät försälja den på auktion, troligen 1693. Högsta budet avgavs därvid av inspektoren bergsfogden och bruksförvaltaren på Oslättfors Johan Röök som på detta sätt kom att inskriva sitt namn i ägarelängden.

Från förberedelserna för den exekutiva försäljningen 1693 av lanträntmästaren Weijlandts egendom berättar stadens domböcker ett sorglustigt internmezzo. När stadsvaktmästaren Erich Jonsson, på sedvanligt sätt ringde med sin klocka för att kalla hugade spekulanter till auktionsstället, släppte Weijlandts dotter, ”jungfru Lisken”, ut sin katt, kring vars hals hon bundit en liten pingla, insinuerande att stadsvaktmästaren på det sättet skulle ”få hjälp” av katten. Stadsvaktmästaren tog emellertid synnerligen illa upp av denna ”hjälp”, ansåg sig vara utsatt för skymf och anklagade ”jungfru Lisken” inför rådhusrätten för hennes tilltag. Hans anklagelser mot den unga damen gick ut på, dels att hon vanvördat magistraten, på vars order han skulle ringa med handklockan på vissa platser i staden, dels också att hon vanvördat landshövdingen och Kungl. Maj:ts auktionsordning och således begått majestätsbrott.

Domboken 1631 – 1639, utgiven av Erik Brännman och Arne Lenner. Här finns alltså inte Liskens dom eftersom den fastställdes först 1693.

Jungfru Lisken måste för att värja sig inför rätta gå ed på, att hon inte alls avsett att skymfa någon, ”utan allenast som för rolighet hållit, att således möta vaktmästaren”. Hon frikändes också av rätten för skymf mot höga överheten, men för att ha skojat med stadsvaktmästaren fick hon böta 6 marker.

I sex år behöll Röök fastigheten, men 1699 avyttrade han den, och köpare var handelsmannen Christian Pabst (d.1704). Pabst hade inflyttat till Gävle redan omkring 1686 och där bedrivit affärsrörelse, något som i oktober 1687 föranledde stadens styrande att tillfråga honom, om han ämnade söka burskap i staden. Pabst svarade, att han först ville se, hur hans affärer utvecklade sig, ett svar som dock tydligen icke ansågs helt tillfredsställande. Han fick därför en förvarning, som gick ut på, ”att om han vidare tänker här något handla, måste han antingen bliva borgare, eller och handla här som en främmande och inte understå sig att hava något nederlag; eljest lärer efter ordinantian med honom paräderas”.

Pabst affärer gick dock tydligen ganska bra, ty snart sökte han burskap i staden, bosatte sig där på allvar och gifte sig med Ingrid Östman, dotter till rådmannen Anders Östman, vars gård ävenledes låg i det blivande kvarteret Possen. Christian Pabst skaffade sig för övrigt ett aktat namn i staden och när ett borgargarde skulle uppsättas vid det stora nordiska krigets utbrott, utsågs han till chef för stadens 3:e kompani och fick titeln stadskapten.

Efter makens bortgång gifte Ingrid Östman år 1708 om sig med den från Stockholm till Gävle inflyttade handelsmannen Olof Dufwa. Av hennes barn i första giftet nådde endast sonen Jöran – eller Georg, som han vanligen kallas i stadens handlingar – mogen ålder. I det andra äktenskapet hade Ingrid Östman dottern Brita Helena Dufwa och efter föräldrarnas död ärvde dessa två halvsyskon gemensamt gården på Söder. Brodern hade då för länge sedan skaffat sig egen gård, och detta var väl den egentliga anledningen till, att han 1761 sålde sin arvedel för 1000 Dal. kopparmynt till sin halvsyster och hennes man Mathias Wallbom, som var verksam som kontrollör vid Stora Sjötullen i Gävle.

Den Wallbomska eran på gården fick dock ett olyckligt slut. Vid genomgång av Gävle sjötullkammares journaler för åren 1766 och 1767 kom det nämligen i dagen en del underskott, för vika Wallbom tillsammans med Nylander gjordes ansvarig. Det gällde tillhopa en summa på 2586 rdr 25 2/3 skilling silvermynt, för vilket de förklarades ersättningsskyldiga, och som ingendera av dem ägde tillräcklig utmätningsbar lösegendom, så togs år 1774 Nylanders ”då nyligen byggda men ej färdiga eller inredda gård nr 51 i 2:a kvarteret” samt Wallboms gård under nr 78 i 1:a kvarteret här i staden” i pant och uppbjöds i dec. 1775. Såväl Nylander som Wallbom hade då redan lämnat detta jordiska.

Wallboms änka Christina Juliana (d. 1795) fick emellertid behålla den skuldbelastade gården, av vilken 5/12 vid bouppteckningen efter maken 1777 tillföll dennes dotter i första äktenskapet Anna Christina Wallbom och hennes man kofferdikaptenen Olof Hillbom. Tre år senare (1780) avhände sig Hillbom denna arvslott till sin nabo, provinsialläkare Eric Nordblad i utbyte mot ”ett tunnland sex kappland vretland … vid den bäcken som ovanföre Gamla bron faller in i Stora ån”.

På så sätt inlemmades nära hälften av den Wallbomska fastigheten i den stora Nordbladska egendomen och resten av den försvann efter änkan Wallboms död, varvid en del sammanslogs med tomten närmast öster därom för att sedermera ingå i Possen nr 2.

1796 års Grundritning visar 101 = Possen I, 99 = Possen II