|
Innehållsförteckning Landstingen Landstingsarkivet Det första landstingsmötet Sjukvården Barnhem Förlossningsjournaler och barnmorskeböcker Kommunikationer Landstingets undervisning Gefleborgs läns förening för sinnesslöas barns vård Landstingsarkivet i framtiden Noter —————————— “Har vi kommit till journalarkivet?” Vi vänder blickarna mot dörröppningen och mot ett par besökare som tittar frågande tillbaka på oss.
“Nej, säger jag. Ni har kommit till Landstinget Gävleborgs slutarkiv, vårt historiska arkiv. Bland annat har vi journaler.”
Landstinget Gävleborgs centralarkiv, landstingsarkivet, är för många en okänd institution och de som tror sig veta något, tror i likhet med våra besökare att det är sjukhusets journalarkiv. Beläget på sjukhusområdet i Gävle och med tanke på att Landstinget Gävleborg till nära 90 % sysslar med hälso- och sjukvård kanske det inte är så konstigt att landstingsarkivets verksamhet gärna förknippas med patientjournaler.
Själv har jag nyligen tillträtt som landstingsarkivarie. En av många utmaningar, som jag tilltalas av, är den att få marknadsföra landstingsarkivets arkivbestånd. Landstingsarkivet har mer att erbjuda än vad de flesta kan föreställa sig. Därför bör en viktig del i mitt arbete vara att föra fram landstingsarkivet som en tillgång inte bara för allmänheten utan också för alla som arbetar i Landstinget Gävleborg.
Dagligen läser vi i tidningarna hur missnöjet brer ut sig hos skattebetalarna. Bilden i nyhetsmedierna visar landstingen som på grund av ständiga nedskärningar orsakar försämringar i vården. På riksnivå pågår en utredning om huruvida landstingens existens får anses vara berättigade eller om hälso- och sjukvård kanske borde bli ett statligt ansvar. För oss ca 8000 landstingsanställda utspridda i olika verksamheter inom länet kan det kanske vara svårt att se oss själva som en del av Landstinget Gävleborg utan tillhörigheten räknas nog istället till arbetsplatsen, t ex Gävle sjukhus. Min förhoppning är att landstingsarkivet på något sätt skulle kunna bidra till att stärka identiteten som landstingsanställd och därmed stärka tillhörigheten i organisationen. Mitt resonemang går ut på att Landstinget Gävleborg som institution och organisation idag uppfattas vara historielöst. Såväl anställda som allmänheten känner inte alltid till vad man arbetat med och uträttat inom Landstinget Gävleborg.
Ett par historiker har publicerats, en som omfattar åren 1863 – 19371 och ytterligare en historik uppmärksammar 100-årsjubiléet 18632 men jag tror inte det är så många som känner till dessa. När man ska skriva historiker är det värdefullt med både muntliga källor och handlingar. När de förra gjort sig otillgängliga så återstår till sist arkiven. Ju längre tiden går ju mer får vi lita till vad som finns bevarat i arkiven. Det är därmed befogat att värna om arkiven, vårt kollektiva minne, som till sist berättar om vad vi uträttat och hur vi tänkt.
Landstingen
Kommunalförordningarna 1862 låg till grund för tillkomsten av våra landsting och primärkommuner. I en särskild förordning om landsting stadgades att valda ombud för städer och härader skulle komma tillsammans för att rådslå om för länet gemensamma angelägenheter. Det gällde
För att rådslagen skulle kunna leda till effektiva åtgärder fick landstingen beskattningsrätt. Landstinget utsåg också ledamöter till riksdagens första kammare.
Landstingsarkivet
Landstingsarkivet är idag en enhet som organisatoriskt tillhör ledningskontorets kanslienhet. Landstingsarkivet är arkivmyndighetens (landstingsstyrelsens) verkställande organ med uppgift att utöva tillsyn över arkivbildningen hos landstingets olika förvaltningar. Ytterligare uppgifter är utbildning, information och rådgivning rörande arkivvård åt anställda, ge service åt personal, politiker och allmänheten och slutligen att vårda, förvara och till- gängliggöra arkiven.
Betecknande för tillståndet i landstingsarkivet visar arbetet med den här artikeln. Det är svårt att få en övergripande bild över vad som förvaras här. Det beror delvis på avsaknaden av arkivbeskrivningar som bl. a visar Landstinget Gävleborgs olika arkivbildare över tid och vilka uppgifter de hanterat. Det finns förteckningar men uppgifterna om de olika serierna är väldigt sparsamma. Det man kan se är alla de arkivbildare som finns förtecknade och man kan också se vad de olika serierna heter, hur många volymer och vilken tid varje serie omfattar. För närvarande finns 233 olika arkivbildare förtecknade.
Landstingets arkiv har förvarats i olika fastigheter i Gävle som till exempel i den östra slottsflygeln. På 1910-talet hyrde landstinget arkivutrymme i Gefle stads sparbankshus, i hörnet av Kungsgatan-Nygatan. Fotograf: Carl Larsson. Ur Gävle stadsarkivs bildarkiv.
bildare över tid och vilka uppgifter de hanterat. Det finns förteckningar men uppgifterna om de olika serierna är väldigt sparsamma. Det man kan se är alla de arkivbildare som finns förtecknade och man kan också se vad de olika serierna heter, hur många volymer och vilken tid varje serie omfattar. För närvarande finns 233 olika arkivbildare förtecknade.
Inom ramen för den här artikeln har det inte varit möjligt att i detalj studera hur man inom Landstinget Gävleborg hanterat de egna arkiven. Det skulle vara riktigt intressant att i handlingarna följa hanteringen av landstingets arkiv genom hela dess historia. Har man betraktat det egna arkivet som en tillgång eller en börda? Hur har man valt att skydda sina handlingar? Något av detta skymtar ändå fram i beslutsprotokollen.
Från början inrymdes arkiv- och sekreterarexpeditionen i sekreterarens privata bostad, en tjänst som tillhandahölls kostnadsfritt, men 1871 beslutade landstinget att anslå 100 riksdaler per år åt sekreteraren för hyra av arkivlokal.
Det är inte förrän under de senaste 10-15 åren det blivit möjligt att samla arkiv från landstingets olika verksamheter centralt. Arkivbildningen var dessförinnan inte reglerad. Man skulle våga påstå att det många gånger är mer en slump att det faktiskt finns handlingar kvar. Även om landstinget genom landstingsförordningen fick ett övergripande ansvar för hälsovården inom länet innebar det inte att landstinget omedelbart startade egna inrättningar. Landstinget lämnade bidrag och i vissa fall granskade verksamheter. Därför är arkivbildningen på sätt och vis tvådelad med en verksamhetsspecifik del som samlades hos respektive institution och en central del som samlades i privata bostad, en tjänst som tillhandahölls kostnadsfritt, men 1871 beslutade landstinget att anslå 100 riksdaler per år åt sekreteraren för hyra av arkivlokal.
Det är inte förrän under de senaste 10-15 åren det blivit möjligt att samla arkiv från landstingets olika verksamheter centralt. Arkivbildningen var dessförinnan inte reglerad. Man skulle våga påstå att det många gånger är mer en slump att det faktiskt finns handlingar kvar. Även om landstinget genom landstingsförordningen fick ett övergripande ansvar för hälsovården inom länet innebar det inte att landstinget omedelbart startade egna inrättningar. Landstinget lämnade bidrag och i vissa fall granskade verksamheter. Därför är arkivbildningen på sätt och vis tvådelad med en verksamhetsspecifik del som samlades hos respektive institution och en central del som samlades i landstinget i anslutning till protokollen. Beroende på huvudmän till olika vårdinrättningar kan handlingar återfinnas både i kommunarkiv, statliga arkiv och hos enskilda arkivbildare. Ett exempel är spetälskesjukhuset i Järvsö som inrättades av Gävleborgs läns landsting 1864 men där verksamheten övertogs av staten år 1900. Sjukhusets arkiv återfinns på landsarkivet i Härnösand. Uppgifter om centrala beslut fram till och med år 1900 återfinns i landstingsprotokollen.
För tolv år sedan anställde Landstinget Gävleborg sin förste landstingsarkivarie med anledning av arkivlagens tillkomst. Denne hade en gigantisk uppgift att ta sig an då man i Landstinget Gävleborg saknade ändamålsenliga arkivrutiner. Landstinget hade sitt centrala kansli på Kyrkogatan och i källaren fanns en arkivlokal där man kunde förvara ca 1800 hyllmeter handlingar. Lokalfrågan var nödvändig att lösa för att överhuvudtaget kunna utveckla arkivverksamheten i enlighet med lagstiftning och de mål landstingsfullmäktige satt upp i sitt eget arkivreglemente. Under 1990-talet skedde en hel del organisatoriska förändringar som innebar att kommunerna övertog uppgifter från Landstinget Gävleborg. Som exempel kan nämnas ÄDEL-reformen, som innebar att ansvaret för omsorgen om äldre övertogs av kommunerna. Särskolan och vissa gymnasieprogram blev kommunala. Stora arkivbildare upphörde och deras avslutade arkiv skulle överlämnas till arkivmyndigheten inom Landstinget Gävleborg. Det lilla arkivutrymmet på Kyrkogatan översvämmades av flyttkartonger med akter från bl a den upphörda social- och omsorgsnämnden. Arkivsituationen löstes 1999 på så sätt att arkivlokaler inrättades på sjukhusområdet i Gävle, i källaren under nuvarande personalrestaurangen och köket. Arkivlokalerna i två plan utrustades med moderna kompakthyllsystem med plats för 11000 hyllmeter handlingar. Här finns idag särskilda klimatarkiv med generösa utrymmen för mikrofilm och datamedier. Mindre lyckat är att den personal som arbetar med arkiven inte har lika ändamålsenliga lokaler. Arbetsmiljön under mark, i källaren, motsvarar möjligen de fördomar gemene man kan ha om arkiv. Det finns fortfarande en hel del att uträtta för att göra landstingsarkivet till en attraktiv arbetsplats och inbjudande kulturinstitution.
Det första landstingsmötet En ovärderlig källa för den som vill sätta sig in i landstingets historia är den tryckta serien av landstingshandlingar som finns inbunden sedan 1863. Från att under de första 10 åren enbart omfatta protokollen kom de därefter att omfatta även motioner och framställningar till landstinget samt verksamhetsberättelser från institutioner till vilka landstinget bidrog ekonomiskt eller i övrigt granskade.
På en och samma dag, den 21 september 1863, samlades samtliga landsting i Sverige för den historiska första landstingssessionen3. Det var Kungl Maj:t som utsåg ordföranden medan landstinget själv valde vice ordförande. Kanske inte så förvånande utsågs landshövdingarna till ordförande i varje landsting och det innebar att Gävleborgs läns landstings förste ordförande var F A Asker. Till vice ordförande valdes grosshandlaren Per Murén, Gävle. Landstingsmötet ägde rum i Stora Rådhussalen i Gävle.
I sitt inledande tal kunde inte Asker undanhålla sig en jämförelse med de tidigare landstingen från medeltiden där han menade att syftet med dessa var de samma som med de nya, att rådslå om för landskapet gemensamma angelägenheter. Det var däremot flera som fruktade att landstingen skulle utgöra en rådgivande hjälpreda åt länsstyrelserna. Var inte direktiven om att landshövdingen skulle vara ordförande ett tecken på det? I en cirkulärskrivelse förklarade Kungl Maj:t att det var en engångsföreteelse men att landshövdingarna hade uppgiften att hjälpa landstingen till rätta och lära ombuden parlamentariskt skick. Det fanns förmodligen fog för det för flera motioner som kom på bordet behandlade grundskatternas avskaffande som ju var en riksangelägenhet.
Allvarliga landstingsmän och en kvinna samlade kring sammanträdesborden 1926. Kvinnor blev valbara till landstingen genom 1918 års kommunala rösträttsreform. Fru Lovisa Strandberg, Iggesund, är den första kvinnliga ordinarie ledamoten från 1925. Fotograf okänd. Landstingsarkivets bildarkiv.
Landstingets allra första budget, som omfattade utgifter respektive inkomster på vardera 11 100 riksdaler riksmynt, ter sig jämförelsevis blygsam om man jämför med dagens omsättning på ungefär 5,8 miljarder kr. Den största utgiftsposten gällde avtappning av länets myrar och innebar att sakkunniga dels skulle upprätta kartor över myrområden och dels lämna förslag på hur detta skulle gå till. Den näst största posten gällde vården av spetälskesjuka. De enda anställda, sekreteraren och kamreraren skulle vardera tjäna 300 riksdaler riksmynt om året. Men genom att förena uppdragen och låta en person utföra uppgifterna sattes årslönen till 500 riksdaler riksmynt som direkt innebar en besparing på 100 riksdaler.
Sjukvården
Vid tiden för landstingens tillkomst kunde sjukvården i Sverige delas upp i tre verksamhetsgrenar. Det var lasaretten, hospitalen och provinsialläkarväsendet. De två senare var statliga inrättningar medan lasaretten styrdes lokalt och därför snabbt kunde inordnas i landstingens verksamhetsfält. Från framför allt lasaretten i Gävle och Hudiksvall finns handlingar från tiden före 1863 och några enstaka finns bevarade från slutet av 1700-talet.
I och med 1928 års lag om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus infördes vårdskyldighet för landstingen och för de städer som stod utanför landstingsorganisationen. Gävle stad stod utanför landstinget mellan åren 1893 – 1963. Vårdskyldigheten innebar att för dem som vistades, eller hade sin hemort inom landstingsområdet eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel i den mån inte annan drog försorg om sådan vård.
Den statliga provinsialläkarorganisationen som ansvarat för den öppna sjukvården upphörde från och med den 1 juli 1963. Sedan dess har också landstingen haft ansvar för primärvården. Värt att notera är att Gävle stad från och med 1963 återinträdde i landstinget.
Sjukvården utvidgades genom att nya särskilda institutioner inrättades som t ex sanatorier, epidemisjukhus och sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Ar 1915 utfärdade regeringen en tuberkulossjukstugustadga.
Landstinget beslutade om ny-, om- och tillbyggnader av lasarett i länet men ritningarna skulle godkännas av Kungliga Medicinalstyrelsen. I landstingsarkivet förvaras åtskilliga ritningar över såväl rivna som bevarade landstingsfastigheter. Ritning över Hudiksvalls lasarett 1891 av Axel Kumlien.
Hälsinge regementes gamla lägerplats sedan 1689 vid Mohed, ungefär 10 km väster om Söderhamn, kom 1911 att övertas av Landstinget Gävleborg och efter omfattande ombyggnadsarbeten som sammanlagt kostat 451 312 kr och 14 öre, kunde Moheds sanatorium tas i drift 1914. Barn och vuxna behandlades tillsammans vilket beredde en del svårigheter. År 1921 inrättades ett särskilt sjukhus för tuberkulossjuka barn vid Mohed. Sanatoriet hade nu plats för 141 patienter och var i drift till 1952. Arkivet förvaras i landstingsarkivet och här finns ett omfattande material, t ex patientjournaler och räkenskaper.
Av 1917 års personalförteckning framgår att det här arbetade en överläkare, en underläkare, en syssloman, ett skrivbiträde, en översköterska, tre avdelningssköterskor, en husmoder, en bagerska, en baderska, en gårdskarl, en sömmerska samt ett antal biträden inom sjukvården, köket och tvätteriet. För varje anställd finns uppgifter om när de är födda, när de blivit anställda, slutat och varifrån flyttbetyget är från, när och var till arbetsgivaren lämnat utflyttningsbetyg samt till vilken plats den anställde flyttat. Vill man däremot veta vad en anställd tjänade får man antingen ta del av sanatoriets räkenskaper eller ta del av provinsialläkarens årsberättelse som finns som bilaga i de tryckta landstingshandlingarna.
Patienter utanför Moheds sanatorium. Fotograf okänd. Landstingsarkivets bildarkiv. Dispensärstyrelsen bildades 1918 och dess expedition förlades till Mohed. En kontroll av arkivförteckningarna skvallrar om att dispensärstyrelens tidiga protokoll saknas. Det finns protokoll från åren 1938 – 1940 men de ingår i ett arkiv som benämns distriktsvårdsstyrelsen. Jag finner protokollen men det är mer en fråga om tur än struktur eftersom avsaknaden av arkivbeskrivningar självklart försvårar sökningen. Det är inte många protokoll som finns och i det ena behandlas ett förskingringsärende då det visat sig att en syssloman vid Mohed inte bara förskingrat sanatoriets medel utan också ca 8000 kr som tillhört dispensärstyrelsen. Konsekvenser av det skedda innebar att sysslan som sekreterare och kamrerare vid Mohed delades på två personer och att dispensärstyrelsens expedition flyttades från Mohed till Gävle.
Barnhem I landstingsarkivet finns flera arkiv från olika barnhem i länet. En barnhemsstyrelse som tillkom 1947 hade uppdraget att tjänstgöra som direktion för de av landstinget drivna barnhemmen. Enligt de tryckta landstingshandlingarna för år 1948 ska landstinget vid den tiden drivit tio barnhem i länet. Av dessa finns i landstingsarkivet arkiv bevarade från fem barnhem. Det är Hälsinge barnhem, Sandvikens barnhem, Sävstaås i Bollnäs, Valbo barnhem och Wockatzgården Mors minne. Det är däremot obekant var handlingar finns förvarade från barnhemmen i Torsåker, Söderhamn och Storvik. Utöver de uppräknade finns ytterligare tre arkiv från barnhem i länet som från början drevs enskilt eller kommunalt för att senare inordnas under Landstinget Gävleborg.
I förteckningar över barn som vistats och bott på barnhemmet i Valbo finns åtskilliga uppgifter antecknade. I landstingsarkivet finns förteckningar från tiden 1948- 1955.
Förutom namn och födelseuppgifter så framgår här uppgifter om när barnet kom till barnhemmet och varifrån. Vem kom med barnet och varför. När barnet kom till barnhemmet gjordes en hälsoundersökning och ytterligare anteckningar av betydelse noterades som t ex uppgifter om barnets föräldrar, syskon och andra till barnet närstående personer. Barnets vistelse i barnhemmet dokumenterades också. Avslutningsvis noterades utskrivningsdatum och omständigheter efter utskrivningen.
Uppgifterna utgör naturligt nog ett viktigt material för den enskilde men är också av intresse för släktforskare. Uppgifterna speglar också i hög grad synen på den här typen av omsorg under den tid det gäller.
Förlossningsjournaler och barnmorskeböcker
Handlingar som är eftersökta av den enskilde är förlossningsjournaler och barnmorskeböcker. I många fall är den som frågar bara intresserad av vilket klockslag han/hon är född för att därefter kanske beställa ett horoskop. Ibland är man intresserad av hela journalen för att få veta omständigheterna kring sin egen födelse.
I landstingets tidiga historia var barnmorskorna kommunalt anställda. Landstinget gav barnmorskorna och därmed kommunerna ekonomiskt stöd. År 1919 infördes lagen om distriktsbarnmorskor och skyldigheten för landstingen att inrätta barnmorskestyrelser. Kostnader för att avlöna distriktsbarnmorskan skulle delas mellan stat, primärkommun och landsting. Distriktsbarnmorskan skulle dessutom backas upp av ett försvarligt antal reservbarnmorskor för vilka samma intressenter betalade. I Gävleborg beräknades behovet till 85 barnmorskor och 3 reserver. Idag finns med både tillsvidareanställda och vikarier sammanlagt 131 barnmorskor i landstinget.
Under mellankrigstiden blev det vanligare att kvinnor födde sina barn på lasaretten än i hemmen. Av 1928 års sjukvårdslag framgår att landstingen skulle ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd. Diskussioner om ansvarsfrågan för förlossningsvården diskuterades på 1920-talet och Gävle stadsfullmäktige tog initiativ till en utredning tillsammans med landstinget i syfte att inrätta en särskild barnbördsavdelning vid Gävle lasarett. Det blev däremot inget av med den saken under den här perioden eftersom man ansåg att normala förlossningar inte hörde hemma på lasaretten. Fortfarande var det kommunerna som hade det legala ansvaret för förlossningsvården. Från och med 1937 överfördes ansvaret för förlossningsvården på landstingen genom lagen om anställande av distriktsbarnmorskor. Genom statsbidrag garanterades landstingen ersättning för löner och andra utgifter för att därmed kunna erbjuda kostnadsfri förlossningsvård. Detta uppdrag mottogs inte odelat positivt eftersom man menade att dyrbara vårdplatser togs i anspråk för “icke egentliga sjukdomsfall”.
Trots det sena ansvaret för förlossningsvården finns i landstingsarkivet handlingar som belyser barnmorskornas arbete i äldre tider. Förteckningar och barnmorskeböcker är uppdelade på två arkivbildare, “Barnmorskeverksamheten i Hälsingland respektive Gästrikland”. Handlingarna omfattar ungefär tiden 1880 och fram till 1951 i Hälsingland och 1943 i Gästrikland.
I Regnsjö i Hälsingland verkade barnmorskan Karolina Bodlund mellan åren 1881 – 1897. Vi får anta att hon inte missade att anteckna någon av alla de förlossningar hon närvarade vid. Hennes noteringar visar att hon under dessa 16 år förlöste sammanlagt 353 kvinnor. Barnmorskeböckerna är rika på uppgifter fördelade på anteckningar om barnaföderskan, om fostrets läge, omförlossningens gång, om barnet, om barnsängskvinnan och om förlossningen i sin helhet. Här ska också anges när förlossningsberättelsen avsändes till läkare och det finns också utrymme för särskilda anteckningar. Vi får t ex veta att Anna Andersson, 23 år i Regnsjö, Österböle, födde en dotter den 25 november 1885, kl. 1 på eftermiddagen. Själva förlossningen startade kl 1 på natten innan och fostervattnet avgick kl. halv tolv på förmiddagen. Anna var ogift och det var hennes första förlossning. Barnet kom i kronbjudning vilket är det normala och flickan var fullgånget och levande fött. Modern själv antecknades vara tillfrisknad. Om hur livet för Anna som ogift mor och hennes “oäkta” flicka kom att bli vet vi däremot ingenting.
Landstinget Gävleborg inrättade redan 1863 ett utskott för kommunikationsväsendet. Under den här tiden byggdes det järnvägar inte bara i Gävleborg utan i hela landet och landstingen bidrog med landstingsmedel bl. a genom att köpa aktier i de bolag som byggde ut järnvägsnätet.
För mindre än 100 år sedan, under 1917 års landsting, diskuterades skjutslegan som påföljande år skulle komma att höjas. De fordon som diskuterades var häst och vagn vilka fortfarande gällde i länet. Till exempel framgår av protokollet att antalet skjutshästar vid Mo-Myskje skjutsanstalt var för litet sedan tillkomsten av landstingets tuberkulossjukhus vid Mohed. Gästgiveriet vid Mohed var skyldigt att tillhandahålla fyra skjutsar per dygn till järnvägsstationen. Däremot var inte landstinget helt övertygat om att det var nödvändigt att utöka antalet hästar med tre som bl a överläkaren vid Moheds sanatorium och landshövdingen föreslog. Landstinget beslutade att utöka antalet hästar med en vilket innebar ett totalt antal av fem hästar vid Moheds gästgiveri. Gästgivaren åtog sig vidare att sköta skjutshållningen mot en ersättning av 2000 kr per år något som under krigsåren ansågs bli svårt att komma undan billigare.
En senare efterföljare med uppdrag att ombesörja kollektivtrafiken i länet är det kommunala bolaget X-trafik vars arkiv förvaras i landstingsarkivet. Länets samtliga kommuner äger tillsammans med landstinget X-trafik och har genom ett gemensamt beslut bestämt att landstinget ska ansvara för dess arkiv.
1952 flyttade sjuksköterskeskolan in i nya lokaler vid Gävle sjukhus i det s k Hilton. Elever samlade under en stund av trevlig samvaro i ett av dagrummen. Landstingsarkivets bildarkiv. Fotograf okänd.
Landstingets undervisning Landstinget har praktiskt taget under hela sin verksamhetstid bedrivit undervisning. Man har haft seminarier för folkskolelärare, bl. a i Bollnäs, lantmannaskolor, hushållsskolor, verkstadsskolor, vårdskolor, vårdhögskola och det som idag återstår är naturbruksgymnasium och folkhögskolorna. Övriga undervisningsformer har upphört eller övergått till primärkommunerna.
Gefleborgs läns förening för sinnesslöas barns vård
Ett delvis oförtecknat arkiv är Gefleborgs läns förening för sinnesslöa barns vård. Vid 1872 års landsting behandlades en motion som handlade om att tillsätta en kommitté för att “utröna behovet af nödiga anstalter inom länet för dövstumma, blinda och idioter m.m.” Året därpå presenterades en utredning där man konstaterat att det i länet fanns 55 sinnessjuka barn under 16 år. Landstinget beviljade anslag till ett “idiothem” och i samband med detta bildades föreningen Gefleborgs läns förening för sinnesslöa barns vård. Det allra första “idiothemmet” inrättades i Hille norr om Gävle med plats för sex elever. Precis som med så många andra verksamheter inom landstingets ansvarsområde drev inte landstinget anstalten utan stödde den med bidrag och granskade dess räkenskaper och förvaltning. Föreningens arbete är föregångare till bl.a särskolan som under mitten av 1990-talet överfördes från landstingens ansvarsområde till primärkommunernas.
I en inbunden matrikel med generösa mått kan man ta del av uppgifter om de personer som en gång varit föremål för föreningens omsorg. Här finns 194 barn antecknade och de är födda mellan åren 1858 – 1898. Det intressanta med matrikeln är att någon bevakat vad som hände med barnen långt efter det att de skrivits ut från anstalten. Till exempel kan man läsa om Sofia Löfberg, som skrevs in 10 år gammal 1875 och skrevs ut sex år senare att hon 1883 flyttade till Amerika till sina föräldrar. Där gifte hon sig två gånger och fick sammanlagt sex barn.
Landstingsarkivet i framtiden Landstingsarkivets arkivbestånd som i vissa fall omfattar handlingar som går tillbaka till 1700-talet är för närvarande en outnyttjad resurs för forskningen. Flera målsättningar finns för närvarande. I första hand måste det upprättas ändamålsenliga och tydliga arkivbeskrivningar och arkivförteckningar för att på så sätt tydliggöra arkivbildarna och göra deras arkivbestånd tillgängliga. Det är vidare angeläget att marknadsföra landstingsarkivet och dess innehåll mot externa användare som t ex studenter och släkt- och hembygdsforskare. I liten utsträckning används idag de journaler som finns i landstingsarkivet i den medicinska forskningen. En tredje viktig uppgift, som inte egentligen berörs i artikeln men som i hög grad är aktuell och gemensam för samtliga arkivinstitutioner inom landstingen, är hur vi ska kunna säkra vårt digitala kulturarv. Landstingets i särklass största handlingsslag är patientjournaler. Journalerna är viktiga för den enskilde men också för forskningen. För närvarande övergår vi till att helt hantera journalerna elektroniskt. Då Landstinget Gävleborg avser att bevara sina journaler så medför detta ett utmanande uppdrag som också ålagts landstingsarkivet att utreda enligt beslut i landstingsstyrelsen. I landstingsarkivet finns därmed mängder med arbete att uträtta och med den visionen för ögonen att innehållet ska ut i ljuset och göras mer känt.
Noter
Ur Gävleborgs läns landstings historia. Ljusdal 1962.
————————————————————————- |
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be
Hej, jag gör ett försök att få hjälp med en fråga som jag behöver få svar på. Strax före midsommar 1956 var fotbollsspelaren Nacka Skoglund inblandad i en trafikolycka på vägen mot Färila. Han fördes till lasarettet där han fick tillbringa någon tid. Det jag behöver veta är vilket lasarett han fördes till. Jag har listat ut att det bör vara antingen Ljusdal eller Hudiksvalls lasarett. Kan ni hjälpa mig med svaret på detta så blir jag väldigt tacksam.