Släkten Engwall och familjebolaget

Se även ÖVRIGA VIKTIGA SLÄKTER I GÄVLE :

Engwallska familjebolaget

Engwalls familjegrav . Grav 1 och 2 på gamla kyrkogården.

I april 2010 var det 157 år sedan det Engwallska familjebolaget bildades. När handelshuset Vict. Th. Engwall den 3 april 1928 firade sitt 75-årsjubileum, yttrades vid familjegraven bland annat följande tänkvärda ord: “Det finns ett andligt bokslut lika väl som ett materiellt, och understundom stå dessa i förunderligt nära samband med varandra. Den som grundade denna firma, vars jubileum vi i dag fira, har på de sidor, där han undertecknade ett av de första verksamhetsårens bokslut, också tecknat ned sitt andliga bokslut med en avslutande anteckning: ´Herren vare tack och lof!”

Prosten Hedbergs ord talar sitt vackra och tydliga språk om “de gamla”, vars “gudsförtröstan gick hand i hand med det dagliga livets arbete”.

Enligt gravstenen finns även Agnes Engwall (1872-1950) f. Andersson och Carl Otto Engwall (1912-2003)

samt Gunnel Engwall (1915-2006 ) född Lidwall .

– – – – – – – – – – – – – – –

Familjen och släkten Engwall

har sedan mitten av 1800-talet startat och bedrivit grossistverksamhet i Gävle samt startade det kafferosteri som marknadsför det än i dag världskända varumärket Gevalia .

F.d. Engwalls hus t.h. vid Gammelbron där bl.a. Margitta Engwall (1915-1999) bodde en tid.

Grindarna med Engwalls initialer.

1. Victor Theodor (1827-1908 ) var grosshandlare

och grundare av företaget Vict. Th. Engwall & Co

som 1853 startades som spannmåls- och diversehandel. Företaget utvecklades till kommissionsaffär och senare till partihandel. Den verksamheten ökade när släkten engagerade sig i rederiverksamhet för kolonialvaror på 1860-talet.

Gefle Tändsticksfabrik

Victor Theodor drev också Gävles sista tändsticksfabrik som var igång i hela 9 år från 1869 till 1878. 1869 hade fabriken 93 arbetare och ett tillverkningsvärde av 25.000 riksdaler. Det finns olika uppgifter om var fabriken var belägen, en källa säger att fabriken låg vid Löten där de andra fabrikerna låg, en annan att den låg i närheten av Södertull.

1863 köptes en fastighet vid Drottninggatan för bostad och kontor som dock förstördes vid

stadsbranden 1869 , liksom fyra magasin i hamnen med hela varulagret. Engwall planerade då att flytta firman till Stockholm, men 1870 bildades bolag med grosshandlaren J. Blomqvist (död 1877) för kommissions-, speditions-, inkasso- och engrossaffärer under firmanamnet Vict. Th. Engwall Co. Rörelsen omfattade handel med tobak, snaps, fönsterglas, fläsk, rysk kaviar, krut, trävaror samt kryddor och kaffe. Rörelsen växte.

Nytt bostads- och kontorshus uppfördes då på Nygatan 28, och ett nytt magasin byggdes 1872 vid Norra Skeppsbron 7 på Alderholmen , dit hela verksamheten flyttades 1927. Företaget var en tid också huvudägare i Valskvarn .

—————–

När Viktor Theodor Engwall på äldre dagar såg tillbaka på sitt liv och tänkte på allt det goda, som kommit honom – den fattige smedsonen – till del, kom han med tacksamhet ihåg de försakelser och umbäranden, som hans föräldrar fick utstå för att kunna ge honom en god uppfostran. Ännu en sak betraktade han som en medverkande orsak till sin egen framgång och lycka, och det var de lärdomar han fick genom den otur, som ständigt förföljde hans far och som han tillskrev hans ombytlighet. Genom detta lärde han sig nämligen att “bli stadgad, sparsam och arbetsam”, som han skriver i en familjekrönika till sina efterlevande, där han skildrar sin fars levnadsbana och därmed också sitt eget barndomshem.

JONAS OLSSON ENGWALL

Enligt denna krönika föddes fadern, Jonas Olsson Engwall, som var av bondesläkt, i Ragunda socken i Jämtland år 1794 . Han ville komma ut i världen och se sig om och begav sig därför vid unga år på egen hand till Sundsvall och fick plats som bodpojke. Efter ett år vandrade han vidare till Gävle, där han kom i smedslära hos ålderman Tullström . När han efter sex år blivit gesäll, fortsatte han hos Tullström för att bli mästare i yrket. Men sedan han gjort bekantskap med sin blivande hustru, ville han ej dröja de två år han enligt skråförordningen hade kvar för att bli mästare, utan reste till Stockholm för att så snart som möjligt bli sin egen. Han kom in som elev vid Veterinärinstitutet och tog examen som hovslagaremästare . Enligt en annan källa skulle Jonas Engwall ha gått i hovslagarelära och avancerat till gesäll redan före ankomsten till Gävle och först efter återkomsten dit från Stockholm blivit mästare i yrket.

Kort efter sin andra inflyttning till Gefle köpte Jonas Engwall en gård och gifte sig. Hans utvalda var Catharina Christina Bollner , komministerdotter från Trönö socken i Hälsingland.

Efter några år förlorade han på skeppssmide 6.000 riksdaler. Han började då grubbla på mekaniska experiment i hopp att på den vägen kunna ersätta sin stora förlust. För firman P.C. Rettig & Co tillverkade han tobaksmaskiner, såväl för dess behov i Gefle som till fabriken i Finland. För att underlätta svarvningen av maskinerna, vilken måste ske med handkraft, experimenterade Engwall med ett “perpetuum mobile” genom vattenkraft, men misslyckades naturligtvis. Han kom sedan till Stockholm för att tillverka tobaksmaskiner för en därvarande firma, som anställt honom för detta ändamål, men firman bröt sitt löfte och lät honom endast tillverka en enda maskin. Men Jonas Engwall förlorade inte modet. Han fann på söder en lämplig plats för sina yrken och flyttade dit. Efter en tids lugn väntade honom nya motgångar och besvikelser, när han försökte sig på nya biinkomster.

Han råkade ut för en samvetslös leverantör av materiel och tvingades att göra konkurs efter en misslyckad leverans av kanonaxlar till artilleriet. En smedsplats på Karlberg blev då hans räddning. Sedan Jonas fått patent på en uppfinning av en propeller och med hjälp av ett nybildat bolag lyckats bygga en mindre båt, lyckades tyvärr intendenten vid Karlbergs slott, vilken hade monopol på roddtrafiken mellan Karlberg och Kungsholmen, se till att Engwall blev uppsagd. Intendenten var nämligen rädd för konkurrens. Ritningar och patenthandlingar till propellern finns bevarade i Patent- och Registreringsverket.

Efter ett misslyckat försök att försörja sig i Stockholm med smedsarbete och brödbakning flyttade makarna Engwall tillbaka till Gefle med sin lille son Victor, som då var 12 år gammal. Han föddes i Gefle den 24 juli 1827, några år före flyttningen till Stockholm.

Under den tid familjen vistades i huvudstaden hann sonen besöka inte mindre än fyra olika skolor. Vid 7 års ålder intogs han i Stockholms första normalskola och började sedan i ” Kongl. sekter Kindblads privatskola “. När familjen flyttat till Karlberg, fick han traska till Stockholm och börja i ” Magister Haugwitz privatskola ” för att enligt sin mormors önskan “studera latin och bli präst”.

Men redan efter ett år insåg Victors föräldrar, att den vägen skulle bli alltför dyrbar.

Victor fortsätter: Därför ordnade min far om mitt intagande i Nya Elementarskolan i Stockholm, där jag studerade från 1837 till återflyttningen till Gävle. Efter återkomsten dit i oktober 1839 lyckades min far få in mig i Gefle Elementarskola där jag stannade till sommaren 1842 då jag blev erbjuden plats i handel. Att då sluta skolan var ledsamt då jag med all sannolikhet blivit student på reallinjen inom 2 år, men detta var väl Guds vilja. Vid avskedet från mina lärare, som skedde i sällskap med min älskade mor, erhöll jag deras hjärtliga lyckönskningar”.

Gefle Elementarskola Athenaeum

Jonas Engwall fortsatte smedsyrket “under ganska fattiga omständigheter dels i Gefle dels vid Strömsbro och Stigslund”. År 1844 dog hans hustru, och han flyttade till sin fädernebygd och sedermera till Sundsvall, där han ingick nytt äktenskap. Han avled 1849, endast 55 år gammal.

År 1843 fick Victor vid 15 års ålder anställning som “handelsbetjänt” hos handlanden Otto Dahl . När han efter ett par år “genom å begge sidor träffad vänlig överenskommelse blev skild från denna” erhöll han betyget att han uppfört sig “troget och beskedligt” varför han “till alla på det bästa rekommenderas”. Senare fick han anställning hos handlanden D.J. Poppelman där han stannade till 1853, då han efter tio års anställning ansåg sig kunna sitt yrke och fann tiden mogen att pröva sin förmåga och lycka att själv vara köpman. Till detta fordrades på den tiden

burskapsbrev som handelsidkande borgare . Han fick detta den 2 april 1853 och började genast sin handelsrörelse med att omedelbart starta en diversehandel i konsul Wilhelm Eckells gård , belägen mitt i norra körbanan av nuvarande Nygatan, där den börjar vid Västra vägen.

Han började med ringa medel och hade under sin långa övningstid förvärvat sakkännedom och visat stort intresse och fallenhet för sitt arbete och skriver i sin krönika att han vid starten fick “all den kredit som behövdes och mer därtill”.

Tullportsgatan, Tomt 85 vid 2:a kv. och Eckellska gården, tomt 109 där Vict. Th. Engwall öppnade diversehandel 1853.

Västra Tullportsgatan, tomt 85 i Gefle stads andra kvarter (intill nuv Kvarnparkens östra sida snett emot Eckellska gården), inropades på auktion av handladen Wilhelm Eckell den 29 juli 1858 och transporterades över på Victor Theodor Engwall. Denne behöll gården till 1864, då han sålde den till Johan Westergren . Året förut hade Engwall inköpt en gård vid Drottninggatan.

Victor gifte sig 1854 med Christina Euphrosyne Norberg (död 1905) från Söderhamn, dotter till kofferdiskepparen Lars Norberg och hans hustru, Beata Margareta Lundmark .

Fru Christina Engwall

Hans diversehandel omfattade från början även manufaktur, porslin och korta varor, men redan efter tre år inskränktes den till att huvudsakligen omfatta kolonialvaror och livsmedel, inbegripet brännvin, som på den tiden hörde till livets nödtorft, och det till den grad, att den goda fru Christina Engwall en gång lär ha funnit sig föranlåten att säga till sin man: “Det går aldrig väl för oss, du har sålt för mycket brännvin!”

Jämsides med diverseaffären inledde Engwall redan från början förbindelser med en hel del firmor i Stockholm men framför allt i södra Sverige, för vilka han sålde varor i kommission till köpmän i hemtrakten och i Falun, Hedemora, Söderhamn, Sveg m fl platser. Dessa affärer bedrevs med allt större framgång och gjordes slutligen till rörelsens huvudändamål. Diversehandeln fick då träda tillbaka, och så småningom upphörde den alldeles. Varor inköptes från Stockholm och från södra Sverige, men kolonialvaror importerades också direkt från Tyskland och Holland.

Då Norrland ännu saknade järnvägar, fördes varorna från det inre av landet med foror utefter landsvägarna till kusten. Gefle var utskeppningsort för Dalarna och Bergslagen och i viss mån vintertid också för Hälsingland. Formännen kom till Gävle med träkol och stångjärn och återvände med livsmedel och andra nödvändighetsartiklar. I denna handel deltog firman livligt. Gefle – Dala Järnväg , som byggdes åren 1856 – 59, bidrog i hög grad till utvecklingen av Gefle handel, vilket även för den Engwallska firman visade sig i ökad omsättning.

För firmans räkning inköpte Engwall 1863 en fastighet vid Västra Drottninggatan, där affären bedrevs till 1869, då den stora branden förstörde hela gården med allt vad därtill hörde: bostad, kontor, stall, magasin och varulager. Själv bodde Victor Engwall då med sin familj på sitt sommarställe Lyckan och hade alltså tak över huvudet. Det berättas att den då 14-årige Ernst Engwall kom in till staden, sedan elden utbrutit, och lyckades rädda firmans hästar. Just när han hade fått dem ur stallet och ut på gatan, rasade den brinnande porten ned bakom dem.

Victor Engwall flyttade på hösten med de sina till Stockholm. Det blev då på allvar frågan om att förlägga firmans verksamhet till huvudstaden. Då skulle det Wallenbergska huset vid Kungsgrädgårdsgatan ha inköpts för ändamålet. Men kärleken till Gefle segrade över dessa planer. Även familjens övriga medlemmar önskade flytta tillbaka dit till Lyckan med undantag av de två yngsta, 4-åriga Esther och 2-åriga Lydia, som båda förälskat sig i karamellgummorna på Ladugårdslandstorget . – Men helt säkert var också småflickorna nöjda, när familjen var återbördad till Gefle och till Norrlandet, där det gick så bra att leka. När de en gång mitt under leken blev tillfrågade av en förbipasserande. “Va´ä´ni för barn?”, svarade de: “Vi ä´Lyckans barn!”.

Marianne Engwalls “Lyckan” 1993. (Foto: Åke Nylén).

Av sina 9 barn var

Ernst Victor (1855-1915) äldst,

Hulda (1857-1936), sedermera gift med tandläkare Sigurd Wallberg

Otto (1860-1861),

Axel , som blev ingenjör och kom till Petschora i Ryssland ,

Carl Fredrik (1860-1925), blivande rysk konsul i Gefle och en tid bosatt i Frankrike och sedan anställd i familjebolaget, varefter han startade egen engrosrörelse. Hans tvillingbror Otto dog vid ett års ålder 1861.

Wilhelm blev ägare av Uddberga, Malmsjö och Frändesta och sålde Malmsjö till prins Oscar Bernadott e samt köpte in Uttran med Sköndal – sålde Uttran och köpte Rickardsvik vid Drevviken, där han bodde till sin död. Han var gift med Charlotta Carolina Hasselblad , fosterbarn hos den berömda Hasselbladsfamiljen, (med kameran ).

Rungården, Uttran

Emil (1863-1923) blev civilingenjör och bosatt i Amerika några år, innan han inträdde i firman.

Anna Lydia gift Johansson (1867-1938) var gift med prokuristen vid Johannedahls sågverk, sedermera direktör Gustaf Johansson , Ernst Engwalls svåger.

Ester gift Runer (1865-1944). Hon var gift med konstnär Runer och var den enda av syskonen som 1943 fortfarande var kvar i livet. Hennes vackra hem, Rungården, Uttran, är som ett museum. Där ser man vackra prov på hennes makes gedigna konst, både målningar i olja och skulpturer, även konstnärligt knutna mattor. Dessutom finns där en mängd konstföremål, som löjtnant Runer samlat under årens lopp. Inte undra på att den energiske och impulsive doktor Humbla, som nyligen besökte Rungården, gärna hade önskat ta med sig hela hemmet till Gefle museum!

Återkommen till Gefle lät Victor uppföra en fastighet , Nygatan 28 , som utgör norra delen av den tomt, där firman hade sitt säte före branden. Där hade den sina affärslokaler under åren 1870 – 1927, först i två rum på nedre botten och sedan i allt större och flera lokaler till 1917, då fastigheten ombyggdes och fick en tredje våning, där en av Ernst Engwalls döttrar och hennes make sedan bodde. Hela våningen en trappa upp användes då för firmans räkning. År 1872 uppfördes bolagets huvudmagasin, Norra Skeppsbron 4 , där nya kontorslokaler inreddes och togs i bruk 1927. Dessutom har firman ett par större magasinsbyggnader.

Nygatan 28 före ombyggnaden Norra Skeppsbron 4

Victor började tidigt intressera sig för rederirörelsen. På segelfartygens tid var han huvudredare för eller delägare i ett stort antal rederier. En tid var firman huvuddelägare i AB Gefle Valskvarn, ett intresse, som så småningom avvecklades i likhet med rederirörelsen.

Den 28 februari 1908 avled grundläggaren, Victor Theodor Engwall, vid över 80 års ålder. Han var en kärnkarl av gamla stammen. Han arbetade för sin firma så länge hans krafter räckte. I sitt hem var han en omtänksam make och far, som gav sina barn en god uppfostran. Han ömmade för de fattiga och gjorde gott i det tysta.

2. Ernst Viktor (1855-1915), son till Victor Theodor (1), inträdde i firman 1875, blev faderns kompanjon 1882 och ledare för företaget mellan 1882 och 1915. Under senare delen av 1800-talet när sonen Ernst hade tagit över ägde företaget inte bara ett handelshus utan även ett antal kvarnar och ett rederi. Ett av skeppen i rederiet var döpt till Gevalia – det latinska namnet för Gävle. Med Ernst Engwall vid rodret koncentrerades företagets verksamhet till kaffe och livsmedel. En rosterimaskin inköptes 1913 och sju år senare lanserades varumärket Gevalia som blev en succé från start.

Ernst Viktor Engwall .

Ernst Viktor ägde aktier i flera rederier i Gävle, var ledamot i stadsfullmäktige 1886-1915 och i drätselkammaren, hade styrelseuppdrag i Borgarskolan, i Gefleborgs Läns Sparbank från 1888, i Centralstyrelsen för Gefleborgs Enskilda Bank och flera andra företag i Gävle.

Han var en av initiativtagarna till bildandet av Handelskammaren i Gävle samt gift med Hilda, född Johansson (1865-1940), en skicklig pianist som gav stöd till musikbegåvade ungdomar och en stor donation till Gefle Orkesterförening . Hilda var dotter till ägaren av Johannedahls sågverk vid Sundsvall , Jonas Johansson , som härstammade från en gammal spelmanssläkt i Sidensjö. Fru Engwall var mycket musikalist och deltog under sin Gävletid flitigt i stadens musikliv.

1875 införde Ernst systemet med resande och han blev själv en av Sveriges första handelsresanden. Företaget, ombildat 1905 till Importbolaget Vict. Th. Engwall Co , blev en av landets främsta importfirmor inom kolonialvaror och livsmedel.

Första rostningsmaskinen för kaffe anskaffades 1913, och 1920 lanserades varumärket Gevalia . Företaget var först i Sverige med att sälja paketerat rostat kaffe och kryddor som märkesvara. Gevalia är än i dag känt över hela världen och säljs som exklusivt kaffe på postorder i bland annat USA.

Mer om Gevalia.

——-

Redan vid 16 års ålder avreste Ernst Engwall till utlandet för att praktisera på affärsbanan. Han kom till olika kontor i Lübeck och London. När han 1875 återkom efter fyra års praktik, inträdde han omedelbart som medarbetare på faderns kontor. Vid denna tid hade på sina håll ett nytt system för handels organisation börjat göra sig gällande. Man hade rubbat på det gamla bruket, att försäljningen skulle ske antingen per korrespondens eller personligen vid köparens besök hos säljaren. Nu började man också göra upp affärer genom anställda resande , som gjorde personliga besö k hos kunderna. Under sin utlandsvistelse hade Ernst Engwall gjort sig förtrogen med detta system och införde det nu i firman, som därigenom fick ett visst försprång framför sina konkurrenter.

I Ernst och Hilda Engwalls äktenskap föddes följande barn:

Gunhild , gift med ingenjör Paul Toll (1882-1946), Stockholm, paret fick 6 barn.

Paul Toll.

Sven , verkställande direktör i familjebolaget, gift med Britta Bergström , Stockholm (vars far grundade PUB i Stockholm )

Ruth ( 1893-1945 ) , gift med bankdirektör Axel Skoglund ( död 1927), Gävle

Elsa , (1897-1940), gift med attachén vid Ungerska legationen i Stockholm, Ivan von Bogdàn

Signe Maria , (1899-1900),

Gustaf , fil. lic. Stockholm, gift med Marika Dickson av den kända göteborgssläkten .

Om Ernst berättas det, att han hade en arbetsförmåga och en energi som få. Han älskade sitt arbete. På kontoret var han varje morgon den förste och stannade där, tills arbetet för dagen var slut.

Hans födelsestad låg honom varmt om hjärtat. Han intresserade sig för dess utveckling på skilda områden. I nära trettio år, från 1886 till 1915, var han ledamot av Gefle Stadsfullmäktige. När han där någon gång lät sin röst höras i debatterna, vägde hans ord tungt vid frågornas avgörande. Han var i tjugo år ledamot av stadens drätselkammare, ett uppdrag som han lämnade, då hans tid ej tillät honom att ägna sig åt detta såsom hans samvete bjöd honom.

När det gällde att tillvarataga näringslivets intressen genom att organisera sammanslutningar, var Engwall en föregångsman. Han blev också ordförande i Handelsföreningen. Från 1885 till 1914 var han ledamot av Gefle Köpmannaförenings styrelse och i fyra år dess ordförande. Vidare var han styrelseledamot i AB Gefle Valskvarn, Korsnäs Sågverks AB, Gefle Manufaktur AB, Gefle – Dala Järnvägs AB m. m.

Gefle borgareskola och Högre handelsinstitut samt föreningen Mjölkdroppen i Gävle, vilka båda institutioner låg grosshandlare Engwall varmt om hjärtat, ihågkoms med donationer i hans testamente. Han hade i femton år varit ledamot av borgarskolans styrelse.

3. Emil (1863-1923) , son till Victor Theodor (1), civilingenjör 1887, kom till Vict. Th. Engwall & Co 1893, blev kompanjon 1898, vice VD 1905 och VD 1915-1916. Emil Engwall hade förtroendeuppdrag för Gävle stad, var ordförande i belysningsstyrelsen och en drivande kraft för anläggandet av elektricitetsverket .

Emil Engwall.

Emil var bosatt i Amerika några år, innan han inträdde i firman, hans hustru var Calla född Gyllenhammar , deras dotter Kerstin (1890-1901) och son Pehr gift med Brita Axelson .

Staty av Pehr Engwall.

Vid Ernst Engwalls frånfälle 1915 övertogs ledningen av hans bror Emil som verkställande direktör. Denne drog sig tillbaka från affärslivet redan året därpå och efterträddes av Ernst Engwalls son Sven V. Engwall. År 1925 ombildades företaget till kommanditbolag. Styrelsen bestod då av direktör Sven Engwall, bankdirektör Axel Skoglund, Gefle och fil. lic. Gustaf Engwall, Stockholm .

4. Carl Fredrik ( 1860-1925 ) son till Victor Theodor (1), delägare i Helsans mineralvattenfabrik och grundare av kolonialvarufirman Carl Fredrik Engwall som kom att ingå i Engwall, Hellberg & Co .

5. Sven

(1891-1967) , son till Ernst Viktor (2), VD i Vict. Th. Engwall & Co 1916-1963. Tog sjöofficersexamen 1912, blev reservofficer och tjänstgjorde under båda världskrigen i flottan samtidigt som han skötte företaget.

Sven Engwall.

Han var ordförande i

Gefle Manufaktur AB , Furuviksparken AB , Rederiaktiebolaget Saturnus , Gefle köpmannaförening med flera bolag och organisationer. Vice styrelseordförande i Stockholms Rederi AB Svea , AB Finnboda Varv och andra rederier och partsrederier. Engwall var en skicklig kappseglare och engagerad i Gefle Segelsällskap .

1925 ombildades firman till Vict. Th. Engwall Co kommanditbolag med Sven Engwall som delägare. På grund av hård konkurrens efter första världskriget specialiserade sig firman på märkesvarorna kaffe och kryddor. 1927 brann magasinet, men det byggdes om till kontor och moderna rosteri- och förpackningslokaler.

Företaget öppnade 1931 det första av flera försäljningskontor och nederlag i Sverige under namnet Gevaliarosteriet, Vict. Th. Engwall Co . Under kafferansoneringen 1940-1945 och 1947 producerades tidvis mer kaffesurrogat än rostat kaffe.

Företaget expanderade efter andra världskriget, egna bilar levererade kaffet. 1947 började Gevaliakaffet malas redan i fabriken och säljas i burkar. Vacuumförpackningar infördes 1957. Forskningslaboratorium anlades 1948.

1952 blev

Jacob Engwall vice VD, 1953 invigdes Europas största och modernaste kafferosteri, byggt mellan Holmkanalen och Drottninggatan på Alderholmen. 1970 köptes kryddföretaget Kockens AB.

Sven var gift med Ulla-Britta , född Bergström och dotter till Paul Bergström , ägare av PUB i Stockholm .

De fick sonen Jacob samt dottern Brita .

Sven var även förtjust i damer vilket resulterade i att paret skilde sig och han träffade Margitta Sergén , född Sundberg från Gävle och då gift med Evert Sergén . Sven Engwall avled mycket hastigt.

Paul Bergström startade PUB.

Bildgalleri från Importaktiebolaget Vict. Th. Engwall & Co (NYHET)

6. Jacob (1922-1986 ), son till Sven (5). Anställdes i Vict. Th. Engwall & Co 1950, studerade kaffeproduktion i Brasilien och USA i början av 1950-talet, blev vice VD 1952 och var VD 1963-1972. Han var även Partsredare i Nordship 1976, delägare och tillförordnad VD i Stefan Trybom AB 1985, ägare av Nordshipflottan med åtta fartyg samt ordförande i Gefle Köpmannaförening 1963. Jacob var skicklig starbåtseglare och flerfaldig svensk mästare i båten Ta Fatt . Nordshipflottan övertogs senare av sonen Torsten .

Haegerstrands Tryboms kontor på Staketgatan 15.

Anledningen till att Jacob tog över berodde snarare mer på successionsordningen inom släkten än fallenhet och intresse. När firman såldes kvarstod Jacob under ett år som VD.

Den övriga släkten hade även ekonomiska intressen i själva rosteriet. Släkten Engwall ägde 30% av all kafferosteri i hela Sverige när de sålde sin tillverkning till General Foods . De hade även kryddtillverkningen som såldes men den huvudsakliga nischen var dock kaffet.

Vict. Th. Engwall Co såldes 1971 till General Foods Corporation , vars kafferosteri för märket Premiär flyttades från Stockholm till Gävle.

General Foods köptes i sin tur på 1980-talet av Philips Morris-koncernen , liksom Kraft Foods och Jacob Suchard.

I början av 1980-talet köptes Hotell Baltics fastighet och gjordes till kontor. Men när delar av affärsverksamheten 1987 flyttat till Stockholm inreddes Hellbergska magasinet till kontor och en glasad gång byggdes över Drottninggatan som förbindelse med rosteriet.

I kryddfabriken, invigd 1988, torkas och förpackas kryddor med varumärkena Kockens och Kryddgården. 1994 förvärvades kooperationens rosteri för Cirkelkaffe och kryddor och produktionen flyttades till Gävle.

Stora delar av administrationen har flyttats. Rostning av kaffe och förpackning av kryddor ligger dock kvar i Gävle. De flesta Gävlebor säger alltjämt Gevalia om företaget.

—————————–

Jacob gifte sig med sin Marianne som var enda barnet till en förmögen familj, troligen från Örebro. Han hade upptäckt en mycket vacker kvinna i samband med en resa, tog mod till sig och frågade om de kunde träffas och på den vägen fortsatte det. Det visade sig att hon, förutom sin skönhet, även var mycket intelligent, välutbildad, sympatisk och mycket representativ, med andra ord en ren vinstlott. Det hade ett lyckligt förhållande.

Paret fick tre söner och en dotter.

Jacob Engwall blev sjuk och gick bort 1986 i cancer, endast 64 år gammal. men hans änka Marianne är trots sin ålder än idag en vacker parant kvinna som bor kvar i Gävle.

Bland Jacobs och Mariannes närmaste vänner fanns Elsie och Karl-Erik Högberg och de fyra vännerna tillbringade bl.a. många vintrar tillsammans i familjen Engwalls fjällstuga i Lofsdalen .

En uppmärksammad händelse i familjens liv var

KIDNAPPNINGEN AV ETT BARN

Onsdagen den 11 september 1963 strax före åtta på morgonen stannade en beige Saab utanför tobaksaffären i hörnet Staketgatan-Kaplansgatan. Bakom ratten satt en man i trettioårsåldern och bredvid honom skymtade en ljushårig yngre kvinna.

Deras offer, den sjuåriga Ann-Marie, var noga utvald. Hennes far Jacob var ägare till Gevaliarosteriet och rikast i Gävle. Familjen bodde i ett stort sekelskifteshus på Staketgatan 15, och hon var på väg till skolan på Kaplansgatan. I bilen satt en man och en kvinna. Detta skedde endast ett kvarter från där hon bodde. Hon hade blå jeans och röd kofta, vitt hårband och vita sandaler. Över axeln dinglade en skotskrutig väska. Hon svängde snabbt runt hörnet in på Kaplansgatan.

Den yngre kvinnan kände igen henne direkt. Ann-Marie var ju så lik sin mor. Samma mörka hår, bruna ögon och markerade ögonbryn. Ann-Marie Engwall gick i ettan på Nynässkolan, bara några kvarter från hemmet. Idag var det hennes elfte skoldag. Det var varmt och skönt och inte ett moln syntes på himlen. Kvinnan hann ifatt flickan mellan Staketgatan och Valbogatan. Mannen följde långsamt efter med bilen.

”Hoppa in”, sa kvinnan i vänlig ton. ”Din klass har åkt på utflykt och fröken har bett oss hämta dig. Vi ska köra i kapp bussen”. Ann-Marie anade ingenting. Hon steg in i bilen och försvann spårlöst.

Klockan halv tio på förmiddagen ringer det hemma hos familjen Engwall och man meddelar att de har tagit hand om dottern och behöver femtontusen kronor. På frågan om de har gjort henne något svarar de nej, de hade inte krökt ett hår på hennes huvud.

Vid telefonsamtalet var kidnapparna i Bollnäs. De hade tillsammans med Ann-Marie gissat bilmärken och de hade skojat och sjungit så att hon knappt hade tittat ut genom fönstret.

I telefonsamtalet så meddelades det att pengarna skulle läggas i tvättstället i ett kuvert, på herrtoaletten på Kungsgrillen i Gävle kl. 15.00. Vilket fadern också gjorde efter att ha antecknat de 150 st. 100-lapparnas nummer.

Kidnapparna stannade i Valbo utanför Sparbanken och låtsades att bilen inte gick att starta. Därefter ringde de efter en taxi. Mannen åkte till Kungsgrillen där man bestämt att pengarna skulle lämnas och bytte ut det lämnade kuvertet mot ett eget kuvert utan att tänka på att detta skulle innehålla mängder av deras egna fingeravtryck. När de skulle skicka hem flickan började hon gråta, hon ville absolut inte förlora deras trevliga sällskap utan bad dem följa med hem. Efter att ha blivit mutad med en chokladkaka följde hon dock med taxin hem.

Taxiföraren.

När fadern återvände så stannade en taxi med Ann-Marie och flickan hoppade då ur bilen. Då var klockan 15.45. En kvart senare anmäldes kidnappningen. Polisen satte upp spärrar.

Marianne och Jacob Engwall. Ann Marie Engwall.

Kl. 17.20 den 12 september 1963 klev kidnapparna in på polisstationen i Malung och anmälde sig själva. Utan att ha hämnat pengarna på Kungsgrillen. Vid visiteringen på polisstationen i Malung hade paret 400 kr på sig.

Kidnapparen

Kidnapparna var trebarnspappan och förre socialarbetaren i Ovanåkers kommun den 28-årige E.B. Kvinnan var 21-åriga A.S.

E.B. hade varit anställd på barnavårsnämnden i Ovanåker från augusti 1962 till den 6 september 1963. På så sätt hade han kommit i kontakt med A.S. som var från Ovanåker.

Den 17 september 1963 häktades paret inför Gävle rådhusrätt. Huvudförhandlingen inleddes den 22 oktober. De båda häktade hade då förlovat sig under tiden. Domarna kungjordes måndagen den 28 oktober. Dessa löd på fyra (4) års straffarbete för E.B. och två (2) års straffarbete för A.S. Domarna överklagades från båda hållen.

Svea hovrätt tog upp målet till muntlig behandling den 9-10 december. Domarna fastställdes den 17 december.

Lördagen den 13 februari 1965 gifte sig paret. A.S. hade då fått nåd från resten av straffet och var på fri fot. Brudgummen hade tre dagars permission från fångvårdsanstalten i Härnösand.

Giftermålet skedde i Ovanåkers församlingshem. Vigselförrättaren, komminister Weit Svensson, var också kvinnans övervakare. Närvarande var ett trettiotal släktingar och vänner – jämte ett par pressfotografer.

https://www.flashback.org/t1014397

se även ”Det hände i Gävle” av Ulf Ivar Nilsson, sid 148.

Se även Gävlevandringar med Folke Löfgren – Hellbergska magasinet, Drottninggatan 56.

– – – – – – – –

5 generationer av familjen Engwall.

Jacob och Mariannes äldste son Torsten Engwall , f. 1952 är bl.a. ordförande i Gävle i VD Engco Invest AB, Gävle . Han gjorde ett uppmärksammat avhopp från Containerkranbolaget i Gävle hamn. Enligt Kerstin Monks intervju med honom tycker han att de som köpte deras företag har haft förmågan att utveckla det. Det är så många företag som sålts till utländska företag, som lagt ner dem men de här ägarna har förstått vilket starkt varumärke det är. Torsten tycker att det är kul att det finns kvar och får vara så viktigt för Gävle. Han är mycket stolt över sin pappa Jacob och att höra hur omtyckt han var på kafferosteriet samt hur han behandlade människor. Jacob var bl a målvakt i korplaget. Torstens morfar Torsten Edlund var också företagsledare med mycket personal och var VD för nuvarande Nitro Nobel, som hette Nitroglycerinbolaget i Gyttorp där man gjorde patroner, skott, ammunition och dynamit. Även han var mycket omtyckt av personalen. Torsten menar att när man lever i en familj tar man över familjens värderingar: att visa respekt och att håll sig till sanningen. Pappa Jakob sa alltid: “om du blir väckt mitt i natten ska du veta vad du sagt och inte behöva fundera över olika versioner utan vara rakryggad, stå för dina åsikter samt gör ditt bästa.

Torsten behövde aldrig konfronteras med några krav att han skulle bli affärsman och följa släktens traditioner. Han gick på Borgarskolan och därefter på Handelshögskolan i Stockholm. Då Torsten bodde i Stockholm med sin familj ville dåvarande vd:n på Gevalia, Arne Jurbrandt , att han skulle börja arbeta på Gevalia och då kunde han inte tacka nej. Det var i slutet på 1985. Han anser att hans Mamma Marianne är hans bäste vän och rådgivare och en förebild. Hennes grundsyn har hjälpt familjen i många avseenden. När pappa Jacob blev sjuk hade han ett delägande i skeppsmäklarfirman Stefan Trybom och det fick dödsboet ansvar för. De hade fartyg som hade problem och då Torsten alltid gillat motvind, kryssen och det då var motvind och jobbigt fick han ta tag i dessa frågor. Då han fick möjlighet att köpa Haegerstrands av Björn Ericsson och Urban Wahlström bestämde han sig för att satsa helhjärtat och bygga upp en egen verksamhet. Torsten känner väldig stolthet över sin släkt och Gevalia har alltid varit respekterat i Gävle. Hans hustru Elisabeth f. Petersson (1952-2001) blev bara 48 år och avled 2001 i cancer, precis som hans far Jacob, och då hade de varit ett par i 32 år. De fick två fina barn, sonen Jacob och dottern Louise .

Kerstin Monks intervjuar.

Jacobs son Robert är chef över en försäkringsrörelse i Stockholm ,

och sonen Sven är marknadsansvarig för Gävle IF . Både Torstens och Svens hjärta klappar för Brynäs och har varsin byggplåt uppsatt i Läkerol Arena .