Om människoöden i strejkernas Gävle.
Vi var sorgligt nog endast två Gävledragare som lyssnade på denna vandring och varför jag använder ordet sorgligt beror enbart på att den var så otroligt bra. Jag hade så gärna önskat dela den med fler av våra vänner. Ciceron Barbro Eriksson, chef arkiv Gävleborg kan verkligen förmedla ett budskap på ett fängslande sätt. Eva som var med mig frös rejält men hon vägrade ändå att gå hem tidigare eftersom hon tyckte det var så spännande. Ingen gick i förväg vilket nog är ganska ovanligt.
När Barbro berättar om den stora strejken på Rettigs Tobaksfabrik fick åtminstone jag en något annorlunda bild av den mäktiga familjen Rettig. Tidigare hade jag själv en “generös bild på min näthinna” med tanke på att de donerade Rettigska barnhemmet till staden som minne av sina barn Lulli och Axel som dog tidigt. Här fick vi dock möta en mindre vacker sida av P C Rettig när Barbro så målande beskrev kvinnornas arbetsförhållanden vid denna fabrik. Som ex. kan nämnas att de fick knöla undan sina ytterkläder bäst de kunde och att de fick avdrag på lön om någon råkade skratta eller hjälpa en kamrat att plocka upp något som denne hade tappat. Detta resulterade i en mycket smärtsam strejk och genom Barbros skickliga framförande med lugn, klar röst och små tankepauser ge oss en chans att själva skapa oss egna bilder av vad hon successivt berättade.
Vi fick även möta Maja Skoglund “oäkta barn” från Strömsbro som vid tolv års ålder började arbeta i Gefle Manufaktur AB. Som enda kvinna, blev hon tillsammans med ett antal män utsedd att ingå i ett strejkutskott vilket sa en hel del om hennes kapacitet. När det var som värst delade hon ut strömming till de mest behövande och genom detta kallades hon Ängeln med strömmingslådan. Efter strejken var hon inte välkommen åter till sin arbetsplats. Hon lyckades ändå bra i livet och gifte sig med Gottfrid Björklund, politiker och fackföreningsman som blev borgarråd i Stockholm. Maja glömde aldrig varifrån hon kom och Gottfrid Björklund donerade bl a till minne av sin hustru sammanlagt 70.000 kronor till en fond för textilarbeterskorna i Strömsbro. Dessutom skapades fonden “Maja Björklunds sparmedel” till stipendier för utbildning åt fattiga barn födda utom äktenskapet.
Vi fick möta Algot som även han nekades återkomma till sitt arbete efter att ha varit aktiv vid storstrejken. Han var dock mer vidlyftig och avslutade sitt liv i Amerika.
Slutligen visade Barbro var Olle Danielsson från Mockfjärd hade bott i Gävle – alldeles i närheten av Folkets Hus. Han var en av arbetarrörelsens främsta pionjärer av stor lokal betydelse, och kallades “Gävles Branting”.
Vi var alla så nöjda med kvällen/Lotta.
Senast uppdaterad: 2006-08-16
