Sonja Åkesson PUG 2008-12-11 av Annelie Björk

Sonja Åkesson föds den 1926 i Buttle på Gotland. Fadern är stins vid Buttle station. Fem år senare flyttar familjen till Havdhem på södra Gotland. Efter sjuårig folkskola prövar Sonja på diverse yrken, som servitris och telefonist innan hon 1948 gifter sig med snickaren Nils Westberg. De får två barn, Ann-Christine och Hans-Erik.

Stationshuset i Buttle

Sonja i tonåren

Sonja med mamma Maria och pappa
Robert framför stationshuset i Havdhem

1951 flyr Sonja till Stockholm. Hon är gravid med en gift man som inte vill veta av henne. Hon bor hos sina föräldrar som flyttat till Hammarbyhöjden i södra Stockholm. Skilsmässa från Nils. Sonen Rolf föds men dör vid två års ålder i leukemi.

1954 börjar hon en studiecirkel i modern lyrik. “Jag förstod ögonblickligen vad jag gått miste om” skrev hon senare, “det fanns alltså nycklar! Det fanns människor! Fortsätter året efter i studiecirkeln “Skriv vad du vill”, träffar människor som blivit viktiga för henne bl.a. författaren P C Jersild och blivande maken Bo Holmberg.

1957 debuterar hon med diktsamlingen Situationer.

1960 byter familjen den moderna lägenheten i Hässelby mot en halvmodern lägenhet på Drottninggatan 83A i centrala Stockholm.

1963 kommer det stora genombrottet med diktsamlingen Husfrid.

1965 träffar Sonja Jarl Hammarberg, poet och konstnär. Skiljer sig från Bo och gifter sig med Jarl. De får dottern Gertie. Sonja utvecklas ytterligare som poet och arbetar med visor, teater & kabarétexter. Deltar helhjärtat i sextiotalets öppna kulturklimat, reser ut till bibliotek, fängelser och skolor och läser sina dikter. Kvinnorörelsen sluter henne till sitt hjärta.

Sonja, Gertie och Jarl

Situationer (Rabén &Sjögren, 1957)
Sonja Åkessons debutsamling får i stort sett ett välvilligt mottagande. I Svenska Dagbladet (1 dec 1957) skriver Björn Julén bl.a: “Hennes bildspråk är kärvt, kantigt och mycket personligt – det passar exakt för att skänka en ny glans över slitna vardagsmotiv eller måla regngråa stämningar och blåsiga kustlandskap”. Han avslutar recensionen med orden: ” Det torde inte vara alltför hasardartat att bland höstens debutanter våga en av de största insatserna på henne.”

Leva livet (Rabén & Sjögren, 1961)
På omslagets baksida kan man läsa: “Prosastyckena i denna bok markerar en ny linje i Sonja Åkessons intressanta författarskap. De oväntade och bisarra inslagen i tillvaron framhävs, och det förekommer många galghumoristiska tonfall. Men andra gångar dominerar den nakna misströstan och uppgivenheten inför nutidens press på människorna. En fin ironi genomsyrar det hela och utgör författarinnans effektiva verktyg vid kontureringen av sin livsuppfattning.”

Husfrid (Rabén & Sjögren, 1963)
Med Husfrid får Sonja Åkesson sitt definitiva genombrott. Bengt Holmqvist skriver (den 25 nov 1963) i Dagens Nyheter bl.a: “… Men dessutom finns det i Husfrid en lång avslutande dikt som – vad jag förstår – är nästan storartad, ett kraftprov som med ens avslöjar hittills bara anade resurser hos denna skaldinna. Den heter Självbiografi och upptar en fjärdedel av boken.” – – “Sonja Åkesson har skrivit en av de 60-talsdikter som kan väntas bli kvar länge.”
Hur rätt hade inte Bengt Holmqvist! De inledande stroferna i “Självbiografi” har för all framtid sin givna plats den svenska litteraturhistorien: “Jag lever ett lugnt liv på Drottninggatan 83a/Snyter ungar och putsar golv“.

Ute skiner solen (Rabén & Sjögren, 1965)
“Att läsa hennes dikter är som att tala med någon i telefon eller läsa brev från en vän…..en lysande diktsamling.” Torsten Ekbom i en recension i Dagens Nyheter. Innehåller bl.a. långdikten “Hur ser din färg rött ut?”.

Jag bor i Sverige (Rabén & Sjögren, 1966)
“Jag bor i Sverige” innehåller inte så många dikter i vanlig mening utan mera scentexter, flera av dem tänkta att kunna sjungas. – – En alternativ titel på boken som jag starkt funderade på var Försök till samtal, en annan var Tidskrift etc.” skriver Sonja Åkesson själv på insidan av omslaget.
Med boken följde en grammofonskiva där Sonja Åkesson bl.a. läser dikten Självbiografi i en förkortad och omarbetat version (ursprungsversion i Husfrid) till musik av Jan Allan.

Pris (Rabén & Sjögren, 1968)
Pris är en collagebok med “citat ur verkligheten”. På titelsidans baksida står det: “Materialet till prisboken är till uppskattningsvis till 99,99 procent hämtat ur dagstidningar, veckotidningar och en varukatalog. Flera av texterna är tänkta även för sceniskt framförande.”

Ljuva sextiotal (Författarförlaget, 1970)
“Blandbok med ny vers och prosa från sextitalet, om att inte längta till julen, Uschnej uschnej uschnej, om pinnstoln som inte har oro i rumpan, maskin maskin dumma glin! på Sandvikens Jernverk och Va skulle du önska om du hade ett par lyckans galoscher” står det på omslagets baksida.

Hjärtat hamrar, lungorna smälter (Inferi, 1972)
Ord och bilddikter. På titelsidan står det:

Jag tänker mig bilderna som en sorts självständiga dikter. De är inte illustrationer till orddikterna.
Hälsningar
S.Å.

Dödens ungar (Författarförlaget, 1973)
Här finns bl.a. dikten “Ska bli sjuksyster jag, tralala”, känd kanske främst genom Gunnar Edanders tonsättning.

Sagan om Siv
Innehåller en enda lång haikudikt.

Hästens öga (Författarförlaget, 1977)
Den här diktsamlingen slutförde Sonja Åkesson på våren 1977, kort före sin död. Här återfinns bl.a. den kända dikten “Ja tack”.

Många av Sonja Åkessons dikter har blivit tonsatta, och vissa texter skrev hon direkt för musikaliska framföranden. Det började i mitten av 1960-talet med att Fickteatern bad Sonja Åkesson skriva texter till sin produktion “Mellan två stolar – en fickrevy”.
Musiken skrev Gunnar Edander, och det är också han som genom åren stått för majoriteten av alla tonsättningar av Sonja Åkessons dikter.

Slagdängor

I början av 1970-talet med den snabbt framväxande kvinnorörelsen ville grammofonbolaget MNW spela in en LP med utgångspunkt i sången “ÅÅÅ tjejer”. Suzanne Osten och Margareta Garpe bad många kvinnor att skriva texter. Sonja Åkesson fick bidra med fyra texter, bl.a. “Ska bli sjuksyster jag tralala” med musik av Gunnar Edander. Sång: Lottie Ejebrant. LPn Sånger om kvinnor utgavs på MNW på hösten 1971 (MNW 23P).

På LPn Tjejclown som utgavs på MNW 1974 finns sången Brudlåt från Jakobsberg eller Fruntimmerstango som den också kallades. Tonsättning Lillemor Lind. MNW 48P.

Sångboken Sonjas Sånger som utkom på Gidlunds förlag 1980 sammanfattade allt som då fanns tonsatt med Sonja Åkessons texter. Den innehåller 45 visor från ett 20-årigt författarskap. Den flitigaste tonsättaren är Gunnar Edander, men här återfinns även tonsättningar av Jean Billgren, Gittan Jönsson, Lillemor Lind och Peter Ortman. Sista sången i boken är Natt kallare, en tidigare opublicerad text tonsatt av Sonja Åkesson själv.

Boktiteln och bilden återkommer när MNW 1983 ger ut en LP med 16 av sångerna ur sångboken. Sjunger gör Ulla Sjöblom, “…generationskamrat med Sonja, behärskar på samma sätt det uppsluppna allvaret och den kantiga harmonin – det sorgsna sökandet och den molande värken.” Jonas Sjöström på konvolutet till MNWP 130.

Sångboken Sonjas Sånger

År 1993 utger MNW en CD med de 16 sångerna från LPn Sonjas Sånger samt 9 av Lars Forssells sånger. Titeln är Ulla Sjöblom sjunger Sonja Åkesson och Lars Forssell. MNWCD 232. Lars Forssell skriver på konvolutet:
“Ulla Sjöblom är med sina insjungningar av Sonja Åkessons dikter alltjämt störst, bäst och uttrycksfullast… Om man jämför med plattorna från 50-talet, där jag själv oftast var part i målet, står det lysande klart att hon blivit ännu bättre, rösten har djupnat… Så har hon också förenat sina krafter med Sonja Åkesson, det originellaste snillet i min egen årsklass. Hon förblir oöverträffad.”

Nytt!Nyligen utkom på MNW en ny CD Sånger om kvinnor (MNWCD 2014).

Den innehåller 21 av MNWs bästa kvinnosånger. Sonja Åkesson finns representerad med tre sånger; Ska bli sjuksyster jag, tralala (musik: Gunnar Edander), Den ensamma mamman i traversen (musik: Gunnar Edander), Fruntimmerstango (musik: Lillemor Lind)

Amelie Björck: Sonja Åkesson
NATUR&KULTUR, 2008

Amelie Björck är verksam som doktorand i litteraturvetenskap samt litteratur- och teaterkritiker i Göteborgs-Posten.

I förordet skriver hon: “SONJA ÅKESSONS POESI är ett enda bångstyrigt »trots allt». I stället för att bara gå och lägga sig och hoppas på att det ensamma, smärtsamma, trista (ibland ack så underbara) livet omärkligt ska gå över, skriver hon en dikt som gör det lättare för oss andra – och henne själv – att andas. ….Alla får vara med: gamlingen, psykfallet, hon i busskuren, han på bänken, paret som gnatar, hon vid spisen, den älskade med de köttiga tårna…..”

Eva Lilja: Den dubbla tungan
En studie i Sonja Åkessons poesi
Daidalos, 1991

Eva Lilja är professor i litteraturvetenskap och verksam vid Göteborgs Universitet. Hon har detaljstuderat Sonja Åkessons poesi ur ett vetenskapligt perspektiv. Det här är standardverket för alla som vill tränga på djupet i Sonja Åkessons författarskap.

“Vad är det som gör Sonja Åkessons poesi på en gång så tydlig och så mångbottnad? Hur bär hon sig åt för att ta med sig en lättillgänglighet genom dikternas komplikation? Genom en ny förståelse av modernismens historia under 60- och 70-talen och genom att betrakta Sonja Åkessons dikter ur ett kvinnoperspektiv söker Eva Lilja ge ett svar på dessa frågor…”

Bengt Martin: Sonja Åkesson
Rabén & Sjögren, 1984

Bengt Martin är en av de personer som Sonja Åkesson hade bland sina närmaste vänner. Dom hade nära kontakt både i privatlivet och i “tjänsten”. Tillsammans gav dom ut brevväxlingsboken Vi ses 1975.

I Bengt Martins bok medverkar många andra författarkollegor, Siv Arb, Lars Ardelius, Lennart Engström Jarl Hammarberg, Bo Holmberg, Gun Qvarzell, Birgitta Stenberg m. fl.

“Kära läsare!
Det här är inte en biografi i traditionell mening. Det har tidigare praktiskt taget inte funnits någonting publicerat om Sonjas barn- och ungdomsår eller om hennes första tid i Stockholm fram till debuten. En del av materialet är hämtat ur hennes egna efterlämnade gömmor. Boken omfattar hela Sonjas livstid och består av brev, samtal med Sonja, hennes anteckningar till en tänkt självbiografi på prosa, utdrag ur hennes dagböcker, klipp, mina bandade intervjuer med personer som stått henne nära, andras minnesanteckningar, recensioner, några av hennes dikter då de passat in i sammanhangen samt mina egna upplevelser av en kär vän under hennes sista tio år på jorden….

Bengt Martin“

Jarl Hammarberg-Åkesson
KOM SONJA! KOM STRÅN!
Inferi, 1979

“I denna bok berättar författaren om sin hustrus, Sonja Åkessons, sista tid innan hon cancersjuk går bort våren 1977. Men vi får även glimtar av deras tid av lycka tillsammans, det gemensamma diktandet, den ömsesidiga förståelsen….” Stefan Daagarsson

Tidningar och tidskrifter

Det har skrivits väldigt mycket om Sonja Åkesson i olika tidningar och tidskrifter genom åren. Här lyfter vi fram några tidningar som haft större artiklar eller temanummer om Sonja Åkesson.

Tidningen VI har i sitt aprilnummer 2006 en stor artikel med rubriken SONJA TIDSTYPISK OCH TIDLÖS, där Örjan Abrahamsson förklarar storheten i Sonjas poesi.

I Svenska Dagbladet skriver författarkollegan och vännen Heidi von Born lång artikel om Sonja den 16 april 2006.
Dagens Nyheter har i kulturdelen den 23 april 2006 ett helt uppslag om Sonja skrivet av Åsa Beckman.
Aftonbladet hänger på den 24 april med en 4-spaltare.

Den 4 april publicerar Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar en artikel skriven av Lena Bellander. Läs den här!
Den 22 april finns i båda tidningarna omfattande rapporter från födelsedagsfirandet i Almedagsbiblioteket.

Nr 4-5/03 av tidskriften Lyrikvännen är ett temanummer om Sonja Åkesson.Det innehåller bl.a. en artikel av Bengt Emil Johnson med rubriken Spela sig själv, va fan är det? och underrubriken “Anteckningar kring Sonja Åkerssons poesi med fokus på 1960-talet”.Jenny Tunedal bidrar med en artikel med rubriken Vad tror du jag menar med “svindelensamhet”? och underrubriken “Anteckningar om en kärleksdikt”. Artikeln är ett resonemang kring Sonja Åkessons dikt Hur ser din färg rött ut?, som också återges i sin helhet.

Tidningen Amelia har haft flera artiklar om Sonja Åkesson, nu senast i nr 7 2006, där Anna Jörgensdotter berättar om “sin” Sonja. Tidningen har också bidragit till Sonja Åkesson Sällskapet och olika arrangemang i anslutning till det.

Tidskriften Parnass har i nr 2 2001 Sonja Åkesson som tema, med artiklar av Gunilla Boëthius, Magnus Ringgren, Eva Lilja, Lars Elleström och Per Ringby.

Sonja Åkessons arkiv
På biblioteket i Hemse på Gotland finns Sonja Åkessons Arkiv, som innehåller böcker, ljudinspelningar och framför allt tidningsartiklar som berör Sonja Åkesson och hennes diktning, hennes recensioner mm. Arkivet innehåller f.n. ett par hundra poster. Bibliotekarie Gunilla Forsen på biblioteket (gunilla.forsen@kff.gotland.se) kan informera om arkivet och till en måttlig kostnad ordna kopior av tidningsartiklar etc.

Göteborgs Universitetsbibliotek
Här finns det mest kompletta forskningsarkivet.