Den punkterade dagen – Dagens kåseri om gårdagens cykelotur – Stefan Simander
Det startade bra, med samma goda sinne som Melker i Saltkråkan: -Denna dagen ett liv! Äntligen en riktig sommardag!
Solen skiner och en svalkande bris möter oss på cykelturen. Bara badbyxor och sandaler, till nöds en solgul T-shirt. Inga nycklar, inga pengar och ingen mobil. Bara kylväskan på styret med de goda mackorna i, som jag berömt Ingela för. Jag svävar fram på en välpumpad cykel, till skillnad emot Kalles och särskilt Ingelas.
Jag insisterar på att de ska pumpa sina cyklar längs vägen, emot Ingelas vilja att stoppa någonstans och med minnet av att jag pumpat cykleln för hårt tidigare.
Jag pumpar sedan cykeldäcken på deras cyklar hårt, men inte för hårt, efter Ingelas kloka och idoga varningar! Jag avstår att pumpa min cykel till förmån för en man som väntar på sin tur. När han är klar frågar han retoriskt om inte jag ska pumpa och jag tänker att lite mer luft går det nog i trots allt, även i mina däck.
Vi cyklar en liten bit, sedan exploderar mitt däck, med en rejäl knall, som skrämmer slag på folk!!!
Ingela tar Kalle och trampar iväg emot badet efter att ha överlämnat sitt kontokort med instruktioner om minnestrix för koden.
Slangen och däcket med hål i byts snabbt ut och extra billigt på samma favoritcykelverkstad, som jag ödestigert pumpat cyklarna utanför, på väg till det ljuvliga Lyssnaängsbadet vid mälarviken Ekoln.
Sedan cyklar jag fort för att komma ikapp Ingela och Kalle. Då möter jag dem och Ingelas cykeldäck har också gått sönder och hon är mäkta förbannad, med all rätt, tyvärr!!!
Byter cykel med henne så att hon får min och jag släpar cykeln till närmaste cykelaffär för att slippa gå så långt och för att vinna lite tid. Jag cyklar på det tomma däcket, emot Ingelas kloka varningar för detta, för att det ska gå snabbt och lätt, men däcket fastnar i hjulet då. Jag får bära den iallafall.
Min vän cykeldoktorn tar vänligt cykeln direkt och säger att det kommer ta 10 min till Ingela, men det går 20 min och hon ger upp och åker till hemmabadet Storvad i Fyrisån i Gamla Uppsala istället.
Storvad
Han konstaterar att däcket på cykeln inte vill stanna kvar, utan kryper ur, kanske av smällen eller mer troligt, för att jag cyklade på det tomma däcket, tänker jag, och säger det. Däcket måste bytas. Han varnar för att inte pumpa nya däck för hårt och uppmanar att inte ställa cyklar i solen sådana här soliga och heta dagar. Det blir dubbelt så dyrt som den tidigare lagningen, men det gör mindre. Tiden går och sommarens soligaste och varmaste dag har nu bytts ut emot en mer skuggad tillvaro i såväl praktiken som i sinnet.
Kalle som blivit övertalad att slita sig ifrån datorn pös hem nästan lika fort som luften hade försvunnit ur däcken.
Nåväl, jag satt tålmodigt kvar och talade en lång stund med cykeldoktorn och får Ingelas växel finurligt fixad också på samma gång.
Cyklar hemåt på den nylagade cykeln som nu går som en klocka. Jag passerar förbi det ödestigra pumpstället. Ställer cykeln där i solen och smiter in och berättar för den cykelhandlaren att Ingelas cykel också fått punktering och därmed cykelturen och den goda stämningen, eftersom mitt övermodiga övertryck fått även henne att explodera. Jag tar adjö och skyndar mig emot dörren. Då smäller det utanför dörren. Det är den nya slangen och det nya svarta däcket som har exploderat! Uppskrämda människor ler lite lättat åt att det bara var ett däck och inget värre som small och säger välment att det var tur att det skedde utanför en cykelaffär! Jag får ett erbjudande att fixa det direkt hos dem.
Men jag släpar av snålhet, och vilja till en liten upprättelse, den slanginlindade och orullningsbara cykeln i den gassande solen tillbaka till affären i andra änden av city och kommer med det dystra beskedet till cykeldoktorn som suckande vänligt nog byter slang och fixar och donar, denna gång gratis, vilket jag på den lånade telefonen meddelar den solande och badande och förvånade Ingela, som undrar vart jag tagit vägen och nu börjar tycka synd om mig, när till och med cykelhandlaren pumpat för hårt med mätare och all kunskap och erfarenhet, vilket får min pumpning att mer framstå som onödig och olycklig, mer än bara idiotisk.
Jag är nu trött, törstig och smått tokig på mig själv och händelsernas utveckling, så jag far till Systemet och köper några öl att ta med till badet eller hem för att svalka av mig överhettningen med. När jag kommer ut, så märker jag att växeln inte fungerar och lyckas bara hjälpligt ställa in den och tar mig till det olycksaliga pumpstället för tredje gången och undrar vad som kan vara fel. Då ser killen att vajern håller på att gå av och att om man inte växlar så mycket, så kan det hålla ett tag! Men det tar en timme att få den utbytt, så jag tänker att jag tar det en annan dag, men när jag börjar trampningen hemåt, så ändrar jag mig och far även till cykeldoktorn för tredje gången och han ger upp och konstaterar att vajern genast måste bytas och tar sig an det meddetsamma. Jag ställer de tre ölen på hans butiksdisk, vilket gör att jag lite senare möts av en flinade cykelhandlare som meddelar att en kund undrat om ölen ingick i priset! Han gömmer ölen.
Han byter vajern och bjuder av bara farten på vajer och arbetskostnad med en skämtsam kommentar om att jag ändå är en sådan förlustaffär till kund och jag trampar tacksam för detta, men ändå trött och skamsen hemåt igen, hungrig och törstig, svettig, obadad, surplande på en öl, hjärtepumpen pumpar på, men jag känner mig allt flatare och all luft går nu ur mig också. Punktering på kropp och själ.
“Den utpumpade cykelpatienten”
PS. Idag är en annan dag. Denna dagen ett (förhoppningsvis nytt och helt annorlunda, mindre uppumpat) liv!
STEFAN SIMANDER
——————————————————————
juli 25, 2012
Sammanställt och inlagda bilder av – lisse-lotte@danielson.be
