Publicerad 24 oktober 2010
Uppdaterad 27 oktober 2010
Svarvare Alvar Wall stod kvar i sin verkstad tills grävskoporna kom och jämnade kvarteret Kärrlandet med marken.
– Pappa tyckte att det var så hemskt att han aldrig satte sin fot i det nya Domusvaruhuset, berättar sonen Lennart Wall.
Lennart Wall är välbekant med miljöbeskrivningarna i “Huset Kärrlandet 2”, förre Gävlebon Bertil Aspenbergs minnesanteckningar som har gått som serie på Släkt & vänner varje vecka sedan april. Bland annat beskriver författaren i detalj hur det såg ut inne i svarveriet som låg i en länga till höger innanför porten mot gatan.
“Mot portgången fanns svarveriets tre fönster samt en bakdörr med rutfönster. Även dessa var tämligen igengrodda och det var inte mycket av dagsljuset som orkade ta sig ner arbetsbänken där de båda yrkesmännen stod bredvid varandra framför varsin svarv. I taket dinglade nakna glödlampor i gröna glasskärmar. Till och med dessa var igenmurade av finporigt trädamm.
Jag kunde stå där i timmar. Med storögd förundran såg jag hur otympliga träämnen med hjälp av en arsenal av olikformade stämjärn snabbt och säkert tog form i dessa skickliga yrkesmäns händer.”
Lennart Wall, i dag 51 år, tillbringade mycket tid i och omkring sin pappas svarveri på Nygatan 16. Han minns precis hur han som barn måste ta i för att skjuta till den tunga porten mellan tryggheten inne på gården och larmet ute på gatan och kring torget, där raggarna förde liv om kvällarna i slutet av 1960-talet.
– Man gick väl ut och tittade ibland, men det var snabbt in igen.
Inne i svarveriet stod pappa Alvar och jobbade till sent. Möbeldetaljer som knoppar och spjälor, hattstockar, isdubbar, ljusstakar, knappar till damkappor, krocketspel, skaft till silverbestick och tusen andra saker tog form medan spånen yrde.
– Det hände att jag fick ett par glasskronor av nån kund som kanske hade hämtat några färdiga knoppar och tyckt att det var för billigt, minns Lennart.
Gefle Elektriska Svarveri, som det hette sedan svarvarnas trampmekanik ersatts med eldrift, var en trivsam miljö som lockade besökare att slå sig ner för en pratstund.
– Pappa spelade hockey i Strömsbro och kände många, så det kom ofta in bekanta och pratade medan de väntade på bussen.
Alvar Wall blev som 13-åring lärling hos svarvarmästare Gustav Ögren och tog över verksamheten 1953. Gamle Ögren, som drivit svarveriet på samma plats sedan 1903, hade i sin tur tagit över rörelsen efter Per Persson, svarvare och paraplymakare. Ögren fortsatte arbeta i svarveriet tills han var nära 90 år, in i det sista lika säker på handen som han alltid varit. Dessutom punktlig.
– Varje dag klockan halv två slog han av strömbrytaren till svarvarna, för då var det matrast, berättar Lennart.
Han minns också hur Ögren alltid la sitt fickur i spånet på bänken framför sig, så att han kunde hålla koll på hur lång tid han arbetat med varje beställning.
Lennart Wall bor i dag i huset i Gamla Gefle där svarvarmästare Ögren bodde tills han avled 1968. Gustav Ögrens fru hade dött tidigare och eftersom paret inte hade några barn var det Lennarts pappa Alvar som fick överta gården efter sin läromästare.
I och med rivningsvågen över Stortorget flyttade Alvar Wall hela verkstaden med alla tunga maskiner till gårdens uthuslänga. Orderboken var fulltecknad ända tills Alvar avled 1980 i en ålder av 62 år.
Lennart Wall lät under många år sin pappas verkstad stå helt orörd som minne av gammaldags hantverksskicklighet och småskalig tillverkning men också av en far som älskade sitt yrke.
Dessvärre riskerade fuktproblemen i byggnaden att skada de remdrivna maskinerna som hängt med sedan förra seklets början och för att rädda dem till eftervärlden kontaktade Lennart Wall länsmuseet. Sedan ett par år står inventarier och skyltar från Alvar Walls svarveri i museets magasin.
– Hos museet är det i trygga händer och det känns bra att veta.
Ulrika Rudberg.
——————————————————————–
maj 05, 2012,
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be med Ulrika Rudbergs och Bertil Aspenbergs tillstånd
