Publicerat i Arbetarbladet torsdag 31 oktober 1996
Ur Åke Nyléns tidningsurklipp
DET VAR EN GÅNG en ung man från Österfärnebo som flyttade till Gävle för att börja arbeta som rockvaktmästare på det magnifika Grand Hotel.
Men det visade sig snart att den unge mannen hade andra planer för framtiden än att hjälpa berusade direktörer på med ytterkläderna.
Exakt hur Oscar Zedrén bar sig åt förtäljer inte historien, men redan i början av 1920-talet stod han som ägare till hela etablissemanget som då var ett av landets, eller åtminstone landsortens, allra elegantaste hotell.
Historien om Grand Central Hotel i Gävle börjar inte med askungesagan om Oscar Zedrén från Österfärnebo. Och slutar varken med honom, hans son eller sonson. Men i hälften av sina 120 år har CH i Gävle ägts av familjen Zedrén. Och det har naturligtvis satt sina spår.
***
DET ÄR LÄTT att tänka sig att Grand Central Hotel är en efterföljare till det vi i dag kallar Gamla Grand, det pampiga palatset i nyrokoko mellan Kyrkogatan och ån. Men så är det inte alls, även om det finns en hel del beröringspunkter.
OSCAR ZEDRÉN
- Oscar Zedrén
Faktum är att CH är 25 år äldre än Gamla Grand.
Centralhotellet slog upp sina portar 1 november 1876. Från början omfattade byggnaden bara en mindre del av kvarteret. Stället hette då Hotel Prins Oscar, men kallades av Gävleborna för Jungfrutornet, av skäl vi bara kan gissa oss till.
Hotellet innehades från början av Axel Bergström, som samtidigt drev hotell och restaurang i Stadshuset. När resten av det hus som skulle bli CH stod färdigt, alltså delen mot Nygatan, övertogs stället av källarmästaren Johan Haqvinius Hellman som ändrade namnet till Centralhotellet.
På nedre våningen fanns matsal, restaurang och kafé. Medan resten av huset inrymde ett antal resanderum och en större festsal. Betjäningen bodde på vinden och kunde snabbt tillkallas genom en elektrisk ringledning.
På den tiden såg städernas hotell fortfarande ut som gästgivargårdar på landet. Så inne på Centralhotellets gård fanns både bryggstuga och stall.
SEDAN DESS har CH byggts om och till många gånger. Ganska snart förvandlades vagnslidret till restaurang. Och några år senare hade ett par obebyggda tomter intill förvandlats till ett “mohriskt café” med österländska motiv målade på brädväggarna.
Hellman var inte särskilt blygsam när det gällde att locka gäster till sitt hotell. Och han drog sig inte för att – precis som sin nutida efterträdare – beskriva CH både som ett lyxhotell och ett lågprisalternativ. Så här lade Hellman ut texten, på fyra språk, i en annons 1882:
“Detta nybyggda Hôtel, som är inredt med all den comfort och elegans, som af ett första rangens établissement kan fordras, erbjuder respektive Resande, till moderata priser, 40 smakfullt och beqvämt möblerade rum jemte domnistikrum. Obs! Rum från en krona per dag.”
***
HELLMAN DOG 1894 men hans änka Natalia drev hotellet vidare och fortsatte satsa på trädgårdserveringen som snart försågs med en musikpaviljong i barockstil. 1899 överlät fru Hellman Centralhotellet och Järnvägshotellet till en källarmästare J G Johansson från Örebro. Denne avled efter bara några år men hann tydligen dra ner anseendet ordentligt för de båda hotellen. Varför skulle hans efterträdare, C J Berglund, annars annonsera att “skall det bliva min strävan att åt hotellen återförvärva det anseende, som detsamma under Herr Hellmans tid voro i åtnjutande av”?
***
ÄVEN UNDER BERGLUNDS tid genomfördes en hel del förändringar. En ny matsal byggdes, köket flyttades och trädgårdssalongen hyrdes under några år ut som som biograf.
Den första oktober 1919 var det då dags för förre rockvaktmästai Zedrén att ta över. Ett ägarbyte som givetvis innebar nya ombyggnader och förändringar, men också inledningen till CH:s utveckling till ett av Sveriges mest ansedda hotell.
Samtidigt drev alltså Oscar Zedrén också Grand Hotel. Men så kom andra världskriget med råvarubrist och ransoneringar. Resandeströmmen avtog och det blev allt glesare i plyschsofforna under kristallkronorna. Zedren tvingades konstatera att det inte längre gick att driva ett lyxhotell i den storleken. Åtminstone inte i Gävle. Så 1940 stängdes Grand – i väntan på bättre tider.
När hotellet stått tomt i tre år började man använda huset för andra ändamål, men då var Zedrén redan i full färd att göra det lätthanterliga Centralhotellet till ett av landets modernaste hotell.
Halva Grands namn tog han med sig och placerade framför Centralhotellets. Med sig i flytten tog han också den krog som etablerats i Grands källarvåning. Den hette Gyllene Skeppet och var dekorerad med repstumpar, lanternor, ankare och andra marina attrialjer. Den krogen lever kvar än i dag under namnet Skeppet (år 1996).
I början av 1930-talet hade Oscar Zedrén blivit polsk konsul och han satt nu i Uplandsbankens styrelse. Kort sagt var han en mycket respekterad man i staden.
Han var också en fordrande arbetsgivare och spred skräck omkring sig genom sina hårda nypor. Det berättas att en musiker i en orkester som spelade på CH en gång tände en cigarett framme vid podiet – vilket fick Zedrén att hastigt besluta att den orkestern aldrig mer skulle få engagemang på hans hotell.
I SLUTET AV 1940-TALET efterträddes Oscar Zedrén av sonen Rolf. Under dennes ledning utvecklades hotellet ytterligare. 1963 invigde man sin nya restaurang, tre år senare ersattes bakfickan Bodegan med Grands Bar och 1972 stod den nyrustade Trädgårn färdig.
1970 var Rolf Zedrén inblandat i ett pikant bråk med ett konkurrerande näringsställe rakt över gatan – Arnes korvbar. I en skrivelse till länsstyrelsen klagade Zedrén över att korvkioskens kunder under sena kvällar störde hotellgästerna på CH. Korvgubben kontrade med att hans stökigaste kunder var de som just druckit sig berusade på någon av Zedréns restauranger.
Tio år senare krävde Zedrén Gävle kommun på stora belopp för att husgrunden skadats genom att grundvattennivån sänkts när Staketgatsleden byggdes. Det blev en oerhört segdragen historia som så småningom slutade med förlikning där kommunen betalade elva miljoner till hotellet.
Men då hade hotellet redan bytt ägare.
***
SEDAN NÅGRA ÅR tillbaka hade Rolf Zedréns son, Nils-Göran, tagit över chefsskapet för hotellet. Därför väckte det stor uppmärksamhet när det ett par dagar före jul 1982 blev känt att Zedréns sålt hotellet efter mer än 60 år i familjens ägo.
Köpare var fastighetsbolaget Anders Nisses AB som i sin tur överlät hotell- och restaurangrörelsen till arbetarrörelseägda Reso. Nils Göran Zedrén forsatte dock som direktör för hotellet. Även om en och annan konsummedlem lyfte på ögonbrynet när både han och hans föräldrar något år avslöjades som nolltaxerare.
Och ändå var det bara början på en affär som kostade familjen Zedrén både pengar och prestige.
För pengarna man fått för hotellet köpte Nils-Göran Zedrén och hans far två hyreshus på Söder i Gävle för 12 miljoner kronor. Några dagar senare sålde de samma fastigheter för halva priset till Inga Zedrén – Rolfs hustru och Nils-Görans mamma.Tanken var att Inga Zedrén skulle få en lämplig “pensionsförsäkring” medan Rolf och Nils Göran skulle kvitta sina förluster mot vinsten från CH-affären. Det ena fastighetsköpet godkändes inte av bo- stadsdomstolen men för det andra fick Inga Zedrén förvärvstillstånd.
Fyra år senare sålde hon fastigheten med en reavinst på 3,4 miljoner kronor. Skatten på den vinsten försökte familjen Zedrén sedan trixa bort genom att göra affärer med två bolag som de själva ägde. Detta godkändes dock inte av länsrätten som slog fast att familjen ägnat sig åt avancerad och otillåten skatteplanering.
Vid årsskiftet 1988/89 lämnade Nils-Göran Zedrén företaget och sedan dess har det varit en strid ström av direktörer och nya ägare för CH.
Ett tag var man hopslagna med värsta konkurrenten Winn och i november 1995 ägdes man under några veckor av Scandic innan man såldes vidare till nu varande ägaren Provobis.
————————————————————————————-
april 02, 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
Pingback: CH-Branden i Gävle anlagd den 17 maj 2005 – en epok försvann | Gävledraget