S. Centralgatan 7- Buregården E.A. Hedin

Publicerat i Gefle Dagblad lördag 22 september 1984

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

Det här huset kunde vara ett monument över Erik Alfred Hedin, som var stadsarkitekt i Gävle under åren 1876—1922. Buregården uppförde han åt sig och sin familj 1880. I en av gårdens förstugor kan man läsa, konstnärligt målat, i tre fält: “Grunden är Shipper Buhres vret“. I mittelfältet står: “Nr 74 nya första kvarteret” och i sista fältet: ‘Byggnaden är uppförd 1880. Tillbyggnaden 1896 o 1918“.

Hedin var stadsarkitekt i inte mindre än 44 år. Han ritade skolor, frikyrkor, hyreshus och villor, åtog sig egna byggnadsobjekt och ledde själv byggnadsarbetena. Dessutom drev han en byggnadsmaterialaffär och en försäkringsagentur med stor framgång.

Hans arbetskapacitet måste ha varit enorm. Med lätt överdrift kan man fråga:

Var det han som grundlade Sekelskiftesgävle? Tag endast husen närmast hans hem. Han ritade Stora Islandsskolan 1880, Lilla Islandsskolan (nu polisens ungdomsgård) från 1885 och den gamla Betlehemskyrkan från 1881. Alla byggnader var grannar till hans hus.

Hedin var verksam medlem i Gefle Missionsförsamling samt Gästriklands Fornminnesförening och en del av hans intressen återkommer ibland i hans arkitektur. Runt Buregårdens fasader målades bibelspråk som “Om Herren icke bygger huset så arbeta de fåfängt som bygga därpå”.

Drakslingorna och drakhuvudena på taknocken, burspråket och fiskfjällspanelen får stå för arkitektens fornhistoriska och medeltida intressen. Huset är helt präglat av Hedins person.

Intressant historia

Husets historia är intressant. Hedin sålde huset 1926 till tvålfabrikören Carl A Elfström och hans fru Heidi. I början på 1950-talet såldes huset i sin tur till en kyrklig stiftelse i Staffans församling, som skulle använda det som församlingshem.

Det gamla församlingshemmet på Söder, före detta Navigationsskolan, revs samtidigt för att ge plats åt nuvarande Polhemsskolan. Den kyrkliga stiftelsen köpte huset av Elfströms för 125 000 kronor varav 40 000 kronor betalades kontant. Den senare summan utgjordes till större delen av syföreningspengar hopsamlade av damer i Staffans församling.

Buregårdens inre trotsar all beskrivning. Det måste man se, det är en upplevelse. Inventarier finns fortfarande kvar från stadsarkitekten Hedins och fabrikören Elfströms tid. År 1982 restaurerade man husets yttre och nu håller man på med att restaurera dess inre.

Vacker ljuskrona

På nedre botten finns fem rum och kök. Fin matsal med parkettgolv och en och en halv meter hög panel med en smal hylla högst upp. En vacker ljuskrona ärvd från en bankinrättning i staden. Ett kök som glänser med marmordiskar och vitt kakel. En vacker salong med mera.

Stadsarkitektens stora ritsal i husets södra flygel blev ombyggd till biljardrum av fabrikör Elfström. Där är väggarna klädda med tjocka gyllenlädertapeter.

Går man upp till övre våningen. i den magnifika trappan, stannar man gärna i trappavsatsen och ser på trappfönstret sammanfogat i en mosaik i över 100-talet blyinfattade glasbitar i olika färger. I mosaiken kan man läsa initialerna på förste ägaren och årtalet 1881. Buregårdens husmor Margit Johansson berättar att mosaiken sällan tvättas då man måste vara ytterst försiktig för att inte skada det vackra fönstret. En utomordentligt vacker lampa som kyrkan fått överta från förra ägarna hänger i trappan.

Badrummet är värt en särskild mässa. Det är cirka 22 kvm stort. Badkaret är lågt och rymligt. Det är inbyggt och av vitt kakel, badkarskanten är tjock och avrundad.

Jag har aldrig sett något sådant kar förr. På väggen på badkaret hänger en ”stropp” av porslin. Drar man ned handtaget går en signal ned till köket. Det sägs att fabrikör Elfström när han blev törstig ringde i stroppen och strax kom husjungfrun upp med något drickbart.

Stor bidé

En fin dusch finns i badrummet och under duschen en, en och en halv decimeter hög nästan cirkelformad kakellist som fångade upp vattnet, duschens vatten. På så sätt kunde man även använda duschen för fotbad. I badrummet finns även en bidé, som är nästan lika stor som ett sittbadkar. Tvättstället är utformat som ett graciöst rokokobord med infällt tvättfat.

Ett skåp för ljusbad fanns tidigare i badrummet. Detta är nu borttaget. Golvet i badrummet består av refflade kakelplattor.

Innan jag lämnar huset går jag ned i källaren. I ett av källarrummen är alla väggarna målade. Efter en vägg ser man en målning där svenska prinsessan Astrid åker i öppen landå med kronprins Leopold av Belgien. Landån är vackert målad med en mängd kungliga kronor.

Över målningen står det “Astrid 4 nov”, ett hjärta och så fortsätter texten “1926 Leopold”.

På motsatta väggen ser man en målning med texten “Fjäriln vingad syns på Haga — Se Ulla dansar”. På kortväggen en målning om björnjakt i Dalom samt gästabud efter jakten. Målningar med texterna ”Artiger sven är flickornas vän”. ”Så ljuvligt är i skogen” med mera, allt utfört som allmogemålningar i bästa dalastil. I källaren finns även en scoutstuga, öppna spisar och kakelugn.

Omvände påven

En av arkitekt Hedins bästa vänner var trosbrodern P P Waldenström. Låt mig sluta med en historia. Waldenström företog en resa till Jerusalem. På hemväg stannade han i Rom och såg på Vatikanen. Då han kom hem skyndade han till sin gode vän Hedin i Buregården för att tala om sin resa.

Jungfrun Tilda öppnade dörren och meddelade att arkitekten ej var hemma, Waldenström inbjöds dock att gå upp och hälsa på barnen Hedin och det gjorde han. Han berättade om påven och Vatikanen för barnen men avbröts av Hedins dotter Rut. som frågade:

“Har farbror lektorn varit hos påven, då blev väl påven omvänd?”

Ja det var om Buregården och två personer som på sin tid gav en viss prägel åt vår stad.

FOLKE LÖFGREN