Drottninggatan 24 - historisk berättelse

Publicerat i Gefle Dagblad 6 februari 1988

Från Åke Nyléns tidningsurklipp

Matsalen med traditionellt pendelur. Under klockan hänger en svart bricka med djurmotiv. Brickan som var en bröllopsgåva till järnhandlaren August Olsson var av emalj. Under klockan står en munkstol samt två “salsstolar” Inalles fanns tio sådana. Matsalsbordet gick att förlänga på mitten.

Över matsalsbordet hänger stora salslampan. Ursprungligen var det en gaslampa. Vid införandet av elektriskt ljus svängde man på ljusarmarna så ljuskronan fick det utseende som bilden visar. I ljuskronan hängde en ringklocka som lätt kunde nås av frun eller herrn i huset för att kalla på jungfrun.

På väggen mitt emot klockan stod buffén som sträckte sig nästan ända upp i taket. Nederst i buffén förvarades allt större porslin, därefter kom ett öppet mellanrum. Där stod en sockerskål och en fruktskål av silver invändigt försedd med en glaskupa. Skålen användes aven som dopskål.

Över det öppna utrymmet fanns två skåp där man förvarade kaffekoppar, sockerskål med mera. Till vänster om buffén, ej synligt, fanns “skamvrån“. Där fick de av barnen som ej skött sig ordentligt under måltiden stå och skämmas. Min äldre bror (Gösta) bröt mot reglerna. Han sa: “Jag tror jag sätter mig ned” och så gjorde han det. (Gösta var bror tilll Folke Löfgren. Lisse-Lotte Danielson)

I matsalen härskade sträng ordning. Den som kom för sent till måltiderna kunde bli utan mat. Alla måste invänta husfars ankomst. Sedan alla barnen ställt sig bakom sin stol runt bordet läste barnen bordsbön. Da måltiden var avslutad tackade man Gud för maten.

Bufféer är numera sällsynta, en buffé finns emellertid kvar, den står i en affär i fastigheten Drottninggatan 22 (stadshuset). I en modern våning finns inte plats. Takhöjden passar inte.

———————————————

Ifastigheten Drottninggatan 24 i kvarteret Oxenstjerna kommer nu att bebyggas med ett kombinerat affärs- och bostadshus. Meningen var hit tomten skulle ha varit bebyggd till den stora bygg- och bostadsmässan “Bo 88“, men så blir det inte.

Huset som stod på tomten tidigare uppfördes direkt efter stadsbranden 1869 av byggmästaren Johan Fredrik Lindeberg. Hela nedre planet i denna fastighet upptogs av affärslokaler. Mot Drottninggatan inrymde huset vid sekelskiftet en frukt- och blomsterhandel och en järnhandel. Mot Norra Köpmangatan fanns en hattaffär, ett skrädderi och en bokbindare. Innan den lediga tomten nu ska bebyggas ska man göra arkeologisk undersökning av tomtmarken. (se nedanståene exteriörbild – Lisse-Lotte Danielson)

Tillägg av Lisse-Lotte Danielson

Kvarteret Oxenstjärna i centrala Gävle tillkom efter stadsbranden 1869 och en stor del av det har bevarat sitt utseende sedan dess (skrevs 1983). Kvar finns fortfarande inte bara byggnaderna utan även t ex ett högt spjälstaket mot gatan och ett stall med spiltor.

Fastigheten i hörnet av Drottninggatan och Norra Köpmangatan uppfördes direkt efter branden av byggmästare Johan Fredrik Lindeberg. Han var också, tillsammans med järnhandlare Fischer, den förste ägaren. Strax före sekelskiftet övertogs huset av järnhandlare August Olsson, vars änka gifte om sig med konsul J A Löfgren. Huset var i familjen Löfgrens ägo 1903-1967, då det såldes till det kommunala företaget Brynäs Byggnads AB. Affären på hörnet (som var Malungsboden 1983) drevs som järnhandel under olika ägare fram till 1973, d.v.s. i över hundra år.

Den ursprungliga bostadslägenheten ovanför affären, mot Drottninggatan, kontoriserades redan före sekelskiftet.

I dag finns ingen centralt belägen järnaffär i Gävle och huset var 1983 rivningshotet, liksom flera andra byggnader i kvarteret Oxenstjärna. Därmed skulle Norra Köpmangatans historiska stadsbild spolieras – det sista gatuavsnittet i centrala Gävle som alltjämt ger en god bild av hur ”staden efter branden” såg ut.

Vad man nu vet så ägdes marken 1801 av Per Ennes den yngre som köpte den mark som stadshuset även står på av jungfru Catharina Helena Mau år 1801. Per Ennes hade sina visthus och stallbyggnader åt N Köpmangatan då han bodde i stadshuset 1804-1829.

Under det nu rivna huset i fastigheten Drottninggatan 24 fanns två så kallade matkällare med välvda tegeltak. En liten källare fanns under det stora stenmagasinet som låg på den södra delen av tomten. Källarna som nu är raserade kan ha varit kvarlevor efter branden 1869.

I Den bostadslägenhet som fanns i huset bestod av tambur, sängkammare, herrns rum, fruns rum, salong, matsal, barnkammare, jungfrukammare och kök samt ett så kallat kallrum utan eldstad. Inalles sju rum och kök.

Lägenheter på sex rum och kök var inte ovanliga vid sekelskiftet. Husen efter Staketgatans norra sida hade sådana lägenheter. I sekelskifteshusen efter Nygatan och Drottninggatan förekom det även. Sex- rumslägenheterna har i de hus som finns kvar efter Staketgatan delats upp i två eller flera lägenheter.

Som regel fanns det två trappuppgångar till husen. En huvudingång direkt från gatan för herrskapet och dess främmande samt en ingång från gården för varubud och annat tjänstefolk. Det gick lättast att dela lägenheterna på mitten i de gamla husen då man restaurerade Staketgatan. En familj hade ingång från gatan och den andra familjen ingång frångården.

Av fastigheten Drottninggatan 24:as fasta inventarier finns inte mycket kvar. Två kakelugnar flyttades innan huset revs till Berggrenska gårdens Café Mamsell. Den ena kakelugnen som är rund stod tidigare i 24:ans barnkammare och den rektangulära kakelugnen med nisch och mantelfris stod förr i 24:ans sängkammare. De finaste kakelungarna lyckades man inte bevara.

Dörrhandtagen till salongen och matsalen var av mässing och refflat porslin. Porslinet såg ut som elfenben. Dessa handtag har härbergerats av en privatperson. Förstugan och trappuppgången till kontors- och bostadsvåningen var magnifik med marmorerade pilastrar och mellan dem en ekådrad panel.

Om trappan och den stora entrén var stilig, så var husets gård förskräcklig. Gården var kullerstensbelagd och så liten att de hästforor som kom in på gården hade svårt att vända.

Körkarlarna måste ta hästarna vid betslet och vända vagnarna. På gården fanns stall med höskulle samt magasin och ett avträde med så kallad pissoir som stank lång väg. Till gården trängde aldrig någon solstråle.

Det hus som nu kommer att byggas på Drottninggatan 24 smälter väl in i den gamla miljön och harmonierar fint mot det gamla huset tvärs över gatan — Drottninggatan 25. Det nya huset kommer att ge ny liv åt Drottninggatan som kan om gatan upprustas i helhet återigen, förhoppningsvis, bli stadens ledande affärsgata.

Så här såg rummen ut i bostadslägenheten i det nu rivna huset — fotografierna är från 1940-talet.