BRYNÄS – bättre än sitt rykte

Publicerat i Gefle Dagblad 25 februari 1985

Från Åke Nyléns tidningsurklipp

På krönet av Brynäsgatan en snöfattig vinter med sparkföre. E A Hedins hus till höger finns dock kvar än i dag.

Bilderna kommer från Gävle stadsarkiv.

Brynäs är åter i debattens centrum — som så många gånger förr. Nej, den här gången handlar det förstås inte om ishockeylaget även om det är det som gjort stadsdelen och därmed Gävle känt. Ska de sista träkåkarna rivas på Brynäs är en fråga som bland annat behandlas just nu. Folke Löfgren, kunnig i Gävles historia som få, berättar här om “sitt” Brynäs.

—————————

Brynäs är i dag den stadsdel i Gävle som torde vara mest känd i landet. Det är inte endast ishockeylaget som fört namnet vidare över landets gränser. Många saker har samverkat för att göra Brynäs känt. Litterärt sett har ingen stadsdel i vår stad på senare år fått en sådan uppmärksamhet. Gävleförfattarinnorna Barbro Widebäck och Ingrid Kumlin samt författaren Lasse Strömstedt har var och en givit sina synpunkter på Brynäs. De är levande skildringar som talar om misär och glädjeämnen. Det intressanta är att allt de skriver om är i viss mån självupplevt. Barbro har sett Brynäs från S Fiskargatan 3 och Ingrid från Korsnäs och Atlasgårdarna. De röda spårvagnarna som lyste upp stadsbilden, spårvagnsförarna, “hamnsjåarna” livet på Skeppsbrons kaféer allt är skildrat med inlevelse och intimitet. De tre författarna har växt upp under olika förhållanden och detta har satt sina spår i deras böcker. På 1940-talet annonserade man i tidningarna efter bostäder. Ibland förekom det som annonssvar “Ej i Brynäs”. Numera förekommer det inte.

Foto Gustaf Reimers (bild ditlagd av webbmaster)

Röda spårvagnar

Gefle Café, 2:an (bild ditlagd av webbmaster)

Stadsdelen Brynäs har under de senare åren förnyats. En del slumbebyggelse har fått ge vika för modern bebyggelse. Ett affärscentrum har bildats, “AGÖ-torget” där man kan få all möjlig service, men hur har det gått med Brynäsgatan.

Foto:Lisse-Lotte Danielson (bild ditlagd av webbmaster)

AGÖ-torg

Brynäsgatan? Jo — den har förvandlats till en genomfartsled med hög kapacitet. Boulevarden Brynäsgatan har troligen för alltid försvunnit. På den gamla Brynäsgatan fanns förr två gångbanor på gatans norra sida och en grönyta med träd emellan. På gatans södra sida var det samma förhållande. Alltså fyra gångbanor. Mellan esplanaderna gick Brynäsgatan som var stenbelagd och i mitten på gatan gick spårvagnen. På ett ställe av gatan var spårvägen dubbelspårig. Där möttes spårvagnarna.

Södra sidan av Brynäsgatan var vackrare än den norra. På Södra sidan fanns Immanuelskyrkan, KFUM-huset, Brynäsgatan 8 och tre vackra tvåningshus med stora takhuvar. Den raden avslutades med Lilla Brynässkolan eller “Lilla Vita” som man kallade den proportionerligt vackra småskolebyggnaden. Högre upp varierade bebyggelsen med bland annat barnrikehuset Mejseln.

Foto Lisse-Lotte Danielson

Immanuelskyrkan (bild ditlagd av webbmaster)

(bild ditlagd av webbmaster)

Mejseln (bild ditlagd av webbmaster)

Högst upp i backen ligger det enda kvarvarande trähuset efter Brynäsgatan, Brynäsgatan 32. Det huset ägdes i ett 40-tal år av Simon Andersson, som drev diversehandel i gårdshuset mot Tvärgatan. Huset byggdes på 1890-talet och arkitekt var E A Hedin. Samtliga lägenheter i huset bestod från början av ett rum och kökslägenheter. Ett stort kök med järnspis och ett finrum med kakelugn. Meningen är att huset, som är en förebild av de tvåvånings trähus som förr fanns på Brynäsgatan skall förklaras som byggnadsminne.

Den norra sidan böljade nu som då med Dalapalatset, fiskargårdarna i kvarteret Springer, slaktar N E Olssons affär, tapetserare Evert Bergvalls verkstad, “Silverpelles” — brädgårdsförman A Petterssons — gård. I den fastighet Brynäsgatan 25 inrymdes ett postkontor på senare år. “Silverpelles” dotterson Tore Thorlind blev musikdirektör och var gift med den kända sångerskan Kerstin Thorlind. Efter Silverpelles gård kom J A Hartzells skoaffär och lokförare J T Wikholms hus. Högst uppe på höjden kom sedan Staffans församlingshus och Stora Brynässkolan.

Brynässkolan (Bild ditlagd av webbmaster.)

Det är lätt att vara efterklok men nog skulle vi ha kunnat spara något av bebyggelsen på Brynäsgatan. Invändigt hade husen kunnat moderniserats och givits moderna bekvämligheter.

En byggnad som jag särskilt ömmade för var Brynäsgatan 16 där Elisabethsystrarna senast hade sitt sjukhem. Huset skilde sig från de övriga på Brynäsgatan genom sin frontespis och variationen i fönstren. I sjukhemmet vårdades många gävlebor. På ett värdigt sätt togs de om hand. En del slutade även sina dagar på hemmet. Till gården hörde en vacker trädgård. I trädgården hade man gjort en miniatyr av den källa där Bernadette från Lourdes i Frankrike år 1858 fick flera uppenbarelser av den Heliga Jungfrun. 1933 helgonförklarades Bernadette. Till Lourdes i Frankrike vallfärdar många sjuka människor för att vid källan få sin hälsa tillbaka.

De katolska Elisabethsystrarna kom till Gävle 1892. Sjukhemmet på Brynäsgatan ansågs av myndigheterna icke lämpligt ur brandskyddssynpunkt. Ar 1973 såldes huset till Gävle kommun för rivning och Elisabethsystrarna flyttade från staden.

“Lilla Vita” eller Lilla Brynässkolan är ett annat hus som man gärna kunnat spara.

Jag har skildrat Brynäsgatan som den var på 1920- och 1930-talet. Visst fanns det ibland nöd och elände på Brynäs men även många glädjeämnen. Barnkullarna i arbetarhemmen var ofta stora och fattigt var det på flera håll. Tvål och såpa sparade man inte på i hemmen. Många av barnen som växte upp på 20-talet är i dag kvinnor och män i staten som det heter. Flera har framskjutna positioner i samhället. Sammanhållningen var stor. Ett gäng pojkar som växte upp på 4:e Tvärgatan bildade en klubb och träffades årligen under 30 år, då upplivades goda, glada minnen från Brynäs. Många av pojkarna kom resande långt ifrån. Brynäs är stadsdelen som är bättre an sitt rykte.

FOLKE LÖFGREN