Publicerat i Arbetarbladet söndag 2 maj 2004
Ur Åke Nyléns tidningsurklipp
HEJ DÅ, macken!
Texaco och BP, Esso och Gulf, IC och Nynäs, Koppartrans, Fina, Mobil och Uno-X. Bara namnen låter som ljuv musik för en halvgammal nostalgiker.
Man kan ju undra vad det beror på. Varför nedlagda bensinstationer framkallar så positiva associationer. Och hur det kan komma sig att en bilkarta, där en leende man i skärmmössa och grön Caltexuniform gör honnör på omslaget, framkallar rysningar av välbehag hos en hel generation.
Faktum är att nyckelringar, dekaler och andra kvarlevor från avsomnade petroleumföretag står högt i kurs på samlarbörserna sedan rätt lång tid tillbaka. Och att en uttjänt bensinpump med en stor glaskula på toppen kostar mer än en Moraklocka hos antikhandlarna.
Första världskriget innebar ett svårt avbräck för den gryende bilismen och under 1910-talet syntes inte många automobiler efter de svenska vägarna. Bensinen var så hårt ransonerad att det i praktiken innebar körförbud för privatbilister. I januari 1919 lättade man på restriktionerna och sedan dröjde det inte länge förrän 96 personbilar och sex lastbilar stånkade omkring på Gävles gator enligt den officiella statistiken
Redan samma år fick staden sin första bensinstation. Det var en Shellmack som ägdes av Svensk- Engelska Mineraloljeaktiebolaget och låg på Alderholmen strax bakom brandstationen. “Tappstationen å Stora Holmen” som den kallades i reklamen – blev kvar i tio år. Därefter ersattes den av en ny anläggning några kvarter därifrån, vid Svängbron. Den stationen stod pall ända till mitten av 1960-talet.
På 1930-talet fanns också en Shellmack på Centralplan med en tanig pump utanför en liten kur där man också – enligt minnesgoda Gävlebor – kunde köpa såväl tidningar som kondomer. Och ville man tanka på natten gick det också bra. När macken var stängd ringde man bara på en klocka så kom portiern från Hotell Regina i Centralpalatset ner och expedierade.
I början av 1920-talet etablerade sig även Texaco i Gävle med en station på Norra Köpmangatan och en vid Hamntorget, eller Fisktorget som man sa på den tiden.
Samma bolag hade också i många år en anläggning vid Stortorget i hörnet Drottninggatan – Norra Skeppargatan. Från början låg den i en oansenlig träbyggnad, men när den revs för att ge plats åt ett hus i funkisstil flyttade macken med. Där låg den sedan tills även det huset jämnades med marken i början av 1970-talet för att ge plats åt det som idag är Gallerian Nian.
Den mest uppmärksammade Texacomacken i Gävle var ändå den som låg i tårtbiten där Västra Vägen och Engelbrektsgatan möttes. Det lilla huset var ovalt och hade två utskjutande tak som gjorde att det nästan såg ut som ett flygplan. Under varje vinge stod en pump med handvev och en 25-liters glascylinder upptill. Pumparna var två-tre meter höga och kröntes av runda vita glasskyltar med bensinbolagets varumärke – den röda femuddiga stjärnan.
Anläggningen ritades 1929 av stadsarkitekten Sven Wranér och såg mer amerikansk ut än mackarna i USA. Den här bensinstationen blev faktiskt något av en världskändis under åren före och efter andra världskriget. Då fick nämligen en bild av Texacomacken vid Västra Vägen i Gävle representera storbolaget Texas Oil Company på de almanackor som bensinjätten sände ut över hela världen!
Åtminstone stod det så i Arbetarbladet när anläggningen revs 1976 för att ge plats åt en gångtunnel till Stadsträdgården. Men då var den för länge sedan ombyggd och förvanskad till oigenkännlighet. Dessutom hade den hamnat i bakvatten i samband med högertrafikomläggningen 1967.
Namnet på det här bensinbolaget kan verka lite förvillande. Från början hette det Texaco men 1947 döptes det om till Caltex för att tjugo år senare ta tillbaka sitt ursprungliga namn. Om ni undrar.
En annan mack som många Gävlebor minns är Essos anläggning vid Rådhustorget. Den byggdes ungefär samtidigt som “flygplanet” vid Västra Vägen och var formad som en stor vit burk. Och även den påstås ha stadsarkitekt Sven Wranér som upphovsman.
Enligt adresskalendern från 1938 var den här stationen bemannad dygnet runt. Men så låg den ju också vid riksvägen mellan Stockholm och Norrland som på den tiden gick rakt genom Gävle.
Så länge stadens bensinstationer utgjorts av oansenliga kurar med en pump utanför väckte de ingen större uppmärksamhet. Men när de nu började anta lite mer annorlunda- och moderna-former höjdes en del kritiska röster.
Som vid Gävle stadsfullmäktiges sammanträde i maj 1929, då den socialdemokratiske skomakaren Alfred Johansson förfasade sig över de “underliga byggnader som bensinbolagen uppföra här och var i staden”. Allra sämst tyckte Johansson om Essos vita cylinder vid Rådhustorget. Den kallade han för Babels torn.
Han tröstades med att just den här bensinstationen inte skulle bli särskilt långlivad. Den stod på Stadshusets tomt och marken hade bara upplåtits på fem år. Ändå blev den kvar ända till 1963, då den ersattes av en ny Essomack. Det blev en modern och stor anläggning trots att det även den här gången handlade om en tillfällig lösning. Stadshuset skulle ju snart byggas ut och då skulle den här anläggningen vackert få flytta på sig.
Nu byggde man aldrig ut stadshuset – åtminstone inte åt det hållet. I stället uppfördes förvaltningshuset på andra sidan Kyrkogatan. Men det innebar ändå att macken försvann.
1 oktober 1925 bildades Gefle droskägares Inköpsförening och samma år öppnade man en bensinmack vid Södra station. Redan efter ett par år flyttades den till Staketgatan 10 och 1930 invigdes en station på Södermalmstorg.
Droskägarnas bensinbolag blev redan 1926 Bilägarnas Inköpscentral och i början av 1950-talet började det stå IC på deras bensinstationer. 1969 ändrades namnet till OK.
Svenska IC var för faktiskt först i världen med att låta kunderna tanka själva. Det var redan 1951 men det skulle dröja ytterligare åtta år innan den nymodigheten nådde våra trakter. Först i Gävle med självbetjäning var den nattöppna IC-macken på Ruddammsgatan.
Det blev stor succé och efter ett år kunde föreståndaren konstatera att hela 80 procent av kunderna föredrog att själva tanka sina bilar – och på det sättet tjäna två öre per liter.
Även Gulf och BP var tidigt representerade i Gävle. 1938 hade Svenska Bensin & Petroleum AB en mack vid Ruddammsgatan och en vid Södra Skeppsbron medan Svenska Gulf höll till på Söder.
Sedan rullade det på. I mitten av 1960-talet fanns det inte mindre än 34 bensinstationer i Gävle, fördelade på tio märken. Förutom de stora multinationella bolagen och kooperativa IC kunde Gävleborna välja mellan Koppartrans, Nynäs och den lilla upp stickaren Uno-X som etablerat sig här i stan 1961.
I dag ser branschen helt annorlunda ut. De gamla kända märkena har bytt namn, ätit upp varandra, gift sig, skilt sig eller skaffat barn lite huller om buller. Och en lång rad lågprismärken utan bemanning alls har dykt upp i städernas utkanter.
För drygt 20 år sedan tog sig Gulf det egendomliga namnet Q8. Sedan slog det ihop sina pumpar med OK och blev OKQ8.
Men alla kooperativa bensinstationer följde inte med i den affären. 530 av OK-mackarna hamnade istället hos Preem – tillsammans med alla landets Texacostationer.
Ungefär i samma veva etablerade sig norska Statoil i Sverige genom att först köpa upp alla Esso-mackar och några år senare – tillsammans med Uno-X – slita gamla BP i stycken.
Det enda av de gamla fina märkena som verkar vara intakt är Shell. Men då ska man komma ihåg att det bolaget glufsat i sig både Nynäs och Koppartrans.
Gästrikehistoria
Ulf Ivar Nilsson
—————————
maj 21, 2012
Sammanställt och kompletterat med foton av – lisse-lotte@danielson
Nu 2017 och lite tidigare ägs Shell i Sverige av ST1.