F d chefen för Stadsarkivet i Gävle kommun
VÄINÖ HELGESSON, kunnig Historieforskare
berättar
Stor succé när fotokonsten kom till Gävle
Av Väinö Helgesson
Innehåll Porträttfoto för fem riksdaler 1844 tas första fotot i Gävle? —– 1989 firades 150-årsminnet av fotografiets födelse. Trots ett flertal tidigare experiment inom området är det fransmannen Louis Jacques Mandé Daguerres (1787-1851) uppfinning som ansetts så revolutionerande att den fått utgöra startpunkten i fotografiets historia. I början av januari 1839 presenterade Daguerre sin daguerreotyp, där avbildningen framställts med en enkel lådkamera och formats i ett tunt skikt av jodsilver på försilvrad kopparplåt.
Daguerreotypen väckte stor uppmärksamhet och nyheten spred sig snabbt i Europa. I slutet av januari nådde beskrivningar av uppfinningen flera av de svenska tidningarna och i augusti 1839 gav Daguerre ut en bok om sin epokgörande upptäckt med titeln “Daguerreotypen, teoretiskt och praktiskt beskriven”. Till julen samma år kom den ut i svensk översättning, men först i september 1840 kom de första fotona att tas av svenskar. Under 1840-talet var det endast ett fåtal fotografer som reste runt i landet och oftast var de av utländsk börd.
De främsta nackdelarna med daguerreotypen, även om den kom att leva kvar under hela 50-talet, var att den inte kunde mångfaldigas. Under 1850-talet kom nya uppfinningar med negativbilder på glasplåtar eller papper som kunde föras över till positiva bilder på papper, vaxduk och annat material. Riktig genomslagskraft får fotografiet med visitkortets (porträtt i små format på papper) genombrott. Vi är då framme vid decennieskiftet 1850-1860 och antalet fotografer skulle öka lavinartat.
Vad gäller fotografiets utveckling i Sverige finns flera översiktsverk. Någon undersökning beträffande det tidiga fotot i Gävle har hittills inte gjorts. Avsikten med denna artikel är att i någon mån täppa till denna lucka. Det kan också ha sitt intresse att se hur fort en teknisk innovation får fotfäste i en småstad som låg en bit ifrån Paris. Som källor har i huvudsak använts Norrlands-Posten 1839-1859 och Gefleborgs läns tidning (Gefle), spridda årgångar.
Den 14 augusti 1839 omnämns för första gången Daugerres uppfinning i en av stadens tidningar. Det är i en bisats som handlar om hur en historiemålare i Berlin lyckats trycka av oljemålningar på ett helt perfekt sätt. Men det visar att åtminstone skribenten i Gefleborgs län tidning kände till Daguerre.
I januari och februari 1840 annonserar Norrland-Posten om att Daguerres lilla skrift finns att köpa i redaktör A P Landins bokhandel för 24 skilling. I september samma år omnämns de första bilder som tas i Sverige av en dekorationsmålare vid operan, herr Muller. Denne har låtit skaffa en kamera från Paris och tagit några vyer från Operan i Stockholm. Som en kuriositet kan nämnas att denne Muller samma sommar var i Gävle och utförde dekorationsmålningar i det nyinvigda teaterhuset (som brann ner 1869)
Under 1840-talets början finns inget om fotografering i tidningarna, men 1844 är det dags. Den 11 maj anländer artisten Wilhelm Heinman från Stockholm och sätter in en annons. “Porträttering medelst Daguerreotyp verkställes alla dagar så väl i solsken som i mulet väder, till den 21maj uti gästgivaren Nymalms trädgård från kl 9 till 7 em. OBS! Det är därom föranstaltat, att de personer som sitta till porträttering ej bliva besvärade av åskådare.” Priset varierade från tre till åtta riksdaler, en ansenlig summa om man betänker att arbetarens förtjänst var mindre än en riksdaler om dagen vid denna tid. Man får därför förutsätta att det var stadens mer burgna grupper som anlitade fotografer. Heinman, ursprungligen porslinsmålare från Tyskland, är i förhistorien mest känd för en bevarad svit bilder över Sala silvergruva tagna 1844. Tyvärr finns inga bilder bevarade från Heinmanns Gävlebesök. Så är heller inte fallet med nästa fotograf som besöker staden. Det är, som han själv kallar sig, “Daguerres elev” Mr A Dervill från Paris som 1843 i Stockholm gjort sig känd för ett fotografi på Oscar I; “det första och hittills oerhörda tillfället att se en konungs bild alldeles osminkad”. 1846, redan i mars, aviserade han sin ankomst, men på grund av problem med ångbåtstrafiken anländer han inte förrän 30 april. Men succén blir stor. Avsikten var att Derville skulle stanna i Gefle i 14 dagar, men på grund av “hopande göromål” blir han kvar till 6 juni. Redan 1 maj anser sig Norrlands-Posten, efter att ha tagit del av tillsända provfoton, kunna “förmoda att herr Dervilles vackra konst här skall tillvinna sig mycket bifall och uppmuntran, vartill vi även anse oss kunna rekommendera honom”.
12 maj är Norrlands-Posten lyrisk över Dervilles daguerreotyper. Det gå i fråga om “tydlighet och expression” långt utöver de arbeten som hittills visats i staden. Bilderna tas bara på några sekunder vilket för dem, som ej känna de nyligen upptäckta naturens lagar, efter vilket arbetet utföres, ska förekomma nästan likt ett trollverk: “så hava vi till exempel haft tillfälle att se ett på tre sekunder avtaget porträtt”. Derville var inte heller som man hittills trott beroende av klart väder, han kunde göra bilder både i solljus och mulet väder.
Det senare fick konkurrenttidningen Gävleborgs läns tidning att ironisera över Norrlands-Posten. Tidningarna polemiserade ofta i de mest skiftande ämnen och att Derville kunde fotografera oberoende av dagsljuset var ytterligare ett bevis på att Norrlands-Posten inte var så nogräknade med sanningen. Derville svarade själv att artikelförfattaren i GLT var okunnig om “Daguerreotypkonsten, ävensom jag erbjuder mig att porträttera artikelförfattaren på vilken tid på natten som helst, uti sittande eller liggande ställning, förutsatt likväl att rummet upplyses av lampa eller ljus.” Den förste fotograf som besöker Gävle, Wilhelm Heineman annonserar i Gävleborgs läns tidning 15 maj 1844.
Porträttering medelst Daguerreotyp verkställes alla dagar så väl i solsken som i mulet väder. Tider, till den Maj uti Gästgifvaren Herr Nymalms Trädgård, från kl. y f.m. till kl. 7 e.m. Profver finnas att bese tills vidare på stället. Priserna äro: 3, 4, 5. 6 och 8 Rdr B:co. OBS. Det är derom föranstaltadt, att de personer som sitta till porträtteringenej biifva besvärade af åskådare. W i 1 h. H e i n e m a n n, från Stockholm.
Porträttfoto för fem riksdaler
Derville hade upprättat sin ateljé i herr Grundéns trädgård vid repslagarebanorna på Alderholmen och priset på porträttfotona var fem eller åtta riksdaler beroende på storlek. Han fick gång på gång skjuta upp sin avresa och bör alltså ha tagit åtskilliga bilder. Derville annonserade även att han ger “lektioner samt försäljer apparater”. Den delen av verksamheten tycks ha gått betydligt sämre. Det skulle dröja länge innan någon gävlebo fattar kameran. På våren 1850 dyker nästa daguerreotypist upp, J L Lewin (pdf-filLewin, J. L. Gästande Daguerreotypist i juni 1848 och maj 1849). Denne stockholmare var en flitig resenär i landsortsstäderna och gjorde en åtta dagars sejour i Gävle. Han hade en något märklig prissättning där priset för enkla porträtter efter plåtens storlek var fyra och fem riksdaler men “för familjegrupper ökas priset med en riksdaler för varje person som tillkommer”. Det nya i hans arbete var att han använde färger. Det handlade om att han direkt på plåten målade dit färger.
Under hela hösten 1855 är en liten annons om Daguerreotypiering införd i Gävletidningarna: “Porträtter och teckningar av andra föremål, troget efter naturen, kunna varje dag erhållas i gården n:o 229 vid västra tullen“. Ägaren av gården var handlanden Erik Östman. Denne kom då och då under resten av 1850-talet att annonsera om sin verksamhet. 1858 heter det “Daguerreeotypiering. Porträttering, efter en genom otaliga mödor uppfunnen ny metod varigenom porträtterne erhålla den högsta klarhet och styrka, verkställes dagligen hos E Östman”. Trots att Östman synes vara väletablerad i staden kom även i fortsättningen av 50-talet flera resande att besöka staden med sina kameror.
Den förste gävlebo som öppnar ateljé är Erik Östman 1855. Här en annons ur Norrlands-Posten 14 juni 1858.
I maj 1858 anländer E Philipsen, fotograf från Köpenhamn till Gävle. Han porträtterar “förmedelst photografi på papper” och “då detta är den säkraste metod att erhålla trogna porträtter, hoppas jag på ett talrikt besök”. Men det var bråttom att anmäla sig för han skulle stanna endast en kort tid i staden” och till varje porträtts utförande erfordras 4 dagar”.
1844 tas första fotot i Gävle?
Det fanns längre tid att tillgå för stadens bofaste fotograf, Östman. Men även han har lärt sig nya metoder. “Porträttering medel st Dagureeotypi och Photografi på Glas och Vaxduk till nedsatta priser hos E. Östman “meddelar han i juni samma år. Våren 1858 har således de nya teknikerna gjort sitt intåg i staden jämsides med daguerreotypin. Alla teknikern skulle leva kvar åtskillig tid. Under slutet av 50-talet besöker A Skånberg Alex:son flera gånger staden och utför porträtter i daguerreotypi, B Ax Sjöberg från Stockholm gör “fotografisk porträttering” och J F Dahlbom, även han från Stockholm, använder såväl glas som vaxduk vid sin porträttering.
1839 framställer Daguerre sin första bild i Paris, 1844 tas förmodligen det första fotografiet i Gävle av tysken Heineman. 1855 etablerar handlanden Erik Östman den första permanenta fotoateljén i staden. Det är först med 1860-talet som fotografiet får riktigt fotfäste med ett flertal nyetablerade ateljéer, ett 60-tal som når en fotografisk höjdpunkt med KA Sjöbergs magnifika svit över den nedbrunna staden.
En engelsk karikatyrteckning av en daguerreotypist i arbete, 1855.
Det är endast få fotografier bevarade från tiden innan papperskopian slog igenom på 1860-talet. Ännu färre finns där man vet vem bilden föreställer och på nästan inget vet man fotografens namn. Den här bilden är ett reprofoto efter en så kallad ferrotyp där bilden framträder på svartlackerat järnbleck med en kollodiumhinna. Porträttet föreställer Johanna Eklund född omkring 1845 som var farmors mor till bildens ägare Kjell Hertzman i Strömsbro. Det är taget av en okänd fotograf omkring 1860.
Norrlands-Posten Gävleborgs läns tidning.
Söderberg, Rolf och Riffsel, Pär, Den svenska fotografins historia. Källa till denna artikel:
Bergslagshistoria 16/2004, sid 25 – 30. ———————————————————————————————————————— |
Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be