Ni som följer med och läser den här sidan börjar kanske få en liten uppfattning om vem Gustaf Hedlund var. Grabben som startade Bröderna Hedlunds Åkeri tillsammans med…ja, sina bröder John och August förstås.
Men han var också en attans skicklig dragspelare som reste runt och spelade i parkerna, i början av 1920-talet tillsammans med E. Björklund, som också kom från Gävle.
Det var ju i sig inte så märkvärdigt, det var många som spelade upp till dans innan TV kom och förstörde marknaden för folkparkerna, men Gustaf Hedlund var mycket speciell i det avseendet. Han saknade nämligen fingrar på höger hand.
Detta framgår ju tydligt av bilden, som togs 1914 eller 1915 då Gustaf var i 18-årsåldern. Fingrarna hade han förlorat i en bandsåg när han var nio-tio år.
Det säger kanske en del om Gustaf Hedlund att han efter denna hemska olycka gav sig på något av det svåraste man kunde göra utan fingrar.
Är det inte lite Söderkåkar över den här närmare 100 år gamla bilden? Ett herrsällskap som samlats i en grönskande trädgård för att ta en kaffekask, kanske på lördag eftermiddag när veckans jobb var undanstökat och de kunde se fram emot en härlig sovmorgon innan det var dags att klä upp sig igen och gå till kyrkan.
Det är Gustaf Hedlund längst till höger i bild, och den som sitter i en liknande skärmmössa och håller upp koppen är hans bror John, liksom Gustaf delägare i Bröderna Hedlunds Åkeri. Detta meddelar Maud Löfgren i Furuvik, som är barnbarn till John.
Kanske är bilden tagen i Gustafs egen lummiga trädgård på Tredje Tvärgatan 47.
Mannen mellan dem, i elegant plommonstop, är troligen Oskar Nordström, morbror till Anita Lång i Bomhus.
– Såvitt jag vet jobbade inte morbror Oskar på åkeriet utan på järnvägen. Men han kände bröderna.
Anita undrar om inte bilden togs lite senare än 1920-talet eftersom morbror var född 1897, och så kan det förstås vara. Kanske 30-talet, kanske till och med sent 30-tal. Men knappast senare, av klädmodet att döma.
Uppenbarligen var bröderna Hedlund hur som helst populära. Deras små lastbilar hade förstås högsta status, och på söndagarna när de inte var i trafik i åkeriets tjänst var bröderna så hyggliga att de lånade ut dem till vänner och bekanta som hade skaffat sig körkort.
Då lastade man flaket fullt med kompisar och åkte iväg på utflykt. På sommaren kanske till Norrlandet eller ända ut till Brämsand, och längs vägen plockade herrarna säkert upp unga damer som var imponerade och gärna åkte med på flaket.
Så ni som tror att raggarkulturen är något som kommit från USA kan tänka om. Alltihop härstammar från Bröderna Hedlunds Åkeri på Fjärde Tvärgatan i Gävle.
Och här är Gustaf igen i sin allra sista yrkesroll.
Sedan sonen Evert tagit över åkeriet blev Gustaf korvgubbe. Han köpte in en korvkiosk, en alldeles ny inrättning som förmodligen liksom allt annat härstammade från USA, och satte sig ner och klurade över var han skulle ställa den.
Då kom han på en ljus idé.
De flesta som bodde i Villastan, uppåt Kristinaplan eller de nya villaområdena i Olsbacka och Fridhem gick eller cyklade över Drottningbron när de skulle hem efter att ha varit ute och festat eller gått på bio eller ishockey. Om man ställde en korvkiosk precis där, i hörnet Kungsbäcksvägen-Parkvägen, så var det ingen som kunde undgå att se den eller känna den ljuvliga aromen av kokt korv när de passerade.
Trots sitt handikapp klarade han det mesta. (foto från Bertel Larsson)
Gustaf ordnade tillstånd att ställa sin vagn just där, och så fixade han så att han kunde få ställa den inne på Hemgårdens tomt på dagarna så att han kunde släpa fram den på bara någon minut framåt kvällen när de hungriga kunderna började anlända.
Och strategin fungerade. Alla som var på hemväg sent på kvällen var hungriga, och Gustaf Hedlund sålde massor av korv med bröd.
Han var också smart nog att klä sig elegant bakom den lilla disken. Skinande vit skjorta, fluga i halsen och vit kavaj. Rent, fräscht och snyggt. Och att han saknade fingrar på en hand betydde ingenting alls – kunde han spela dragspel så kunde han utan problem hantera korv med bröd också.
Du som var med på den tiden – framförallt 1950-talet – ler säkert igenkännande åt bilden på Gustaf och hans lilla kiosk. Javisstja, så där såg den ju ut.
Och du som är yngre minns förstås alla Gustafs efterföljare. Det har under alla år sedan han drog sig tillbaka stått en korvkiosk på nästan samma fläck, med samma affärsidé och åtminstone delvis samma kundunderlag.
Fast numera heter det ju inte korvkiosk utan gatukök. Och menyn är storslagen – det går att beställa nästan vad som helst.
Till och med en korv med bröd om man känner för det.
Ulf Kriström
Publ. 25/4 2016 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
