MATS C. WIBERG – känd Gävleprofil berättar om
TONÅREN (första delen).
Jag har nu börjat i sjuan på Brynässkolan. Pappa var fortfarande sur på mig. Han ville att jag skulle bli ingenjör, det skulle alla grabbar på 50-talet. Men enligt min lärare, fröken Nanny Edlund var det inte ens lönt att pröva till en annan skola. Nu hade jag fått en ny lärare, Birgitta Berglund, och nu plötsligt började det gå bra för mig i skolan. Vid höstterminens slut hade jag 4 st lilla a och resten AB+ och AB utom i matematik där jag endast fick ett B+ Däremot hade jag fortfarande ett B i ordning, till mina föräldrars stora förtvivlan.
Man slog ihop 3 st sexor till två, och min sexa blev delad, så jag kom i f.d. ”Pinnens” klass. Dvs. Magister Lindholm. De andra halvan kom till Magister Fernlunds klass.
Jag hade upptäckt att det fanns någonting som hette flickor. Tidigare i de lägre klasserna kunde man väl drista sig till att ”leka” ”ryska posten” vid något tillfälle när flickorna tjatade.
Om man var intresserad av någon av klassens flickor, blev man omedelbart avvisad, för nu var nästan alla tjejerna i klassen ”spättor” och höll till nere vid Stortorget med knuttarna. Ville man ha ihop det med någon fick man gå ner i klasserna.
I mitten av 1900-talet låg både busstationen och taxistationen här. Då kunde man parkera med bilar runt hela torget som var omringat av trafikerade gator med smågator som ledde in. På kvällarna samlades ungdomar vid busstationen och det var klagomål på buslivet.
/bild och kommentar är inlagt av Webbmaster.
————————————————————–
Vi hade nu fått järnslöjd för magister Pettersson (Järnpelle). Jag blev även uttagen till dels skolmästerskapen på Strömvallen i grenarna längdhopp, kast med liten boll samt löpning 60 meter. Och dels fick jag åka fettisdagsloppet vid Folkparken (skidlopp)
I besvikelsen av att inte blivit placerad i någon av grenarna, gick jag inte på prisutdelningarna på biografen Metropol.
Under hela uppväxttiden hade jag gått på matiné på söndagarna kl 13.00 och även på den andra föreställningen kl 15.00. Nu blev det genast besvärligt, för jag hade börjat försöka komma in på barnförbjudna filmer på kvällstid. Sture Matsson, Bosse Stenbäck och jag skulle försöka komma in på en cowboy film på Röda Kvarn, Vi hade förberett det hela genom att köpa hattar och med dem innanför jackorna cyklade vi ner till biografen, in på toaletten och på med hattarna, sedan till biljettkassan, det gick bra, tanten frågade visserligen om vi var 15 år, och det var vi, åtminstone den kvällen. Och så till vakten, Sture och Bosse kom in utan tjafs, men jag blev stoppad. Vakten förstod väl att jag inte var femton år, i alla fall blev även jag insläppt, och orden klingar fortfarande i mina öron ”Nu vill jag inte se dig här på någon matiné i fortsättningen” Biljettpriset för matiné var 75 öre och för kvällsbion 2,25 och 1,75 på ”luffaren” dvs. De tre första bänkraderna.
Fortfarande var det mycket fotboll och ishockey på fritiden. På midvinterlovet fick jag följa med Roffe Andersson och hans familj på skidsemester till Rättvik. Vi var åtta personer i en liten stuga alldeles vid kyrkan. Roffe och jag åkte i nysnö nedför hela Lerdalshöjdsbacken, vi kunde inte stanna utan fortsatte ner till själva byn och alldeles före spisbrödfabriken lyckades jag kasta mig åtsidan alldeles före en rosenhäck, men Roffe som kom bakom mig fortsatte in i häcken. Roffe anser fortfarande att det var mitt fel att han brakade in i häcken.
Häcken. 
Rättviks plats men fel tröjor.
Vi hade även tagit med oss skridskorna och vi åkte på Rättviks bandybana iförda våra ny träningsjackor som var märkta med Brynäs på ryggen.
På radion fick vi höra att Brynäs segrat i ishockeykvalet mot BK Star från Södertälje och var nu klara för Div. I. för tredje gången. På onsdag kväll fick vi åka till Leksand, för att få se en slutspels match mellan Leksand och Södertälje.
————————————————————–
Under hela vintern hade jag gått och ”läst” för kyrkoherde Per Bolinder.
Besöken i högmässorna under hösten och våren var för mig mycket tråkiga. Jag tyckte att det fanns annat intressantare att göra under söndagsförmiddagarna, dessutom en gång i veckan, bibelstudier i Församlingshemmet, på kvällstid.
Pappa och mamma köpte mig en svart kostym, vit skjorta och slips, samt svarta skor, (myggjagare) för att användas vid nattvardsgången och förhöret i Staffanskyrkan. Efter högmässan på söndagen blev jag bjuden på cirkus av Roffe Anderssons föräldrar, där lyckades jag tappa en korv på kavajen, senap över hela framsidan. Kostymen såg jag aldrig mer, den hade övertagits av min kusin som skulle ”gå fram” veckan efter.
————————————————————–
Fram på vårkanten skulle jag ha min sista examen på Brynässkolan efter sju år. Vad betygen beträffade så hade jag nu lyckats med konststycket att få lilla a och AB+ i samtliga ämnen utom matematik, där klämde jag i med ett Ba, efter att fått extra lektioner av fröken Berglund, och…. stort A i ordning. Dessutom fick jag ett stipendium i form av en bok som hette ”Bädda för död” av Ira Levin. Nu var jag till belåtenhet åtminstone vad betygen beträffar.. Jag var nu anmäld till sista klassen dvs, åttan på Södra skolan, till hösten. Mitt under sommarlovet blev mamma uppringd av ”särken” (rektorn på praktiska realskolan) eller Strandskolan som den även kallades. Vi cyklade ner till skolan och rektorn sade att Mats får hoppa över en klass och börja i tvåan T2. En teknisk linje.
Direkt efter skolavslutningen flyttade vi ut till vårt sommarnöje på Långharen hos f.d.fiskare Gösta Dahlström. Vi hade fått överta Dahlströms katt, eftersom hans lea kärring visat tendenser till astma.
På sommarlovet arbetade jag 14 dagar som kontorsbud på Gefle Rör, samt 14 dagar på lagret. Ingenjör Landström (senare ägare och v.d. ) hämtade mig varje morgon och körde hem mig på kvällen. Nu hade jag fått pröva på att arbeta och dessutom tjänat en liten slant.
Mina Stockholms kusiner Schottes hade sitt sommarnöje i Ryggen i Dalarna. Dit reste mamma och Kerstin på en vecka. En kväll blev pappa och jag bjuden över till Dir. Landström och disponent Lundin. De hyrde en fastighet med sjötomt på andra sidan viken, mitt emot Böna affär. Vi cyklade dit och efter god mat och dryck (till pappa) skulle vi försöka ta oss hem.
Lundin tyckte att det skulle vara enklare att ro över, så vi fick låna en liten masonitjolle.
Jolle
Och så bar det av. När vi kommit en bit så upptäckte jag att vi tog in vatten och höll på att sjunka. Närmast oss låg neptunaren ”Orkan” för ankar, och som ägdes av Oscar Tollén. Sista biten fick vi simma och vi klättrade så upp på ”Orkan” Klockan var väl över midnatt. Och där satt vi. Vi började skrika på hjälp, för vi kunde ju inte sitta där hela natten. Efter en stund kom fru Tollén nerspringade i nattlinne och papiljotter skrikandes Oscar, Oscar dom stjäl ”Orkan”, ring polisen!
Samtidigt kom disponent Lundin roendes, med endast en åra! Han tog sig fram till ”Orkan” samtidigt som han lugnade fru Tollén.
Vi klättrade ombord i båten och jag tog åran och vrickade iland disponent Lundin och vrickade hem pappa och mig så äventyret slutade lyckligt.
————————————————————–
Sommaren var väl den sista ”oskyldiga” som jag var tillsammans med Lasse Wesslen och Sven-Åke Sundström och det badades och fiskades, lite pengar tjänade jag hos Gefle Rör, och dessa slantar gick förmodligen till snask och glass.
Diskussionerna gick höga med mina kamrater om vem som var bäst Tommy eller Elvis.
Tommy Steel 
Elvis Presley
————————————————————–
Jag gillade bäst Fats Domino och Little Richard. (sätt på högtalarna/Webbmaster) Det fanns även en del töntar som gillade Pat Boone!
Vi flyttade in till staden lagom till skolstarten. Jag fick av Gefle Stad busskort, för att ta mig till och från skolan och jag åkte hem även alla luncher och åt hemma hos mamma. (begriper inte hur jag hann)…… eller hur mamma
hann/kommentar av webbmaster…
I skolan var det besvärliga tider. Lika bra som jag var i Gymnastik, slöjd, historia, svenska, geografi, kristendom, samhällskunskap, lika dålig var jag i fysik, kemi, matematik och ritteknik. Vi hade 3 x 3 timmar matematik i veckan och det var en riktig pina för mig de dagar vi hade matte.
Att jag senare i livet pratade flytande engelska och till och med drömde på det språket, samt att när jag blev VD och ansvarade för 700 milj kronor. Detta trots, att jag var så dålig i skolan. Tydligen klarade jag mig utan geometrin och bråken. Man kan klara sig bra med lite plus och minus och lite delat och gånger ibland!
Jag tragglade mig i alla fall igenom engelska glosorna och kunde läsa mig till, så jag förstod kemin och fysiken, men matten, den klarade jag inte.
————————————————————–
Fritiden ägnades åt ständiga biobesök, varefter man spatserade på ströget, vilket alla yngre Gefle-bor gjorde vid den tiden. Ibland någon kväll åktes skridskor på Strömvallen, då man fick tillfälle att titta på jämnåriga flickor som i sin tur tittade på grabbarna som var något äldre än oss.
————————————————————–
Ishockeyn och fotbollen hade fått ge vika för skolarbete och bio.
Många av mina kamrater som fyllt 15, hade skaffat sig moped. Själv hade jag aldrig suttit på en sådan tidigare . Klart att jag önskade att få en, men insåg att det nog skulle bli omöjligt. Pappa hade en gammal Nyman autoped, enpetare, den fick jag inte ens titta på, det var pappas ögonsten.
Några dagar före min 15-årsdag var av någon underlig anledning vedboden låst. Inget jag fäste mig vid. Men på födelsedagsmorgonen efter den sedvanliga uppvaktningen med sång, choklad och bulla, bad mig pappa gå ner i vedboden för att hämta ett fång ved. Tyckte det var orättvist att jag på min födelsedag måste hämta ved, men jag gick utan protester. När jag låste upp vedboden, stod där en skinande blank, blå och grå 2-växlad Husqvarna Roulette. Lyckan var total.
Under mina föräldrars övervakning, startade jag mopeden. Köra, det ville jag inte, för det kunde jag ej. Sedan iväg till skolan och fort hem. Och ensam på gården körde jag runt på 1:an. Efter någon dag tordes jag ut på gatan, växlingen var det lite si och så med, men så småningom klarade jag även det.
Mina gamla skolkamrater från Brynässkolan, Anders, Janne, Björn och Tommy som även fått mopeder, tillsammans var vi var ute varje dag på våra moppar. Vilken lycka!
————————————————————–
Ett stort ögonblick var när Coca Colan släpptes fri i Sverige. Jag drack min första Cola på Södergrillen, (nuvarande Matildas) Enligt tidningen Expressen, var det den första ”Amerikansk inspirerade baren norr om Stockholm”. Färgerna i lokalen var ljust röda i olika nyanser.
————————————————————–
Sommaren var nu i antagande och äntligen såg jag ett slut på lidandet i skolan. Slutbetyget var ingenting att skryta med, jag hade bara underkänt i matte, annars var det väl bra, ansåg jag i varje fall.
Eftersom skolan slutat blev det flytt ut till Bönan. Jag hade bestämt att jag skulle vara ledig den sista sommaren, för sedan skulle det ju bli ett livslångt arbetande. Hann njuta av ledigheten i 2 dagar, när pappa kom och sade att han skaffat mig jobb hos Hus och Kraftbyggens förråd nere på Näringen. Mellan kl 06.30 och 16.00 skulle jag arbeta på detta lager. Mamma packade en matback varje morgon och så drog jag iväg på moppen strax före 6 på morgonen.
Jag hade börjat åka till mjölkpallen i Bönan på kvällarna, där träffades ungdomarna. Jag var den enda som hade moped, och med den fick flickorna åka på pakethållaren runt i Bönan. Jag hade nu skaffat mig nya kompisar, Anders Holmgren, Hasse Asklund, Roffe Bendrig, Rickard Rehnström , Lasse Björn. och Lennart Torstensson. Alla sommargäster på Bönan.
Nu var även flickorna accepterade, Birgitta Berglund, Karin Bjurholm, Ann Norenberg och Anna ?.
Direkt jag kom hem från arbetet, tvättat mig och ätit, bar det av till någon av kompisarna. Ibland satt vi och pratade till midnatt, då var det jobbigt att gå upp i 5-tiden på morgonen. När jag sedan kom hem på kvällen, stupade jag i säng och sov hela kvällen till morgonen.
På midsommaraftonen fick jag följa med ett gäng lite äldre ungdomar med båt till Furuvik, Det var grannen, Karl-Olof Wesslen som fick låna pappans kutter. På kvällen uppträdde ”Rock Ragge” (sätt på högtalarna/Webbmaster) i Furuvik. Planen framför scenen var alldeles packad med folk.
Min granne Lasse Wesslen var springpojke hos Björnsson i affären. Vid ett tillfälle skulle jag hjälpa Lasse, och med Björnsson trögtrampade 3-hjuling skulle jag cykla ner till Gråberget med 3 st pappsäckar med salt. Vid tillfället befann sig några av flickorna nara på Böna Brygga och min tanke var att sätta full fart ner på brygga, och skrämma flickorna och ”tvärnita”. När jag var mitt i backen, hoppade kedjan av och cykeln och jag forsade fram mot en säker undergång. Lyckligtvis lyckades jag manövrera cykeln mot en av pållarna i slutet av bryggan. Det blev tvärstopp på cykeln, men säckarna fortsatte ner i vattnet.
Med svansen mellan benen fick jag gå upp till Björnsson och tala om fadäsen. Handlare Björnsson som var en handlingens man, satte på sig badbyxor och knallade ner till bryggan, dök ner i vattnet och kom upp med säckppapperet, utan salt. Papperet kom upp men saltet blev kvar. Jag fick aldrig reda på hur det gick med leveransen av salt, och lika bra var väl det. Björnsson fixade väl till det hela.
Vi spelade fotboll nere vid tennisplanen och stötte kula hemma hos Anders Holmgren och tittade på när Hasse Asklund vaxade finnjollen. Ibland gick vi alla upp till Lillsjön för att plocka smultron.
En gång när vi satt och fikade på Strandgården, Lasse Wesslen, Anders Sundell och jag, stod ägarens vita pudel och tiggde vid vårat bord, en av oss blev förbannad och smorde in hundstackarn med svart kaffesump. Efter denna händelse var det slut-tiggt.
En kväll tog vi bussen in och gick på bio, vi såg ”Pojkarna på Storholmen” med Fridolf Rudin på biografen Metropol. Efter en korv på Stortorget blev det returresa med Bönabussen tillbaka.
Fortsättning följer i TONÅREN, Andra delen…..
———————————————————-
Materialet är sammanställt av Lisse-Lotte Danielson.
Pingback: Posten I Gävle | StadsInfo