V Islandsgatan 4 och 6 samt Smedjegatan 3 -av Erik Wickberg

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Hemma hos Lindström kompassmakaren

Vid styckningen av den Strömbäckska trädgårdstomten i slutet av 1700-talet förvärvades den norra och något större halvan av segel- och kompassmakaren Lars Lindström (f. c:a 1760, d. 1808). Tomtarealen upptogs då till 2.559 kvadratalnar, men därav nödgades Lindström avstå inte mindre än 692 kvadratalnar i samband med Västra Islandsgatans rätning.

Lindström var gift med Anna Maria Bergman (d. 1796), men efter hennes frånfälle ingick han redan samma år nytt äktenskap med Sophia Trest (f. 1755, d. 1809), änka efter vaktmästaren Anders Norbeck. Detta senare giftermål kom sedan att spela en viss roll i gårdens historia.

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

Sophia Trests fader, fiskaren Petter Trest (d. 1811), hade många barn, bland dem även sönerna Petter (f. 1757) och Lars (f. 1761). Båda var sjömän, den förstnämnde kofferdikapten och den senare styrman. Sedan deras syster Sophia i januari 1809 följt sin make i graven utan att efterlämna några bröstarvingar, upprättade den åldrige fadern—fiskaren ett testamente, vari han bl. a. tillförsäkrade sonen Lars och dennes hustru »allthanda i löst och fast under namn eller i egenskap af så kallad Bakarf, som kan tillfalla mig uti aflidne segelsömmaren Lindströms och min med honom i lifstiden gifta, men äfven utan bröstarvingar med döden afgångna (dotter) Sophias bo — — — utan allt åtal och klander af mina öfriga tvänne barn, hvilka ganska kallsinnigt lämnat mig utan all omvårdnad på min höga ålder».

I sin helhet verkar testamentet tämligen virrigt och ger intryck av att vara dikterat av en åldring, som vare sig tycks ha känt till sin egen riktiga ålder eller sin verkliga egendom. Det tycks inte heller ha kommit att spela någon påtaglig roll ens efter fiskare Trests död i oktober 1811. Det inlämnades visserligen till rådhusrätten i december samma år, men dessförinnan hade kofferdikapten Trest, då änkling, redan i mars köpt svågerården vid Västra Islandsgatan.

Kapten Trest fick visserligen icke länge njuta av sin nyförvärvade egendom, i det att han annandag jul 1812 drabbades av ett slaganfall» som ändade hans liv. Men inte heller nu synes brodern Lars ha sökt dra någon fördel av sin faders testamentariska förordnande. Gården ärvdes sålunda gemensamt av Lars Trest och systern Anna Catharina (i 1768), gift med e. o. lantmätaren Isaac Jäderström (f. 1776), men redan i januari 1813 träffades syskonen emellan en överenskommelse, varigenom Lars avstod sin gårdshälft till systern och svågern.

Då familjen Jäderström 1814 flyttade från staden, avyttrade de också sin fastighet. Svågern— kofferdikaptenen hade 1811 betalat 600 rdr banko för densamma, men nu fick Jäderström inte mindre än 833 rdr, och när gården ånyo 1815 bytte ägare, hade priset stigit till inte mindre än 1.200 rdr banko.

Den nye ägaren var stadsbokhållaren Johan Hemström, som under de närmast följande 56 åren kom att inneha fastigheten. I fortsättningen växlade ägarna tämligen tätt, och när Gävle stad 1954 förvärvade tomten med därå befintliga byggnader, var köpesumman uppe i 114.300 kr.

Islandskällans stora betydelse i äldre tider för Gamla Söders befolkning har behandlats i ett tidigare kapitel, men dess intima samhörighet med just fastigheten Västra Islandsgatan 6, långt efter källans slopande som allmän vattentäkt, kan dock berättiga dess omnämnande ännu en gång.

Efter att sedan 1921 ha innehafts av handlande Gustaf Wahlström, köptes fastigheten 1927 av Gefleortens mjölkleverantörsförening, sedermera ombildad till Gefleortens mejeriförening. Ett sådant företag är för olika ändamål självfallet i stor utsträckning beroende av förstklassigt vatten, och med anledning därav lät dess disponent E. Lundqvist i slutet av 1920-talet gräva en brunn strax öster om föreningens lastbrygga. På ca 2 ½ meters djup fick man där både rikligt med vatten och utmärkt sådant, och då brunnen fördjupades till ca 7 ½ meter, var man nere på själva berggrunden. I denna, berättar disponent Lundqvist, upptäckte man då en 3—4 cm bred spricka, ur vilken vattnet forsade fram så kraftigt, att man behövde två pumpar för att hålla brunnen läns. Av allt att döma hade man träffat på samma källåder, som på sin tid levererade vatten till den gamla Islandskällan strax därutanför på det lilla torget.

En gammal söderbo, herr Hilmer Löf, som hela sitt liv bott i denna trakt, och vars fäderneärvda gård i Källargränd först i dagarna rivits, hör till de få nu levande gävlebor, som minns Islandskällan.

— Vi småpojkar brukade springa där och dra i pumpstakarna, säger han. Såvitt jag kan minnas var källans träöverbyggnad sexkantig, och ur den stack de tre pumpstakarna och vattenrännorna ut. Rännorna var också av trä och smalnade av utåt, så att vattnet kom i en lagom tjock stråle, när man pumpade. Att pumpstakarna var försedda med kedjor att dra i, liksom fallet var med Slottstorgspumpen» kan jag inte komma ihåg, nej, det var nog vanliga pumpstakar_, som man fick arbeta med…

Bagaren i sjömanskvarteren

Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

En släkt Ferner fanns redan vid mitten av 1600-talet i Gävle, men om borgaren Bertil Ferner, som 1692 nämnes bland fastighetsägarna på Gamla Söder, tillhörde samma släkt, kan inte med säkerhet fastslås. Hans gård låg vid nuvarande Västra Islandsgatan 4 och efter hans frånfälle såldes den 1719 av hans efterlevande maka, Kierstin Hindrichsdotter till bagarmästare Petter Ewerdt (d. 1745)

Ewert var sannolikt icke av svensk börd. Han hade i sin ungdom arbetat som bagargesäll i den polska staden Thorn, men så småningom kommit över till Sverige, för att slutligen efter en tids anställning i Uppsala hamna i Gävle. Det skedde 1717 och 22 juni det året beviljades han tillstånd att få slå sig ner som bagare i staden vid Gavleån. Väl installerad i Gävle gifte han sig med Christina Mackeij av den kända bruksegaresläkten, men efter halvtannat decenniums brödbakning därstädes måtte den glade bagaren inte ha funnit sin rörelse längre lönsam, utan uppsade sitt burskap i staden och flyttade till Söderhamn. Där fann han dock icke sin utkomst, och 1735 finner man honom tillbaka i Gävle, där han i juli samma år ånyo fick burskap.

Av sönerna gick Johan Udde, Ewerdt (f. 1733, d. 1767) i faderns fotspår och övertog med tiden dennes bagerirörelse, medan brodern Petter (Pehr) Ewerdt (d. 1798) kom i tjänst vid tullen där han först blev tullskrivare och senare avancerade till tullinspektor. När den förstnämnde av dem i unga år rycktes bort av allhärjaren lungsoten, satt modern Christina Mackeij alltjämt kvar som »husbonde» i gården, på ålderns dagat sannolikt skött av sonen—tullinspektoren. Måhända hade denne också omvårdnaden av sin syster Brita Regina (d. 1782); detta skulle i så fall utgöra en mycket rimlig förklaring till två testamenten, som med endast ett års mellanrum upprättades inum familjen.

Det första testamentet tillkom 1782 strax före Brita Regina Ewerdts död och tillerkände brodern Petter livstids nyttjanderätt av den s k. Ternvreten. som sedan efter tullinspektörens död skulle tillfalla deras avlidne broders (Johan Ewerdt) dotter Margareta Christina och son Jan Udde, Följande år (1783) upprättade Christina Mac- keij och sonen—tullinspektören ett inbördes testamente, enligt vilket hon testamenterade »sitt enda i livet varande barn, sonen Pehr, hälften av sin lösa och fasta kvarlåtenskap utom hans arvslott», men om sonen dog före modern, skulle hela hans egendom tillfalla henne.

Tullinspektor Ewerdt var gift med Juliana Mehmer (d. 1798), och även med makan hade han skrivit ett inbördes testamente. Deras äktenskap förblev barnlöst, och som sina arvingar hade de satt in hustruns systerdotter Charlotta Juliana Waxbom, mannens syskonbarn Stina, Lisa och Jan Gustaf Lindgren samt hans brorson korpralen Johan Udde Ewerdts son Jan Gustaf. Av dessa arvingar hade Charlotta Juliana Waxbom alltsedan sin spädaste barndom vistats som fosterbarn i tullinspektörshemmet.

Under den tid tullinspektor Ewerdt innehade gården vid Västra Islandsgatan ägde den stora gaturegleringen rum, vilken i hög grad förändrade tomtens utseende. Sålunda avgick 936 kvadratalnar till nya Vågmästaregatan, varmed tydligen avses nuvarande Bagaregränd vidare 291 kv.-alnar till »gatan över assessor Nordblads trädgård», varmed av allt att döma avses den nya Islandsgatan; 24 alnar till Smedjegatan, som väl ocksåi mindre mån reglerades; 1000 kv alnar till granntomterna i öster och 1178 kv.-alnar till naborna på västra sidan. I stället fogades till tomten ett stycke av den norr därom liggande fastigheten, vilken ju kom att skäras j två delar av den nya Islandsgatan.

1799 såldes den Ewerdtska gården på auktion och inropades då av fiskaren Mårten Själander, som emellertid omedelbart transporterade köpet på kofferdikaptenen Lars Wiklund (f. ca. 1762). Wiklund var son till en bruksarbetare Lars Larsson vid Hille masugn i Hillevik. men som så många andra hillepojkar gav han sig sjömanslivet i våld och mönstrade 1782 som kocksmat på en gävleskuta. Han måtte ha varit en het- levrad yngling att döma av en anteckning i sjömanshusets matrikel om att han »gjorde sig uppstudsig och kom ej med» på en resa 1783, då han hade mönstrat på som jungman. Tydligen hade han dock ett gott huvud, ty 1791 återfinnes han som styrman, och 1798 blev han borgare och skeppare i staden. Sitt första fartyg fick han samma år i galeasen »Intrepide» (51 svåra läster), som han dock redan påföljande år fick byta ut mot briggen »Herkules» (33V₂ läster). 1799— 1806 förde han den betydligt större briggantinen »Herkules» (115 läster), 1807—1809 skeppet »Arnecitia» (148 läster) samt 1810—1812 skeppet »Prins Carl August» (175% läster), som dock förolyckades vid Björn i augusti 1812. Besättningen räddades dock, och 1813 fick Wiklund befälet på det stora gävleskeppet »Norden» (211 läster), som han sedan förde till 1822. Han avled 1868.

Redan 1855 hade han emellertid sålt sin fastighet till lanträntmästaren Fredrik W Jonsson, och sedan bytte gården några gånger ägare, tills den 1884 kom i verkmästare M. Johanssons händer för en köpesumma av 7000 rdr» Den tillhörde sedan samma släkt tills den 1957 inköptes av Gävle stad. Priset var 327.000 kronor.