44 Lars Magnus Lagerheim, del 2 kap XLIV

LARS MAGNUS WEIDMAN-LAGERHEIM var son till den mycket lärde Theologie Doktor Thure Weidman, som innan han blev biskop i Skara var professor i grekiska och österländska språk vid universitetet i Lund och ledamot av många lärda akademier och samfund. Hans mor var dotter till biskopen Olof Celsius. Förfäderna hade också varit präster och lärare i flera led. Lars Magnus studerade i Lund och följde den akademiska banan så långt som till magistergraden, men då denna år 1805 vunnits, slog han om på levnadsvägen och blev samma år fänrik vid Svea Lifgarde. Graderna passerades och 1827 var han överste i Armen och Generalstaben. Vid nitton års ålder blev han adlad och antog då namnet Lagerheim.

Lagerheim deltog under 1808 års norska fälttåg i striderna vid Barby, Enne och Prästebakke. Flyttades därefter över till fälttåget i Finland och var med i striden vid Lisalmo natten till den 11 november 1808. Om denna skriver Lagerheim till de sina: “Mörkret som hindrade oss att skilja finländska och ryska trupper åt, deciderade utgången. Mitt kompani, hvilket som Lifkompani var i täten, led mest, ty av 90 man förlorade jag 10 dödsskjutna och 12 svårt blesserade. Mig bevarade Försynen från vidare våda. Det var fruktan att nedstöta vårt eget folk, som avskräckte oss från att fullfölja den stormning, som vi med lika ifver, som framgång begynt.”

Lagerheim var anställd hos Gustaf IV Adolf och blev vittne till konungens fängslande 1809 och följde honom då han över borggården sökte undkomma, men kunde icke förhindra hans gripande.

Lagerheim åtföljde sedan expeditionen till Västerbotten och deltog i striden vid Sävar samt blev där fången, men utväxlades vid fredsslutet. Slutligen var han även med i fälttåget mot Norge 1814.

En man som varit med om så mycket ansträngningar och strapatser borde hunnit bli rätt härdad. Så var dock tydligen inte fallet att döma efter den nyutnämnde landshövdingens klagan över sin, kanske första, resa till Gefle, i brev av den 23 Mars 1843 till Presidenten J. A. von Hartmansdorff:

“Efter en högst besvärlig resa från Stockholm till Gefle, dels på vägar med släde utan slädföre, dels på Hafs- och sjövikar, nästan utan väg, och dessemellan öfver skogs- och bergbackar, framkom jag, andra dagen efter afresan, sjuk till Gefle kl. 1 om natten.”

Landshövdingen var sedermera synnerligen verksam för vägarnas förbättring inom länet. Han var även såsom ordförande i Hushållningssällskapet nitisk för ökade odlingsmöjligheter genom bl. a. avdikning av sumpmarker och genom belöningar för gjorda förbättringar inom lantbruket. Under hans tid inrättades – med prästernas hjälp – en s.k. hushållskommitté inom varje socken.

Lagerheim var nog på sitt sätt ett original och tydligen därtill disträ. Distraktionen var kanske ett arv från de lärda förfäderna. De enda porträtt av honom som varit att finna är några tillfällighetsbilder, tecknade av den kände militären och målaren C. Bennet. Att döma efter en av dessa små skisser från en manöver, var en känd general i Stockholm för femtio år sedan inte den förste, som en gång i distraktion gick ut på promenad iklädd hög hatt till uniformen.

Lagerheim blev 1834 på Ribbingsberg i Västergötland gift med Pauline Wahlfelt, dotter till överstelöjtnant L. P. Wahlfelt. Hon var konstnärligt rikt begåvad, sjöng och målade med erkänd skicklighet, men därtill praktiskt verksam. Ehuru hon hade ett stort hushåll – med tio tjänare – och fick tio barn – de fem yngre födda på Gefleborg ­ räckte hon till i omtanke och hjälp åt andra, framför allt fattiga försummade barn. Obemedlade kvinnor fick hjälp till självhjälp genom att få material och beställningar och därigenom arbetsförtjänst. Hon bildade 1845 den första Fruntimmersföreningen i Gefle varvid hon hade en utmärkt medarbetare i den energiska och begåvade fru Carin Garberg – jämte landshövdingskans en av stiftarna, sedermera dess ordförande och slut­ligen vid 70 år dess hedersordförande. Fruntimmersföreningen grundade en småbarnsskola belägen på Södermalm, och en slöjdskola för mera vuxna. Först då staden ordnat sitt skolväsen nedlades vid sekelskiftet skolans verksamhet.

Landshövding Lagerheim avled 1858, liksom brodern justitierådet O. Lagerheim offer för den fruktansvärda koleraepidemi, som hemsökte Stockholm och under vilken han visade stort mod och självförglömmande verksamhet. Sonen J. Th. Lagerheim, född på Gävleborg var lasarettsläkare och fick guldmedalj för “Beröml. gerningar” i sin kamp mot farsoten.

Bilden av Lagerheim är tecknad av kapten Carl Bennet,