33 Axel Johan Gripenhielm, del 2 kap XXXIII

LANDSHÖVDING GRIPENHIELM hade liksom sin företrädare i ämbetet blivit fången vid Poltava1709, men inte haft samma tur som Odelström att så snart kunna ta sig hem till fäderneslandet igen. Han fick i stället i tolv år, ända till fredsslutet, uthärda en fånges tillvaro i Ryssland. Hans minnen från denna tid har återgivits i tryck.

Gripenhielm kom tidigt under Carl XII:s fanor på främmande mark. Vid tjugo års ålder var han kapten vid Dalregementet och 1740 blev han överste för samma regemente. Året därpå deltog han i slaget vid Villmanstrand, blev svårt sårad och tillfångatagen. Denna gång kvarhölls han i Ryssland i två år. Efter hemkomsten utnämndes han till generalmajor och 1750 till ståthållare på Gefleborg, i en ålder, som nu anses vara den lämpliga för avsked.

Efter de stora krigen kom en tid med andra ideal än stormaktsepokens. Patriotismen fanns där lika stark, men var inte inriktad på krigisk erövring utan på fredlig. Det gällde att inom landet – gärna med exempel utifrån – skapa områden för odling och industriell utveckling. Nyttan hade förr fördunklats av äran, nu tävlade alla om att höja dess lov. Allt som kunde räknas till den “praktiske politiske Economiem” skulle främjas.

Under de svåra missväxt- och hungersnödsåren hade, liksom förr i världen, bark och mossa tillgripits, ja, med halm och gräs hade svältande sökt mätta sig. Med stora förhoppningar hälsades därför Jonas Alströmers försök med potatisodling, och för att stödja propagandan härför sände regeringen ut uppmaningar till sina representanter i landets skilda delar. Även landshövding Gripenhielm fick anmaning att börja försöksodling av den nya rotfrukten. Han vände sig först till Magistraten i Gefle stad och den förklarade sig villig till behörig hjälp. Potatis planterades på stadens vretar (ängar), men första försöket slog inte väl ut.

Jonas Ahlströmer.

Magistraten skriver till landshövding Gripenhielm i februari 1751, “att växten ej kommit till någon fullkomlig mognad, tvifvelsutan för den böld, som berörde växt nästlidne höst påkommit, och låter förmoda att den näppeligen någon gång kan komma till fullkomlig mognad i detta nordliga klimat”.

Planta med “bölder” – potatisar

Vad tobaksplantan beträffar tyckes erfarenheten givit lika negativa vittnesbörd.

Tobaksplanta med blomknopp.

Magistraten skriver till Gripenhielm att “efter Kongl. Maj:ts och Rikets högl. Kommerskollegii brev, så har staden därmed gjort försök och en hel sommar med stor bekostnad hållit en man uti Alingsås (Alströmers experimentalfält) att ifrån början eller ifrån själfva grunden om bemälde planterings rätta art och beskaffenhet göra sig underrättad, men sådant har icke velat lyckas för den årligen infallna kölden, innan bladen kommit till sin fullkomliga mogenhet, hvilket avhållit vederbörande härpå använda någon vidare kostnad. Magistraten vill dock icke förbigå att handelsman Otto Folcker gifvit vid handen, att han uti de nästförlidne åren kunnat göra någon liten samling af goda tobaksblader, växta uti dess träd- och kålgårdar. Även om han kunnat få några hundrade skålpund, det ock kan vara troligt, eftersom dess trädgård är med brädesplank omgiven, som till någon del kan avhålla kölden, så kan berörde plantering här icke bringas till någon fördelaktighet”.

Bland de många ansökningar om hjälp och förmåner, som under årens lopp inkom till landshövdingen, var en från “Johannes Dubois, dansmästare” vilken rekommenderade sig med att” för 21 år sedan haft förmånen att i staden Gefle informera hederlige män uti dansande, och nu i tio år varit stadens dansmästare uti Uppsala, varföre anhålles att blifva hugnad med Fullmakt att vara Provincial-Dansmästare uti Wester-Norrland”. Ehuru Gripenhielm förefaller att ha varit en strängt allvarlig personlighet, kanske den nitiske dansmästaren fick sin ärelystna önskan bejakad.

Gripenhielm skötte sin tjänst till sin död 1755 och blev begraven i Helga Trefaldighetskyrkan i Gefle. I Valbo kyrka, vars församling till år 1850 hörde samman med Gefle, sågs han ofta vid högmässan; kyrkan hade till långt inpå 1800-talet en särskild landshövdingeläktare. Gripenhielm skänkte silverkandelabrar till altaret och i sitt testamente anslog han en summa till en altartavla för Valbo kyrka. Altartavlan blev en hel altaruppsats, utförd av bildhuggare J. Clerck i Stockholm. Den finnes numera på Gefle museum.

Gripenhielm var ogift och utan närmare anhöriga. Hans tvenne bröder, vilka liksom han blivit fångar vid Poltava, hade dött före honom.

Hans bild är av okänd konstnär.