16 Erik Sparre, del 1 kap XVI

Erik sparre

DROTTNING CHRISTINA sände ut en nådig inbjudan till bröllop å Stockholms slott den 24 mars 1650 för Erik Sparre och ”vår kammarjungfru Barbro Fleming”. Det kom säkerligen talrika gäster från båda kontrahenternas förnäma släkter och drottningen, som älskade att se fest och elegans omkring sig, hade säkert ordnat ett ståtligt bröllop. Båda de unga hörde till hennes närmaste krets, bruden var en av hennes ”tärnor” och brudgummen sedan ett par år hennes kammarjunkare, under vilken tid han varit hennes legat till det kurfurstliga hovet i Brandenburg.

Vid 27 års ålder utnämndes Erik Sparre till landshövding och ståthållare på Gefleborg och fick riksrådsvärdighet året därpå.

Gefle stads återuppbyggnad efter de eldsvådor, som härjat den, hade skett långsamt och oregelbundet. Nikodemus Tessin sändes dit upp att undersöka förhållandena och avrita stadsplanen, att föreläggas för K. Mj: t, ”så att K. Mj: t desto bättre må kunna om orten döma och dijudicera”.

Nikodemus Tessin d.ä.

En följd av detta Tessins besök spåras i den gaturivning eller reglering, som kort därefter företogs. På allmän rådstuga den 3 januari 1652 påminde landshövding Erik Sparre om dess påbörjande. Om borgerskapet längre dröjde därmed, vore det fara att K. Mj:t kunde vidtaga strängare åtgärder. Vid uppgörandet av planen för stadens nyordning tyckes Tessin utgått från slottets läge och utstakat gatorna parallellt med dess sidor. Kronan bidrog i någon mån till kostnaderna och till viss ersättning åt dem, som genom brand eller rivningar förlorat hus och hem.

Ehuru starkt intresserad för stadens utveckling och länets bästa fick Sparre icke stanna mer än tre år på Gefleborg. Därifrån kom han till Kalmar och Gotlands län och flyttades 1658 över till Finland som president i Åbo hovrätt. Efter ett växlingsrikt liv avled han vid 49 års ålder och begravdes i Riddarholmskyrkan i Stockholm.