Vi måste begränsa religioners inflytande - Olle Ljungbeck.

PUBLIC. I GD 3/7 2016

INSÄNDARE

I ett demokratiskt samhälle får inte religionen eller dess ledare utöva inflytande på politiken eller samhällsutvecklingen. Därför får inte religionsfrihet innebära frihet från kritik.

Att ge sig in på att kritisera religioner är fortfarande tabubelagt, men nödvändigt, för demokratins skull.

Det är i dag – även i vårt land – inte ovanligt, utan snarare alltmer förekommande, att andliga ledare försvarar förtryck, inte minst mot kvinnor, med förklaringen att deras tusenåriga urkunder säger si eller så om hur du ska leva ditt liv, liksom att kvinnor är underordnade männen och så vidare.

Mot dessa påståenden måste vi, om vi är demokrater och motståndare till auktoritära rörelser, reagera kraftfullt.

Jag är erbarmligt trött på att höra kristna, muslimer, judar etcetera hävda att så säger Bibeln, Koranen eller Torahn och därför måste människorna leva och vara på ett visst sätt. Ja även klä sig, äta och uppträda som dessa urkunder säger. Därför måste kvinnan underordna sig mannen och alltid vara honom till lags. Därför ska flickor inte få utvecklas som många av sina medsystrar. Inte bada, gymnastisera, leka, skratta och dansa med sina jämnåriga pojkvänner och därmed få ett självständigt, naturligt förhållningssätt till män.

De dogmatiska och fundamentalistiska krav som många av dessa religionssamfunds präster, imamer, rabbiner etcetera har på medborgarna är ju inget annat än ett kvardröjande inom ramar som fria och sunda människor sprängde för hundratals år sedan.

Vi måste våga erkänna att i stater där den politiska och religiösa makten samordnats är det andliga förtrycket större än i sekulariserade och demokratiska stater, och religionen blir oftast en hämsko på den personliga utvecklingen. I sådana stater har kvinnorna en avsevärt sämre ställning än i den sekulariserade staten.

Vi måste göra klart för våra invandrares religiösa ledare att i ett demokratiskt samhälle väljer varje medborgare själv om den vill ansluta sig till någon religionsuppfattning eller ej.

Vi får inte passivt åse hur religioner fortsätter att förtrycka människor som vandrar in i vårt land. Varje människa må ha en personlig tro, men den ska vara hennes och inte påtvingad genom hot.

De urkunder som religionernas andliga ledare åberopar som rättesnöre för människors sätt att leva, måste och ska ifrågasättas i ett demokratiskt samhälle. Religionsfrihet får inte innebära frihet från kritik och rättighet att förtrycka. Vi måste värna om att barn och ungdom trots religionen får en utveckling som inte hämmar dem utan gör dem till fria och självständiga medborgare.

Att hålla fast vid tusenåriga urkunder begränsar individen och hämmar utvecklingen. Människans uppgift är att spränga ramar, bryta tabun och finna nya vägar. Annars stagnerar både samhället och vi som människor.

Religiösa friskolor ska vara förbjudna i en demokratisk stat. De hämmar inte minst utveckling och integration för de som fått en fristad i vårt land. Men gör det givetvis också för övriga som tvingas leva efter religionens normer.