EU-migranternas resor till Sverige är ofta organiserade på ett eller annat sätt. Det behöver inte betyda dett det ligger något brott bakom, menar polisen i Gävleborg.
Med bilden av tiggeriet är splittrad.
Utdrag ur artikel Publicerat i Arbetarbladet Onsdag 24 december 2014.
Gävle
Vanliga frågor om tiggeri
Hur bor tiggarna? Hur mycket tjänar de och är tiggeriet organiserat?
Med anledning av en artikelserie om de tiggande EU-migranterna har tidningen samlat några vanliga frågor och svar.
————–
Hur många tiggare finns det i Sverige?
Ett exakt antal är omöjligt att säga. Hjälporganisationer, Sveriges kommuner och landsting och polisen vittnar alla om att antalet utsatta EU-migranter i Sverige blir fler.
Får de vara i Sverige?
EU-medborgare får resa in i ett annat EU-land utan krav på några tillstånd eller pengar till försörjning, och stanna i landet tre månader. Därefter måste personen resa ut. Det räcker med att han/hon lämnar svensk mark och därefter kan personen direkt resa tillbaka in i Sverige och vistas tre månader till. För polisen är det svårt att veta om en person har överskridit sina tre månader, eftersom pass inte längre stämplas vid inresor.
Hur mänga tiggare finns det i Gästrikland och Norduppland?
Även här har det skett en ökning under senare år, enligt socialtjänstanställda vi pratar med. I och omkring Gävle finns ett 25-tal EU-migranter, bland dem ett par barn. I Sandviken, Hofors, Tierp och Skutskär vet man inte hur många tiggarna är men de sitter utanför affärer även här. I Ockelbo har det suttit en person utanför Ica och tiggt, men han är inte kvar.
Är tiggeri olagligt?
Nej, tiggeri är inte förbjudet i Sverige. Polisen kan kopplas in när det finns misstänkt människohandel eller ofredande med i bilden, enligt Rikskriminalpolisen.
Varför kommer människor till Sverige?
Tiggande EU-migranter finns även i andra europeiska länder. Det är främst medborgare från Bulgarien och Rumänien som kommer till Sverige, många är av romskt ursprung. Det främsta motivet för att de söker sig hit är fattigdom, rapporterar Sveriges kommuner och landsting som gjort undersökningar bland alla landets kommuner.
Hur mycket tjänar en tiggare på en dag?
Det är svårt att säga en generell summa. De som Arbetarbladet intervjuat säger att de kan tjäna upp till 150 kronor om dagen. De som Ljusdalsposten har pratat med säger att de tjänar allt från 70 till 200 kronor om dagen.
Fler frågor och svar på Arbetarbladet, se
——————
KRÖNIKA – Blod är tjockare än julmust
Publicerat i GD 21/12 2014.
Julen 1969 satt jag i soffan hos farmor och farfar och tittade på Kalle Anka och hans vänner när telefonen ringde. Jag var så inne i Disneys värld att jag inte ens märkte det förrän farfar sa att det var mamma som ville prata med mig. Motvilligt, och under ljudliga suckar tog jag telefonen och fick höra att jag just fått en lillebror. Min reaktion var spontan – och man måste ha i åtanke att jag bara var fyra år – men den har förföljt mig i 45 år. Såhär sa jag:
– Ringer du mitt under Lady Och Lufsen för att säga att jag har fått en lillebror när du vet att jag vill ha en cykel!
Och så la jag på. Surmulet tittade jag vidare på TV, men julstämningen ville inte riktigt återinfinna sig igen. En lillebror. Vad skulle jag med en sådan till? Jag hade ju en redan. Han var hemma hos mormor och morfar, och fick väl inte heller någon cykel.
Ingen av mina bröder var till någon större glädje för mig som jag minns det. Inte då. Mamma har sagt att vi lekte jättebra ihop när vi var små, men jag minns mest en massa bråk och att någon alltid hade sönder mina leksaker. Och exakt när det vände minns jag inte. Men kanske beroende på att vi föddes så tätt inpå varandra blev vi riktigt goda vänner till slut. Fast ordet vänner är egentligen alldeles för klent för att beskriva vår relation. Än idag – fast vi inte längre bor i samma stad, och träffas alltför sällan – är det dem jag ringer om jag behöver hjälp med något. Och de ringer mig. Jag har för länge sedan tappat räkningen på alla gånger som vi hjälpt varandra vid bilreparationer, flyttar, båtupptagningar, separationer eller möbelinköp.
Men, som sagt. vi träffas nästan aldrig. Vi har våra egna familjer och våra egna bekymmer nu. Junior, som alltså fyller år på julafton, har inte fått en födelsedagspresent på flera år. Någon gång i mellandagarna kan det hända att han får en present, inslagen i överblivet julpapper. I år kommer han att få den på annandagen. För som tur är ser mamma det fortfarande som sitt ansvar att se till att vi träffas åtminstone en gång om året, och således blir det annandagsmiddag hemma i Hille. Och tyvärr vet vi nog allihop att lika god som tanken är, lika usel är utsikten att vi ska få en mysig och stämningsfull familjemiddag. I en lägenhet anpassad för två vuxna ska vi klämma in tre bröder, två fruar, fem barn (och en medföljande pojkvän), två hundar och mamma.
Så jag gissar att det blir en repris på förra årets annandagsmiddag. Barnhänder som ska hållas ifrån godisskålar. Hundar som ska rastas och övervakas så de inte börjar pinka in revir i vardagsrummet. Såsterriner som ska vältas över stolsdynan av ivriga barnhänder. Avsaknaden av WiFi som ska förklaras för femtioelfte gången för buttra elvaåringar som inte har en aning om hur de ska leka med varandra utan nätuppkoppling. Och till sist har samma elvaåringar druckit så mycket julmust att deras blodsockernivåer når långt upp i övre troposfären. Och självklart ser jag fram emot det! Man får helt enkelt leva med sockerchocken. Blod är ändå tjockare än julmust.
GOD JUL
Larry Forsberg
——-
