Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Gävles broar, Del 2.
Foton tagna av Gun Wigh och Lasse Wigert.
Murénbron
Murénbron.
Där polishuset ligger i dag, tronade från 1907 och drygt 60 år framåt Murénska badhuset.
Per Murén (1805-1888) var en välbärgad och inflytelserik industriman, grosshandlare, riksdagsman och ordförande i stadsfullmäktige. Han donerade pengar till den Murénska fonden som finansierade bygget av badhuset.
Bron byggdes 1964 eftersom det var tänkt att trafiken skulle matas fram i leder runt centrum och därmed förenades Muréngatan via Centralplan med Stora Esplanadgatan, Staketgatan och vidare mot Näringen. Åt andra hållet skulle trafiken gå rätt igenom Södra koloniområdet.
Tanken var att stor del av trafiken inte skulle behöva köra genom de centrala delarna av Gävle.
Det fanns även planer på att bygga ytterligare en bro och att Sjömanskyrkan skulle rivas för att man skulle kunna enkelrikta trafiken i flera filer. Förslaget genomfördes inte.
ELIZABETH FORSMARK
—————————————————
Islandsbron
Överfarten som förbinder Södra Fältskärsgatan på Brynäs med Hamntorget på norra sidan av Gavleån kallas fortfarande för Svängbron av många gävlebor. Tidigare fanns det bara en båtöverfart på platsen och det var så kallade roddarmadamer som fraktade passagerarna över ån i roddbåtar. Men 1873 invigdes Svängbron som kunde svängas med hjälp av ett handdrivet maskineri för att fartygen skulle kunna komma fram. Drygt 30 år senare byttes den ut mot Nya Svängbron. När spårvägen anlades 1909 blev det praktiskt svårt att öppna bron. Dessutom gick det inte längre större båtar så långt upp i ån. Den ökande biltrafiken gjorde också att överfarten blev en flaskhals, så i början på 1950-talet byggdes bron om till en fast konstruktion, den breddades och fick namnet Islandsbron.
När Fältskärsleden gjordes om i början på 1990-talet var det återigen dags att renovera och bredda bron. Samtidigt tillkom gång- och cykelbanor under bron. Efter ombyggnaden består Islandsbron egentligen av två broar.
ELIZABETH FORSMARK
————————————-
Carl XIII:s bro, Älvkarleby
Carl XIII:s bro. Klickbar bild
Många farofyllda resor med dödlig utgång skedde med färjan mellan Östanå och Västanå innan den ståtliga Carl XIII:s bro stod på plats sommaren 1816.
Senast 1815 drunknade sex personer när färjan kantrade i den häftiga sjögången på Dalälven. Det var hundra år efter att man gjorde det första försöket att bygga en bro på platsen för att underlätta den omfattande trafiken mellan Uppsala och Gävle. Det arbetet avstannade dock och sedan hade staten fullt upp med Karl XII:s krig.
En bro hade sannerligen behövts för att få upp trupper till Gävle i tid när ryssarna anföll 1719. Efter detta arbetade Gävles borgerskap för att få till en bro i Älvkarleby. Något som regeringen tog beslut om 1721.
Sedan dröjde det ända till 1796 innan ett nytt broprojekt inleddes. Den stod kvar tills en vårflod svepte iväg den 1804.
Så påbörjades bygget av den nuvarande bron 1815 och byggmästare var Olof Forsgren från närliggande Älvkarleö bruk. Han hade erfarenhet av dammbyggen och fabriksbyggnationer i regionen. Nu tog han hjälp av ett flertal dalkarlar och lokala byggare.
Brukspatron Carl Tottie vid Älvkarleö bruk och grosshandlaren Pehr Ennes från Gävle sponsrade bygget gemensamt med de statliga medlen från kungen Karl XIV Johan. Sammanlagt gick det på 38 366 kronor.
Trots flera tuffa vårfloder sedan dess så har bron stått kvar stadigt. De tyngsta transporterna har flyttat till en annan bro längre nedströms. I dag är bron en utmärkt utsiktsplats vid Fallens dag.
MATTIAS JONSSON
—————————————-
November 3 2012
Sammanställt och kompletterat med länkar och bilder av – lisse-lotte@danielso