Bertil Fälts inledande text är public. i Arbetarbladet 13/5 2015.
Jojjen år 1942
Musikern George “Jojjen” Björklund har gått bort. Här berättar den yngre kollegan Bertil Fält om sina minnen av Jojjen.
Jag började spela med Jojjen lördagen 25 september 1969. Spelningen – på Folkparken i Fagersta – föregicks endast av ett telefonsamtal på måndagen, samt en kortare så kallad repetition på onsdagen – då jag för första gången och på lånat instrument – spelade elbas. Bandet bestod av Jojjen som spelade tenorsax, klarinett, dragspel och sång. Åke Eriksson på trumpet, Göran Storm, orgel, Olle Klang, trummor, Git Hill, sång och undertecknad på elbas. Efter repetitionen fick jag också orkesterkostymen, som jag fortfarande har kvar, och med den i högsta hugg begav jag mig till min kompis Ingela Landström som snabbt sydde om den efter mina mått.
Git Hill
Åke Eriksson
Och så var det. Snabba puckar.
Eftersom herrarna i orkestern, betydligt äldre och mer rutinerade än jag som just fyllt 18, inte var särskilt intresserade av att repetera så repeterade vi inte i egentlig mening. Ny repertoar, ofta från Rune Öfwermans penna, anlände med post (som då även delades ut på lördagar). Arrangemangen delades ut och spelades igenom – om Jojjen tyckte att det behövdes – annars lades ärren bara in i mappen och förväntades spelas korrekt.
Rune Öfwerman
I maj 1970 ombildade Jojjen bandet och bestod förutom Jojjen av Åke Eriksson, trumpet, Lasse Person, sång och gitarr, Rolf “Månen” Svensson, orgel, Sven- Olof Löfving, trummor och undertecknad, elbas. Repertoaren blev nu något modernare, vilket bland annat medförde att jag började sjunga och skriva arrangemang, vilket uppmuntrades, och spela munspel på countrylåtarna.
Men Jojjen var cronern i bandet. Han kunde leverera sanslöst bra versioner av ”I´ve got you under my skin”, “Havana Gila” och latinamerikanska låtar där han sjöng och spelade dragspel fullt i klass med Sivuca. Kanske inte alltid så dansant… Men bra. På den tiden fanns det också lyssnande publik på dansbanorna.
Och ibland – när spotlighten lyste på discokulan i kvällens sista dans – spelade han “Stardust” på klarinett. Grymt snyggt!
En lördag spelade vi nånstans i norra Hälsingland. På hemvägen fick vi punka på släpet. Jojjen tog fram reservhjulet – som visade sig ha fyra hål och inte fem som det punkterade hjulet. Vad göra? Hjulet med punka skruvades loss och lades i skuffen, och släpet pallades upp, och lämnades – med alla instrument och förstärkare – i dikesrenen och hämtades upp helgen därpå när vi skulle spela i närheten. Släpet fick stå orört i en hel vecka! På vägen upp för att hämta släpet öppnade Åke Eriksson handskfacket i Jojjens Dodge Dart – som stöd för dokumentportföljen – tog fram notpapper och skrev en låt som sedan spelades till dansen. Den fick titeln “Reservhjulet”.
En vacker sommarkväll – troligen 1970 – spelade vi strax utanför Uppsala. Ett större sällskap var på plats för att fira något – jag minns inte vad – men sällskapet började att önska låtar, mest äldre låtar som orkestern aldrig spelat tidigare. Jojjen kunde i princip alla låtarna, meddelade oss tonart åsså stampade han bara in. Ett eller annat tjälskott blev det väl i musiken – men det var roligt och en nyttig skola! Och publiken var nöjd!
Mitt finaste minne från tiden med Jojjen är från kvällen när Golden Dance Big Band hade premiär på CH. Stolt som en tupp satt jag i kostym och fluga och spelade elbas. När ridån gick upp inledde vi med The Continental.
Jojjen var en stor musikant och hade spelat med de bästa banden i Sverige, och spelat filmroller mot Alice Babs. Hur bra han var förstod kanske inte alla i vår lilla stad.
Bertil Fält
——
Mer om Jojjen
Nils Georg “Jojjen” Björklund, född den 30 maj 1924 i Gävle, är en svensk sångare och jazzmusiker (saxofon, klarinett). Han är far till musikern Christer “Muttis” Björklund.
Efter att ursprungligen ha spelat dragspel började Björklund spela i Furuviksparken 1939 där det blev saxofon och klarinett. Han har spelat med Jay Elwing, Sam Samson och Malte Johnson, liksom i Thore Ehrlings orkester. Han har även lett egna orkestrar och spelat klarinett med Radiosymfonikerna. Han är sedan 1960 åter bosatt i Gävle.
—–
Pulic. av Lisse-Lotte Danielson 2015-05-13 för Gavledraget.com.
Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!
