Erik Håkan Leijding (En mycket kär Gävleprofil)
Med ett helt liv där man hela tiden tittat framåt har jag nu kommit till den åldern att titta tillbaka. Vad jag gjort, istället för kanske, borde ha gjort Men vad gör man åt det?
Har försökt bromsa utvecklingen i många år, det går bara inte, det är bara att hänga med och vara glad ändå.
När jag tittar tillbaka så måste jag nog säga att jag haft tur att få vara med och uppleva ganska mycket. Kollat in de flesta av jordens hörn och se och göra mycket.
Jag skriver det här som inspiration till nån i den yngre generationen. Att det mesta här i livet blir vad man gör det till.
Sluta skylla på annat om det inte blev som du ville. Kom ihåg att det mesta beror på vad man själv gör det till. Vissa saker kan man naturligtvis inte rå på som sjukdom etc. – men annars.
Nu ska jag berätta lite om vad jag själv har gjort.
Vi börjar här när jag var liten.
Håkan Leijding 6/6 1944
Det här bilden togs på mej när jag var 4 år. Det är tagen i Stockholm där jag är född.
Det roliga med den här bilden är det som står på baksidan av kortet. Taget den 6 juni 1944.
Vad är det för speciellt med det?
Jo, det är precis den dagen som kallades D-day. Operation Overlord. När de allierade trupperna invadera Normandie i Frankrike för att återta Europa från Nazisterna. Den 6 Juni 1944. Jag har alltså även ett eget minne från den dagen.
Jag är född på Blekinggatan på söder i Stockholm. Riktigt noga på Blekinggatan 63. Nr 61 var ju mera känd än vår adress för där bodde en flicka som hette Greta Gustafsson och som jobbade på NK. Hon flyttade sen och bytte namn, och blev mycket berömd – Greta Garbo. Jag kan alltså skryta med att jag är uppvuxen på samma gata som Greta Garbo. Att hon flyttat därifrån innan jag var född behöver man väl inte säga så högt. Man kan väl suga på det lilla halmstrå man har. Eller hur ?
Lite senare i livet byggde pappa hus i Älvsjö. Som då på 40-talet ansågs ligga långt från Stockholm. Men är idag förståss centralt med endast 10 km in till Centrum.
Endast en halvtimme med buss.
Jag gick på Långbrodals folkskola som då nybyggd var Sveriges största skola med 1100 elever. När jag var i nio, tio års åldern så var jag skrotsamlare på fritiden.
Med en cykelkärra knallade jag runt och samlade skrot som jag sålde och fick mycket bra betalt för. Det var ju krig och skotpriserna skyhöga.
Sen på vintern sålde jag jultidningar och… julkort till alla grannar.(Man skickade ju sådana på den tiden) Jag tjänade en sådar 7,8,9 kronor i provision.
En tabelettask kostade 25 öre t.ex.
Minns ni dom gula ALFA tabeletterna som hade bilder på fotbollsspelare som man samlade och bytte med kompiserna på rasterna.
1952 flyttasde vi till Gävle och Brynäs.
Och ett nytt kapitel i mitt liv började.
Jag kom till Brynässkolan och fick Allan Järbo som magister. En lutaspelande snäll gammal farbor som alla tyckte om.
Brynässkolan
Allan Järbo minns kanske många för det var han som sammanställt Skolans Sångbok.
Allan Järbos sångbok
Jag kom dit med min Stockholmsdialek och pratade på E. Nåt som Gävlekillarna uppfattade som högfärdigt. Och komma hit och vara högfärdig gick ju inte för sej för då skulle man ha en smäll. Bang ! Så det var att banga och slå för allt man var värd om man skulle klara sej.
Och den jag slogs mest med hette Janne Söderström som sen kom att bli en av Gävle stora i affärer med företag som Gävle Träförädling, Gävle Containerhamn, Norrsundets hamnbolag, Gästrike Invest. mm.
Idag är jag och Janne de bästa vänner i världen sen många år och träffas ofta.
Så kan det bli när man får klara ut sina egna problem utan att föräldrar och förståsigpåare lägger sej i.
Alla namn jag blev kallad under min skoltid får man bara glömma. Ungar har alltid –och kommer säkert också för framtiden alltid-att kalla varandra vid namn som Tjockis, hora, skithög,i diot, facklan ( om nån var rödhårig )……
Det är väl ingen för föräldrar som la sig i det. Sånt behöver man väl inte ”utreda” och ha möten om. Det hör till uppväxten om det sker inom rimliga ramar.
Jag är säker på att alla som läser det här känner igen sej. Och vi fick på vår tid fixa det hela själva. Jag trot inte någon har tagit skada av att få ett öknamn.
Människan är inte perfekt och kommer aldrig att bli det. Senare, när jag var i 12-13-14-års åldern så var jag Kalle Blomqvistare på fritiden.
Med jackan full av anteckningsböcker, pennor, ficklampa mm for jag runt stan och antecknade allt ’misstänkt’ Bilar, stulna cyklar mm. Jag fick t.om diplom av polisen för flitigt arbete med att släpa in alla misstänkta stulna cyklar.
Och nästan varenda kille på Brynässkolan blev springpojkar när de blev lite äldre.
När Brynässkolan var klar gick jag på handeslutbildning på det som kallades Sjömanhuset. Som låg där Södra skolan utbyggnad idag ligger, på Kaserngatan. Där fick jag lära mej maskinskrivning, bokföring och handelsräkning. Allt som jag hela livet varit tacksam över att ha fått lära mej. Kunskap är inte tungt att bära på men man kan mycket nytta av det.
Sjömanshemmet på 60-talet
——-
Man jobbade efter skolan som ofta slutade runt klockan 3. En krona i timmen var vanligaste lönen men det räckte till att gå och se alla nya filmer som kom på Gävle nio biografer. Ja det fanns faktiskt nio stycken.
Läs om dessa i ovanstående länk!
Prata om värdelös information men jag minns alla filmer jag sett och vilken biograf de gått på. Limelight (Chaplin filmen) gick på Olympia, Mogambo på Metropol, Världarnas krig på Roxy vid Stortorget (Där Åhlens idag ligger ) osv.
Undrar varför hjärnan sparar på sån information som man inte har nån alls nytta av.
Ja det är mycket man inte begriper.
På tal om Stortorget så stod ’tant Palma’ där med sin glassvagn när det var varmt ute. Hennes goda vattenglass gillade alla. ’Tant Palma’ var förstås artisten Tomas DI Levas mamma.
Läs om detta i ovanstående länk!
Dom bodde och hade sin lilla glassfabrik på Övre Bergsgatan på Gamla Söder. Palma glass blev senare uppköpta av GB glass och sen var det slut på den goda Palma glassen och vagnen på torget.
Redan på den här tiden blev man ett år äldre för varje år.
Slutade skolan och fick jobb på Gävle Förnicklingsfabrik. Lärde mej lite om hur förkoppring, förnickling och förkromning gick till.
Detta hade jag stor nytta av på Gävle Auktionskammare.
Detta arbete varade bara nån månad för jag hade sökt jobb på ett stort hönseri utanför Sala. När besked kom att jag fått jobbet slutade jag och flyttade till Sala. För det där med djur har jag alltid tyckt om och att lära sej kycklinguppfödning mm var tyckte jag lät intressant. Där blev jag kvar ett år innan jag flyttade till Uppsala för ett liknande arbete men som var lite bättre betalt.
Och under tiden både i Sala och Uppsala sparade jag varenda öre jag kunde för innerst inne hade jag en dröm. Och det var att lära mej engelska så bra så jag kunde förstå allt som mina filmstjärnor sa. Det satt i, från tiden med alla biobesök.
Så drömmen var att komma över till USA och lära sej riktig engelska.
Jag pluggade allt jag kunde om kycklig- och broiler uppfödning. Och när chansen kom att kunna få stipendium för att studera i Amerika så var jag först med att söka.
Och av ca tiotusen sökande så tog man ut tjugofyra strycken för vidareutbildning. Jag blev en av de tjugofyra uttagna. Gissa om jag var lycklig.
Detta var 1958. Man skulle arbeta och studera på kvällstid under ett år. Och man måste vara på plats inte senare än Januari 1959.
Detta var på hösten 58 som jag fick besked. Papper skulle ordnas bl. från Arbetsförmedlingen i Gävle. Detta tog tid och tiden gick och vi kom in i December månad. Jag beklagade mej för Bertil ’antika’ Karlsson. (Antikhandlaren på snusmajas tomt) och han sa resolut –Du går upp till Landshövdingen på slottet och berättar din historia så hjälper han dej säkert.
–inte kan jag väl….
-Du går upp till honom och….
Så det slutade med att jag tog mod till mej och knallade upp på slottet och ringde på
Drog min historia och John Lingman, som var Landshövding sa -Jag ska se vad jag kan göra. Dagen efter ringde Arbetsförmedlingen och sa att alla papper var klara.
Sen va det till Stockholm för smittkoppsvaccinering, nåt som USA krävde av alla som skulle komma in. Och man hade bara två läkare i Sverige som var godkända att utöva denna vaccinering. En i Stockholm och en i Göteborg.
Så var det här då med resan. Flyg var otänkbart på den tiden, kostade skjortan.
Dessutom fanns det inga direktflyg utan de som gick mellanlandade på Island.
Sen nästa alternativ var båt.
Efter visst letande fick jag tag i en biljett på Svensk Amerikalinjen. Båten hette MS Stockholm.
Ni som är lite äldre minns säkert Stockholm och den svåra krocken med Italienska osänkbara passagerarfartyget Andrea Doria.
Andrea Doria skar Stockholms kurs stax utanför New York och det blev en våldsam kollision där en massa människor dog.
Andrea Doria sjönk på nån timme men Stockholm klarade sej och kunde plocka upp en massa av Andrea Dorias passagerare och ta dem in i hamn i New York
Nu gjorde Stockholm första resan efter den krocken och efter massa reperationsarbete.
Och var ska sleven vara om inte i grytan, Så jag var med på den premiärresan.
Tio dygn tog det. Och där var det första gången jag hörde talas om den nya sällskapspelet Bingo. Vi spelade varje kväll i salongen. Vi, det var alltså alla vi som inte dansade. Nåt jag inte var inne på, – på den tiden.
Alltnog, fram kom vi utan missöden.
Och på kajen i New York, fram med alla papper om var jag skulle. Ingenting stämde.
Telfonnummer fel, adressen fel och engelskan var skolengelska som ju inte gick så där särskilt bra mot en amerikansk telefonist som jag tyckte pratade i kulsprutsfart.
Som tur var kom en svensk flicka som bodde i New York till min undsättning.
Och hon redde ut problemen efter en timme i telefon. Och jag fick en lapp med hur jag först skulle ta mej till den stora buss- och tågstationen på Manhattan.
Jag tog mej dit och lyckades också hitta rätt buss till Upstate New York.
———-
Under de här aktiva åren så fanns det ett företag som hette Elof Johanssons Trä på Näringen ,och man beslutade att sälja hela verksamheten till ett storföretag som hette Byggma M concernen. Byggma M ville dock inte köpa fastigheten så jag fick frågan om jag var intresserad. Det var en stor fastighet som tog upp mer än två kvarter. Dessutom hade man hyvleri, kontor och flera stora virkeskepp.
Jag bjöd 2,1 miljoner kronor. Men man ville ha 2,5 miljoner, Förhandlingarna pågick i nån vecka och när vi kom till dan före Nyårsafton kunde vi enas på 2,3 miljoner, Betänk att detta var 1970 +, så den summan var skyhög och skulle motsvara nåt på 10-11 miljoner kr.idag.
Efter överenskommelsen om summan åkte vi till Handelsbanken i Västerås för att skriva under köpehandlingarna, banken hade förberett och skrivit ut köpekontraktet.
Efter nån timmes läsande skrev vi så under och lade undan pappren. Så kom du diskussionen upp om att Byggma M skulle hyra hela anläggningen.
Man bjöd mej 200.000 kronor om året i hyra och jag protesterade och sa att jag ville ha 400.000 kronor. –Nej, nej 400.00 kunde man inte betala. Och så gick man på, på ett sätt jag inte tyckte om. Man var lite för ’stor i mun’ enl. min mening.
Så jag svarade att jag dessutom ville ha årshyran i förskott.
Det utbröt en vild diskussion men jag visste att dom just gjort det dummast man kan göra. Man hade sålt fastigheten innan man bestämt återhyrningssumman.
Dom satt i rävsaxen. Så jag svarade på deras dumma utfall med att –ni har ju fram till nyårsafton kl. 24oo att flytta ut. (detta var alltså dagen före nyårsafton ).
Jag hade betalat 250.000 kronor i handpenning på köpet och hade med mej en bankcheck på summan, den hade jag förståss överlämnat i samband med underskriften av köpekontraktet.
Efter en par timmars vild diskussion så måste man ge sej och ett hyreskontrakt skrev ut av Handelsbanken. Och det hela slutade med att jag fick tillbaka min check på 250.000 kronor samt ytterligaren en check på 150.000 kronor från Byggma M.
En konsult som bodde i Gävle åkte med oss i bilen hem till Gävle.
Han satt i baksätet på bilen och skrattade hela tiden…-det var det jävligaste jag sett i hela mitt liv du köper en fastighet för 2,3 millioner och DU åker hem med en check på 400.000 kronor…och så skrattade han.-Det var det fräckaste jag sett i hela mitt liv.
Nåt år efteråt gick dock hela Byggma M-concernen i konkurs och jag fick stycka av fastigheten och sälja av den i styckade bitar. Bl.a köpte Sören Thyr två av de avstyckade bitarna. Det var hans första fastighetsköp som sen kom att följas av många andra. Hans företag Truckcentralen började växa där.
Många av de här roliga sakerna jag berättat kommer inte i rätt tidsordning för jag minns inte själv vilket år jag gjorde det och det.Jag minns att det hände men inte vilket år.
Och slutet blev att jag bara hade Industrihuset Vävaren kvar. Den behöll jag i fyra år innan jag sålde den till Agne Brodin och en kompanjon till honom.
Vävaren
Jag fick en förfrågan från ”Till Bryggerierna i Östersund ”om jag var intresserad att lösa en fastighetsaffär i Gävle och som man försökt lösta i flera år.
Fastigheten hette/heter Tre ankare och är grannfastighet med Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Fastigheten ägdes av Bockens bryggerier som nu Till bryggerier ägde.
Men det hela kom från något som hette Gefle Kafebolag och som förr i världen hade ölstugor i stan.
Ölstugor
När ett avtal skrevs mellan bryggeriet och Gävle Stad på 1910-talet så skrevs in att rörelsen inte fick ge vinst.
Nu var ölstugeverksamheten borta sen många år och kvar var bara denna fastighet.
Men p..g.a att man inte fick sälja med vinst var problemet… hur säljer man fastigheten och tar hem pengarna? Fastigheten var skuldfri och värd ca 3,5 miljoner kronor.
Jag tog åt mej uppdraget och sa –jag ska se om och vad jag kan göra.
Juridik har alltid varit en sida som intresserat mej. Kul att läsa det där finstilta.
Så när det kom en långhelg hämtade jag en trave med pärmar och började läsa en efter en. Och innan helgen var över hade jag kommit fram med ett förslag som jag presenterade för bryggeriet. Där tyckte man om min lösning så man skickade det till Gävle kommun för att dom också skulle säga sitt. Kommunen tyckte det var Ok men ville först höra vad skatteverket sa om min lösning.
Det gick säkert två, tre veckor innan jag en dag slog upp tidningen och läste hela historien och skatteverket godkände det hela med orden, .’’.skattetekniskt mycket raffinerat uträknat men fullt lagligt.’’
Jag blev ganska glad över det betyget. (man får väl skryta lite också ).
Affären blev av och fastigheten såldes till Gavlegårdarna för 3,5 miljoner.
Till bryggerierna var lyckliga och frågade vad jag ville ha för detta.
- Jag vill ha Avans flygfält, sa jag. Flygfältet ägdes av Söderhamns Bryggeri som också ingick i Bocken Bryggerier affären. Nu ägd av Till bryggeriet.
Jag fick flygfältet som betalning som jag nån dag senare bytte bort mot ett företag som jag länge varit intresserad av nämligen
Där man packade och sålde Tip Top kaustiksoda och hade också tillverkning av en produkt som hette Sasol.
Jag hann bara ta över företaget när Elfströms Tekniska fabrik gick i konkurs.
Sundsvalls Banken tyckte jag skulle köpa upp dem och slå ihop med mitt Swea.
Och dum gjorde som dum sa, som man säger.
Så nu ägde jag Swea Elfström ,. Sa vi på skoj.
Ett fantastiskt arbete tog vid – fabriken värmdes med tjockolja som var förbjudet men man hade dispans från Länsstyrelsen att göra det. Det blev isolering, byta ut alla 70 fönstren mot dubbelglas fönster. Vinden isolerades med 40 cm Rockwell från det lager av tidningspapper som varit isolering i alla år. Med ny modern panna sänkte vi värmekostnaderna från 405.000 kr per år till 98.000 kronor. Detta plus en massa andra moderniseringar inom fabriken. Med näbbar och klor kämpade jag för att få företaget på rätt köl. Men efter sju år fick jag ge upp och blev tvungen att sätta företaget i konkurs. Tekn. AB Swea sålde jag till Alfort & Cronholm.
Elftröms innehåll såldes bort av konkursförvaltaren för en slumpsumma av dryga 400.000 kronor.
Detta var med alla ljusmaskiner, band, höglyftande eltruck och packningsmaskiner mm. Allt kastade man bort för futtiga 400.000. Hur man tänker ibland förstår jag inte.
Advokater som tror att dom är Guds gåva till affärsvärlden fast dom inte vet ett dugg.
Titeln ger dom makt. Bara för man är advokat betyder det inte att man kan bouppteckningar och företagsförsäljningar. Det finns nåt enstaka undantag.
1986 flyttade jag till Spanien efter 23 år av affärer i Gävle området.
Jag behövde något nytt.
Eric Håkan Leijding
(fortsättning följer)
Public. 2017-03-13 av Lisse-otte Danielson för Gavledraget.com
——————
