Lisse-Lotte Danielson, Nostalgi årgång 1945, Gävle

Kommentarer till detta inlägg samt små berättelser finns här i Gävles FACEBOOKGRUPP Du vet att du är från Gävle om…

Min mamma Wanda bodde som riktigt liten på Staketgatan 58 på Öster tillsammans med morfar, mormor samt 3 syskon, Gunda, Vally och Siffer.

I 1908 års adresskalender finns en stationskarlsförman Johan Gustav Theodor Hellstadius (1857-1929) registrerad på Ruddammsgatan 49 och hans son Oscar Gustaf Eugen Hellstadius (1884-1957) på Ruddammsgatan 51, i grannhuset. Min morfar står under denna tid registrerad som extra eldare. Detta är alltså min morfars far och min morfar som är båda begravda på gamla kyrkogården. Det finns foto från min morfars grav nedan. När morfar dog var han muddermästare enligt hans anställningsintyg.

(Min morfar ligger i Hilda Kandells grav (se nedan). Hon köpte den för all framtid. Hilda var en mycket framgångsrik och rik näringsidkare och hade en mycket lönsam affär i ett av Gävles mest populära lägen på N Kungsgatan (foto på affären finns nedan). Det stod i dödsannonsen att hon var innehavarinna av den gamla välkända symaskins- och barnvagnsaffären vid Rådhustorget. Då hon själv saknade barn fick min mormor vid Hildas död 1912 ärva rättigheterna till denna grav som sparas för all framtid och dessa rättigheter har nu övergått till mig. I ösvrigt donerades hela Hildas förmögenhet till djurens omvårdnad.)

När detta foto nedan togs måste det ha varit omkring 1923. Deras första hem var huset som visas och anledningen till att vi har detta fina kort är att fotografer gick runt och tog bilder som sedan de inneboende fick köpa. Konservator Per Matton har berättat detta för mig då han själv har samma original. I det öppna fönstret i hörnan sitter min mormor och mamma som var yngst blad syskonen. En annan moster sitter i fönstret på andra sidan.

Mormor och mamma sitter i det öppna fönstret i hörnet på Staketgatan 58 i hörnet Norra Fiskargatan, kvarterat Riddarhuset på Öster.

Mamma i morfars knä bredvid sora syskonen Siffer, Gunda, Wally och mormor.

—————————-

Platsen där jag själv växte upp på var Södra Kopparslagargatan 32 vilket låg mitt emot dåvarande Textilgården.

S Kopparslagargatan 32

Mamma, pappa, jag och min lillasyster bodde på S Kopparslagargatan 32 och mormor och morfar på S Centralgatan 24. Det var alltså mycket nära att gå till mormor varje dag där många av mina lekkmrater fanns.

Jag bodde i huset längst till höger på fotot i nedersta våningen. Kammaren/finrummet där jag sov låg bakom de 2 fönstren till vänster på detta hus. I detta fanns en vit enkel kakelugn som var avsedd att värma upp rummet.

Vårt hus låg i hörnan av Åkargatan/S Kopparslagargatan och det är alltså Ångväferiet som syns i bakgrunden. I det bruna huset låg ett skomakeri.

Åkargatan vid Ångväveriet

Foto från 1935

Enligt Tord Åkerblom bodde i översta huset på fotot till höger senare Wilma och Joel med collie-hunden Tessan på nedervåningen, och på övervåningen bodde Joels bror. Bägge bröderna var vaktmästare på Ångväfveriet.

Själv bodde Tord i det bruna huset nedanför på samma sida som låg efter Textilgårdens trädgård. Där bodde de på övervåningen, och på nedervåningen två familjer.

Thomas Östrand berättar att han bodde högst upp i huset till höger under några år i slutet på 70-talet. Han hade ett rivningskontrakt som innebar billig hyra. Golvet höll på att rasa in om det kom mycket folk på besök. Han som bodde under dem hette Bert ”Muffe” Jansson vilken utvandrade till USA på 80-talet.

I det vita trähuset till höger vid backens slut och till vilket Staffans kyrktorn visas i bakgrunden låg huset där mina morföräldrar bodde i sin andra bostad. Min mamma Vanda var då 15 år.

Mamma och pappa nyförlovade på väg till första visiten till pappas föräldrar.

På vintern i huset på S Kopparslagargatan 32 frös vattnet i skopan innan mamma hade hunnit elda i spisen. Hyran var 37,50 i månaden!

Vid gasspisen vid mammas huvud stoppade man i 25-öres-poletter som man köpte någonstans. Jag blev alltid varnad för att skruva på kranarna då gasen var farlig. Det var en järnspis med lösa ringar som användes för att passa grytor och stekpannor och den eldades förstås med ved som förvarades i den kalla vedboden. Farmor och farfar hade egen skog så pappa åkte dit för att hämta ved till vedboden.

Skopan som hänger nedtill till vänster var ibland vattenfylld och detta hade ofta på vintern frusit till is innan spisen eldades av mamma mitt i natten.

Själva sov mamma och pappa i kökssoffan. När min lillasyster kom då jag var 10 år stod även hennes spjälsäng i köket.

Utanför trappan fanns en syrenberså med en pump och i bakgrunden syns staketet som inhägnade Textilgården som låg till höger. Överkanten på detta staket användes flitigt av mig och mina lekkamrater för att träna balansgång på. Vi hittade ständigt på spännande lekar utan att på något sätt ha behov av dyrbar rekvisita.

Textilgården låg mitt emot S. Kopparslagargatan 32. Under en period fick Furuviksbarnen även träna in sina sommarspel här under vinterperioden. Tidigare hade vi varit i Folkets hus lokaler vid repetitionerna. Detta foto togs 1989 och tillhör Stadsarkivet.

Textilgåren år 1947 (från reportage för Arbetarbladet. Foto: Carl Larsson)

Interiörfoto från Textilgårdens matsal på 1950-talet. Foto Carl Larsson.

Här är korsningen mellan S Kopparslagargatan och Kaserngatan. Byggnaderna på Kopparslagargatan finns fortfarande kvar vid denna tidpunkt. Fotot tillhör Stadsarkivet. Mjölkaffären där man kunde köpa gårdagens bröd billigt låg mellan de båda trähuset ca 10 m till vänster.

Klickbart foto. Klicka därefter på tillbakapilen för att återgå hit.

Kaserngatan 71- S Kopparslagargatan 25. Foto Holger Olsson.

Kaserngatan i korsningen med S. Kopparslagargatan.

(OBS samma mur t v framför Navigationsskolan som syns på föregående foto).

Här syns det tredje fotot på samma motiv

Klickbart foto. Klicka därefter på tillbakapilen för att återgå hit.

Kaserngatan 75/Södra Centralgatan 26 på 1970-talet. Foto av Holger Olsson och det tillhör Stadsarkivet.

Klickbar bild enligt ovan.

Kaserngatan 71-75 1970-tal. Foto Holger Olsson. Fotot tillhör Stadsarkivet.

Okänd fotograf.

Vid dessa bommar på Kaserngatan lekte vi ofta och byggde en koja mellan bommarna. Den använde vi i kriget mellan Brynäs- och Södertuppar.

————————————

Åter till vårt hem på S Kopparslagargatan. Ovanför trappan innan man kom in i köket låg en liten glasveranda där jag hade min byrå med leksaker i. På sommaren då solen gassade var det skönt att vara där. Det känns litet underligt att berätta detta för plötsligt väller många minnen fram som jag trodde var helt bortglömda. I trädgården hade alla hyresgäster tilldelats 2 kvadratmeter yta för egen odling av sallad, persilja, dill etc. samt några blommor. Där fanns träd med gråpäron och vi fick plocka fallfrukten. De var goda och var mycket populära när man hade några med att dela ut till klasskamraterna.

Mamma vågade aldrig tvätta i källarens tvättstuga pga argsinta väsande råttor utan fick dra tvätten på cykeln till Brynäs kommunala tvätt.

Brynäs kommunala tvätt

—————————

Här är jag med min biologiske far. Mina föräldrar var här fortfarande gifta med varandra.

Den första julen 1946

———————————–

Mellan 1 och 2 års ålder skilde mina föräldrar sig och jag fick en ny adoptivfar.

Saknaden efter syskon var enorm och då jag äntligen fick en halvsyster vid nio års ålder var lyckan enorm. Min kusin och jag gick ned på Södermalmstorg till en telefonkiosk och ringde till BB för att fråga hur det var. De berättade då att mamma hade fått en liten flicka. Jag minns än idag att jag började hoppa och skutta och dansa en krigsdans och naturligtvis snubblade jag på trottoarkanten och slog helt sönder båda knäna men det nonchalerade jag helt, glädjen överskuggade allt.

Min mycket efterlängtade lillasyster Anna-Lena är här ett år.

Den enda värmekällan som fanns i kammaren var en enkel vit kakelugn utan några utsvävningar vad gäller dekor.

————————————–

Där trappan slutade vid entrén låg en stor flat sten där det alltid kröp många myror. Som ensamt barn hade jag alltid önskade mig ett djur och med vetskap om att aldrig ha någon chans till detta bestämde jag mig för att skaffa myror som husdjur. Sagt och gjort – i med en sockerbit i en liten glasburk som lockbete och när glasburken var nästan full – fort på med locket. Besvikelse var stor när jag upptäckte att myror dog utan tillgång till luft.

Vis av denna erfarenhet knackade jag vid nästa försök hål i burklocket för att tillföra syre. Det kändes snopet morgonen efter när alla hade lyckats krypa ut genom de alltför stora hålen och fly. Efter detta försök satsade jag i stället på en grodyngelsamling men efter åter ett negativ resultat gav jag upp.

Lotta och Lillan spelar kula hemma hos Lotta

Akargatan_63

Min första och bästa lekkamrat som jag känt från 3-års ålder bodde nära på Åkargatan 63.

På deras gård fanns det mest fantastiska päronträd jag någonsin sett i hela mitt liv, de var stora och fantastiskt goda. Här står Lillan bredvid sin “Farfar”.

Vi lekte ofta på Lillans gård tillsammans med Furuviksbarnen Laila och Margareta.

Året var nu 1952 och vi var 7 år. Våra största nöjen var att spela kula. Vi älskade också att hoppa långrep och vanligt hopprep samt bolla med 2 och 3 bollar mot en vägg fast själv var jag inte särskilt bra på det.

Min första lekkamrat mötte jag i sandlåda vid 3 års ålder, hon heter Elisabeth men jag kallar henne fortfarande för Lillan trots att vi båda idag har fyllt 67 år. Det är vi som spelar kula på fotot ovan.

Jojo var en annan utmaning som också kunde vara rätt besvärligt då det jojande snöret lätt fastnade.

Lillan hade både Monopol och Jägersro vilket gav henne hög status så att hon kunde skapa egna regler och vi kunde därefter sitta i timmar och spela under helkoncentrerat allvar.

Vi tränade massvis med våra rockringar, och det blev ett väldigt vickande på höfter och rumpa i äkta hula-hula-stil.

Filmstjärnor, bokmärken och klippdockor var helt enkelt ett måste. Stenkulor i våra kulpåsar var attraktiva, vi fick lerhacka på händerna och glaskulor samt järndankar var hårdvaluta.

Jag tror vi hittade på massor av egna lekar och skapade egengjorda leksaker. Fantasin flödade hela tiden.

Kalle Anka kom ut en gång varje månad och kostade 75 öre och dessa dagar var för mig höjden av lycka då mamma köpte den åt mig. Ibland handlade jag cigaretter till mamma och minns att 10 st Robin Hodd då kostade 1:50 kr för ett litet paket.

Man köpte glaskulor och trädde till halsband. På gardinringar för 2 öre styck hängde man små plastklädnypor och fick finfina örhängen för 29 öre (3 små plastklädnypor kostade nämligen 25 öre).

På motsatt sida inåt gården från S Kopparslagargatan 32 , låg soptunnorna med de jättestora råttorna och där fanns även utomhusdassen där man måste stampa för att skrämma bort dessa. Det fanns 7 st innerdörrar och vårt låg längst in. För att se var man tvungen att ta med sig en ficklampa. Minns speciellt en gång när jag var kanske 6 eller 7 år och vaknade på natten, det var vinter och kallt och jag var magsjuk och måste först gå ensam över hela gården i kylan, frös, hade ont i magen, var rädd för råttorna och grät innan jag kom tillbaka in igen och fått av mig alla kläderna. Nästan omgående blev jag åter dålig och var tvungen att upprepa den omständliga proceduren. Trots att jag var så liten glömmer jag det aldrig. Det var nog många av oss på den tiden som hade det likadant.

Det fanns gott om stora råttor överallt.

I ett hål i planket bakom soptunnorna kunde man direkt kila in på tomten där f d. Navigationsskolan låg.

Navigationsskolan var en fantastisk lekplats där man kunde leka “Kull”

Klickbar bild.

Strax innan vi flyttade hade man börjat riva och bygga nya hus på Åkargatan men ännu ser man t h att det finns staket kring Navigationsskolan.

Klickbar bild

NAVIGATIONSSKOLAN EXAMEN 1910. Navigationsskolan i Gävle drog igång redan 1842, då på Drottninggatan. 1862 flyttade man in i ett nybyggt hus som låg ungefär där Polhemsskolan nu ligger. Skolan lades ned 1911, så detta var troligen den näst sista examen i skolans historia. Fotot tillhör Stadsarkivet.

Vi lekte en lek där som hette kull och som gick ut på att man måste stå alldeles stilla när den som var kulltagare fick syn på sina offer. Det var oerhört spännande om vi var ett antal barn, och huset hade många korta och långa sidor som det gällde att passa sig för. Denna kulle på vilken Navigationsskolan låg på passade utmärkt till lekar.

Efter Navigationsskolan och fram till Södra Kungsgatan låg en lekpark som på vintern spolades till en skridskobana. Där hade ett fåtal barn riktiga konståkningsskridskor men många med mig hade bara billiga halvrör som skruvades på pjäxorna med en liten tillhörande vev. Skridskobanan var upplyst och frekventerades flitigt. Fick ärva ett par skridskor av min ingifte kusin Bobbie i storlek 43 men med tanke på att jag själv då hade oerhört små fötter och än idag nr 39 så kan man lugnt säga att jag aldrig ”växte i dem” som min mamma ”kanske” hoppades på men tanken var god. Någon isprinsessa blev jag alltså inte.

På sommaren var det en lekplats med gungor, sandlåda och en stor rutchbana som idag säkerligen skulle betraktas som mycket farlig men som då användes flitigt.

Lekparken som gränsade mot Södra Kungsgatan.

Genom att sälja Blindas jullotter fick man snabbt ihop till julklappspengar och la man huvudet på sned veknade damerna och köpte för den ”goda sakens skull”. Det funkade alltid. Varje lott som såldes inbringade 40 öre vilket var en hel förmögenhet.

Själv fick jag aldrig veckopeng men det hade den fördelen med sig att jag hela tiden upptäckte födkrokar till hägrande mål.

Ville man gå på mattiné där biljetten kostade 75 öre och tablettasken 25 öre så samlade man helt enkelt ihop gårdens barn i en klunga och efter ”förhandling” skralade föräldrarna ihop till min krona och de slapp på så sätt att själva gå med sina barn. Det var lönsamt för alla parter.

De biografer som vi gick på under 60- och 70 talet var SAGA vid Stortorget, ROXY på Drottninggatan 14 och Aveny vid N. Slottsgatan 3. På Nygatan 43 fanns Röda Kvarn och Metropol på Norra Kopparslagargatan 11. Royal låg på Hattmakargatan 5 samt Spegeln på N. Köpmangatan 11. Bio Kontrast som ansågs innehålla kvalitetsfilmer inrymdes i Folkets hus.

Aveny

Metropol

Royal

I vår klass hade många barn julgransplundringar under julloven där de bjöd de som bjöd tillbaka. Själv fick jag aldrig ha någon egen julgransplundring varför jag självklart inte heller blev inbjuden. Ett undantag skedde dock som jag aldrig glömmer och det var Barbro Portströms pappa som bjöd HELA KLASSEN. Den gången fick jag själv uppleva fiskdamm bakom lakan, godispåsar etc och lyckan som jag kände var enorm. Dessutom kunde även jag delta på rasterna i diskussionerna om hur roligt vi hade haft det. Jag glömmer därför aldrig denna familj. Det positiva med detta var att jag lärde mig tidigt att ville jag ha något var det enbart eget hårt arbete som gällde. Den erfarenheten har jag haft enorm nytta av. Samtidigt var mamma noga med att kommentera att bad någon grannfru mig uträtta något ärende fick jag aldrig ta emot slantar för detta för man skulle kunna göra någon en tjänst ändå. Det sitter fortfarande djupt inrotat i mig.

När prasselkapporna blev moderna i tonåren kostade de 40 kr. Genom att sälja en massa olika lotter gick det snabbt att få ihop pengar till en sådan. Jag var oerhört stolt över den och att kunna känna att ”man hängde med” i modet tillsammans med klasskamraterna. Jag upplevde aldrig att livet var orättvist, det var snarare en utmaning, en sport och en stolthet över att själv klara av det.

Pepitarutig prasselkappa – min var helblå och inte fullt så elegant men dock en prasselkappa.

När vi växte upp tog lillan Realexamen på Praktiska Real och min fästman Bengt Lindmark och jag var till hennes hem på Åkargatan 63 och gratulerade henne. Själv fick jag tyvärr inte läsa vidare för min adoptivfar vilket jag sörjde ganska mycket då.

Jag fotade här min fästman Bengt och Lillan vid gratulationen.

Lillan var lycklig när skolan var över.

Katten Pysen är självklart med. Man skymtar praktiska realskolan bakom staketet. Lillan hade verkligen nära dit från hemmet

Här är Lillan och hennes fostermor “tant Karin”.

En enda gång upplevde jag dock att livet var väldigt orättvist. Då gick jag på Solängsskolan. Hela klassen skulle åka skidor till Kungsberget och vi skulle ha 3:50 med oss till bussen. Jag visste att min mamma aldrig hade pengar att ge mig (allt måste hon be om av min adoptivfar) och som vanligt blev det ett nej. Det tog jag inte särskilt hårt, van som jag var, MEN när fröken blev arg och anklagade mig för att ljuga för att slippa följa med och lät mig som straff sitta i en annan klass längst bak och räkna olika tal, då blev jag både ledsen och skämdes. Detta fick jag göra hela dagen när de andra åkte skidor. Jag har som synes ännu inte glömt det. För övrigt var tillvaron helt OK…. och oftast väldigt rolig.

Min gamla lekkamrat på bilden Elisabeth som kallades Lillan var duktig att rida och fick göra det på Tolvfors ridskola. Själv tyckte jag att hästar var för stora och verkade farliga och lika bra var det för jag skulle ändå aldrig fått göra det. En dag när vi följdes åt dit och jag som vanligt var Lillans publik sprang en häst mot mig och jagade mig flyende in i ståltrådsstängslet. Detta resulterade i att mina långbyxor fick en jättestor reva och inte gick att laga. Min stackars mamma hade ett elände för att kunna köpa nya men hon lyckades.

När Lillan och jag två veckor senare skulle till Hemgården för att vara med i en ”teaterkurs” där på kvällen kunde vi naturligtvis inte gå som folk utan måste turas om att hoppa bock hela vägen dit. Jag missade till slut målet och ramlade och ”hade sönder mina nyinköpta byxor ännu en gång”. Vad min älskade mamma sa när jag kom hem den gången har jag helt förträngt.

Klickbar

Hemgården

I min familj hade nog mamma aldrig råd att följa nyttiga rekommendationer. Vi hade en stor kaffepanna i vilken man ”kokade på sumpen” och denna fylldes ständigt på så till slut fanns det bara plats för litet vatten överst innan pannan tömdes och diskades ur. Jag antar att det bildades en massa garvsyra eller vad det nu heter fast det förstod varken mamma eller jag. Jag fick ständigt detta kaffe och 2 bullskivor till frukost.

Vad jag däremot minns, speciellt på vintern, var att när jag var på väg till skolan fick jag ständigt magknip efter detta kaffe och kröp ihop som en liten boll i snödrivan. Det förklarar nog varför jag var en tunn och en ganska sjuklig unge som ofta var hemma från skolan. Vi fick Decamin-tabletter gratis i skolan som behövdes för blodbrist sa man.

Några grönsaker hade vi aldrig med undantag av de salladsblad som vi fick från vår 2-kvadratmeters-lott i trädgården. Mamma hade aldrig råd att köpa fina bananer utan hon köpte dem när de var ganska svarta och billiga fast själva tyckte vi att de var godast då (surt sa räven om …).

Vi köpte också gårdagens matbröd som var litet billigare. När pappa var ute på sjön minns jag speciellt en gång när mamma inte hade pengar till mat. Från militären fanns sparad en konservburk med leverpastej och den åt vi upp halva under 2 dagar tillsammans med potatis. Själv tyckte jag det var jättegott och jag har alltid älskat potatis och ätit många till varje portion under hela mitt liv. Har aldrig blivit tjock av dessa så jag är litet skeptisk till vissa av dagens moderna bantningsmetoder. Jag har absolut inte heller något minne av att jag var hungrig någon gång, mamma var nog en trollkonstnär.

I denna mjölkaffär på vänstra sidan av Södra Kopparslagargatan köpte vi gårdagens bröd och svarta bananer.

Trots det jag berättar tycker jag att det var en mycket rolig barndom men naturligtvis har jag förträngt mycket. Min favoriträtt var pölsa (det var billigast och åts säkert 4 ggr i veckan) och med min fantasi låtsades jag och min lillasyster att vi satt på den finaste restaurang och tyckte pölsan var ”superb” etc. Mamma skrattade åt oss men min syster som var 10 år yngre älskar fortfarande pölsa och associerar den till våra ”restaurangbesök” vid köksbordet.

Här satt lillasyster och jag på fin restaurang i fantasin och åt “superb” pölsa. Mamma kunde inte förstå hur jag kunde så fina ord men jag slukade allt jag läste, är inte alls säker på att jag använde dem i rätt sammanhang.

Som på den finaste restaurang

Skulle det någon gång vara en riktig familjefest så köpte mamma fläskben som hon tillredde på spisen. Det var det godaste jag visste – så här i efterhand kan man undra över hur mycket mat de var på dessa men med mycket potatis och sky blev det jättegott och bara feststämningen förhöjde det hela flera grader.

Ta här del av FACEBOOKGRUPPENS egna erfarenheter inom samma område!

——————————

Mina morföräldrars andra hem var på Centralgatan 24.

Mormor och morfar bodde på Södra Centralgatan 24 nedtill till höger med röda gardiner (de hade själva flyttat långt tidigare). Det var i nästa kvarter från vår bostad så det var mycket nära. Fotot togs alldeles före rivningen och ingen bodde då i huset. I detta hus växte även den kända journalisten Kerstin Monk upp.

Läs Facebookgruppens kommentarer om Södra Centralgatan 24

Här är ett annat foto på detta hus i en annan vinkel som har tagits från Centralgatan.

På andra sidan Centralgatan 24 låg Makaronfabriken där min lekkamrat Ulla bodde. Det var ett spännande hus med runda trappor och mellan varje våning fanns plattåer med fönster som skapade utmärkta platser i våra lekar där vi bodde och hälsade på varandra mellan våningarna.

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT FÖRSTORA DEN – klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till texten!

Makaronfabriken låg till vänster, endast ingången skymtas.

Min morfar Oscar Hellstadius tillhörde en gammal känd prästsläkt Hellstadius i rakt nedstigande led. Mina släktingar skojade alltid och sa att han riktigt hade “spårat ur”. Allt från denna prästsläkt skrevs nämligen in i kyrkböckerna och där framgår att mina “fina” präster idkade hor, dryckenskap, misshandlade sina fruar, stal, satt i fängelse, var inblandade i häxbränningar etc, Visserligen fick några också mycket beröm av kungarna vilket resulterade i ett eget släktvapen men detta är inte lika roligt att berätta…!

Min mormor fick ärva graven på gamla kyrkogården för all framtid från sin släkting Hilda Kandell som var en ogift, barnlös men mycket framgångsrik handelsidkerska här i Gävle. Hilda föddes 1846 i Torsång med dog i Gävle 1912 och hennes affär syns på fotot längst till höger.

Info om Hilda: Utdrag ur fastighetslängderna. Filnamnen (Arkiv Digitals namngivning) /Lennart Nordström/Medlem i Gävles Facebookgrupp.

– 1901 bor hon i kv 2, Nr 13,14.

– Någon gång före 1905 flyttar hon till Kv 2, 6. Det är N. Strandgatan 7, i hörnet med N.Skeppargatan.

– Omkring 1910, flyttar hon tillbaka till kv 2, Nr 13,14 där hon dör 1 dec 1912 (endast uppgift ur fastighetslängden – har inte kollat med dödboken).

Hilda Kandells föräldrar: http://www.genvagar.nu/show.asp?PersonId=384439

http://www.genvagar.nu/show.asp?PersonId=384430 http://www.genvagar.nu/show.asp?PersonId=384431

Far: Johan Gustaf Kandell samtr Christina Elisabet Granholm.

Hilda Kandells affär längst till höger på N Kungsgatan. Huset längst till vänster hade vid detta tillfälle endast 3 våningar vilket senare utökades till 4.

Rådhuset 1909.

Huset utökad med en 4:e våning.

Läs Facebookgruppens kommentarer om detta hus:

Släktgraven på Gamla Kyrkogården.

I denna grav finns förutom Hilda Kandell även mina morföräldrar, min mamma och min moster Gunda med familj och här skall även jag och min syster så småningom ligga.

Klickbara bilder som även visar var Hilda Kandell bodde i Gävle vid olika tillfällen.. Aktuell information för resp. foto är understryken med röd linje

Sammanfattning:

– 1901 bor hon i kv 2, Nr 13, 14.

– Någon gång före 1905 flyttar hon till Kv 2, Nr 6. Det är N. Strandgatan 7, i hörnet med N.Skeppargatan.

– Omkring 1910, flyttar hon tillbaka till kv 2, Nr 13,14 där hon dör 1 dec 1912 (endast uppgift ur fastighetslängden – har inte med dödboken).

Tack för din hjälp Lennart Nordström, dina uppgifter stämmer helt med mina släktlistor

Mormor fyller 75 år med morbror Conrad t v och jag i bakgrunden.

PRÄSTSLÄKTEN HELLSTADIUS FRÅN HELLSTA

Då min mamma ofta arbetade i en speceriaffär på Kaserngatan på dagarna var jag ständigt hos mormor och lekte där med alla barnen som bodde i samma hus.

I hörnan Centralgatan Kaserngatan en trappa ned låg mjölkaffären där man mätte upp mjölken i medhavda rostfria kärl. Huset på ovanstående bild framför Ångväveriet där mina morföräldrar bodde har som synes redan rivits.

Läs här hur det såg ut tidigare då det var Mjölkaffär.

Gamla Mjölkaffären rivs.

Facebookkommentarer:

Här handlade jag mjölk åt min älskade mormor som mättes upp i rostfria kärl. . Eftersom det fanns ett hål i planket måste jag naturligtvis klättra in genom detta på hemvägen varför säkert åtskilligt av mjölken skvimpade ur men mormor var snäll och klagade aldrig.

Här visas en annan vinkel på Mjölkaffärens läge. Detta är Kaserngatan som korsas av Södra Centralgatan och affären låg alltså i hörnet där. Det är Staffans kyrka som syns i bakgrunden.

Var mormor och jag sugen på godis och mormor saknade pengar, rörde hon ihop havregryn, socker och mjölk i en varsin kaffekopp åt oss och sedan festade vi på detta. Undrar om havregrynen svällde i magen? Minns dock inte att jag fick ont.

Jag tyckte alltid att mormor var så finurlig och fantasirik och jag älskade att vara där då min mamma arbetade i Speceriaffären på Kaserngatan som låg litet utanför ovanstående foto till vänster.

Ovanstående affär låg på Kaserngatan i kv Fruns hage. Mitt emot på 1950-talet låg en köttaffär som hade rinnande vatten i sina skyltfönster för att kyla ned lokalen och dess placering syns vid markisen på nedanstående bild till höger..

Ja, jag var hos mormor och morfar så fort som jag hade tillfälle för mormor tjatade aldrig. Hon var den snällaste som jag visste och hittade alltid på något som vi kunde roa oss med. När mamma jobbade hade jag alltid en nyckel om halsen. Nyckelbarn var väldigt vanliga på den tiden. Nedanstående foto är utskuret från klassfotot.

I den omtalade mjölkaffären sålde man bl.a. Trollkulor. Det var runda hårda tuggummin som skalet skiftade färg på allteftersom man sög. Det blev litet kladdigt när man hela tiden skulle kolla vilken nyans som man nu hade sugit fram. I Slutändan blev det ett vanligt tuggummi och detta kostade 10 öre.

Man kunde även köpa knäckar för 10 öre. För att papperet skulle lossna fick man först suga på det ett tag för att därefter kunna plocka bort det och nå till den åtråvärda knäcken.

I speceriaffären där mamma jobbade kunde man också köpa bröstsocker som förvarades i en liten utdragslåda. Olika bitar satt fastsatta på ett långt snöre och biträdet klippte av en lagom stor bit som man ansåg motsvarade slantens värde.

———————

För att återgå till mina morföräldrars lägenhet på Centralgatan 24.

Utanför lägenheten i trapphuset i mina morföräldrars hus, fanns en gemensam vattenklosett som två familjer delade på, Varje familj hade där sitt eget toalettpapper och man spolade genom att dra i en kläpp. Huset rymde två familjer på vardera två våningar. På våningen över fanns alltså en likadan toalett. Jag som var van vid utedass tyckte mormor och morfar bodde oerhört lyxigt. I övrigt hade även de endast ett kök och en kammare och de var som mest 6 personer som bodde där men det var innan jag fanns.

På gården fanns en gräsmatta och där samlades vi ungar på filtar när det var solsken och låg hela dagen och brände sönder oss. Blev vi hungriga gick vi in och tiggde åt oss hårt bröd med senap på som vi sedan mumsade på med stor aptit. Någon finare matsäck hade nog ingen av oss men det mättade och smakade mycket gott.

Så här såg det ut på innergården. Det är Ångväveriet som syns i bakkrunden och låg på andra sidan Åkargatan. Gräsmattan som vi solade på började här. Som synes var den inte särskilt fin men funkade fint när vi låg på filtar.

Facebookkommentarer

Min mamma Wanda på ovanstående foto från innergården av S Centralgatan 24 hade ofta huvudroller i Macce Kjellins spel på Sommarteatern i Godtemplarträdgårdens lokaler på S Kungsgatan 8 i Gävle. Hon kanske stoltserade i en scendräkt på fotot.

Foto Åke Nylén, 1987. Fotot taget från vårdskolans tak. Kv Fruns Hage. Textilgården ligger till höger och till vänster var det ett lockande tak att klättra på.

Som barn klättrade vi ungar upp till detta tak på den vita byggnaden på en järnstege fastsatt vid väggen. En gång halkade jag på mina gummistövlar och gled ned för stegen varefter mina kamrater höll på att skrämma slag på min mor då hon fick höra att jag ramlat ned från taket. Tror nog att enda resultatet var några skrubbsår på knäna vilket vi alla hade. Vid den tidpunkten fanns även fler byggnader på sidotomten.

Var det riktigt varmt gick vi till Stenebergsparken och svalkade oss genom att springa igenom bassängens vattenstrålar. Det var ett oerhört populärt ställe då det var enda ”badmöjligheten” för många av oss stadsbarn.

Vi höll oss nära varandra av rädsla för att slippa möta de farliga Brynästupparna som låg i ständig fejd med oss Södertuppar. Skiljelinjen var nämligen järnvägsspåret.

Skiljelinjen vid Järnvägsspåret

——————–

En händelse som jag aldrig glömmer var när jag en dag gick hem från skolan och i en vattenpuss hittade en hel enkrona. Jag blev så lycklig så jag frågade den första personen som jag mötte ”har tant tappat en krona?” och visade henne den. Tack och lov var hon ärlig och sa nej. Om hon hade svarat annorlunda skulle jag nog ha blivit helt förkrossad även om hon självklart hade fått den. Med tanke på att jag aldrig någonsin fick veckopeng var detta en stor skatt och jag hade aldrig tidigare ägt en så stor slant som åttaåring. Den förvarades i ett träskrin på verandan hemma i en röda bokhylla som stod där. Mamma hade satt ett tygstycke fastsatt med häftstift på framsidan och bakom detta förvarade jag alla mina skatter som bokmärken, filmstjärnor etc.

———————-

Mitt emot mjölkaffären låg en Tobaksaffär med ingången en halv trappa upp som jag tyckte var oerhört spännande. Där fanns t.ex. mammas cigaretter, en liten ask Robin Hodd för 1:50. Jag fick ofta handla detta åt henne då hon hade pengar. Dessutom fanns Kalle Anka som kom ut en gång i månaden. Tror den kostade 75 öre. Andra skatter var förstås bokmärken, filmstjärnor och klippdockor med kläder av papper. Ett annat poppis nöje var “ta-band” man lindade garn runt händerna och greppade dessa från varandra i nya mönster,

Till höger på bilden under markisen fanns på den tiden en köttaffär som hade rinnande vatten i fönstren. Där fick jag alltid gå och köpa 3 hg pölsa som var billig mat. Det resulterade i att pölsa blev min favoriträtt då det ständigt serverades.

Köttaffären från annan vinkel och annan tidpunkt.

Jag gick de 3 första klasserna i Södra skolan, i det nybyggda annexet. Mitt emot skolan låg det en liten tobaksaffär där man bl a kunde köpa små askar med saltlkrits för 10 öre asken. Askarna hette SALMIAK. De “tuffa” grabbarna gick även dit och köpte cigaretter till styckepris. Man var inte alls noga med att hålla efter några åldersgränser. Affären låg mitt i det stora huset till vänster och låg alltså väldigt nära skolan vilket skapade en trogen ung kundkrets.

Ett av mina största nöjen på våren när snön hade börjat smälta och skolan hade slutat för dagen, var att vi använde tändstickor som båtar. Vattnet längs trottoarkanterna rann då i strida strömmar ner mot vattenbrunnarna. Vi hade tävlingar och var noga med att hålla reda på just den egna tändstickan. På en given signal släppte vi våra tändstickor samtidigt och sedan var det bara att heja på sin egen under forsen mot slutmålet. Minns att jag tyckte det var helroligt och ett nöje som även fickpengs-lösa barn kunde delta i.

Hela tiden var vi uppfinningsrika och jag minns inte att det någonsin var tråkigt även om det självfallet måste ha varit så. En sak är jag tvärsäker på. Vår generation flödade av fantasier till skillnad mot dagens som hela tiden matas med färdiga leksaker, det var en helt annan skaparkänsla tidigare.

Nästa gata norrut var Sörbygatan och där fanns underbara “Söderbazaren“. En affär full med skatter för barn om man bara hade pengar. Jag minns en dag när min lekkamrat Lillan och jag mötte min morfar som tydligen var litet rund under fötterna på eftermiddagen. I alla fall var han på ett spendersamt humör och gav mig pengar för att köpa ett hopprep för. När han hade gått kom en vänlig dam fram och varnade oss för att aldrig ta emot pengar av fulla farbröder. “Jamen, sa jag glad i hågen, det där var bara min morfar”. Undrar just vad damen tänkte?

Söderbazaren

Därefter gick vi raka vägen och köpte vårt hopprep i just Söderbazaren. Det måste ha varit en stor händelse i mitt liv eftersom jag fortfarande minns det så väl. Jag älskade min morfar som var otroligt snäll, vi gick till Fisktorget på lördagarna och köpte Nejonögon och han lärde mig att älska denna “Delikatess”. Har förstås aldrig ätit det som vuxen.

En gång var jag dock väldigt arg på honom. Han skulle lura mig och erbjöd mig att prova på, som han sa, en” Prilla” och så tog han fram sin snusdosa, jag kanske var ca 5 år. Glad i hågen stoppade jag in den i munnen och vet sedan inte hur länge jag fick spotta och fräsa, det var vidrigt och inte gjorde det saken bättre att morfar hela tiden skrattade. Det var mitt livs första och definitivt sista Prilla. Jag minns att han bad mig att inte skvallra för mormor och det gjorde jag inte heller men jag glömde det aldrig.

Denna affär låg emot Söderbazaren.

————————-

Min mamma växte alltså upp på Södra Centralgatan 24. Det visade sig att hon hade en mycket bra sångröst som tonåring och vann 2:a plats i en joddlartävling. Eftersom hon inte alls hade skolat sin röst ansåg hon själv att sångrösten blev förstörd vad gäller joddling. Vanliga kupletter gick tydligen fortfarande mycket bra att sjunga.

Här vann hon 2:a pris i joddling.

Hon anlitades också flitigt som fotomodell här i Gävles klädaffärer.

Mammas album är fulla av härliga foton och när hon fyllde 50 år firades hon av många av sina tidigare teaterkollegor hemma i bostaden. Genom fotoalbum, och lösa handlingar ser jag att hon som 19-åring under tiden 1939 – 1941 även var med i många övriga evenemang tillsammans med Sigvard Kihlberg.

Wanda Hellstadius och Sigvard Kihlberg

I Gävle Godtemplarträdgård var hon med under totalt 14 år mellan 1939 – 1953 på S. Kungsgatan 8-10, under ledning av Macce Kjellin som 1937 hade startat som konstnärlig ledare. Han kom ursprungligen från Skutskär och teater hade han sysslat med sedan han som barn deltog i godtemplarlogens barnteater.

Macce Kjellin kikar fram bakom kulisserna.

1941 är tiden inne för Gideon Wahlberg och Putte Gotthold som tittar fram för första gången vilket inte blir den sista. Nu har alltså ensemblen med Nancy Blomqvist, Wanda Hellstadius m fl förstärkts med dessa. Alla är i full aktion och i de ledande rollerna återses
Nancy Blomqvist, Gösta Edvall och Wanda Hellstadius