Källargränd 6, 7 samt Gesällen 8, 9 och 14 -av Erik Wickberg

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta för att återgå till denna sida.

Styrman Levan från Söderhamn som äktade tullskrivaränkan

När tullskrivaren Adam Stenström såsom förut nämnts (Se kapitlet “Erich Trädgårdsmästares tomt”!) sålde sin nyförvärvade fastighet 1763 till inspektor Carl Rossander, tycks han för eget behov ha behållit den södra delen av densamma, vilket förklarar uppkomsten av tomten nr 7 i kvarteret Gesällen med gatuadressen Källargränd 6. Tomten, vilken i 1791 års förteckning bär numret 162 i stadens första kvarter, är märklig bl. a. såtillvida, att ur densamma naggats flera småbitar, huvudsakligen källartomter, som var för sig med tiden kom att utgöra egna tomtenheter inom kvarteret och skapade förvirring ifråga om äganderättsförhållanden.

Sedan Stenström i maj 1790 förlorat sin maka Sara, född Hemlin* trädde han i december samma år i nytt gifte med den då 31-åriga bergsmansdottern Margareta Andersdotter H e d 1 i u n g (d. 1811). Själv var Stenström då en man på 71 år och avled redan efter något över två års äktenskap.

Ett par år efter denna händelse kom en sjöman vid namn Alexander Levan (f. ca 1765) inflyttande från Söderhamn till Gävle, där han 1792 inskrevs vid sjömanshuset. Han hade då redan varit till sjöss i åtta år och mönstrade nu som välbefaren matros. Fyra år senare — i december 1796 — blev han Margareta Hedljungs make och under de närmaste åren föddes i detta äktenskap två pojkar, Jan Gustaf (f.1797) och Alexander Magnus (f. 1800). Allt verkade frid och försoning i det lilla sjömanshemmet i Källargränd, och husfadern hade redan flera år gått som styrman, då olycksmolnen började torna upp sig för den hemmavarande familjen. År 1803 lämnade han Gävle för en av sina vanliga långresor, men från denna återvände han aldrig. Var han blev av, vet ingen; sjömanshusets rullor berättar endast, att han ej återkommit, och församlingens kyrkoböcker antyder flera år senare* att han helt enkelt rymt.

Levans två pojkar var endast 14 resp. 11 år gamla, när de också mistade sin moder, och till deras förmyndare utsågs i november 1811 kakelugnsmakaren Gustaf Brandtman. Redan i april 1812 hade denne kommit underfund med att det vore bäst att avyttra gården i Källargränd, enär den “icke allenast finnes vara i ganska bristfälligt tillstånd, utan ock ej brandförsäkrad, samt i övrigt sterbhusets skulder vida överstiga värdet av boets lösegendom”, och sedan rådhusrätten medgivit försäljningen, gick gården omedelbart under klubban.

Det var skeppstimmermannen Peter Hemberg. som avgav högsta budet, 107 rdr banco, men han överlät i sin tur genast gården på hustimmermannen Eric Hedlund (f.- ca 1782.» I hans familj stannade den sedan i fyra decennier, men någon släktgård i egentlig bemärkelse blev den aldrig. Med kortare eller längre tidsintervaller bytte den sedan flera gånger ägare, tills den 1944 inköptes av Gävle stad. Köpesumman uppgick till 5.500 kr.

Hur tre gamla söderkällare blev två tomter i Gesällen

1950-talets omfattande sanering av Söder utplånade bL a. nästan hela kvarteret Gesällen, vars dittillsvarande historia visserligen var förhållandevis kort, men icke förty innehöll många intressanta blad. Kvarteret var för övrigt i och för sig icke minst intressant som tomtstudieobjekt, ty under decenniernas lopp hade där skett många utbrytningar och byggnationer i varandra, som medfört åtskilliga underligheter och oklarheter i både tomtböcker och äganderättsförhållanden. Detta gällde kanske i främsta hand en del källare, som byggts däruppe i backen i gångna tider.

De flesta av dessa källarplatser tycks en gång ha tillhört 1700-talsfastigheten nr 162 och utbrutis därifrån under senare hälften av nyssnämnda sekel. I ett fall har ett par av dem åter sammanslagits och kommit att bilda en ny tomt, som senare bebyggts. På så sätt synes Gesällen 10 ha uppstått.

Denna fastighets historia kan med säkerhet följas tillbaka till 1791, då den ännu omfattade tvenne s. k. “källarplatser”, den ena betecknad 162 a, den andra 162 b. Den förstnämnda innehades vid denna tidpunkt av källarmästaren Gustat Fredrik Messman (d. 1802) men inropades sedermera på auktion 1823 av garvaren J. W. Adler.

Källaren 162 b ägdes 1791 av lotsen Jonas Åsbrinks änka Anna Häckling (f. 1722). Efter hennes död inropades halva källaren på auktion 1805 av kofferdikaptenen Anders Norman, som också ett par dagar efter auktionen tilhandlade sig den andra källarhälften av Åsbrinks son, skomakaren Jonas Åsbrink. Då även denna källare 1823 utbjöds på auktion höll sig åter garvaren Adler framme och kom på det sättet i besittning av båda källarplatserna (162 a och 162 b). Sannolikt nyttjade han dem till s. k, smultkällare i sin garverirörelse.

År 1851 bytte källarna åter ägare och kom nu i ringaren Lars Holmströms hand för en köpesumma av 650 rdr riksgälds. Två år senare (5 no v. 1853) beviljades Holmström tillstånd “att till en gård sammanslå en omgivande terräng kring dessa källarplatser nr 162 a och b, av ett sammanlagt innehåll om 298 kvadratalnar”.

Det synes knappast troligt, att denne Holmström lät uppföra någon gård på tomten; därpå tyder i varje fall inte den summa om 600 rdr, som han fick då han 1856 sålde den till garveriarbetaren Lars Wennberg. Det var då snarare Wennberg, som bebyggde tomten, och när han 1874 sålde den till arbetskarlen, sedermera förmannen Anders Andersson fick han också ut 1650 rdr banko för den.

Så stort svängrum erbjöd ju inte heller denna dubbla källartomts 298 kvadratalnar eller i modernt mått knappt 105 kvadratmeter. Men 1879 fick förman Andersson tillfälle att något utvidga densamma genom inköp även av granntomten Gesällen 13, och de två fastigheternas historia, blev därigenom i fortsättningen gemensam.

Även Gesällen 13 utgjordes av en källartomt, som 1791 tillhörde hökaren Eric Wixner, men på auktion efter denne 1806 inropades av kofferdikaptenen Ågren som emellertid omedelbart transporterade köpet på sin kollega, kofferdikaptenen Olof Hillman junior. Genom arv kom den sedan över i grosshandlare O. W. Rahms ägo och tillhörde sedermera grosshandlare J. L. Åsbrink, innan den inköptes av förman Andersson.

De båda fastigheterna hann sedan byta ägare flera gånger, innan de slutligen inlöstes av Gävle stad 1950 för 8.500 kr.

Tre andra källare i samma backslänt

Det fanns flera källare med mer eller mindre dunkel historia däruppe i backslänten. En sådan var Gesällen 14, även den tydligen en utbrytning ur 1700-talsfastigheten nr 162.

När denna källare en gång tillkom är inte känt; det enda som därom med någorlunda säkerhet kan fastslås är, att det måste ha skett någon gång mellan 1758 och 1791. Som dess ägare anges sistnämnda år skepparna Olof Östberg och Eric Åberg. Båda hade sina gårdar i närheten, den förre vid Lilla Brunnsgatan 3, den senare vid Västra Islandsgatan 10.

Efter Östberg, som avled 1796, inträdde en av hans grannar, skepparen Peter Lindgren, boende i Glasmästaregränd 4, som hälftendelägare i källaren. Den tillhörde sedan familjerna Åberg och Lindgren åtskilliga år framåt.

Genom auktionsinrop av ena hälften 1823 och den andra 1830 blev så kopparslagaren Erik Gustaf Sandström källarens innehavare och införlivade den med sina övriga fastigheter i närheten. Och liksom dessa 1888 genom köp övergick till kopparslagaren Gustav Adolf Thollén, så kom också den gamla källaren i Tholléns ägo och inlöstes slutligen av Gävle stad 1957.

Ett par andra källare med lika dunkelt ursprung låg strax i närheten i den s. k. Källargränd, som gjorde skäl för sitt namn. De betecknades med tomtnumren 8 resp. 9 i kvarteret Gesällen, men deras äldre nummer var 162 d resp. 162 c i stadens l:a kvarter, vilket tyder på att de – liksom också den Östberg- Åbergska källaren – låg på mark, som ursprungligen ingått i tomten 162, senare betecknad som Gesällen nr 7. Båda dessa sistnämnda källarbyggnader torde också ha tillkommit under senare hälften av 1700-talet.

Källaren Gesällen nr 9 byggdes på sin tid av mätaren Peter Hanberg (d. 1788) och måste sålunda ha tillkommit senast på 1780-talet. Efter hans död tillföll den hans änka Brita Andersdotter, som avled 61-årig först i november 1794, men dessförinnan hade hon avyttrat källaren i april samma år till kofferdistyrmannen Eric Hemlin, vilken såsom tidigare nämnts var son till en av hennes grannar (se kapitlet ”den gamla Löfska fiskargården”.)

I salubrevet, som Hemlin sedermera uppvisade inför magistraten för att få köpet antecknad i dess protokoll, heter det bl.a. att Brita Andersdotter till honom sålt sin ”vid Källaregränden å Islandet och stadens grund belägna källare, vilken min kära man i livstiden av högädla magistraten förskaffat sig tillstånd få upparbeta med i jorden, men vilken nu till större delen kommit att förfalla”. Handlingen uppger vidare, att källaren icke varit ordentligt välvd, och köpesumman uppgick också till ett så ringa belopp som 4 rdr riksgälds.

Det vill emellertid synas, som om Eric Hemlin senare skulle ha avstått halva källaren till sin broder fiskaren Olof Hemlin vars andel sedermera ärvdes av hans änka och sonen Anders och av den sistnämnde 1831 såldes till kofferdikaptenen J. Olof Almgren (f. 1795, d. 1846). Eric Hemlins halvpart köptes däremot redan 1807 av Olof Hemlins måg fiskaren Petter Westling och ärvdes senare till ¼ av släkten Ågren och till ¼ av släkten Blomqvist-Löf, vilka också köpte var sin hälft av den Hemlinska fädernegården.

Äganderättsförhållandena blir under 1800-talet allt dunklare, och när Gävle stad 1956 skulle inlösa den Löfska gården i Källaregränd, visste väl ingen med säkerhet, vem den gamla källaren tillhörde. Så mycket stod klart, att släkten Löf hade betalat tomtören för platsen så långt tillbaka någon kunde minnas och jämväl betraktar källaren som sin egendom. Utan tvivel ägde också familjen Löf åtminstone ¼ i källarbyggnaden, och för att komma i besittning av den äganderätten, betalade staden till hr Hilmer Löf 75 kr.

Men alltjämt står dock frågan obesvarad, vem som vid stadens övertagande var rätter ägare till de f.d. Ågrenska och Almgrenska delarna.

Måhända hade även dessa andelar så småningom kommit i den Löfska släktens ägo utan att detta blivit registrerat mera officiellt i stadens handlingar. När gårdar eller annan fast egendom gick i arv på fäderne- eller mödernesidan från generation till generation betraktades det tydligen alltför ofta i äldre tider mera som en privatsak, som inte nödvändigt måste stadfästas genom lagfart, och än mindre betydelse ägnades väl under sådana förhållanden en källare utanför själva gården. Sådant kunde gå för sig i ”den gamla goda tiden”.

Tomten Gesällen nr 8, likaså en gammal källarbyggnad, tillhörde 1791 kontrollör Eric Wikmans änka Anna Brita Wettersand. Genom testamente (Se kapitlet ”En blivande Dalahövdings Gävlehem”.) övergick den 1801 till handelsman Eric Wixners barn och tillerkändes vid delning dem emellan handelsmannen Otto Wixner, som i sin tur 1805 upplät denna iskällarebyggnad” till grosshandlaren Pehr Lidmarck (d. 1844).

Vid auktionen efter Lidmarck inropades källaren av bleckslagaren J. Kellner för 203 rdr. Banco, och inköptes 1873 av firma P. Åberg & C:o, vars sentida efterföljare slutligen sålde den till Gävle stad 1955.