01 Staden
År 1869 eldhärjades stora delar av centrala Gävle. Återuppbyggnaden av staden ändrade helt karaktären av stadskärnan norr om ån.
Den nya stadsplanen skulle hindra framtida bränder och därför anlades den ståtliga Esplanaden i nord- sydlig riktning mitt i centrum. Den breda Nygatan skulle utgöra en brandgata i väst- östlig riktning. Några trähus fick inte längre byggas i de centrala delarna.
Från Rådhusets torn, ca 1905 kan man se det återuppbyggda stadshuset, första huset till höger. Huset till vänster med tornet är Gevaliapalatset, invigt 1892. Ytterligare s k palats, som visar på det sena 1800-talets byggnadskonst, är Centralpalatset vid Centralstation och Dalapalatset på Brynäs. Palatsen inrymde praktfulla paradvåningar, kontor och butiker. Mitt i Esplanaden syns den nya teatern, med Operan i Paris som förebild, uppförd på 1870-talet.
Norra Strandgatan kom att domineras av flera vackra byggnader. Frimurarlogen, med trappstegsgaveln, uppfördes 1871 efter arkitekten J F Åboms ritningar. År 1901, lagom till Industri- och slöjdutställningens invigning, stod det pampiga Grand Hotell klart. Centralbron, med de vackra gaslyktorna öppnades samma år. Vid brons norra fäste syns en av de små ångslupar som fraktade passagerare till olika bryggor längs Norrlandet.
Vattendragen är viktiga för båda städerna, men människorna i Gävle har inte erfarenheten av att deras å torkat upp som verkar ha hänt i Girona. Faktum är att landhöjningen, som fortfarande pågår efter den senaste istiden, gör inloppet till Gävle från kusten allt smalare.
Längs med den vintriga Norra Rådmansgatan från norr mot Rådhuset syns två sparkstöttingar, typiska färdmedel i vinterns Sverige.
Kanske snöar det sällan i Girona, men hur det än är med detta, så verkar det enligt bilden även vara kyligt längs med Carmegatan.
1819 invigdes Kungsbron med stor pompa och ståt. Själve kungen Karl Johan och kronprins Oscar tågade över bron till musik och hurrarop. Bron kom att rivas på 1960-talet men broräckena finns bevarade längs Gavleåns kajer. Rådhuset uppfördes 1784-1790 i nyklassicistisk stil efter ritningar av överintendenten i Stockholm C F Adelcrantz. Rådhuset skadades svårt vid stadsbranden 1869 och restaureringen medförde betydande förändringar av exteriören.
Staden söder om Gavleån kom att förskonas vid stadsbranden. Stora delar av den gamla träbebyggelsen finns än i dag bevarad i den stadsdel som kallas Gamla Gefle. Sjömän, hantverkare och arbetare bodde i de pittoreska men obekväma husen. I dag har stadsdelen en helt annan status och här bor bl a många konstnärer.
02 Industrier
Gävle är och har länge varit en industristad. Staden kännetecknas av sina många olika företag till skillnad från andra städer i Sverige vid den här tiden som många gånger var beroende av ett enda större företag.
Från mitten av 1850-talet till början av 1870-talet anlades fem bryggerier i Gävle. Svagdricka, läskedrycker, öl och mineralvatten producerades i stora mängder och såldes över hela Norrland. På bilden från Ångbryggeriet 1894 kan man se de anställda framför de stora öltunnorna. De fem kvinnorna kan vara från Dalarna, en till Gävle angränsande region. Det var vanligt att dalkullorna på sina arbetsvandringar jobbade på bryggerier.
Precis som i Gävle, som i Girona, byggdes de stora industribyggnaderna centralt i staden. Många gånger ritade av duktiga arkitekter och därför vackra utanpå men troligen med en mindre bra arbetsmiljö inuti.
Under andra delen av 1800-talet började problem kring hygien och hälsa alltmer uppmärksammas. En avgörande faktor för hälsotillståndet var hur man klarade vatten– och avloppsfrågorna. Ett stort framsteg skedde när man slutade använda Gavleåns vatten till dricksvatten. Med vattenverkets förflyttning till Sätraåsen 1898 erhölls ett friskt och rent grundvatten. Betecknande nog fick den nya vattenstationen namnet Hälsan.
På 1890-talet inleddes användandet av elkraft som energikälla. Elkraften var betydande för stadens industrier. Kraftstationer anlades i Gavleån vid Hagaström och Strömdalen. En bild av arbetsmiljön från en vid tiden modern understation, som uppfördes vid Ruddammsgatan 1903, efter ritningar av stadsarkitekten Erik Alfred Hedin.
För kännare av prydnadsföremål är keramik från Gävle ett välrenommerat begrepp. Redan 1874 startade Bo Fajans sin tillverkning. Från början gjorde man bara bruksvaror men från 1910-talet framställdes konstnärligt, allmogebetonat lergods av många välkända formgivare. Gefle Porslinsfabrik började 1910 sin tillverkning av enklare hushållsgods och serviser. Men man började snart tillverka vacker prydnadskeramik. På bilden synar kvinnorna blomkrukor innan produkten skall gå till försäljning.
Båda bilderna visar oss interiörer från arbetsplatser med i huvudsak kvinnor. De flesta av dem är upptagna med sina arbetsuppgifter. Men om du tittar efter kan du se att några faktiskt tittar in i kameran en stund, avbrutna av denna ovanliga händelse. Vad tänkte de i detta ögonblick?
Den viktigaste industrin för Gävle, både vad gäller ekonomi och antalet anställda, har allt sedan starten varit Korsnäsbolaget. Under åren 1897-1899 flyttade man sin verksamhet från Falun i Dalarna till Bomhus i Gävle. Sågverk, hyvleri, papperstillverkning och annan framställning av skogsprodukter gjorde Korsnäs till landets ledande exportindustri inom trävarubranschen. Bomhus kom att bli ett helt nytt stadsområde med omfattande bostadsbyggande, egen kyrka, skolor och fritidsanläggningar.
03 Butiker
Gävle har allt sedan stadens grundande på 1400-talet varit ett viktigt handelscentrum. Fram till 1800-talet var dock all handel hårt reglerad genom statliga bestämmelser. 1846 avskaffades skråväsendet och därmed togs ett stort steg mot den näringsfrihet som lagreglerades 1864. Från den tiden tillkom en rad butiker och affärer med olika inriktningar och sortiment.
August Olssons järnhandel vid korsningen Drottninggatan/Norra Köpmangatan sålde en rad varor till det moderna hushållet. Hinkar, baljor, brickor och tvättbrädor skulle underlätta folkets vardag. Den imposanta kassaapparaten dominerar bilden. Den var en nymodighet som alla affärer snart skulle skaffa.
Gävles sjöfolk och köpmän har en lång tradition vad gäller import från världens alla hörn. Man bedrev en omfattande grosshandel till detaljhandeln i Norrland och Bergslagen. I Gävle nådde kolonialvarorna konsumenterna i L. E. Bodins Minut & Partiaffär. Här såldes kolonialvaror och specerier i parti och minut. Specialiteter var potatis och saltvaror. Märkligt nog har affären även en skylt på tyska visserligen med några felstavade ord.
I Zimmermanns skoaffär på Nygatan kunde man få sina skor skräddarsydda. De många lästerna som hänger i taket användes vid tillverkningen. Budskapet på skylten berättar att “Lädersulor äro bäst”! Zimmermans skoaffär finns kvar än idag, men i en modernare lokal.
På mitten av 1800-talet började man anlägga ett stort parkområde i nordvästra delen av staden, söder om den nyanlagda kyrkogården. Den berömda parkanläggningen Bois de Boulogne i Paris stod som förebild. Men man försvenskade namnet till Boulognerskogen. Här etablerades så småningom flera kaféer. Det blev ett omtyckt nöje att flanera i parken och avnjuta gott kaffe med tilltugg.
Nästan samtidigt som kunderna i Stadsträdgården i Gävle avnjuter sin lemonad, är några kunder på väg till kiosken på Rambla de la Libertat i Girona där de stannar upp framför kameran. Ett ögonblick senare kanske de har köpt något, en tidning, karameller eller kanske inget alls, hur som helst ett ögonblick senare och utom räckhåll för oss.
Se på de vackra hattarna som flickorna bär medan de samlas för detta allvarliga ögonblick av förevigande. De flesta elever i Strömsbro var barn till arbetare på textilfabriken, Gefle Manufactur AB. Kanske det är därför de bär sådana sensationella hattar. Skulle människorna i Girona ha köpt dem om de funnits tillgängliga i Raimunda Crehuets hattaffär.
04 Marknader
Marknader och torg hör intimt samman. Det var på de stora öppna platserna man kunde saluföra sina varor och framföra sina budskap.
Arbetarrörelsens folk uppsökte de platser där man hade största chansen att värva anhängare. Stortorget blev en naturlig träffpunkt t ex vid de stora Första majdemonstrationerna.
På Stortorget kunde också knallarna husera. Med sina marknadsstånd utgjorde de ett pittoreskt inslag i stadsbilden. Här kunde gävleborna finna allt krimskrams men även mat och kläder.
När kringliggande byars höbärgning var avklarad var det dags för bönderna att sälja det överskott man inte själva behövde. 1910 kunde man se den här imponerande raden av hästar och hövagnar på Stortorget. Betrakta de unga träden på Sant Augustí torget omkring 1900, och notera de nyplanterade på Stortorget i Gävle. Några av träden är fortfarande kvar i Gävle medan andra tagits ner på grund av ålder.
Den viktigaste marknaden för gävlebon i gemen var den fiskförsäljning som varje vecka ägde rum vid Fiskbryggan på Hamntorget. All sorts östersjöfisk såldes men viktigaste fisken var strömming. Sättet att tillaga den på visste knappt några gränser, men mest känd än idag är den rökta, den så kallade Bönaböcklingen, som enbart röks på granris. Sotare är en annan traditionell delikatess. Fiskbryggan försvann när järnvägens spårområde utvidgades på 1950-talet.
En av de äldsta marknadsplatserna i staden var belägen mellan Rådhuset och Norra Strandgatan. Den här bilden är en av de äldsta bevarade miljöbilderna av Gävle, tagen mellan 1875-1880.
05 Transporter
På Brynäsgatan 1910 möter den gamla tidens transportsätt den nya. Sedan hjulet uppfanns i en avlägsen forntid har människan fraktat förnödenheter i olika slags kärror och vagnar.
1909 kom det stora genombrottet för möjligheten att snabbt och bekvämt förflytta sig i staden med omnejd. De röda eldrivna spårvagnarna gör sin entré.
Men fortfarande dominerades stadens transporter av hästdragna ekipage, fortfarande ett oslagbart sätt att frakta varor av allehanda slag. Inte minst bryggeriernas ölutkörare var ett givet inslag i stadsbilden. Det berättas att det fanns en häst som skulle halsa ur en ölflaska innan han startade sin morgonvandring.
Ett viktigt genombrott, framför allt för de långväga transporterna, kom med järnvägarna, den första i Sverige öppnades 1856. Redan 1859 fick Gävle sin första järnvägslinje. Den gick västerut till Falun. På 1870-talet öppnades förbindelse söderut med Uppsala. Dess station hette Gävle Södra och låg vid Muréngatan. 1884 kom sammanbindningslinjen över Ockelbo och Norra Stambanan.
Järnvägsstationer är speciella, som de flesta platser där du väntar på att komma vidare. Människor möts, säger adjö eller främlingar möter varandra av en slump förenade av den gemensamma anledningen, att resa någonstans. Den lilla stationen i Gävle södra verkar vara mycket lik den i Girona, båda utgör den första platsen eller den sista när någon kom eller lämnade staden.
Sveriges snöiga och kalla klimat har ställt stora krav på vintertransporterna. Ett smidigt sätt att ta sig fram på var med häst och släde. Även här kan vi se mötet mellan urgamla färdsätt och nya. Hyrkuskarna väntar på tågpassagerare vid Centralstationen som byggdes på 1870-talet.
Trots de nya färdsätten med spårvagn och järnväg, och med bilen som börjar göra sin entré, fortsätter sjöfarten att dominera transporterna under den här aktuella tiden. Båten är fortfarande helt överlägsen när det gäller att frakta stora kvantiteter varor över långa avstånd. Inre hamnen sjöd av liv och aktiviteter invid de karakteristiska hamnmagasinen. Vad gäller passagerartrafiken avtar Gävles betydelse. Den första emigrationsvågen till USA på 1840-talet utgick från Gävle på gävleskutor. 1860-talets och 1880-talets stora utvandringar skedde till största delen från Göteborg på Sveriges västkust.
06 Yrken
Den förödande stadsbranden 1869 hade med all tydlighet visat på nödvändigheten av ett välorganiserat brandförsvar. Det skulle ta över tjugo år innan brandmännen fick riktiga lokaler och utrustning. Men då blev det desto pampigare.
Den kände stockholmsarkitekten Ferdinand Bobergs brandstation, invigd 1891, framstår än idag som ett arkitekturhistoriskt mästerverk. Den hyser fortfarande stadens brandkår. Såväl nu som då var nog brandman ett beundrat och uppskattat yrke. Den utmärkande hjälmtypen återfinns på brandmännen i båda städerna. För oss idag, framstår möjligen gävlekårens fordon som aningen primitiva men hästarna är nyryktade och blänker. Båda bilderna uttrycker stolthet.
Sjöfartens roll i Gävles historia kan inte nog betonas. Rederiverksamhet och skeppsbyggeri har en lång historia. Som viktigast var näringarna under segelskeppens tid fram till slutet av 1800-talet. Men en hel del ångfartyg har även byggts innan varvsverksamheten upphörde på 1960-talet. På bilden från sekelskiftet 1900 syns en del av Gävle varvs skickliga yrkesmän.
Livsmedelsindustrin har varit betydelsefull för stadens näringsliv åtminstone sedan 1800-talets slut. Varumärken som Läkerol (från 1909), Pix (från 1897) och Gevalia (från 1920) är välkända begrepp i hela landet. Margarin, tobak (Gefle vapen), öl och punsch är andra konsumtionsvaror som länge producerades i staden.
En mer småskalig tillverkning av livsmedel har också bidragit till gävlebornas vardag. Här syns travar med spisbröd vid Edmans bageri på Nygatan år 1901.
1887 stod Gävle lasarett inflyttningsklart. Sjukvården under slutet av 1800-talet hade präglats av nya landvinningar. Nu hade man till fullo insett betydelsen av att minimera smittoriskerna genom en sträng hygien och användandet av sterila läkarredskap. Bilden från 1900-talets början speglar den nya tidsandan inom sjukvården.
Vid slutet av 1800-talet visade det sig att den inre hamnen i staden var alltför liten för att hantera den ökade fartygstrafiken. Allt större handelsskepp medförde en svårhanterlig ökad trängsel i hamnbassängen. En utredning från 1890-talet visade på ett allt större behov av en ny modern djuphamn.
Arbetena kom igång och 1905 kunde hamnen Fredrikskans med egen järnvägslinje från inre hamnen invigas. På bilden syns det stora antal arbetare som anlade järnvägen.
Rallarna, de som byggde våra järnvägar var omtalade. Många historier finns om dessa kringresande yrkesmän, inte alltid trevliga. Vad vill fotograferna visa med bilderna? I Gävle avbildas den nyanlagda rälsen framför rallarna, medan den skymtar bakom arbetarna i Girona. Båda arbetslagen lyfter fram sina redskap, i Gävle även matkorgarna. I bilden från Girona förekommer både kvinnor och barn men i bilden från Gävle finns endast män. Arbetsledare och förmän med avvikande klädsel står självklart främst i båda arbetslagen.
07 Festligheter
Behovet av fester har sedan urminnes tider präglat det mänskliga umgänget. Under den här aktuella tiden har Gävle åtskilliga gånger klätts i festskrud.
1901 ägde en stor nationell industri- och slöjdutställning rum i staden. Ett stort område vid nuvarande Borgarskolan inrymde flera nyuppförda utställningshallar och ett femtiotal mindre paviljonger. Utställningen speglade den framtidstro som förknippades med den blomstrande industrialiseringen och blev en stor succé. Kungliga besök och över 170 000 besökare under 65 dagar i Gävle som då hade ca 30 000 invånare!
1914 blev det år då de populära så kallade Pappfesterna startade. Arrangörer var den lokala Folkets Husföreningen och Arbetarkommunen. I spektakulära papperskulisser inramades festligheterna som anspelade på all världens platser, Arkadien, Alhambra och Nippon. Tivoli, dans, teater, servering, fyrverkerier, tandatleter, bondkomiker och superkändisar, ingenting saknades på sommarfesterna.
Kring sekelskiftet 1900 tog stadens godtemplare över den förutvarande Gästgivargården vid Södra Kungsgatan. I trädgården fanns en servering som var öppen på somrarna. Där fanns också en kägelbana och en liten scen, till för att framföra spex vid godtemplarföreningens fester. Stället kom snart att utvecklas till Sommarteatern, en stor attraktion för nöjeslystna gävlebor!
1907 var Beda Hallberg i Göteborg beredd att göra en insats för tuberkulossjuka barn. Den utbredda folksjukdomen gjorde det svårt för den offentliga sjukvården att klara av de insatser som behövdes. Hallberg kom på idén att under månaden maj sälja en liten blomma, en s k majblomma, och låta pengarna gå till vården. Genast bildades en rad lokalföreningar i hela landet som arrangerade försäljningen. Redan 1908 kunde denna stora parad ses på Gävles gator, allt för att dra in pengar till sjuka barn. Seden fortsätter än idag och skolbarn säljer majblommor för mångmiljonbelopp varje år.
19 augusti 1890 landsteg kung Oscar II och kronprins Gustaf vid Tullhusbryggan i inre hamnen för ett dagslångt besök i Gävle. Kungen fick ett hejdundrande mottagande i den festskrudade staden. Kungen besökte bl a Heliga Trefaldighets kyrkan, Grapes sjukhem, det nya lasarettet och tog tåg för ett besök på textilfabriken Gefle Manufactur i Strömsbro. Därefter vidtog festmiddag i stadshuset och besöket avslutades med ett pampigt fyrverkeri.
Båda bilderna ger uttryck för nationalism och stolthet. Ett kungligt besök i Gävle var en sällsynt händelse och naturligtvis vallfärdade invånarna ut i hopp om att se en skymt av kungen. Den viktiga känslan av frihet var verkligen värd att fira och påminnas om.
08 Idrott
Gävle var tidigt en idrottsstad. Det kan förklaras med att Gävle som handels- och sjöfartsstad hade nära kontakter med länder som England, där många av de moderna idrottsgrenarna föddes. Enligt den engelska förebilden var idrott en viktig del i den fostran och disciplin som där utövades vid gosskolor och universitet.
En av de tidigaste idrottsgrenarna som utövades i Gävle var gymnastik. En gymnastikinrättning inreddes 1824 i Gävle läroverk, och gymnastiken blev en viktig del i skolundervisningen. Det gavs kurser i gymnastik även för äldre män, och från 1840 fick även damer undervisning i gymnastik.
Gefle Idrottsförening hör till Sveriges äldsta idrottsföreningar. Klubben bildades år 1882. Flera av de drivande pionjärerna i föreningen var förmögna och två av dem var uppväxta i England. De första grenarna som utövades var skidlöpning, skridskoåkning och rodd. Omkring sekelskiftet 1900 var friidrott och fotboll de populäraste idrotterna i Gävle. Gefle IF:s toppgrenar under 1910-talet var löpning och stavhopp
.
Kalla och snöiga vintrar gav naturliga förutsättningar för vintersporter. Skidor var förr ett naturligt transportmedel i Sverige. Bland annat var det ett sätt för militära grupper att ta sig fram på. På 1880-talet blev det vanligare att man anordnade skidlöpartävlingar. Den första skidtävlingen i Gävle ska ha hållits 1883.
Två tävlingar, två lopp, det är dags att starta, cykelloppet i Girona och skidtävlingen i Gävle. Men före det ska ögonblicken förevigas genom fotografering. Flera av cyklisterna tittar rakt in i kameran liksom skidåkarna och funktionärerna i Gävle. Det är en speciell och ovanlig stund. Men cyklisterna verkar vara angelägna att komma iväg. Skidåkarna börjar huttra i den råkalla morgonkylan, även de angelägna att få starta och få upp värmen.
Ett proffs i Girona och några nybörjare i Gävle. Kvinnor och flickor som lär sig att hantera skjutvapen. Den kvinnliga skytten i Girona utstrålar säkerhet och koncentration. Även publiken är koncentrerad förutom mannen och damen nere till vänster i bild som tycks säga något till varandra. Till skillnad från alla andra har deras ansikten blivit otydliga genom rörelsen samtidigt som fotografiet togs. Blev skytten störd?
Under 1860-talet bildades många frivilliga skytteföreningar i landet, som ett komplement till militärväsendet. Gävle frivilliga skarpskytteförening bildades 1860 och är ännu verksam. Från alla samhällsklasser anslöt sig skytteintresserade, och med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Även inom skyttet fanns en stor betoning på fostran och disciplin. Vid början av 1900-talet hade skytterörelsen fått större betoning på sport och tävlan än på militäriskt försvar.
09 Utbildning
Folkskoleinspektören Justus Wockatz fann under sitt arbete stora problem med småskoleundervisningen. På eget bevåg lät han 1905 uppföra en seminariebyggnad i Hagaström. Syftet var att ge de blivande småskollärarinnorna en mer adekvat utbildning. 1921 kom seminariet att överföras till staten.
För en nutida betraktare, ger bilden av skolpersonalen i Girona ett mycket ålderdomligt intryck som inger respekt och lydnad.
1877 invigdes den nybyggda Själanderska skolan. Byggnaden vid Rådhusesplanaden finns fortfarande kvar. Skolan och undervisningen drevs under lång tid i privat regi av bildningsentusiasten fröken Carolina Själander för att så småningom gå över i kommunal regi. Den mest kända eleven som gått här är den i Sverige omdebatterade författarinnan Agnes von Krusenstjerna, uppmärksammad för sina erotiskt präglade romaner som inte kom att uppskattas av alla.
Privata och kommunala skolor har under lång tid funnits samtidigt i staden. I Strömsbro invigdes redan 1832 den så kallade Bränneriskolan. Den har fått sitt namn efter det kronobränneri som uppfördes 1776 och som finns kvar än i dag.
Den från 1842, obligatoriska folkskolan innehöll inte bara teoretiska ämnen. Slöjd och matlagning sågs som viktiga ämnen för att förbereda sig för vuxenlivet. Här syns koncentrerade flickor vid spinnrockarna.
.
Efter stadsbranden 1869 uppfördes flera stora folkskolor. De flesta var var stora stenbyggnader ritade av stadsarkitekten Erik Alfred Hedin och 1880 invigdes Stora Islandsskolan, 1890 Södra Gosskolan och 1907 Brynässkolan. Det var imposanta byggnadsverk som måste ha gjort att eleverna kände sig små och utlämnade. Men det finns motbilder. Stigslunds skola byggdes 1886 i trä med betydligt mjukare linjer. De barfota barnen ser glada ut och tycks trivas, särskilt den skolgosse som står uppe på taket vid flaggan!
Skolhus i trä var möjligen inte så vanliga i Girona, men var eleverna tillåtna att gå barfota?
10 Familj
Redan i början av 1840-talet hade fotokonsten kommit till Gävle. Det var utländska fotografer som sommartid dök upp i staden och tog porträttbilder. 1855 etablerades den första ateljén av en gävlebo, Erik Östman. Från 1860-talet var flera fotografer verksamma i staden. I fotografernas porträttarkiv kan man studera familjer från olika årtionden.
De tidiga fotografierna togs alltid i ateljéer på grund av de långa exponeringstiderna. Med förbättrad teknik kunde foton tas överallt där det fanns tillräckligt med ljus. Den här bilden är ovanlig då den visar barn i vardagsmiljö utan uppstyltad posering.
Vi kan inte vara säkra men något säger oss att det är söndag. Familjemedlemmarna är finklädda och samlade. I trädgården hos bagaremästaren Eriksson är bagaren inte på arbetet utan omgiven av sin familj och vänner, en lugn stund en söndag eftermiddag på försommaren, medan fruktträden blommar. I Girona har fotografen själv tagit fotot av sin familj, de flesta av dem tålmodiga och glada förutom den yngsta som, utan respekt för stundens allvar, troligen vill springa fritt iväg i parken.
Familjesituationen kunde då som nu se ut på olika sätt. Inte alla barn växer upp med sina föräldrar. I Gävle fanns flera barnhem. Ett av dem var Enskilda barnhemmet Salem för flickor. Sorgmodiga blickar möter oss på denna bild, tagen på 1880-talet. Den bistra föreståndarinnan Sofia Grape verkar ha god kontroll på flickorna.
Erik Hammar kallas Gävles egen biografkung. 1905 öppnade han stadens första fasta biograf, Olympia. 1912 startade han den första riktigt moderna, Röda kvarn, och 1917 Regina. Hammar var, förutom biografägare, en skicklig dokumentärfilmare. En del av hans alster finns fortfarande bevarade. På bilden från 1914 syns han med sin familj, med de fem sönerna i tidstypiska sjömanskostymer.
Det finns en likhet mellan den ende sonen i familjen från Girona och en av sönerna i familjen Hammar, han till höger. Kanske är det frisyren? Pojkarna har samma slags kläder liksom de katalanska flickorna som bär liknande vita klänningar för att understryka samhörighet.
De flesta bevarade familjebilderna är tagna vid högtidliga tillfällen, vid konfirmationen, studentexamen, födelsedagar och bröllop. 1913 förevigades brudparet Jansson i fotografen Berna Roths ateljé.
11 Religion
Kristendomen började införas i Sverige i romersk-katolsk form under sent 900-tal. Under 1500-talet övergick man till evangelisk-luthersk lära. Kyrkan var fram till år 2000 statlig.
Trefaldighetskyrkan i Gävle byggdes på 1600-talet efter att en brand hade förstört den medeltida kyrka som låg på platsen. Prästerna hade stort inflytande och kontroll över befolkningen. Det var till exempel kyrkan som ansvarade för folkbokföringen, och fram till 1911 styrde kyrkan över stadens skolor.
År 1858 mildrades religionslagstiftningen, vilket gav möjlighet för svenska medborgare att tillhöra andra trossamfund. Friförsamlingarna som bildades hade större betoning på personlig kristen tro och mer personligt engagemang. I Gävle bildades en baptistförsamling 1858. Medlemsantalet var från början bara 7, men år 1900 hade det ökat till 436 medlemmar. För att få plats åt alla påbörjades 1902 byggandet av den ståtliga Immanuelskyrkan.
Kyrkorna hade gott om besökare såväl i Gävle som i Girona. Det var stunder för kontemplation men även en möjlighet att träffa vänner och få lite världslig information.
Fler nya religiösa församlingar grundades under 1800-talets andra hälft. 1855 bildades en missionsförsamling som kom att växa till stadens största frikyrka med cirka 1300 medlemmar år 1900. 1870 bildades en metodistförsamling som snart hade två kyrkor. Frälsningsarmén, med rötter i England, etablerade sig 1888. Musikverksamhet var ett viktigt inslag i deras mission. Arbetet vände sig ofta till de fattiga, och ledorden var “soppa, tvål och frälsning“.
De flesta ungdomar som tillhörde statskyrkan genomgick vid 14-15 års ålder konfirmationsundervisning. Konfirmationen bekräftade dopet, och visade att man som ung vuxen medvetet bekände sin tro. Inom exempelvis baptiströrelsen döptes inte småbarn, utan det var först när man själv tog beslut om att döpas som man samtidigt bekräftade sin tro.
Religionsutövning i Sverige har inte varit så utåtriktad och expressiv. Kyrkomiljöerna har varit sparsmakade och religiösa riter har med få undantag utövats utanför kyrkorummet. Bilden av arbetarpionjären Olof Danielssons begravning visar hur arbetarna fick tillfälle att offentligt manifestera sitt budskap i en tid när det var svårt att få tillstånd för att demonstrera. Bilden ger således inte så mycket uttryck för religiös tro, utan tro på den spirande arbetar- och fackföreningsrörelsen. Det religiösa intrycket är mycket större i fotografiet från Girona som visar begravningen av biskop Francesc de Pol 1914.
VÄINÖ HELGESSON
——————————————–
oktober 11, 2013
Gå till Startsidan –
