Publicerat i Arbetarbladet Tisdag 28 oktober 2014
Jag har bott i Gävle i 30 år. Det här är ett ställe jag aldrig har varit på. Ett ställe jag inte ens visste fanns. Förrän nu.
En glömd kulturscen.
De numrerade stolarna har spruckit. Slyskogen äter sig in på ståplats. Scenen är livsfarlig att beträda (jag råkade göra det fast det är förbjudet, visste inte, ursäkta).
När man står därframme blickar man ut över en väldig evenemangslokal. Nästan tusen människor ryms. Ännu fler utanför, bakom översta raden. Publikrekordet sägs vara på 8 000. Det innehas av förstamajtalaren Olof Palme.
Men det var decennier sedan den användes. Denna friluftsteater. Denna döda friluftsteater. Det här är inget upprop för att bevara en gammal byggnad.
Enligt en nyhetsartikel förra veckan är den hotad av rivning. Ett förslag till ny detaljplan för markområdet ger fritt fram för bostadsbyggande. Just där friluftsteatern står planeras ett parkeringsgarage.
“Underhållet på teatern uppges vara eftersatt”, enligt artikeln (i GD 23 oktober, i år).
Det är ett grovt understatement. Friluftsteatern är sedan länge bortom räddning.
Men den låter oss fortfarande ana sin storhetstid. Man kan andas den fuktkyliga kvällsluften och inbilla sig lukten av myggmedel, hårspray, rosa bubbelgum och hastigt utspilld mellanöl utanför grindarna. Förväntan på folkparksommarens turnerande artister, under det väldiga, välvda taket och rampen av lampor. Glimmande lyktor längs gångvägen leder folkmassorna dit.
Friluftsteatem stod klar 1958. Redan i slutet av 1990-talet benämns den som rivningshotad. Fallande trasig teaterutrustning höll 1995 på att krossa den sista vaktmästaren. Fortsatt underhåll var inte påtänkt.
Det märkliga är att allt står kvar. Som om Lill-Babs just hade lämnat scenen. Som om folkparkernas storhetstid var bara alldeles nyss. Ett bortglömt kärleksbarn. Och jag hade ingen aning om dess existens.
Dolt i tystnaden bakom det forna Folkets parks huvudbyggnad på Sätra. En bortvänd fasad, ett skal av svunnen glans höjer sig ännu över träden, i sin allt mörkare skogsdunge.
Långt borta men i verkligheten helt nära. En stund till.
Bodil Juggas
————–
Publicerat 2014-10-31 av Lisse-Lotte Danielson för Gavledraget.com
