Gatorna i Gefle under 1700-talet

1737 gör magistraten en “Kort Geografisk beskrifning öfwer Gefle stad”. Där namnges 14 gator, tre torg och några andra lokaliteter. Jag tar upp dessa namnformer under respektive namn i kapitlet “Namnförklaringar” (i Centrum). Mindre gator och gränder namnges inte.

Under 1700-talet växte staden, så att folkmängden var 3531 personer år 1755 och 5131 år 1785, framför allt på grund av att Gävle alltmer intog platsen som en av de ledande skeppsfarts- och varvsstäderna i Sverige. Därmed fick man större behov av gatunamn, men på 1600-talskartorna och kartorna 1706 och 1741 (1747) finns ändå inga namn utsatta. Englund tar med en rad namn från 1700-talet men tyvärr har han inte fört in dem på någon karta.

Gatorna före branden 1776

Jag har numrerat gatorna och fört in siffrorna på lantmätaren L. C. Lindenborgs karta över Gävle 1741 (1747) efter Englunds beskrivning och Kierrulfs karta 1792 samt i något fall efter stadskartan 1837. Ibland är jag osäker på en gatas eller gränds placering. I så fall har jag försett numret på kartan och namnet med frågetecken. Kvarteren 1741 har jag utmärkt med stora siffror. l:a kvarteret = hela Söder, 2: a = den västra delen fram till i höjd med “Lilla torget”, som låg lite väster om Rådhuset, inte långt från nuvarande Norra Kungsgatan. 3:e – öster om Lilla torget och fram till i höjd med Järntorget, det vill säga nu Centralplan. 4:e = nuvarande Öster.

1. Drottninggatan (även kallad Lötgatan)

2. Västra Tullportsgatan (Tullportsvägen)

3. Nygatan (då även “Stora gatan” ibland)

4. Norra och Södra Kungsgatan (Norra Kungsgatan ibland även “Nygatan” på 1600-talet)

5. Kyrkogatan (Gamla Kyrkogatan)

6. Skolegränd (även Kogränd)

7. Stapeltorget

8. Gammalbrogatan

9. Stapeltorgsgatan (Lilla Lötgatan)?

10. Vattugränd

11. Prostegårdsgatan (Prostegårdsgränd)?

12. TegeIbruksgränd ?

13. Strömgatan (Västra Strandgatan efter 1792)

14. Hattmakargränd

15. Nålmakargränd

16. Konstdragargränd

17. och 18. Vilken av 17 och 18 som är Postgränd respektive Torggränd är svårt att avgöra.

19. Rådmansgatan

20. Köpmansgatan

21. Rådhusgatan

22. Gamla Rådhusgatan (eller Gamla Rådstuvugatan)

23. Östra torget?

24. Hospitalsgatan

25. Östra Långgatan

Lindenborgs karta 1741. Jag har försökt att identifiera de på kartan namnlösa gatorna med siffror. Frågetecken antyder att identifieringen är osäker. De stora siffrorna betecknar kvarteren.

26. Järntorget

27. Smäckern (Smäckbron)

28. Vågmästaregatan och Vågmästargränd?

29. Sämskmakargränd

30. Fiskargränd

31. Lötgatan

32. Islandsgatan

33. Skeppargatan

34. Vretgatan?

35. Fältskärsgränd

36. Timmermansgränd

37. Ruddammarna och Ruddammsgränd

38. Bergsgatan?

39. Brunnsgatan

40. Spinnhusgränd

41. Trädgårdsgatan (Södra Trädgårdsgatan)

42. Tullgränd (Södra Tullgränd)

43. Kansligränd

44. Kungsbäcksgatan

45. Timmermansgatan?

46. Glasmästargränd

47. Norra Trädgårdsgatan

48. Östra Ågatan

49. Hospitalsgränd

50. SjötuIlsgränd

51. Kopparslagargatan

52. Kvartersgatan

53. Vagnmakargränd

54. Smedgatan

55. Källgränd

56. Holmgränd

57. Kvarngatan

Den stora branden 1776

Så kom den största branden sedan 1569 och åter låg stora delar av staden i aska och ruiner. 109 gårdar, däribland Rådhuset, brann på norra sidan av ån, det vill säga en stor del av centrum och en del hus på södra sidan. Nybron brandskadades. Elden började vid Drottninggatan.

Efter branden kom lantmätaren Jonas Brolin med en ny stadsplan, som vidareutvecklades av stadsingenjören Lars Georg Kierrulf, och när staden återuppbyggdes i enlighet med den kom det i hög grad att påverka gatornas placering.

År 1791 presenterade stadsbyggmästaren Raphael Pousette sitt kajförslag till Norra Strandgatan. Den tidigare Strömgatan vVäid ån försvann, sjöbodarna och magasinen mellan den och ån revs och Norra Strandgatan drogs närmare ån än Strömgatan. Södra Strandgatan tillkom först i början av 1800-talet.²⁾

Kierrulfs karta 1792

Är 1792 var stadsplanen över Gävle klar och Kierrulf ritade en karta över Gävle, som är den första där gatunamnen är utsatta. Eftersom hans siffror är svårlästa på den här kopierade kartan, har jag satt ut mina egna siffror. Kierrulf namnger bara de allra viktigaste gatorna.

1. Sämskmakargatan (efter 1797 Byggmästargatan)

2. Skomakargatan

3. Vågskrivargatan

4. Kaplansgatan

5. Stapeltorgsgatan

6. Skeppargatan

7. Norra Slottsgatan

8. Norra Kansligatan

9. Norra Kungsgatan

10. Rådmansgatan

11. Köpmangatan

12. Kopparslagargatan

13. Hattmakargatan

14. Kvartersgatan

15. Västra Staketgatan (Den östra delen kallas bara Staketgatan)

16. Ruddammsgatan

17. Västra Nygatan (Den östra delen bara Nygatan)

18. Stapelgatan

19. Västra Drottninggatan (Den östra kallas bara Drottninggatan)

20. Gamla Kyrkogatan

21. Nya Kyrkogatan

22. Strömgatan

23. Västra Strandgatan och Östra Strandgatan

24. Lötgatan

25. Gamla Rådhusgatan

26. Hospitalsgatan

27. Östra Långgatan

28. Sjömansgatan

29. Holmsbron

30. Västra Tullportsgatan

31. Gammelbrogatan

32. Kungsbäcksgatan

33. Södra Trädgårdsgatan

34. Södra Kansligatan

35. Södra Kungsgatan

Gävle 1792 på Kierrulfs karta. I fortsättningen hänvisar jag till den som “Kierrulf 1792 ”. En annan karta av honom kallar jag “Kierrulf 1789-1794 ” Foto: Krigsarkivet.

36. Smedsgatan

37. Timmermansgränd

38. Timmermansgatan

39. Västra Islandsgatan (Östra Islandsgatan åt Islandet till)

40. “Projecterad” Strandgata

41. Södra Staketgatan

42. Holmgatan

43. Bergsgatan

44. Övre Bergsgatan

45. Östra Ågatan

Kommentar till 1792 års karta:

Den mest iögonfallande skillnaden mot kartan 1741 är, att många gator fått en ny, rakare sträckning. Det blev ett rutmönster.

Stadens befolkning har nu vuxit till ca 5000 år 1790 och det märks genom ökad bebyggelse framför allt i norr, där Ruddammsgatan tillkommit och går rakt mot öster, där den fortsätter i Lötgatan, och i väster fram till Västra Tullportsgatan, alldeles förbi Ruddammen. Vid mitten av 1800-talet fyllde man igen dammen. Staketgatan fick sin nuvarande sträckning, som var stadens nordgräns ända till 1869. Rester av staketet fanns kvar till branden 1869 vid Staketgatan har man gissat.

Man börjar nu skilja de gator åt, som gick i västlig-östlig riktning, så att de som låg väster om Norra Kungsgatan fick Västra framför namnet och de som låg åt öster fick Östra framför, till exempel Västra och Östra Staketgatan. Västra tullporten flyttades längre åt nordväst.

Från väster räknat har några gator tillkommit i jämförelse med 1741: Sämskmakargatan (efter 1797: Byggmästargatan). Nästa tvärgata blev Skomakargatan, och sedan följde Vågskrivargatan. Kaplansgatan drogs nu även från Stapeltorget och norrut till Staketgatan. Stapeltorgsgatan och Skeppargatan följde därefter.

På andra sidan Norra Kungsgatan låg Rådmans-, Köpman-, Kopparslagar– och Hattmakargatorna i nya sträckningar. På Öster är förändringarna inte så stora. Lötgatan drogs 1792 mera rakt. På Söder blev Islandsgatan och Smedgatan rakare och Bergsgatan likaså. En ny gata i västlig-östlig riktning på Söder blev Södra Staketgatan (nu Tullbomsgatan). Det var den sydligaste gatan i Gävle, men söder om den har Kierrulf på sin karta skrivit “Projecterad Plats till Stadens Utvidgande”. Vid nuvarande Tullbomsgatan gick alltså staketet (tullplanket) fram till tullporten vid nuvarande Söderhjelmska värdshuset. Från Tullbomsgatan gick det sedan österut till Islandets södra del.

Att stadsingenjör Kierrulf satte ut namn på sin karta berodde på att riksdagen i Gävle 1792 gjorde, att det fanns behov för folk, som inte kände till Gävle, att kunna orientera sig. Särskilt bra för dem var det nog, därför att många riksdagsmän var berusade. Landshövdingeämbetet gav order, att husägarna skulle sätta ut gatunumren på sina hus efter den nummerlängd, som Kierrulf upprättat. Det sattes även upp skyltar med gatunamn på husen.