Publicerat i Arbetarbladet Fredag 16 mars 1990.
Från Åke Nyléns tidningsurklipp.
Klickbar bild
Fotografiet är taget österifrån och vätter mot slottstorget.
Gävleborna känner sin stad. Det är något som är säkert. I går ringde läsare hela dagen till Go´morronredaktionen för att berätta om den gamla bilden.
Fotografiet som Karl J Östergren en gång tog i seklets början föreställer Västra Islandsgatan i gamla Gävle.
Klickbar bild.
Vem kvinnan på bilden är har vi inte lyckats utröna, men mannen som står till höger i dörröppningen är bagaren August Cederkvist. Läs sonen Chrispin Cederqvists berättelse:
Bagarmästare August Cederqvist sittande i vitt till vänster om damen i hatt.
Det stora huset längst bort till höger är Rettigs Tobaksfabrik, och huset till vänster är gamla Folkets Hus där även Arbetarbladet en gång haft sina lokaler.
Klickbar bild.
ANKNYTNING
Många av våra läsare hade knytning till Västra Islandsgatan. Lennart Hiller ringde och berättade att högst upp i tobaksfabriken fanns en lokal som Gävle Musikkår hyrde.
– Det var många, smala trappor man fick gå i för att komma upp i lokalen, berättade Lennart.
Märta Iggmark från Sandviken ringde och berättade att hon själv bott i Gamla Folkets hus i två år som barn. Det var ont om bostäder på den tiden och lägenheten var väl kanske inte den trevligaste.
KAN INTYGA
Sven Forslund från Gävle var springschas som ung på Brodéns Chark. Han fick ofta gå ärenden i kvarteren runt V Islandsgatan och känner väl till Tobaksfabriken, men upplyste om att det senare blev en syfabrik där.
Det är något som Sven Johansson kan intyga. Sven har bott i Gamla Gefle nästan hela sitt 92-åriga liv och han har mycket att berätta. Gomorron stämde träff med Sven och Nanny Andersson för att få reda på lite mer om Västra Islandsgatan. Nanny jobbade som sextonårig flicka på Tobaksfabriken.
– Jag började jobba på porslinsfabriken när jag var tretton år, berättar Nanny.
– Men det var jag egentligen för ung för. Sedan kom jag till Tobaksfabriken 1919. Det här var under första världskriget. Jag satt med fyra andra kvinnor och rullade cigarrer och vi hade små hättor på huvudet. Det fanns en förman som hette Hedlund och han var mycket sträng. Han röt till om man sa något, för på den tiden fick man inte prata på arbetstid.
Nanny berättar att man blev tilldelad en viss mängd tobak som skulle räcka till en viss mängd cigarrer och det fick inte stämma fel. Dessutom fick Nanny och hennes arbetskamrater jobba på ackord.
– Vi fick betalt efter hur många cigarrer vi hann rulla, berättar Nanny.
Sven Johansson har också mycket att berätta om Västra Islandsgatan. I huset till vänster på bilden där Lottakåren nu håller till bodde en italiensk familj som gjorde glass.
– Familjen hette Palma och dom gjorde Palmaglass, berättar Sven.
– Sedan fanns det en ryss som gick ut och sålde glassen på stan. Han hade en tunna med två kopparkittlar med is kring. I kopparkittlarna låg glassen. När man ville ha en glass ställde han ner tunnan och tog upp ett papper som han lade glassen i. Oftast tyckte jag att man fick för lite och då fick man lite till. Det kostade fem öre, minns Sven.
(Inlägg: familjen Palma köpte Ottobinis gård– en välkänd gatuförsäljare i Gävle. Tiden var före första världskriget när den ryske glassgubben med sitt vita förkäde och med sin glasstina på huvudet kom och reklamerade sin varas förträfflighet med att ideligen ropa sitt ”Glass-micke-bra”. När han var i Gävle bodde han hos Ottoboni, en välkänd gatuförsäljare i Gävle. Tiden var före första världskriget när glassgubben om sommarmånaderna gästade staden. När Ottoboni dog, köptes Ottobonis gård på Västra Islandsgatan 11 av familjen Palma. Familjen Palma, som hade sina glasskärror med utsökt italiensk vattenglass strategiskt placerade i Gävle./
Våren på Islandsgatan var något särskilt .
Då började almen att grönska. Ottoboni, som bodde i närheten av källan, var av sydländskt ursprung. Han hängde sin krimskramslåda på magen, blåste upp sina färggranna ballonger och fyllde lådan med halsband och ringar av ”ädla” metaller och sålde på stan.
Den ryska glassgubben som bodde i samma fastighet som Ottoboni, Västra Islandsgatan 11, sålde glass på gatan och i staden, klädd i vit rock och vegamössa.
Rosa Palma,som senare ägde gården, fullföljde traditionerna med glassförsäljningen. Vi gamla gävlebor minns henne med saknad. Hon var ett inslag som hörde till stadsbilden och torget. Senare tog Johnny Mattsson på vårarna fram sitt dragspel och sjöng en lovsång till Gävle, våren och måsarna vid Gammelbron.
Lisse-Lotte Danielson).
Nanny minns att det var dåligt med mat under kriget då hon jobbade på Tobaksfabriken.
– Jag kommer ihåg att vi som jobbade på Rettigs fick gå och äta en gång om dan på ett marketenteri. Varje dag fick vi rågrynsmjölk och ett mått grädde. Mjölk fanns inte att få. Och när man kom hem stod det kålrötter på bordet jämt.
Gamla Gefle var på den tiden ett område med fattigt folk. Numera är det tvärtom. Sven pekar ut olika hus när vi går i gränden och berättar om olika öden.
– Där bodde en som hette Filip Nordlund. Han sköt fem personer på en båt och blev sedan avrättad, berättar Sven.
– Och där bor Håkan Vestlund, fortsätter Sven och pekar på ett annat hus.
Tänk så mycket det fanns att berätta, när herr fotografens gamla Geflebild fick liv igen.
ANNA-KARIN FERM
————————————–
Oktober 20 2012
Sammanställt av – lisse-lotte@danielson.be
